Indien är idag en enormt stor producent av whisky. (foto: John Distillery)
Att Indien producerar whisky är ingen nyhet. Landets långa relationer med Storbritannien har lett till att indierna länge har varit storkonsumenter av whisky. Redan på 1820-talet hade man börjat tillverka whisky i Indien, men fram till dess att Indien blev självständigt 1947 var importen av skotsk whisky mycket mer betydande än den egna. Först därefter skulle den inhemska produktionen öka, och som den ökade. Märken som Officer’s Choice, en blended grain som skapades 1988 säljer idag 384 miljoner flaskor om året och McDowell’s No 1, en blended whisky med indisk grain och skotsk maltwhisky görs i en upplagas om drygt 284 miljoner flaskor om året. Dessa två sorter toppar världens whiskylista i volym med råge. Men det stannar inte där, Hayward’s Fine Whisky är en indisk blended whisky som säljer drygt 111 miljoner flaskor om året, strax mer än Bagpiper’s Gold Reserve, en märklig ”whisky” av melass som introducerades 1976 och var den mest sålda indiska whiskyn mellan 2007 och 2012. Man kan såklart diskutera hur autentiska och nyanserade dessa sorter är, men de har tvivelsutan placerat Indien på världens whiskylista.
Men någon kvalitet som har placerat landets whisky i kännarnas topp har man inte producerat. Det skulle ändras när Amrut Distilleries lanserade landets första egna single malt whisky i augusti 2004. Därmed visade man att indisk whisky minsann kunde mäta sig med skotsk, irländsk, japansk och amerikansk. Många gånger har jag smugit in maltwhiskysorterna från Amrut i provningar med betydligt mer kända skotska, irländska och japanska whiskysorter utan att någon har reagerat på dem som dark horses.
Entreprenören och whiskyälskaren Paul John, nu aktuell med fina indiska maltwhiskies. (foto: John Distillery)
John Distillery grundades av Paul John redan 1996. Till en början var inriktningen bred och framför allt driven mot volymproduktion av billigare märken av rom, vodka och indisk whisky. Sedan dess har firman vuxit enormt och är idag Indiens fjärde största sprittillverkare. Deras blended whisky Original Choice säljer idag 150 miljoner flaskor årligen och har därmed kvalat in på listan bland världens 15 största spritmärken totalt sett. Nu är man aktuell igen, men på en högre nivå.
”Jag hade såklart länge varit intresserad av bra sprit och med den starka kopplingen till Storbritannien vände jag blickarna mot Irland och Skottland och reste runt där och besökte flera destillerier för att lära mig mer produktionstekniska detaljer”, säger Paul John när vi talar om hans första egna projekt med maltwhisky.
”Hade jag inte tidigare varit fullt övertygad om att vi skulle kunna göra lika fin maltwhisky i Indien som man gör i Skottland, då blev jag det nu”, lägger han till.
Ett destilleri som särskilt fångade hans intresse var Glenmorangie, som med sina höga och smala pannor ger en whisky med väldig fin balans. Av den anledningen blev det just den formen på de två pot stills i koppar som man installerade år 2007 i destilleriet i Goa. Någon större kapacitet rörde det sig dock inte om.
”Kapaciteten låg till en början på ungefär 3 000 liter per dag, men man gjorde sällan mer än 2 000 liter råwhisky varje dag de första åren”, berättar John och lägger till att man sedan man 2017 installerade ytterligare två pannor så att man nu har nått upp i en volym på cirka 4 000 liter whisky per dag.
Kornet kommer från hög höjd i norra Indien. (foto: John Distillery)
Det är nu tolv år sedan han gjorde sin första single malt whisky. Sånär som på två saker rör det sig om en whisky med alltigenom indiska råvaror.
”Till de rökiga versionerna har vi rökt malten över torv vi har importerat från Skottland, någon torv eller något motsvarande har vi inte hittat i Indien, och faten är amerikanska och köpta från bourbonmärket Buffalo Trace”, förklarar Paul och säger att det inte finns någon motsvarighet till ek i Indien som kan vara lämplig att använda till fat.
Man använder sig av sexradigt korn som köps från odlingar i norra Indien. Eftersom Indien är en enorm marknad för öl finns det nästan obegränsat med förstklassigt korn. Av den anledningen kan man tycka att det är märkligt att det inte finns någon större produktion av maltwhisky eller ens grainwhisky i Indien. Istället är melass den överlägset största råvaran till den inhemska whiskyn, vilket såklart har fått omvärlden att mena att den indiska whiskyn egentligen inte är någon riktig whisky.
Eftersom den första whiskyn destillerades 2007 och whiskyn hade världspremiär 2012 rör det sig inte om några långlagrade sorter ännu. Majoriteten av sorterna har faktiskt bara fatlagrats i fem sex år och ett par sorter har fått åtta års lagring.
”Nu ska man inte stirra sig blind på lagringsåldern i sig, i vårt varmare och tropiska klimat verkar whiskyn mogna ungefär fyra gånger fortare och därför får den större komplexitet tidigare än vad den skotska får”, berättar John.
”Vi har pågående experiment med längre lagringstider, men det är komplicerat med tanke på att vi har en genomsnittlig avdunstning på cirka åtta procent, vilket är dubbelt så mycket som i Skottland”, förklarar John när vi talar om hur framtida tappningar kan komma att se ut.
För närvarande gör man tre versioner av den fem- till sexåriga maltwhiskyn, en som inte är rökig alls och en som ligger mitt emellan denna och den tydligt rökiga som heter Paul John Bold som har provats för den här artikeln. Dessutom gör man en premiumnivå med en inte rökig Classic och en tydligt rökig Peated som efter åtta års lagring tappas vid en alkoholhalt på 55 procent.
”Man kan säga att det är som vår version av cask strenght”, säger en leende Paul.
I fatlagret hittar man idag också fat som har innehållit sherry av typerna oloroso och PX så framtiden får visa en större bredd än den som nu har kommit till Sverige.
Importör i Sverige är Symposion, www.symposionhot.com
Paul John Bold Single Malt Whisky
94 p
Det här är en single malt whisky tillverkad av sexradigt korn som har odlats i norra Indien. Efter mältningen har man rökt malten över torveld på klassiskt skotsk vis och landat på en rökighet som mäts i tydliga men ändå finstämda 35 ppm. Mäsken har jäst långsamt till en alkoholhalt på fem procent och därefter har vörten destillerats två gånger i indiskt tillverkade pot stills av koppar. Spriten har sedan lagrats i bourbonfat. Någon ålder anges inte, men stilmässigt (om man jämför med känslan i skotsk whisky) känns lagringen har sträckt sig ungefär tolv år eller något i den stilen (se förklaring i artikeln ovan). Inför buteljering har man varken färgat spriten eller kylfiltrerat den, den är helt enkelt så naturlig den kan bli.
Färgen är vackert halmgul mot bärnsten. Gillar man rökig whisky är det här helt rätt, den försiktigt salmiak- och torvrökiga tonen är tydlig men ändå väldigt elegant, fint uppbackad av en mjuk maltsötma och nyanser av limeskal, honung och en fortfarande ungdomlig fruktighet. Faten är väl balanserad och är egentligen ingen huvudsak i doften eller smaken. Man skulle lätt kunna tro att det här är en kraftig whisky, intensitet i doften kan locka till det, men det är snarare en elegant whisky som inleds med en charmerande karamellig maltsötma och klingar av i en riktigt fin torr och rökig smak med skön längd. Att alkoholen har klockat in på 46 procent är inget man tydligt känner, balansen är utsökt. Ett extra plus i betyget för finessen – och priset är dessutom väldigt attraktivt. Ett måste för varje sann whiskyälskare.
Finns på Systembolaget från 1 september, nr 439 för 439 kr.
