Skulle man prova vinet blint, ha ledtrådarna av det är gjort med tre klassiska druvor och att det är en mycket känd producent som ligger bakom, hade man helt klart gått vilse. Inte för att det är ett dåligt gjort vin – tvärtom – utan för att vinet innehåller en druvsort som knappt en levande människa har hört talas om. Gissningen hade nog gått mot Grenache, således södra Rhône, eller Garnacha om man hellre vill placera vinet i Spanien. Och Spanien hade varit rätt.
Färgen är vackert klarröd av medelhög intensitet och doften är medelstor och charmerande rödfruktig och närmast yppig med ett spektrum av aromer som ligger någonstans mitt emellan solmogen Pinot Noir och mer elegant Garnacha från lite högre höjder i Rioja Oriental eller Sierra de Gredos i den svalare västra delen av Vinos de Madrid. Samtidigt noterar man lite mörkare frukttoner och en spännande kryddighet, men ingen känsla av att vinet skulle vara jäst med stjälkarna och heller inga toner av ekfat.
Smaken är medelfyllig och lika läckert fruktig som doften lovar, något sötaktig men också aningen frisk och tanninerna kan bara beskrivas som sammetslena. Det här är lättdrucket och gott, allra helst om det serveras lite svalt – omkring 16 till som mest 18 grader. Särskilt komplicerat är det inte heller, både grillad vit fisk, lättare fågel- och kötträtter (varför inte spädgris eller i ugn med olivolja långsamt bakat fläskkött) samt lite kryddigare rätter som chorizo med rostad potatis eller vita bönor med olivolja och vitlök är några exempel på utmärkta sällskap. Och såklart matchar vinet också de allra flesta ostar och goda charkuterier. När man får reda på priset blir det dessutom en högljudd köprekommendation.
Så vad är det i det här vinet, som heter Clos Ancestral och som sett till framför allt namnet antyder att det finns något gammaldags och historiskt över vinet. Det historiska är att vinet delvis är gjort med en mycket historisk druvsort, Moneu. Idén att studera den gamla katalanska vinkulturen, som i många avseenden var på väg att dö ut, fick Miguel Torres redan på 1980-talet.
”Vi vet att vi hade en utvecklad vinkultur här redan på romarnas tid och det finns tecken på att vi både importerade vin från östra Medelhavet och exporterade vin härifrån”, berättade Miguel Torres när vi redan i slutet av 1990-talet diskuterade det här på den tiden knappt kända projektet.
Då var det egentligen bara det relativt nya vinet Grans Muralles som hade ett inslag av historiska men fortfarande relativt okända druvsorter, Samsó och Garró. När vi talade om det vinet kunde Miguel inte bärga sig, entusiasmen för och förhoppningarna om de ännu mer okända sorterna som hade planterats i firmans experimentvingård på egendomen Mas Rabell tog helt enkelt över. Han berättade att han hade annonserat i lokalpressen och frågat odlare om de hade vinplantor i sina vingårdar som de inte riktigt visste vad de var. Och nog fick han svar. Genom annonserna kunde Miguel få in sticklingar från ett 60-tal knappt kända eller helt okända sorter som sedan planterades i en experimentvingård för att undergå noggranna studier och experimenterande avseende vinframställningen. Ett av de första stegen var att renodla sorterna från alla de virus de hade byggt på sig i de gamla vingårdarna. Bara det tog ett par år per sort.
Många av sorterna har med tiden avfärdats, men ett antal sorter är så intressanta att man har valt att plantera ut dem i lite större omfattning. Forcada, Garró, Gouda, Querer, Solana och Moneu hör hittills till de mest intressanta. Just Moneu har också blivit godkänd för produktion inom appellationen Penedès och den är särskilt intressant eftersom den både är tålig mot torka och värme och dessutom kan bevara sina fruktsyra trots att den odlas i varmare klimat.
Vinet Clos Ancestral görs till ungefär 50 procent med Tempranillo från cirka 40 år gamla stockar och 20 procent Moneu från den 16 hektar stora ekologiskt odlade egendomen Castell de la Bleda som ligger centralt i Penedès, inte långt från den mer omtalade vingården Mas La Plana. Här har man flera lotter med Moneu och de som producerar bäst kvalitet är planterade med 2 500 till 5 000 stockar per hektar. Tätare plantering än så visade sig efter flera år leda till ett inte alls lika bra vin.
Garnacha, cirka 30 procent i blandningen, tar man från en närbelägen vingård. Tempranillo och Garnacha har vinifierats i ståltankar och till viss del mognat i äldre ekfat, medan Moneu är vinifierad i små amforor av terra cotta. Den första årgången man gjorde av Clos Ancestral var just 2019.
Importör i Sverige är The Wine & Spirit Collective, www.twscollective.se
