När sommaren är så solig och varm som den nu har varit ett tag, är det lätt att förstå att det kylt serverade rosévinet flödar. Få vintyper är så tydligt förknippade med sol som rosévinet är, både här i Sverige och på de platser där man odlar och gör vinet. Frankrike är världens största producent av rosévin och allra störst där är den stora regionen Occitanie (ett nytt namn för Roussillon, Languedoc och Sud-Ouest) som ett normalår producerar 250 miljoner flaskor rosévin av olika typ. Det är ungefär en tredjedel av allt franskt rosévin. Södra Rhônedalen är också en viktig producent och där liksom i Occitanie är merparten av rosévinet djupt rosa i färgen, förr i tiden snarare av typen claret som kan beskrivas som ett väldigt ljust rött vin, men idag ljusare och vackert klarrosa med en ibland gulaktig nyans.
I Sverige verkar det dock vara rosévinet från Provence som är allra mest populärt. Den 2 600 år gamla och idag 26 950 hektar stora regionen sträcker sig från det sydöstra hörnet av Rhônedalen västerut till det vackra lavendel- och kryddoftande landskapet norr i Marseille. Ungefär en fjärdedel av allt franskt rosévin kommer härifrån (89 procent av vinet i Côtes de Provence är rosé) och frånsett en väldigt liten produktion av stundtals utmärkta vita viner är det rosévinet som är regionens bästa och mest uppskattade vin.
Det typiska provencalska rosévinet är alltifrån knappt ens rosé till vackert smultronrosa med ett svagt gyllene skimmer. Det är gränslandet mellan dessa två ytterligheter som vi hittar just det här vinet. Doften är underbart ren och fint aromatisk, fint fruktig, lite djupare än vad man normalt sett finner i de blekare versionerna av roséviner från Provence – och helt ärligt mycket trevligare. Här finns röda vinbär, mosade smultron, lite rabarber och blodgrapefrukt, dessutom ett uns av medelhavsvegetation. Som väntat av roséviner är det lätthet och fräschör som har byggt smaken, en initial insmickrande fruktsötma som ger en läcker textur i smaken men snabbt klingar av i en fint torr smak med en klädsam örtig bitternyans precis mot slutet. Så här ska det smaka när man smakar på Provence.
Meningarna går isär om hur man ska servera rosévin. Personligen tycker jag att de ljusare varianterna är att jämställas med vita viner och därför bör serveras vid omkring tio grader, kanske tolv. I alla fall om det är en solig och varm dag och man vill ha en uppfriskande smak i vinet. Den typen av vin, det vill säga just det här rosévinet, passar lika bra som sällskapsvin som till lättare somriga rätter som sallader, grönsaks- och pastarätter med tomat och sydfranska örtkryddor, till lättare fiskrätter och till inte alltför smakrika komjölk-, vitmögel- och getostar. Rör det sig om lite smakrikare roséviner kan man servera vinet vid cirka tolv grader eller strax däröver och öka smakrikedomen i maträtten till halstrad fisk och grillade skaldjur, eller lite lättare kötträtter.
Domaine Ott är en av de mest legendariska av rosévinsproducenterna i Frankrike. Efter att Marcel Ott grundade sin första vinegendom i Provence år 1912, Château La Selle, har familjen varit så framgångsrik att de har köpt ytterligare två domäner i Provence, Clos Mireille år 1936 och Château Romassan år 1956. Sedan 2004 är champagnehuset Louis Roederer delägare. Allra mest kända är man nog för sin underbara rosé från Château de Selle (årgång 2018 finns just nu i Sverige), ett vackert rosafärgat vin som har lagrats i ekfat under drygt ett halvår och har en utmärkt lagringskapacitet på minst fyra fem år. Vinet By.Ott Rosé är gjort i en mer modernt stram stil, några timmars skalkontakt innan den rosa musten har dragits av skalen och sedan jästs vid låg temperatur i ståltankar för absolut renhets skull. Det här vinet köper du och dricker i sommar – nästa år köper du årgång 2020.
Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se
