Alberto Graci arbetade inom bankväsendet, men valde 2004 att lämna den trygga världen för att köpa tillbaka sin familjs vingårdar som hade varit i annan ägo under lång tid. Det rörde sig om fem vingårdar om totalt 18 hektar som ligger på 600 till 700 meters höjd uppe på vulkanen Etna på östra Sicilien. Odlingen har alltid skötts enligt ekologiska principer, här i det torra klimatet och de magra jordarna är problemen med sjukdomar mindre än på annat håll och allt annat än ekologisk odling känns märkligt. Alberto har under sina två decennier varit en drivande kraft för att återetablera ryktet för det vulkaniska vinområdet Etna och han hör idag till de mest aktade namnen här.
I glaset hittar vi ett ganska mörkt rött vin som har en ungdomlig nyans mot purpur. Det ser ganska tätt och koncentrerat ut, något som också doften vittnar om i sin generöst solmogna och mörka bärfruktighet. Men det som egentligen står ut är den utsökt stenkrossliknande och nästan rökiga mineraliten som är så typisk för viner som kommer från steniga och framför allt vulkaniska jordar. Det är läckert – och det bli än läckrare och mer komplext om vinet får stå i sitt stora glas (gärna en bourgognekupa) i fem till tio minuter. Eller varför inte slå upp det i karaff en halvtimma innan det ska njutas, förutsatt att man tror att allt vin kommer att gå åt till måltiden. För det är ett måltidsvin, mycket tack vare den fasta men ändå fina strukturen av tanniner och mineralitet, också det typiskt för både druvsort och ursprung. Eftersom vinet har vinifierats och lagrats i cementtankar och äldre botti (stora ekfat), bygger vinet hela sin personlighet på druvsort och plats – och det är precis det man önskar.
Att Etna som vinregion har blivit mäkta populär på 2000-talet är kul, men egentligen inget nytt under solen. Här odlades vin redan på 1800-talet före Kristus och vinerna var redan för 2000 år sedan omtalade. I mer modern tid var det dock illa ställt för vinodlarna här och efter andra världskriget höll vinodlingen mer eller mindre på att tyna bort. Förklaringen var dels att vinodling på branta terrasser är tids- och arbetskrävande och odlare därför valde enklare platser att plantera sitt vin på, dels att det var svårt att sälja vin av högre kvalitet i den svåra ekonomiska period som rådde då. Trots att vinområdet Etna fick status som DOC år 1968 skulle vinodlingen fortsatt ha svårigheter och många producenter övergav vinet till förmån för andra inkomstkällor. Men så kom ljusningen, 1990-talet först i smygande tempo och sedan från början 2000-talet då Etna placerade sig på trendlistan. Och där har vinerna från Etna år efter år befäst sin position.
Etna ligger på Siciliens östra sida och är ett av världens mest kända vulkaniska berg. Dess historia stäcker sig över 500 000 år tillbaka i tiden, men det är en fortfarande aktiv vulkan med över 60 små till större utbrott i fem olika kratrar sedan 1600-talet, det senaste faktiskt 2021. Dess högsta punkt är drygt 3 300 meter, men vinet odlas på omkring 600 till 1 200 meters höjd. Idag hyser appellationen omkring 1 800 hektar vingård och odlarna producerar framför allt rött vin (cirka 55 procent) och vitt vin (ungefär 31 procent), men också lite rosévin (nio procent) och en gnutta mousserande vin. De röda och de vita vinerna är de mest kända.
Klimatet är såklart soligt och varmt, men tack vare att odlingen sker på hög höjd och mer åt något nordlig exponering får vingårdarna ändå en viss svalka som gör att klimatet egentligen aldrig blir för varmt. Jordarna består såklart av vulkaniska bergarter och fördelen med det är att den fruktade vinlusen inte trivs här – därför är många vingårdar planterade med originalrötter.
För Etna Rosso är det den lokala druvsorten Nerello Mascalese som dominerar och enligt appellationens regler måste vinet vara gjort med minst 80 procent av den sorten, (det här vinet är dock druvrent), resten får vara Nerello Cappuccio. Nerello Mascalese är en lokal druvsort som omnämndes första gången på 1700-talet och då som den svara ”nero” druvan från byn Mascali. Det är en naturligt uppkommen korsning mellan Sangiovese och den gröna druvsorten Mantonico Bianco, men den har betydligt mer likheter med Nebbiolo (den rödblommiga frukten, syran och den fenoliska strukturen). Den trivs alldeles utmärkt i klimatet här på Etna och mognar sent på hösten. Vinifiering måste ske för försiktighet för att extraktionen av tanniner inte ska bli för stor.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
