Piemonte är det rätta, ett av de senaste årens mest trendriktiga vindistrikt om man ska tro vinlistor, försäljningssiffror, sommelierer och i största allmänhet trendkänsliga finsmakare. Och visst finns det massor av gott i Piemonte, den av Italiens vinregioner som har störst andel viner från ursprung klassificerade som DOC och DOCG. Men allt handlar inte om den alltid så upplyfta och nobla druvan Nebbiolo, som faktiskt bara står för tre procent av allt vin i Piemonte, eller om appellationerna Barolo och Barbaresco. Den betydligt mer planterade druvsorten Barbera har massor av gott att erbjuda.
Jämför man vinerna från Alba och Asti brukar man säga att vinerna från Alba har en lite fylligare kropp och både rikare och mjukare fruktighet medan de från Asti är lite lättare med ljusare frukt och större finess. Hos toppfirman Braida är vinerna av Barbera dock något annat och det får sin förklaring när man hastigt kikar i de tidiga kapitlen av historien om vinodlarfamiljen Bologna. Giacomo Bologna hade redan i början av 1980-talet velat lyfta anseendet på den ofta missgynnade druvsorten Barbera, som alltid odlades i sämre lägen än vad Nebbiolo gjorde och sällan fick samma omsorg om vinifiering och lagring som de större och mer exklusiva vinerna. Därför lät han plantera Barbera i bättre vingårdslägen, binda upp och beskära rankorna för lägre skördeuttag och högre druvmognad och dessutom skörda druvorna lite senare än vad hans grannar gjorde. Såklart ansåg de att Giacomo var smått galen, att lägga ner så mycket möda på druvor som skulle ge billiga vardagsviner förstod man sig inte på. Att han dessutom lagrade sina finaste viner i små fat av fransk ek medförde såklart att han än mer sågs som skvatt galen. Men så lanserades vinerna, djupa av mogen frukt och fylligare i smaken än några andra barberaviner, balanserade i syran med fina tanniner – och hyllade av vinhandlare och vinjournalister. En ny tid för Barbera hade inletts, firman Braida höjdes till skyarna, Giacomo Bologna med kultförklarad och med tiden skulle allt fler vinodlare och vinmakare följa i hans fotspår.
Det här vinet kommer från vingårdsläget Montebruna i Asti. Som vanligt hos familjen Bologna har man skördat druvorna vid hög mognad så att vinet ska vinna djup och kropp och få en något mer balanserad syra. Efter sortering och full avstjälkning av druvklasarna jäses musten i ståltankar och vinet dras sedan över slavonska botti som är 2 000 till 5 500 liter stor för malolaktisk jäsning och lagring.
Det här är ingen vanligt Barbera d’Asti, det är en modern och ovanligt tät version med ungdomligt mörk och purpurliknande färg. Doften är medelstor och intensivt, mörkt körsbärsfruktig med ett svagt syrligt inslag och med fina blommiga nyanser som drar åt violpastill. Smaken är heller inte särskilt blyg, medelfyllig och rikare fruktig än i snitt för druvsorten men med den typiskt friska och syran och finstilta tanninstrukturen. Visst finns det en värme i frukten, men att alkoholhalten ligger kring 15 procent känns faktiskt inte.
Servera vinet nu och de kommande två till fyra åren, vid ungefär 16–18 grader för störst fräschör och i glas med stor rundad kupa för bäst aromutveckling. Maten bör vara medelkraftig och ha en fin syra för att möta upp vinets syra. Det kan röra sig om en pastarätt med fint vinsyrlig långkokt ragu av kött, till risottos av olika slag eller grytstekt kyckling med rödvinsfond, till stekt eller grillad vit fisk med stekt svamp och en touch av fin balsamicovinäger eller bara till lagrade ostar och goda charkuterier med fin sälta.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
