Jag förväntar alltid en slags solsötma i vinerna från södra Rhône och det är precis det man finner här, en först blyg men efter några minuters luftning i glaset en allt sötare och mer intensiv vildhallonton. Men kraftigt är det inte, snarare elegant och lite trevligt kryddigt med ett försiktigt jordigt inslag. Smaken är medelfyllig, generöst fruktigt och precis lika solmogen som doften antydde, också lika elegant. Att det är ett solvarmt område noterar man snarare i den något värmande eftersmaken. Totalt sett är det dock ett riktigt trevligt balanserat, fint strävt och faktiskt lättdrucket vin – men så kommer det också från en av de allra bästa producenterna i Gigondas.

Domaine Santa Duc är en familjefirma som drivs i fjärde generation. Man håller till i byn Gigondas ungefär en halvtimmas bilväg från hjärtat av Châteauneuf-du-Pape och har 31 hektar stora vingårdar som sedan 2012 är certifierade som ekologiska. Just byn Gigondas räknas idag till en av de bästa så kallade crus som finns i södra Rhône. Här odlas vinet på 1 230 hektar och vingårdarna, som till huvudsak domineras av Grenache, ligger på flackland och sluttningar på 100 till 550 meters höjd upp mot bergsryggen Dentelles de Montmirail.

Den här typen av generösa viner är perfekta till vinterns ofta rustika, smakrika och värmande rätter, såsom grytor och långkok av kött eller färs, rätter med tyngd och viss sötma av rotsaker, eller rätter där svamp, rökt sidfläsk och så vidare. För att fånga den sydfranska känslan kan man gärna använda sig av örtkryddor som lagerblad, timjan, rosmarin och salvia. Slå gärna upp vinet i karaff en kvart eller så och servera det vid 18–20 grader, då kommer det till sin rätt bäst.

Importör i Sverige: Johan Lidby Vinhandel, http://www.johanlidbyvinhandel.se/

Mina första minnen av Château Bouscassé sträcker sig omkring 20 år tillbaka i tiden. Då precis som idag imponerades jag av djupet och strukturen i vinet, att det kändes oväntat seriöst och nyanserat för att vara ett billigt vin. Samma sak kände jag med syskonvinet Château Montus från samma distrikt.
Vi skriver 1979 när den då unga och fortfarande okända Alain Brumont ärvde Château Bouscassé och dess vingårdar av sin far. Året därpå köpte han det närliggande Château Montus och det var med dessa två egendomar som han under de kommande decennierna skulle skriva modern vinhistoria. Han kom att bli inspiratören, renässansmannen och ikonen i det vid den tiden undangömda och bortglömda distriktet Madiran i sydvästra Frankrike och han blev det med den lokala druvsorten Tannat. Det är en tjockskalig och påtagligt tanninrik mörk druvsort som kan ge kraftfulla och långlivade viner som med tiden utvecklar både nyansrikedom och finess.
Man kan med fog säga att det var Alain Brumont som lyfte druvsorten Tannat till vad den är idag och vägen dit gick inte bara genom vingården, utan minst lika mycket genom vineriet där han utvecklade mer förfinade tekniker för extraktion av tanninerna ur skalen.

Château Bouscassé har idag 120 hektar vingård och man gör två utmärkta röda viner härifrån. Toppvinet heter Château Bouscassé Vieilles Vignes och görs uteslutande av Tannat från de äldsta stockarna, och även det här vinet bygger sitt djup och mycket av sin struktur på just Tannat från upp mot 70 år gamla stockar. För att göra vinet lite mer lättillgängligt som ungt har man dock blandat i Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Drygt ett års lagring i till ungefär hälften nya små ekfat har också bidragit till en lite mer polerad struktur.

Det här är minst sagt riktigt gott, det är ett mörkt, bläckigt och ganska tätt vin med en fin kryddighet och viss blommighet, och även en liten nyans av vanilj från ekfaten. Helt klart är det ett för prisläget väldigt seriöst och faktiskt också väl så lagringsbart vin (det klarar lätt över tio års lagring) som i nuläget mår väldigt bra av att slås upp på karaff i en halvtimma eller så före servering. Smakmässigt är det också tätt och djupt och mörkt fruktigt (blåbär, svarta vinbär), det finns också en hygglig men inte påfallande frisk syra som lättar upp smaken något och även om tanninerna är druvtypiskt markerade, är de förvånansvärt fint polerade.

Det här är vinet till höstens smakrika grytor, till köttet eller viltet där smakerna är höga och det gärna får finnas något tillbehör av lite fetare eller krämigare slag för att runda av vinet strävhet ytterligare. Bra exempel på det är en god potatisgratäng, en gräddsås, stuvad svamp eller blomkål, eller varför inte en luftig mandelpotatispuré med smör och färska örtkryddor samt lite riven parmesanost i.

Importör är VinUnic, http://www.vinunic.se/

Etiketten anger ”Fortieth Anniversary Vintage”, rätt coolt med tanke på vad Kalifornien var för 40 år sedan, och vad Pinot Noir var (snarare inte var) för 40 år sedan. På så sätt är Calera Wine Company en legendarisk producent. Central Coast Pinot Noir kan ses som firmans instegsvin, precis som man i Bourgogne gör en ”Bourgogne Rouge” från oftast flera vingårdar i flera byar. För Calera Wine Company betyder det här att man dels (emellanåt, men inte i just den här årgången) använder druvor från sina egna vingårdar i Mount Harlan i de kalkrika bergen bakom Monterey County, men också köper druvor från flera mycket välkända och förstklassiga vingårdar från Monterey County i norr till det något mer tempererade Santa Barbara County i söder. Från det senare området kommer i den här årgången drygt 40 procent av druvorna från tre verkligt fina vingårdar, den berömda Bien Nacido Vineyard (25 procent), den svalare Sierra Madre Vineyard och den riktigt fina soliga men också svala Solomon Hills Vineyard.

Vill man hitta ett läckert, redan nu fullt drickbart och charmerande pinotvin från Kalifornien, är det här ett utmärkt exempel på det. Med bara tio procent nya ekfat är doften mer driven av frukten, mycket söta hallon och mogna mörka körsbär, men också en lätt fuktig jordighet och en försiktig nyans av stjälkarna (ungefär omkring tio procent av dem fick följa med under jäsningen). Jag tycker att vinet ska dekanteras, jag har upplevt att blir än mer sensuellt och att frukten och blommigheten blir läckrare efter omkring 15 minuter i karaff och de bör serveras vid cirka 17 grader och helst inte vid över 20 grader.

Matmässigt gäller medelkraftiga rätter av vit fisk, fågel eller kött – hellre just än mörkt kött – som gärna kan få sällskap av allehanda rotsaker och stekt svamp. Vill man lyfta rätten raka vägen in i vinets fruktighet kan man koka inte ett par frysta hallon eller körsbär i den mörka fondsåsen till, det blir ett fint doftmöte. Man kan såklart göra helt vegetariska rätter också, exempelvis en krämig jordärtskocksoppa med persilja i, kokta eller stekta morötter och palsternackor med smör och doft av färsk timjan och körvel, bakad och stekt rotselleri med brynt svamp eller tryffel, eller varför inte vegetariska kåldolmar. Pinot Noir i lite rikare stil som det här vinet älskar verkligen rotsakernas och kålens fina sötma och svamparnas komplexa nyanser.

Vill du läsa mer om Calera Wine Company hittar du under fliken ”Vinproducenter” en djup och omfångsrik presentation av firman, dess vingårdar och viner. Du hittar också en intressant intervju med grundaren Josh Jensen under fliken ”Vinmakare”.

Importör är Johan Lidby Vinhandel, http://www.johanlidbyvinhandel.se/

Okej, det kanske mer är ett vårligt och somrigt vin än ett för mörkaste november – men jag kan inte låta bli att älska det här vinet, därför väljer jag det som ett uppfriskande fläkt i höstmörkret.
Kloster Eberbach är en märkvärdig producent, en verkligt historisk och en absolut underbar sådan. Klostret bär på en hisnade historia i vinets mångtusenåriga värld, grundat redan 1136 av munken Sankt Bernhard från klostret Clairvaux i Bourgogne. Han och de tolv munkar som anlände med honom tillhörde cistercienserorden och med sig hade de sticklingar av vin från det burgundiska klostret. De insåg nämligen att förutsättningarna att odla vin var ytterst goda i de steniga jordarna på sluttningarna ovanför floden Rhen och de kunde snart konstatera att deras antaganden vara riktiga. Därmed skulle tillgången på vin till mässorna vara säkrad. Munkarna förde såklart med sig Pinot Noir från sina vingårdar i Bourgogne, och därmed blev Kloster Eberbach tidiga att odla den nobla druvan. Än idag är deras pinotviner utmärkta.

Men det är Riesling som står för deras prakt och mängd i volym sett, över 160 av deras egna 200 hektar är planterade med Riesling. Av dessa är den 33 hektar stora vingården Steinberg en knapp kilometer nedanför klostret den bästa och mest berömda. Den planterades av munkarna redan 1170 och omgärdas av en tre meter hög stenmur (som renoverades i början av 2000-talet för tre miljoner euros!). Muren är inte bara ett mäktigt landmärke, utan skyddar också vinrankorna från kalla vindar. Det bidrar till att man år efter år kan göra vin att utsökt renhet och kvalitet härifrån.

På ett föredömligt smart sätt är det här vinet svaljäst i ståltankar i det toppmoderna vineriet och det har verkligen en klingande ren och frisk doft och smak som är skolbokmässigt för druvan. Vita vinbär, citron och än mer lime, gröna äpplen och en fin blommighet och därtill en elegant stenig mineralisk rökighet – så beskriver man doften allra bäst. Och smaken är precis lika intensiv, ändå så fjäderlätt och elegant med en kittlande mineralitet och ljuvligt frisk syra. Värt att notera är att vinet är absolut torrt, således inget att välja till den typ av maträtter som bjuder på en mer uttalad sötma, som krabba, ostar med söta marmelader och kompotter och så vidare. Drick det istället till den nykokta hummern med citronmajonnäs, den limefriska thailändska grönsaks- eller skaldjursrätten med kokosmjölk, till den fina surkålsrätten, fisken med klassisk vitvinssås med ett citrusfriskt inslag, till de eleganta och milda men samtidigt syratörstande feta ostarna, till de vitvinskokta musslorna … eller varför inte bara som det är. Det är just trots allt ett riktigt gott och klassiskt vin, till ett synnerligen försiktigt pris!

Importör är Provinum, http://www.provinum.se/

Det finns viner som är underbart goda att dricka som det är, där man inte ens behöver tänka på maten till, och det finns viner som förvisso också är goda att dricka som sällskapsvin men som kommer att lyfta i mötet med just maten. Det här vinet hör till den senare kategorin – och jag gillar det just därför att det visar två så olika sidor.

Margaret River är ett lite annorlunda vindistrikt i Australien. Läget längst ut, i Western Australia, en bit söder om Perth, ger området ett litet annat klimat än det som majoriteten av landets vinodlingar i South Australia och Victoria har. Här odlas vin på ungefär 5 100 hektar, bara en bråkdel av Australiens idag ungefär 140 000 hektar stora vingård. Det som alltid har slagit mig är att vinerna härifrån aldrig har tyngden och den soliga fruktsötma som kan vara så vanlig i andra delar av Australien. Stilen, oavsett det rör sig om gröna eller blå Bordeauxdruvor, Shiraz eller som här Chardonnay, är alltid byggd av fräschör och en nästan europeisk struktur och känsla.
Det första man möts av när man slår upp vinet kylt till cirka tio grader i den vida glaskupan är en lätt rostad, på gränsen till rökig ekfatston med mild vaniljsötma – det gäller för övrigt också en del viner från Bourgogne. Smaken är också initialt lite stram med en frisk syra och sval både citrus- och gul äppelfruktighet. Men ger man vinet lite tid i glaset, eller ännu hellre en 20–30 minuter i karaff och låter det stiga till cirka 12 grader eller strax däröver, kommer vinets alla komponenter hitta att varandra på ett läckert sätt som man inte såg från början.
Det du också bör göra är att servera vinet till mat, då sätter man den sista detaljen som får vinet än mer läckert. Maten bör vara medelkraftig som mest, utgå från samma typ av mat man väljer till vit bourgogne, fisk och skaldjur eller ljust kött och kyckling som gärna kan vara stekta för att möta upp vinets ekfatskaraktär. Lägg gärna till ljusa såser med en avrundning av smör eller grädde och gärna med en frisk citrussmaksättning för att matcha vinets pigga syra. Drick vinet nu och de kommande tre, fyra åren.

Fraser Gallop Estate ligger bara en dryg halvmil från kusten och det i kombination med det höga läget gör det till en sval vingård. De två dominerande druvorna är Chardonnay (av en klon från Mendoza) och Cabernet Sauvignon, som man har 6.90 hektar vardera av. Egendomen har grundats och drivs av Nigel och Dorothy Gallop. Musten av Chardonnay har man dragit direkt från pressarna till 500 liters franska ekfat, i vilka den har jästs med den naturliga jästen och sedan lagrats under nio månader. Merparten av ekfaten är två år gamla, men en liten del av dem är nya.

Importör är Handpicked Wines, http://www.handpicked.se/

Är det november så är det, då är det tid för svamp och tryffel. Och till det såklart gott vin av Nebbiolo. Visst tänker man främst på de exklusiva vinerna från Barbaresco och Barolo, men det finns gott om exempel på viner i mer vardagliga prisklasser, viner som dessutom är utsökta att dricka redan unga. Det här är ett av dem!

Nebbiolo är aldrig någon kraftdruva, dess viner är mer rimligen beskrivna som burgundiskt eleganta och blommiga med en tydlig tanninstruktur. Det är ungefär där vi hittar Langhe Nebbiolo från Massolino, ett vin gjort uteslutande av Nebbiolo från sluttningar på omkring 330–340 meters höjd i Serralunga d’Alba. Det är framför allt från de yngre stockarna man hämtar druvorna till vinet, som precis som vinerna från Barolo vinifieras i tankar med upp mot tio dagars skalkontakt. Ett år i små ekfat slutför vinet.

Doften är knappt medelstor, ändå fint parfymerad med eleganta röda bärnyanser (tranbär, slånbär och ljusa körsbär) i frisk och sirlig stil, när jag gav vinet en ordentlig luftning i det stora bourgogneglaset växte doften framför allt i intensitet och djup och blev då mer seriös och komplex. Det poppade till och upp lite rosor, en nyans som är betydligt med vanlig i vinerna från Barbaresco.
Det jag gillar med smaken är också lättheten, den mjuka fruktsötman som så härligt balanseras av en frisk syra och tydliga men ytterst finslipade tanniner – och det är just helheten, den sammansatta och finlemmade smaken och fräschören som gör att jag närmast faller pladask för det här vinet. Jag dricker det nu, tempererat till cirka 16–17 grader helst för fräschörens skull, och jag gör det till eleganta rätter av svamp, ljus fågel och viltfågel och ljust kött, gärna kalvkött. Eller varför inte en grillad piggvar med brynt smör och tryffel?

Massolino drivs i fjärde generation med 23 hektar egna vingårdar med fyra vingårdsspecifika viner från Barolo på topprepertoaren. Visst njuter man stort av dem, men vill man hålla sig lite med i budgetklass och ändå erbjudas finess och druvans fina aromregister, då fungerar den här Langhe Nebbiolo alldeles utmärkt.

Importör är Provinum, http://www.provinum.se/

Vinet Les Vénérables är en så kallad vieilles vignes, en särbuteljering från äldre stockar, i det här fallet minst 35 år gamla men betydligt större andel som är minst 50 år gamla. Så långt inga konstigheter, det finns en hel del stockar med den åldern i Chablis. Men medlemmarna har också ett par lotter med vinstockar som planterades för både 80 och 100 år sedan och med tanke på att Chablis nästan höll på att försvinna som vindistrikt efter vinlusens framfart och de två världskrigen är detta smått unikt.

”Det är också viktigt att lägga till att vi inte använder oss av samtliga dessa vingårdslotter i den slutliga cuvéen, utan att vi efter jäsning gör en strikt selektering av vilka viner vi i slutändan använder oss av, de viner vi inte tycker håller måttet till den här cuvéen blandas i våra andra chablisviner”, berättar vinmakaren Vincent Bartement.

Musten är jäst i ståltankar och även den malolaktiska jäsningen sker i dessa, därefter dras 90 procent av vinet över till ståltankar och tio procent till neutrala ekfat för lagring i strax över ett år. Fatlagringen för att vinet extra textur, den långa lagringen för att förhöja komplexiteten. Det är en riktigt seriös vinifiering för ett vin som ursprungsmässigt ”bara” är en Chablis.

Inte helt oväntat är det här ett mer fint nyanserat och jordigt komplext vin än väntat av en generisk chablis, det har en större doft och längre smak och står egentligen viner på nivån premier cru direkt efter. Det här helt klart ett av de bättre vinerna på den här kvalitetsnivån i hela distriktet. Någon liten cuvée är det heller inte, ett riktigt gott år kan man göra upp mot 260 000 flaskor av det.

Serveringsmässigt följer man samma råd som för chablis och premier cru, allt från ostron naturell eller pocherade ostron med smörsås, till musslor kokta i vin och serverade med sin inkokta buljong, till kokta fiskrätter med klassisk vitvinssås eller musselsås, och inte alltför smakrika rätter av skaldjur med samma eleganta vitvinssåser som matchar fisken. Servering i bourgognekupa vid cirka 12 grader är att rekommendera, då lyfter man fram vinets komplexa sidor mer än om vinet är för kylt. Vill man ge vinet än större nyansrikedom och komplexitet låter man lagra det i ett par upp mot sex sju år.

Importör är VinUnic, http://www.vinunic.se/

Det här är kul, jag har länge väntat på att trendpendeln ska peka åt Cabernet Franc, en av de druvsorter som kan ge några av de mest eleganta röda vinerna i världen. Den kanske inte har kommit än, men varje gång jag hittar ett vin som i alla avseenden speglar druvsortens fina doftregister och fräschör, blir jag glad.
I det här vinet hittar jag en fin vinbärsfruktighet i något syrlig stil, en skolboksmässig frodig gräsighet som bäddas in på ett läckert sätt av frukten, dessutom noteras den där fint aromatiska tonen av ceder som är så unik för den här druvan och vinstilen. Doften är omedelbar direkt ur flaskan, men den utvecklas också med tiden vinet får luftas i glaset. Smaken är medelfyllig med drag åt det lite lättare, en fin fräschör lyfter vinet och tanninerna är förhållandevis lena – och ska man möjligen leta efter något att gnälla (väldigt lite) på är det en liten rustik och besk nyans precis i slutet av smaken.
Den detaljen kan man dock strunta i, ett litet inslag av något fett eller krämigt och ett stänk sälta i maten kommer effektivt att trolla bort detta, sedan är det en fruktighet och fräsch lenhet kvar. Servera det till medelkraftiga rätter som mest, gärna fågel- och kötträtter som har ett visst inslag av klorofyll (gröna grönsaker och färska örter) för att spegla vinet eleganta gräsiga nyanser.

Vinet kommer från den 23 hektar lilla Rainbow’s End Wine Estate, som ligger i Banghoek Valley i Stellenbosch. Deras vingårdar ligger på sluttningar som reser sig från 350 till 540 meters höjd och åtnjuter därför en viss svalka. Det passar Cabernet Franc, som odlas på cirka 420 meter höjd, alldeles utmärkt.

Importör är Tryffelsvinet, www.tryffelsvinet.se

Cave de Tain grundades 1933 för att samla vinodlare i norra Rhône under samma tak så att de skulle kunna leva på sin odling utan att de själva skulle behöva framställa och marknadsföra vinerna. I mer modern tid har man investerat stort i både tid, utveckling av odlingstekniker, nytt vineri och senare också utbyggt och uppdaterat vineri för att skapa de allra bästa förutsättningarna för odlingen och framställningen. Idag har kooperativet 370 medlemmar, som tillsammans har 1 140 hektar vingård, en imponerande areal som motsvarar strax över 30 procent av den totala arealen i norra Rhône. För inte så länge sedan investerades en enorm summa i en ny del av vineriet, ett tecken gott som något på att man är väldigt seriös i sin vinproduktion.

Bara i appellationen Crozes-Hermitage äger medlemmarna nästan hälften av de med vin planterade 1 633 hektaren. Det leder till två saker, att man dels kan göra en stor volym av ett typiskt men billigt vin, som det här, dels en selektering av ett par högre kvalitetsbuteljeringar.
Det här vinet är gjort uteslutande av Syrah, mestadels från det större flackare området söder om Hermitage, men också från de lite mer kuperade och på så sätt bättre markerna i nära anslutning till Hermitageberget. Man avstjälkar druvklasarna helt och druvmusten jäses sedan i ståltankar, i vilka vinet också genomgår malolaktisk jäsning och lagring under några månader.

Renhet och generös mörk fruktighet är det första man noterar i doften och smaken, men det finns också en hel del av den för druvan typiska lakritskryddigheten och även lite av den för appellationen typiska stenrökiga mineraliteten. Tycker man om Syrah, tycker man om det här, och det är ett rätt generöst vin med god kropp och skön längd. Det kan lagras i några år och kommer då utvecklad en lite större kryddighet och stenig jordighet i takt med att fruktsötman tonas ner något, men det har redan nu en skön drickmognad – då helst dekanterat i karaff en kort stund innan servering.

Du dricker vinet till smakrikare rätter av fågel, kött, vilt – eller varför inte en skönt smakrik rätt av rostad kål, rotsaker eller bönor och svamp. Den typen av tillbehör till köttet är såklart också passande. Det får finnas en mild sötma i rätten, från bär eller gelé i såsen till rotsakernas delikata sötma och tack vare den mjuka strukturen kan det också finnas en liten kryddhetta i maten.

Importör är We and Wine, http://www.weandwine.se/