I glaset hittar vi ett härligt fyndvin, så här bra och autentiskt vin till så här lågt pris hör inte till vanligheterna. Det man söker i ett välgjort vin med Grüner Veltliner är en renhet som bygger på frukt och ursprung snarare än vinmakning (således ingen ek eller vildjäst ”naturkänsla”), en fin ton av något fet citruston med nyanser av grapefruktskal, en ton av krossad vitpeppar och en kropp som varierar från lätt till fyllig beroende på vin och ambition och med livfull snarare än frisk syra och med en känsla av mineralitet. Det är precis det som definierar det här ungefär medelfylliga goda vinet, möjligen med en lite piggare syra än i genomsnittet för druvsorten. Och det är gott, lättgillat och väldigt användbart. Njut av det svalt serverat vid åtta till tio grader, som det är, till ostar och charkuterier, till inte alltför smakrika rätter med ugnsbakad (även kokt) eller lättstekt frisk med typisk vitvins- eller musselsås och till lättare ljusare rätter (smör- och gräddsåser snarare än rödvinssåser) med kyckling och ljust kött. Lämpliga smaksättare i maten är citronsaft till rätt syrabalans och vitpeppar. Det är inget vin man sparar, man dricker det nu och de kommande två åren.
En kort bilfärd norr om huvudstaden Wien ligger tre vindistrikt som har placerat Österrike i finrummet på den internationella vinkartan; längst i väster Wachau, i öster Kamptal och däremellan Kremstal. Sett till rykte är kanske Kremstal lite mer anonymt, därmed inte sagt att det skulle vara sämre. Här liksom i de två granndistrikten är det Grüner Veltliner (mest) och Riesling som är storstjärnorna och vinerna bjuder på lika fin druvkaraktär som känsla av plats och jordar.
Just det här vinet har dessutom fått sitt namn efter jordtypen löss (loess på österrikiska), som till sitt ursprung är skapad olika sedimentära bergarter som kalksten och dolomit (kalcium- och magnesiumkarbonat) som nöttes av alptopparna när inlandsisen smälte undan för drygt 10 000 år sedan. När allt smältvatten hade torkat upp skulle den här väldigt finkorniga jorden transporteras med vindarna och fylla upp fickor i landskapet och på sina håll skapa flera tiotals meter djupa och ganska kompakta jordlager. Som sådan är jorden mineralrik och alldeles utmärkt för vinodling, dels för att den är så pass porös att rankornas rötter kan tränga långt ner i sökande efter vatten och näring, dels mättas av vatten under vintern så att rankorna klarar av även långa och torra somrar. Den här jordtypen är särskilt passande för Grüner Veltliner som får en särskilt kritigt kittlande mineralisk spänst i smaken.
Weingut Müller är en familjeegendom som drivs i fjärde generation (grundad 1936) i den södra delen av Kremstal, inte långt från det historiska benediktinerklostret Stift Göttweig som har ett mäktigt läge på drygt 420 meters höjd med full utsikt över hela regionen. Familjens vingårdar omfattar idag 120 hektar och de sträcker sig från slättlandet nedanför klostret bort mot Mautern i östra Wachau. Odlingen sköts enligt naturliga principer. Firman har en bred produktion av framför allt Grüner-Veltliner (åtta viner, varav fyra utmärkta viner från enskilda vingårdslägen) och Riesling (sex viner). Man gör också fyra trevliga mousserande viner samt lite rosévin och några röda viner med framför allt Blauer Zweigelt.
Kremstal hör till den större vinregionen Niederösterreich och är där med sina 2 343 registrerade hektar vingård det fjärde största distriktet (Weinviertel är med 13 356 hektar det största, därefter kommer Kamptal med 3 802 hektar och Wagram med 2 451 hektar). Den allra viktigaste druvsorten i Kremstal är inte överraskande Grüner Veltliner med 1 337 hektar och med den och Riesling (231 hektar) gör man distriktets mest typiska vin, Kremstal DAC, ett lättsamt och friskt vin som har jästs i ståltankar till en måttlig alkohol. Det finns också en lite fylligare version med minst 13 procent alkohol som kan vara ekfatslagrad som buteljeras som Kremstal DAC Reserve.
Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se
