En gång i tiden, och under lång tid, var vinet från Chianti ganska enkelt, lite syrligt rödfruktigt och smått kärvt, utan djup och utan komplexitet. Man talade ofta om det som ett ”pizzavin” eller ”pastavin”, i sig inte det sämsta (tvärtom!), men beskrivningen var ofta lite nedlåtande.
Vi glömmer det, mycket har hänt i vinvärlden som sådan sedan slutet av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet och väldigt mycket har mer precist hänt i Chianti och med druvsorten Sangiovese sedan dess. Inte minst handlar det om ett omfattande program med att studera och utvärdera alla hundratals kloner av Sangiovese och efter dessa lärdomar börja plantera om de sämre presterande vingårdarna. Samtidigt har odlingstekniker och arbetet inne i vinerierna utvecklats markant. En snabb doft- och smakbesiktning av det här vinet talar sitt tydliga språk och det trots att prislappen är lågmäld – det finns både karaktär och kvalitet hos Sangiovese från Chianti idag.
Doften är medelstor och lite djupare än det man förväntade sig i gårdagens chiantiviner och frukten är typiskt syrlig rödaromatiskt (röda bär, körsbär, nästan lite tranbär) och så där läckert ren som moderna viner är. Smaken är lättsamt och lika friskt rödbärig som doften lockade med och det finns en uppfriskande syra och en på sitt sätt rätt seriös men ändå ypperligt polerad tanninstruktur i den lättgillade och eleganta smaken. Vidare komplext är det inte, men det behöver vin inte vara så länge de är goda, lättdruckna och ämnade för tidig konsumtion – som det här vinet. Serverat något svalt, gärna kring 17–18 grader för största fräschör, är det ett utmärkt vin till … pasta och pizza. Bland annat. De flesta inte alltför smakrika rätter med fågel och kött och med en mer traditionell smaksättning snarare än kryddaromatiskt eller het gör sig passande, liksom ostar och charkuterier av allehanda slag. Salt och fett är något som den här vintypen uppskattar.
Egendomen Montefoscoli har en anrik historia som sträcker sig tillbaka till åtminstone början av 1100-talet då drottning Matilde av Toscana skänkte slottet till Foscolo Scarpetta. Drygt 500 år senare såldes slottet till jesuitorden i Florens, som ägde och drev det och dess vinodling fram till slutet av 1700-talet då nya ägare tog vid. Den nya ägarfamiljen utökade vinodlingen och jordbruket, bland annat med tobak som man blev kända för.
För bara fyra år sedan såldes slottet och dess vinodling till familjen Castellani, som har varit involverade i vinproduktion i Toscana sedan 1903 med odlat vin och gjort vin för eget bruk i flera generationer innan det. Sedan dess har familjen köpt flera vinegendomar och har idag närmare tusen hektar stora vingårdsägor. Här på Tenuta di Montefoscoli har vinodlingen under deras ledning utökats till 60 hektar och numera är den också ekologisk.
Det här vinet görs uteslutande med Sangiovese från några av de bästa vingårdslotterna på egendomen. Druvorna har avstjälkats fullt ut och vinifierats i ståltankar innan vinet har dragits över till mestadels äldre franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader. Vinets namn syftar till egendomens historia som tobaksodlare och tobaksförsäljning.
Appellationen Chianti DOCG är den större delen av den totalt sett cirka 13 900 hektar stora regionen Chianti, där de mest historiska och ofta ansett bästa områden klassificeras som Chianti Classico (totalt 5 269 hektar av regionen). Vinet som buteljeras som Superiore måste ha minst 12.0 procent alkohol, en nivå som en gång i tiden vittnade om högre kvalitet på vinet tack vare särskilt god mognad i druvorna. Idag har termen egentligen inte har någon vidare innebörd eftersom dagens bättre odlingsmetoder gör att man utan problem når just 12.0 procent alkohol i vinet varje år.
Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se
