Nu är det vår och snart också försommar och då brukar vi i Sverige fylla på förrådet av efterlängtad solvärme och svalkande rosévin. Om jag rent gastronomiskt oftast hyllar de lite djupare och rikare rosévinerna med mörkare färg, är vårens vinprimör alltid de ljusare rosévinerna som i alla avseenden definierar området Provence i sydöstra Frankrike. I sig är det inte konstigt, omkring 90 procent av allt vin som produceras i området Côtes de Provence är nämligen rosévin och ett normalår står Provence för 45–50 procent av allt rosévin som produceras i Frankrike. I genomsnitt över en tioårsperiod produceras omkring 150 miljoner rosévin i Provence varje år. Och det finns inga tecken på att intresset minskar …
Det här är det äldsta vinområdet i Frankrike och det var fenicier och greker som anlade de första vingårdarna kring Marseille för omkring 2 600 år sedan. Vinodlingen skulle strax före Kristus utvecklas än mer av romarna som blev kvar i området i flera sekler. Från 500-talet tog klostren över utvecklingen av vinkulturen och genom munkarna spreds vinodlingen långt bortom de ursprungliga vingårdarna. Exakt vilka typer av viner man gjorde i det tidiga Provence går inte riktigt att säkerställa – dåtidens vinproduktion handlade om vin i största allmänhet, oftast med blandade gröna och blå druvsorter, inte om tydliga vita viner eller röda viner. Nog gjordes lättare och ljusare viner som kan ha legat till grund för dagens rosévinskultur, men det var först när turismen tog över som regionens viktigaste inkomstkälla på 1970-talet som rosévin kom att bli synonymt med Provence. Och, vilket ska tilläggas, det blekrosa rosévinet blev enormt betydelsefullt i volym och ekonomi och för de allra flesta konsumenter det allra mest äkta rosévinet. Och, vilket också ska tilläggas, rosévinet från Provence blev snabbt det självklara vårtecknet och sommarvinet i europeiska områden långt bortom Provence.
I glaset har vi därför ett i alla avseenden ursprungstypiskt provencalskt rosévin, gjort med de klassiska sydfranska blå sorterna Grenache, Cinsault och Syrah med ett inslag av den fint blommiga och lätt kryddiga gröna Vermentino (detaljerad information om proportion av de fyra sorterna saknas). På typiskt vis rör sig skalkontakten och färg- och aromurlakningen om maximalt ett par timmar, vilket leder till den ljusare färgen och mer försiktiga rödbäriga aromen. I typisk anda har jäsningen skett i ståltank och lagringen sträcker sig till bara fyra fem månader innan buteljering. För extra lustfylld försommarnjutning har vinet tappats i magnumbutelj – men oroa dig inte för storleken på flaskan, i öppen men åter försluten flaska håller sig vinet utmärkt i kylskåp i minst fyra dagar. Och kylskåp är ändå den bästa förvaringen, servering vid omkring nio till tio grader är nämligen perfekt. I sällskap med sydfranska tapas som sardeller, färskstekta sardiner med kapris och citron, grillade räkor med aïoli, en klassisk sydfranska fisksoppa eller fiskgryta, grönsaksrätter med olivolja och tomat och gärna någon sydfransk ört, en god sallad med tonfisk och oliver eller till getostar av olika slag är det här det perfekta vinet.
Vill du ändå satsa på mindre (vanlig) flaska, kommer en sådan till Systembolagets hyllor den 5 juni (nr 950086 för 169 kr). Vill du sikta lite högre gör firman Gassier också en premiumrosé från den 500 hektar lilla appellationen Côtes de Provence Sainte-Victoire. Vinet 2025 Le Pas du Moine Rosé (nr 73752 för 229 kr) görs på samma sätt, men kommer från mer skiffer- och kalkstensmagra jordar vid foten av berget Sainte-Victoire och det har en högre status tack vare den mindre och mer specifika appellationen.
Familjen Gassier med sjätte generationens Jean Gassier i ledningen är en vinodlare och négociant med 40 hektar egna vingårdar som sedan 2012 är ekologiskt certifierade.
Importör i Sverige är Spring Wines, www.springwines.se
