Det finns något märkligt motsägelsefullt med Garnacha, det ursprungliga namnet för Grenache i Spanien. Trots att sorten aldrig har varit mer trendriktig och vinerna aldrig har varit så välgjorda som idag, har druvsorten tappat areal från omkring 170 000 hektar för 35 år sedan till omkring 63 000 hektar idag. Förklaringen till tappet ligger dels i att dryckesmönstret har förändrats på grund av generationsskiften, hälsotrender och en ökad konsumtion av cocktails och alkoholfria drycker, från en vinkonsumtion per capita på 48.2 liter i början av 1980-talet till 32.2 liter tjugo år senare och bara 23.2 liter idag. Att just Garnacha har gått från landets viktigaste blå druvsort till att med råge ha passerats av Tempranillo och idag ligger på bara något högre nivå än Monastrell och Bobal beror också på att vinerna med Garnacha dels ofta ger viner med hög alkoholhalt, vilket ses som negativt idag, dels oftare mognar och oxiderar fortare än vinerna med Tempranillo och därför ses som mer omoderna. Även i Rioja, dit veckans vin tar oss, har arealen minskat dramatiskt under den här perioden, från strax över 30 000 hektar till dagens bara 4 515 hektar.
Eftersom det verkligen är dystra siffror ska vi istället fokusera på kvalitetsrevolutionen – att man aldrig någonsin har gjort bättre och mer eleganta viner med Garnacha, både här i Rioja, i grannområdet Navarra (ett mycket starkt fäste för Garnacha), runt om i Katalonien med Priorat och Montsant som de två viktigaste appellationerna och på hög höjd i Sierra de Gredos väster om Madrid. Idag hör Garnacha från alla dessa områden till det mest intressanta som hittas på den spanska rödvinslistan.
Det är nu 13 år sedan som Sandra Bravo grundade sin firma Sierra de Toloño. Hon hade utbildat sig inom oenologi i Rioja och sedan arbetat runt i Bordeaux, Toscana, i Marlborough på Nya Zeeland och i Kalifornien och på så sätt skaffat sig en gedigen och bred erfarenhet. Därefter tillbringade hon sju år hos Ricard Rofes i Priorat (numera är han källarmästare på Scala Dei) och kunde omsätta mycket av sina kunskaper i praktik.
”Åren i Priorat blev väldigt betydelsefulla för mig, det var där som jag verkligen kom till insikt med hur viktigt ett noggrant arbete i vingårdarna är, och att gamla vingårdar ger viner med en särskild själ”, berättar Sandra.
När hon kom tillbaka till Rioja ville hon följa dessa idéer och hon etablerade sig uppe i Rioja Alavesa där man har magra fina kalkstensjordar och där klimatet är tempererat med svalka i de högre belägna vingårdarna. Hennes vingårdar ligger på cirka 650–700 meters höjd i upp i bergskedjan Sierra de Toloño, som också fick ge namn till hennes firma. Dessa vingårdar är bland de högst belägna i hela Rioja och det förklarar fräschören i hennes viner. Hon arbetar enligt ekologiska och till viss del också biodynamiska principer och hennes vinproduktion omfattar ett flertal småskaligt och hantverksmässigt gjorda viner, ett vitt (med Viura som är samplanterad med Tempranillo i gamla vingårdslotter), ett rosévin och ett par röda viner med Tempranillo, Garnacha och Graciano. Sedan hennes andra årgång 2013 arbetar hon med en kombination av ståltankar, äldre ekfat och amforor.
Det här vinet görs uteslutande med Garnacha som växer i vingårdslotter i Rivas de Tereso med över stockar planterade 1944 på 650 meters höjd. Som alla andra viner skördas druvorna för hand och de förs till vineriet i Villabuena de Álava i små plastlådor. Vinifiering och lagring har skett i 300 liter stora amforor, vilket är klokt eftersom den här typen av väldigt elegant garnachavin lätt blir överkryddat av ekfat.
Förväntar man sig ett sötfruktigt, solvarmt och lite kryddigt vin, vilket är den vanligaste typen av vin med Garnacha, blir man nog en aning överraskad. Här möts man av ett ganska mörkt, purpurnyanserat och ungdomligt vin med en stor, underbart svalt mörkt bärfruktigt vin med en blommighet snarare än krydda och med en fräschör (tack vare vingårdarnas höga höjd) och det finns också en liten jordighet som vittnar om att vinet är gjort i en elegant och något transparent snarare än fruktmättad stil. En del av jordigheten kommer troligen också från den naturliga hållningen i vingårdskötseln. Vinet växer och får en allt finare doft med tiden i glaset, som gärna får vara av bourgognemodell, och därför rekommenderas en kort stunds luftning i karaff. Smaken är medelfyllig, mjuk och elegant fruktig med en för druvsorten lite oväntad med men härlig fräschör. Också smakupplevelsen växer i finess i takt med att vinet får luft. Det är ett vin som både kan och kanske också bör drickas relativt ungt, nu och de kommande fem åren ungefär, och för att lyfta finessen och blommigheten är det klokt att hålla vinet svalt, gärna kring 16–18 grader.
Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se
