Det finns nog en uppfattning om att vinerna från Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône alltid är kraftfulla, fylliga, fruktsöta och alkoholrika. Till viss del kan det stämma, särskilt avseende alkoholhalten som oftast ligger på 14.5 procent eller en bit över 15.0 procent. Samtidigt ska man veta att den dominerande druvsorten i Châteauneuf-du-Pape är Grenache, som täcker cirka 72 procent av den 3 128 hektar planterade arealen. Grenache kräver solvärme och långa växtsäsonger och i regel når den full fenolisk mognad (skalens och kärnornas mognad) först när den potentiella alkoholen ligger en bit över 14.0 procent, men det behöver inte betyda att vinet är kraftfullt med hög alkoholhalt. Det här vinet är ett bra exempel på ett vin med lite måttligare och faktiskt ett mer elegant uttryck.

Vinet görs med drygt 70 procent Grenache som vinifieras fullt avstjälkad och lagras i gamla stora foudres, och resten Syrah och Mourvèdre som lagras i små ekfat. Druvorna kommer från flera vingårdslotter med både sandjord och kalksten, merparten av dem täckta med de karaktäristiska rullstenarna (galets). Jäsningen har skett med den naturliga jästen och drygt tre veckors skalkontakt. Inför buteljering har vinet filtrerats lätt.
Till utseendet är vinet klarrött med viss ungdomlig purpurnyans och en medelhög intensitet. Doften bjuder på en härlig ren och rödaromatisk fruktighet med en mjuk sötma som verkligen hör hemma i appellationens viner, liksom en finstilt kryddighet. Det är faktiskt snarare försiktighet än kraft som präglar doften. Smaken är medelfyllig och solmoget fruktig med en rondör och finstilta tanniner, en viss fräschör och en liten känsla av mineralisk energi. Och visst, det finns en liten alkoholvärme mot slutet av smaken – precis som väntat.
Något storslaget vin är det inte, men det är ett välgjort, skolbokamässigt och väldigt lättgillat vin med stort och tydligt uttryck för Châteauneuf-du-Pape. Och ett attraktivt pris!
Vinet kan drickas direkt, gärna serverat något svalt vid cirka 17–18 grader för att förhöja den rödaromatiska frukten och elegansen och samtidigt lyfta fräschör och mildra alkoholvärmen något (det är något som faktiskt rekommenderas för alla viner från den här appellationen).

Charles Brotte etablerade sig som négociant här i Châteauneuf-du-Pape år 1931 och precis som andra vinhandlare i Rhônedalen på den här tiden köpte han vin av vinodlare och lagrade dem för att sälja dem vidare. Det som gjorde honom speciell var att han tidigt började buteljera sina viner, inte bara sälja dem i fat.
Idag drivs firman av sonsonen Laurent och produktionen är stor och omfattar många appellationer här i södra Rhône, utöver Côtes du Rhône och Châteauneuf-du-Pape också fina viner från Gigondas och Vacqueyras. Dessutom äger man den 15 hektar stora egendomen Domaine Barville i Châteauneuf-du-Pape, där man har 13 hektar planterat med blå druvor och resten med gröna. Under många år anlitade man Philippe Cambie, en berömd konsult som har arbetat med de flesta av de allra bästa vinproducenterna i södra Rhône.

Den här typen av fruktgenerösa och lite smakrikare viner hör verkligen hösten till. Dess fina fruktsötma möter upp sötman i rotsaker som kan vara råstekta, friterade, gjorda som puréer eller vara del i höstens långkok. Det matchar smakrikare kötträtter och gärna vilt som serveras med fylliga såser och även någon god gelé. Och köper man några flaskor för att spara över vintern är de perfekta att ta fram till sommarens grillfester.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Vill du köpa ett riktigt bra vin med Cabernet Sauvignon som doftar och smakare lite mer exklusivt än vad priset indikerar, ett vin som bjuder på nya världens solmogna fruktighet men den klassiska världens struktur och elegans? Då kan just det här vinet vara något att satsa på.
Fem år gammalt är vinet fortfarande ungt och kanske något mer drivet av sina charmerande mörka men också friskt syrliga bärfrukt än av jordighet och komplexa nyanser. Söker man sådant, kan man såklart köpa några flaskor av det här vinet och dricka dem om tre till sex år eller något i den färdriktningen. Annars köper man några flaskor och njuter av dem idag, direkt serverat från flaskan vid 18 grader i typiska bordeauxglas, eller efter en halvtimmas (eller mer) luftning i karaff vid samma temperatur och i samma glas. Oavsett vilket får man en bra vinupplevelse.
Hartenberg Cellars är en familjeegendom med anor – här började man nämligen att odla vin redan 1692, bara 33 år efter att de första vinstockarna sattes i sydafrikansk jord. Nästan 300 år senare, år 1987, köpte familjen Mackenzie den då nergångna egendomen och påbörjade ett mödosamt arbete med att renovera vingårdarna och fastigheterna. Idag har man 150 hektar stor vinodling som delas in i flertalet vingårdslotter med hela nio olika jordtyper och odlingen sker med ekologiska principer.

Stellenbosch och Cabernet Sauvignon är en lyckad kombination. I det soliga klimatet trivs den klassiska blå bordeauxsorten mycket bra och av distriktets totala vingårdsareal om 15 339 hektar (vilket gör Stellenbosch till landets största distrikt, strax före Paarl och Robertson) odlas Cabernet Sauvignon på 1 733 hektar. Det gör Cabernet Sauvignon till distriktets tredje mest planterade sort, bara Chenin Blanc och Colombard är något mer planterade.
Klimatet påverkas tydligt av närheten till havsbukten False Bay och det kyliga havet och därför finner man alltid en god fräschör i vinerna från Stellenbosch. Majoriteten av vingårdsarealen hittas på ungefär 100 till strax över 200 meters höjd och fördelningen mellan sydligt havsexponerade vingårdar och något varmare nordligt exponerade vingårdar är 39 respektive 45 procent. Lägg därtill att nederbörden, som i stort sett enbart faller på vintern, pendlar från cirka 650 millimeter omkring Simonsberg och staden Stellenbosch upp emot 1 000 millimeter om året kring Jonkershoek så förstår man att förutsättningarna för vinodlingen är mångfacetterad. Stellenbosch har därför delats in i sju officiella underdistrikt, så kallades wards, och därtill finns det ytterligare flertalet inofficiella underområden.

Tillbaka till vinet som sådant, det är ju det allra viktigaste. Den här typen av smakrika men samtidigt eleganta cabernetviner är mer lättanvända än man till en början kan tro. Tack vare en finstilt tanninstruktur och en fint uppfriskande frukt är vinet lika gott som sällskapsvin som till mat av olika slag. Primärt tänker man alltid på fågel, kött och vilt när det kommer till Cabernet Sauvignon och medelkraftiga rätter på temat är därför passande. Klassiska rödvinssåser, portvinssås (matchar vinets soliga frukt fint) eller tryffelsås är lämpliga såser, liksom gräddsåser eller stuvningar med svamp. Eller för all del till grillad vit fisk med höstens smörstekta svamp. Eller bara ett riktigt gott grillat surdegsbröd med svampstuvning.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Det här vinet finns också presenterat i en separat och mycket mer omfattande artikel om Remelluri som publicerades tidigare i somras – men det är ett så bra och fyndmässigt vin att det känns nödvändigt att även uppmärksamma det som Veckans Vin.

Först en kort presentation och hyllning till Telmo Rodriguez, mannen och vinmakaren bakom firman Granja Remelluri, en historisk egendom uppe i bergen i nordvästra Rioja som hans far Jaime Rodriguez köpte 1967. Här växte Telmo upp, men hans nyfikenhet och visioner inom vinvärlden var större än vad som kunde infrias hemma i det traditionstyngda Rioja. Därför tog han sig till Frankrike och fördjupade sina kunskaper, mötte ambitiösa och skickliga odlare och vinmakare och insåg att terroir (platskänsla) var viktigare än de mer lagringsdrivna vinregler som styrde kulturen i Rioja. När han kom tillbaka till Spanien grundade han en egen firma i vilken han tillsammans med ett team av vinmakare tog sig runt i landet och hittade vinmarker att arbeta med. Med tiden växte hans vinlista och idén kom alltmer att bygga på småskaligt framställda viner från enskilda områden eller vingårdar. Idag räknas Telmo Rodriguez till de verkligt stora stjärnorna i Spanien och flera av hans viner rankas som de bästa i sina områden.

Egendomen som ligger vid foten av bergskedjan Sierra de Cantabria vid byn Labastida i nordvästra Rioja. Den är omkring 150 hektar stor och reser sig från 600 meters höjd upp till 810 meter och har därmed några av de allra högst belägna vingårdslotterna i hela Rioja. Det är inte bara det som gör Remelluri till en speciell vinegendom, lika unikt är det att samtliga vingårdar ligger på egendomen runt själva vineriet. I Rioja är det annars överlägset vanligast med att vingårdarna ligger utspridda i flera byar. Av firmans totala produktion på cirka 210 000 flaskor årligen som mest, står det här röda vinet för ungefär 95 procent.

Till det här vinet är kompositionen ungefär 85 procent Tempranillo, tio procent Garnacha och fem procent Graciano och de äldsta stockarna är planterade 1918, de yngre i början av 2000-talet. Vinet är jäst i både slutna tankar och små öppna ekjästankar och lagrades sedan under 21 månader i franska ekfat. Årgång 2015 är också en solig och varm årgång som mer präglades av klimatet från Medelhavet än från svalkande Atlanten i norr. Att årgången var torr och varm ledde till en mindre skördevolym än i snitt, detta trots lättare regn mot slutet av växtsäsongen, och skörden blev också lite tidigare än vanligt.
Den här årgången har såklart en varm och djup mörk fruktighet, men vinet känns faktiskt lite mer utvecklat och moget med nyanser av torkad frukt och tobak. I och för sig är det trevligt och skänker komplexitet. Smaken är medelfyllig, också den driven av solmogen rik frukt och med en lite tydligare tanninstruktur än i det yngre vinet. Rent spontant är det ett vin att njutas av nu och de kommande åtta till tio åren och gärna luftat i karaff en halvtimma före servering.
Maten kan vara medelkraftig, kött eller fågel i någon form känns allra mest logiskt – i somras njöts det bland annat tillsammans med lammkotletter grillade över vinstockar på gårdsplanen intill vineriet. Tillbehören bör snarare vara milda och klassiska än söta och kryddheta. Vill man dricka vinet till fisk, och varför inte, är en fast vit fisk att föredra och den kan gärna grillas eller halstras och serveras med tillbehör som känns rimliga till rött vin. Det kan exempelvis vara smörstekta kantareller (eller annan svamp) med lite schalottenlök och finstrimlat rökt sidfläsk.
Slutligen, priset är minst sagt fantastiskt!
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Det är alltid läge för bra riojaviner och särskilt passande är de till höstens lite rustikare och smakrikare mat. Från att Rioja var svenskarnas allra mest uppskattade vindistrikt för över tre decennier sedan, kom de klassiskt fatlagrade och på så sätt moget komplexa vinerna att upplevas lite gammaldags i jämförelse med alla de mer fruktintensiva och moderna viner som sköljde in från nya världens vinländer i början av 1990-talet. Samtidigt började Rioja att utvecklas till ett alltmer modernt vindistrikt. Idag finns det både väldigt traditionella viner, elegant klassiska viner och modernt djupare viner i Rioja.
I vinet 2015 Campillo 57 Selección Especial förenas de olika stilarna och det gör att man här finner allt man förväntar sig och vill ha i ett vin från Rioja – både det klassiskt rödfruktiga och syrafriskt eleganta och det lite djupare fruktiga och tanninstrukturerade. En skön vaniljton från ekfaten noteras och befäster det typiska för vinregionen, men djupet i doften och smaken är större och vinet känns ändå mer modernt än traditionellt. Och det är faktiskt precis vad ambitionen med den här cuvéen är tänkt av vara.
Servera vinet vid cirka 18 grader i glas med typisk bordeauxkupa. Även om det inte är helt nödvändigt, är det ett vin som lyfter lite i finess och nyans med en stundsluftning i karaff. Sett ur ett smakperspektiv är det ett väldigt användbart vin som matchar allehanda rätter av kyckling och kött, både lite elegantare och något smakrika. Nu till höstens svamptillbehör blir det en riktigt trevlig partner.

Vinet är gjort med en cirka 85 procent Tempranillo, den viktigaste och mest planterade druvsorten i Rioja, med ungefär tolv procent av den blommigare och lite kryddigare Graciano samt tre procent Cabernet Sauvignon som ett mer modernt inslag. Druvorna har vuxit i vingårdar på cirka 570 till 660 meters höjd i Rioja Alavesa, all Tempranillo från vingårdarna framför vineriet i Laguardia, medan Cabernet Sauvignon växer i en en lott bakom vineriet. Graciano kommer dock från en annan egendom omkring sex kilometer bort, och högre upp på sluttningarna upp mot Sierra Cantabria. Det är framför allt här som den högre altituden har gett vinet dess friska syra. Lagringen har skett i franska ekfat under 24 månader och de ekfatskaraktären känns mer försiktig och modern. Det här året gjorde man 6 257 flaskor av det här vinet – försvinnande lite ur ett globalt perspektiv.

Namnet Campillo 75 är en hyllning till José Miguel Martinez Zabala som föddes 1957 och hastigt gick bort alldeles för tidig i slutet av 2017. Han blev den fjärde generationen som höll ansvaret över den stora Grupo Faustino. Tillsammans med sin familj hade han 1990 grundat den moderna firman Bodegas Campillo, som ligger alldeles nedanför den medeltida staden Laguardia i Rioja Alavesa. Det här var en av de första verkligt moderna bodegorna som etablerades i Rioja, som vid den här tiden såg alltfler ambitiösa och nytänkande firmor, inte minst Artadi som redan hade gjort vin i några år och Bodegas Roda som gjorde sina första viner 1992.
Familjen Martínez Zabala hade sedan 1861 varit involverade i vinbranschen och ägde flera bodegor (Bodegas Marqués de Vittoria storfirman Bodegas Faustino här i Rioja) och över tvåtusen hektar vinmark i norra Rioja. Bodegas Campillo var en betydligt mindre och mer modern satsning. Idag har man omkring 57 hektar egna vingårdar som i stort sett uteslutande ligger runt om vineriet. Det är ovanligt i Rioja, där firmornas vingårdar i stort sett alltid ligger utspridda i flera områden.
Bodegas Campillo gör ett brett spektrum av viner och utöver de klassiska lagringsstilarna crianza, reserva och gran reserva gör det ytterligare ett par röda viner, bland annat ett vin som heter Finca Cuesta Clara Raro med den mindre vanliga klonen Tempranillo Peludo. Man gör också ett utmärkt fatjäst vitt vin med Viura och Malvasia Blanca.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Okej, det är kanske inte ett vin enligt den klassiska benämningen – vin görs av druvor och inget annat. Och det kanske känns lite märkligt att prata om is nu när vi fortfarande är kvar i slutet av sommaren. Men vi kan inte komma bort från det faktum att Brännland Cider är Sveriges allra bästa producent av söta drycker, eller som de själva säger ”isviner”, och faktiskt en av världens allra bästa producenter i genren!
Traditionen att producera viner av på vinstockarna naturligt frysta druvor är många hundra år gammal, men precis samma tradition har också utvecklats i Kanada med att producera cider gjord med äpplen eller äppelmust som har frysts. Resultatet är detsamma – fruktens vatten fryser till is och när man sedan pressas druvorna eller äpplena kan iskristallerna avlägsnas så att den nypressade musten har en särskilt hög koncentration av socker, syror och aromämnen.
Som sådan utvecklades kanadensisk äppelcider av Christian Barthomeuf på Clos Seragnat i Quebec i början av 1990-talet. Som vinmakare gjorde han både ice wine (frysta druvor) och vin de paille (torkade druvor), men hade också äppelodlingar som han egentligen aldrig gjorde något från. Han tyckte det var synt att äpplena inte kom till användning, så inspirerad av sina isviner började han experimentera med cider av frysta äpplen. Hans första iscider blev väldigt uppmärksammad och populär, så han fortsatte att producera iscider. Han hade däremot ingen ambition att bli en större och mer kommersiell ciderproducent, därför vände han sig till en mycket större producent, Cachée de la Pomme, som var villig att satsa på en mer storskalig produktion av iscider. De lanserade 1994 den första riktigt kommersiella iscidern, Neige Ice Cider. Och med det hade iscidern etablerats som en typisk dryck. Sedan dess har alltfler producenter börjat göra iscider, inte bara i Kanada, utan också i exempelvis Estland.

Och i Sverige var det Andreas Sundgren som blev pionjär med iscider. Han kommer från en helt annan bakgrund än dryckesvärlden, men i slutet av 1980-talet utbildade han sig inom restaurang och hade till en början en idé om att bli kock, men så blev det inte. Ett hastigt infall att starta ett bryggeri slogs snabbt bort eftersom han inte är någon ölmänniska. Dessutom kände han att han ville göra någon slags dryck av mer lokala råvaror och det var då som han fastnade för äpplen. Det som förvånade honom var att ingen egentligen hade satsat fullt ut på äppeldrycker av högsta kvalitet.
”Jag började prova äppelciders och iscider från Kanada och kände att det var helt rätt nisch, men jag kunde ju inget så jag provade mig fram och tog också kontakt med en isciderproducent i Kanada som gav mig råd över mejl och telefon”, berättar Andreas.
Han gjorde ett par försök 2010 och 2011, en det blev inte särskilt bra så allt hälldes ut i vasken. Däremot blev 2012 bra och det blev omkring 500 flaskor då. Därefter har produktionen utvecklats, nya äppelsorter har testats, jäsning på olika sätt och i olika kärl har testats, bland annat ekfat (2018 Brännland Iscider Fatlagrad, nr 76345 för 189 kr, 375 ml). Idag gör man totalt omkring 65 000 flaskor om året och Brännlands iscider säljs idag på många topprestauranger i Sverige – och faktiskt även på utländska restauranger.

Värt att betona – Brännland Iscider är om inte världens bästa producent av dryckestypen så åtminstone en av världens bästa. Deras ciders står stolta i par med flera av världens finaste söta viner. Och priserna? Absoluta superfynd!

Veckans ”vin” 2022 Brännland Iscider är gjort med äppelsorterna Mutsu (till allra största del), Cox Orange, Kim, Gloster och Belle de Boskoop som har skördats i äppellundar över hela Sverige. Efter skörd har musten pressats och sedan frysts så att vatten i form av is har kunnat avlägsnas. Den enormt söta och syrafriska äppelmusten har sedan jästs med den naturliga jästen i ståltankar till en alkoholhalt på låga 9.5 procent och en kvarvarande restsötma på cirka 165 gram per liter.
Doften dånar av härligt mogna äpplen, söta och syrliga och framför allt parfymerade, och det finns också en elegant jästig komplexitet här. Smaken är fyllig, påtagligt söt med av en livlig syra (imponerande 15.5 gram per liter!) väldigt fint balanserad och tack vare sötma och koncentration upplever man iscidern silkigt texturerad. Eftersmaken är lång och ljuvlig. Iscidern serveras som vilket dessertvin som helst, vid cirka åtta till tio grader i ett litet glas med kupa.
Har man inte provat en iscider tidigare måste man faktiskt göra det – det är nämligen en alldeles fantastisk dessertdryck som är precis lika passande till sommarens jordgubbar och bärdesserter som till höstens alla desserter av äpplen. Och skulle man servera iscidern till chokladdesserten går det också bra, såklart!
På Systembolaget finns det flera varianter av iscider av äpple från Brännland Iscider, bland annat 2018 Ice Apple (nr 73799 för 149 kr, 375 ml) som också rekommenderas. Den har i grund samman fina äppelparfym och textur, men upplevs lite lättare och kanske mer elegant och har en sötma på 90 gram per liter och en syra som når 11.0 gram per liter. Den är också riktigt god och har samma användningsområde. Tack vare den lite lägre sötman är det en iscider att också servera till blåmögelostar.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

För 30 år sedan var det få som såg Washington State som ett vinområde och faktiskt knappt ens visste att man odlade vin här. På den tiden fanns det förvisso ungefär 70 vinfirmor som gjorde vin från omkring 4 500 hektar stora vingårdar. Tio år senare hade arealen vuxit till 9 750 hektar och antalet vinfirmor till 160. Nu på 2000-talet har vintrenden fått ett starkt fäste i Washington State och vid senare större räkningen hade vingårdsarealen vuxit till nästan 24 000 hektar och vinfirmorna till 1 070. Fortfarande idag är Chateau Ste Michelle delstatens allra största vinproducent, utöver sina egna vingårdar köper de druvor från 350 odlare och deras viner står för nästan 70 procent av delstatens totala vinproduktion.
Tittar man på vinet som sådant står det röda vinet idag för nästan 60 procent av delstatens skörd och hälften av det är Cabernet Sauvignon. Merlot och Syrah är de två andra viktiga blå sorterna. Chardonnay är med sina cirka 40 procent av vitvinsproduktionen den allra viktigaste gröna sorten, följd av Riesling (som för 30 år sedan var den största) och Sauvignon Blanc.

Pinot Noir har tidigare inte varit stor i Washington State, generellt sett är delstatens vingårdar för varma för den sorten. I det nya Washington State har det börjat ändras och 2022 skördades 2 860 ton Pinot Noir, det är mer än dubbelt så mycket som 2018 och förvisso blygsamt i förhållande till de 67 015 ton Cabernet Sauvignon och 25 755 ton Merlot som togs in i vinerierna förra hösten.

Wines of Substance är ett vinmärke som skapades av Charles Smith år 2017 sedan han hade sålt fem av sina varumärken till Constellation Brands för 120 miljoner dollar. Charles var långt ifrån färdig med sin vingärning och skred snabbt till verket för att skapa en ny serie högklassiga viner till väldigt attraktiva priser – just det är något av signumet för Charles.
Chardonnay och Cabernet Sauvignon fick snart sällskap av Pinot Noir och framgången var direkt.
Druvorna till det här vinet kommer till ungefär 85 procent från Golden West Vineyard som ligger på 480 meters höjd över utsikt över Columbia River i den sydligaste delen av Ancient Lakes, en av delstatens 20 appellationer, belägen inåt land norr om Wahluke Slopes. Alldeles intill ligger Frenchman Hills, en vingård som Charles Smith köper Chardonnay från till sitt ambitiösa program Sixto. Golden West Vineyard var tidigare en ekologisk grönsaksfarm, men 2017 planterades den om till primärt Pinot Noir och är idag delstatens största vingård med Pinot Noir.
Resten av druvorna kommer från Evergreen Vineyard som är en av de svalaste vingårdarna i Washington State. Den ligger i området kring Columbia Gorge i den sydvästra delen av delstaten där kall luft drar in från havet mot Columbia River. Vingården började planteras 1998 av familjen Milbrandt som till en början planterade Riesling och Chardonnay som de primärt sålde till Chateau Ste Michelle. De bästa rieslingdruvorna gick till det utmärkta vinet Eroica Riesling som gjordes i samarbete med Ernst Loosen från Mosel.
Vid den här tiden arbetade Brennan Leighton som vinmakare på Chateau Ste Michelle och han lärde känna Evergreen Vineyard mycket väl. Brennan lämnade senare sitt uppdrag där för att arbeta tillsammans med Charles Smith.
Sedan 1998 har vingården vuxit från 188 hektar till dagens 485 hektar, vilket gör Evergreen Vineyard till delstatens största vingård.

Vinet görs som sig bör uteslutande med Pinot Noir som i det här fallet avstjälkas till 70 procent, resten av druvklasarna behövs intakta med sina stjälkar. Den tio månader långa lagringen skedde i 228 liter stora franska ekfat som tacksamt bara till fem procent var nya och alkoholhalten i det färdiga vinet klockade in på 13.5 procent – precis som i Bourgogne.
Om man tror att vinerna från Charles Smith är stora, täta, packade med frukt och inramade av kryddig ek bör man tänka om. Här möts man istället av ett ganska ljust och klarrött vin med druvtypiskt saftig rödbärfrukt i solmogen men ändå inte varm lättgillad stil. Man noterar också en diskret kryddighet som snarare kommer från stjälkar och jord än från ek. Smaken är bärfruktig, mjukt texturerad och uppfriskande med sammetslena tanniner. För största finess bör vinet serveras svalt, cirka 16 grader, och gärna i typisk bourgognekupa. Rent spontant känns det inte som ett vin att lagra – det dricks under kommande år till maträtter som gärna kan ha en touch av sötma från exempelvis rotsaker eller någon glaze på kyckling eller kött.

När Wines of Substance ändå är i målsiktet – missa inte deras skolboksmässiga vin och stora fynd 2019 Substance Cabernet Sauvignon (nr 74083 för 199 kr) som är ett av bäst presterande amerikanska cabernetvinerna per krona. Även 2020 Substance Chardonnay (nr 79566 för 199 kr) kan också rekommenderas. I aktuell årgång är vinet inte alls ekfatskryddigt som i tidigare årgångar.

Importör i Sverige är Handpicked, www.handpicked.se

Det finns idag ett 80-tal vinodlare och vinproducenter i Clare Valley och firman Jim Barry hör definitivt till de allra bästa av dem – man kan nog säga att firman närmast är legendarisk. Jim var faktiskt en av de första som examinerades som vinmakare vid Roseworthy University (1947) och grundade 1959 den egna firman. Vid den här tiden var Australien inget utvecklat vinland och närmare hälften av det vin som dracks var antingen sötaktigt eller gjort som ett starkvin.
Familjen Barry har idag 140 små block fördelade över 17 vingårdar om totalt 320 hektar, allt i Clare Valley, och tillsammans med Riesling är Shiraz firmans viktigaste druvsorter. Just det här vinet har en särskild betydelse för familjen Barry eftersom de 1964 köpte knappt 30 hektar mark av grannen Duncan McRae Wood. Här lät de bland annat plantera Shiraz som till en början gav ett vin som buteljerades som Clare Valley Shiraz. Få producenter, utöver Penfolds och Henschke, gjorde premiumviner på den här tiden. Jim hade inga ambitioner åt det hållet, men hans söner hade däremot andra idéer. De insåg att de bästa delarna av vingården gav vin av så exceptionell kvalitet att de borde särbuteljera vinerna till ett prestigevin. Det var upptakten till vinet The Armagh som gjordes första gången 1985 och snabbt kom att bli ett av Australiens mest hyllade röda viner. När efterfrågan på The Armagh Shiraz ökade utvecklade man det här vinet som också bör ses som en premiumsatsning med druvor från de fina lågavkastande vingårdar man har. När den första årgången 1992 lanserades för snart 30 år sedan sågs vinet som ett modernt och förstklassigt vin – så ska man fortfarande se på vinet. Idag beskrivs det emellanåt som ett andravin till The Armagh Shiraz.

I många fall i Australien låter vinmakare blanda i lite andra Rhônedruvor (oftast, ibland Cabernet Sauvignon) i vinerna med Shiraz, men det här vinet görs uteslutande med Shiraz som enbart kommer från de egna vingårdarna, bland annat från vingården varifrån The Armagh Shiraz görs. Druvorna avstjälkas helt och musten jäses sedan i ståltankar och dras därefter över till franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader.
Doften är stor och generöst fruktig i den solmogna mörka bärighet som kännetecknas shirazviner från Australien, men det finns också en god portion elegans och fräschör som skiljer vinet från många gånger tyngre och mer fruktmättade vinerna från Barossa Valley.
Vinet är kanske lite för smakrikt för att vara det perfekta sällskapsvinet, men det är så pass elegant att det kan matcha både något lättare kötträtter såväl som grillat med höga dofter och smaker. Skulle maträtten vara lite kryddhet gör det inget eftersom tanninerna är få pass fina och fruktigheten lindar in hettan samtidigt som syran lättar upp kombinationen. Njut av vinet vid cirka 18 grader hellre än 20 eller däröver. Drick de nu och de kommande sju åtta åren för mer ungdomlig spänst och upp till tolv års ålder för komplexitet.

Clare Valley ligger ungefär tio mil norr om Adelaide i South Australia och är ett av de äldsta vinområdena i Australien. De första vingårdarna planterades redan på 1840-talet av jesuitpräster som gjorde vin för kyrkligt bruk, men när fler europeiska immigranter bosatte sig här på 1880-talet för att arbeta i gruvorna växte vingårdsarealen. Att Riesling tidigt kom att bli en rikligt planterad druvsort kan bero på att skifferjordarna var passande för Riesling. I modern tid räknas Clare Valley som ett av de bästa områdena i Australien för Riesling.
Vinodlingen i Clare Valley breder ut sig över 4 290 hektar, belägna på mellan 190 och 600 meters höjd. Riesling är planterad i de lite svalare lägena, medan det i varmare vingårdar istället är Shiraz och Cabernet Sauvignon som dominerar. Mitt på sommaren kan det vara varmt under dagarna, temperaturen svänger mellan förvisso mellan 18 och 35 grader och den genomsnittliga temperaturen ligger på måttliga 22–23 grader. Tack vare att nätterna blir mycket kallare bevaras syra och fräschör i druvorna. Nederbörden är låg, mellan 230–300 millimeter om året, och därför måste man förlita sig på bevattning.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Att Don Camilo Hurtado de Amézaga, markis av Riscal de Alegia, grundade sin bodega år 1858 och tillsammans med firmor som Bodegas Marqués de Murrieta och Bodegas Lopez de Heredia på sin tid skapade ett helt nytt Rioja har gjort honom till en historisk vinfigur. Det intressanta med just markisen av Riscal var att han inte kom från vinvärlden, utan var diplomat och journalist. Han ägde förvisso vinegendomen i byn Elciego i Rioja, så vinet fanns i hans absoluta närhet, men sedan 1836 var han bosatt i Bordeaux och det var just det som kom att väga tungt när myndigheterna i Alava kontaktade honom. De ville helt enkelt att han, med sina goda kontakter med Frankrike i allmänhet och Bordeaux i synnerhet, skulle engagera franska vinmakare att initiera en kvalitetshöjning i regionen Alava.
På den här tiden var vintraditionen gammaldags och underutvecklad i både Rioja och resten av Spanien. Så gott som allt vin var enkelt, jäst och lagrat i stora tinajas (krukor eller amforor av lera) och vare sig lämpat för lagring eller export. Den franska traditionen att både lagra och sälja vin i ekfat var det som skulle revolutionera vinkulturen i Rioja, just genom Bodegas Marqués de Riscal och några av de andra tidigt framstående firmorna här under mitten av 1800-talet. Dessutom introducerade markisen av Riscal både Cabernet Sauvignon och Merlot i sina vingårdar. Att kalla firman Marqués de Riscal innovatör är därför rimligt och rättvist.
Ett och ett halvt sekel senare ser vi oftare firman Herederos del Marqués de Riscal, som firmans namn numera är, som en av traditionalisterna. Det kan också ses som rimligt, men mer rättvist är att fortsätta se dem som innovatörer. Vineriet i Elciego har rustats upp och är sedan 2011 toppmodernt, de klassiska vinerna är förvisso fortfarande just klassiska i sina uttryck men modern rena och finlemmade, men på vinlistan hittar man också flera mycket mer moderna viner än tidigare.

Ett av de nya vinerna är XR Reserva, ett vin som bygger på en tradition i Bordeaux där vinmakarna gjorde specialcuvéer till sig själva som aldrig blev kommersialiserade. Den traditionen överfördes till Marqués de Riscal, där vinmakarna fram till 1964 markerade några av de bästa faten med namn som Reserva Médoc och XR Reserva. Dessa viner såldes aldrig, de dracks på bodegan, men nu har man väckt liv i traditionen och lanserat ett sådant vin.
Det är en cuvée av cirka 95 procent Tempranillo och fem procent Graciano som har lagrats i amerikanska ekfat under 24 månader och därefter ett par år i flaska. I sitt slutliga skick har vinet en alkoholhalt på 14.5 procent, typiskt för moderna och lite rikare riojaviner, och en syra som enligt protokollet uppgår till bara 3.5 gram per liter men som ändå ger ett uppfriskande lyft i smaken.

Nog finns det typiska både blå- och rödfruktiga tonerna från Tempranillo här och även en liten försiktig vaniljsötma från ekfaten, men helhetskänslan är mer modern och djup än vad man kan tro att folk i stugorna skulle förvänta sig av varumärket Marqués de Riscal. Och bara tron att varumärket Marqués de Riscal skulle stå för något dåtida är egentligen helt befängd. Den här bodegan har faktiskt i många avseenden legat i framkant med utveckling och deras viner har i ett par decennier varit fint fruktiga, snyggt balanserade och i stil mellan det klassiska och det väldigt moderna. Smaken är medelfyllig och också tydlig sitt ursprung, läckert syrligt fruktig och silkig med en mjuk ekfatssötma och fin längd.
Det är ett trevligt vin att dricka nu och de kommande fem sex åren för sin eleganta frukt och spänst, men som vanligt kan man förmoda att det kommer att hålla i minst tio eller tjugo år därefter. Så fungerar nämligen Tempranillo som druva och bra riojaviner som vintyp.
(Nyligen drack jag en drygt 40 år gammal reserva från Marqués de Riscal – och beskrivningen ”gammal” för det vinet borde bytas ut mot ”finstilt mogen med bibehållen spänst”.)

Njuta av vinet som det är, serverat vid cirka 18 grader i glas av bordeauxmodell, och utan dekantering eller luftning. Drick det som sällskapsvin med lite salta tilltugg som oliver, goda ostar och charkuterier, eller som ett härligt allroundvin till framför allt medelkraftiga fågel- och kötträtter.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Vinet kyls till ungefär tio grader och serveras direkt ur flaskan utan dekantering i ett glas med medelstor kupa. Doften är betydligt mer intensiv och seriös än vad man väntar sig av vinerna från Soave. Här finns det både högre citrusfruktiga och blommiga parfymer som hör det klassiska soavevinet till och ett djup och koncentration som vittnar om hög ambition i både vingård (låga skördeuttag) och vineri (ekfatslagring). Stilmässigt hittar man likheter med både vit rioja och vit bordeaux, delvis för att vinet har elegant vaniljsöta ekfatstoner, och den känslan bidrar också till att vinet upplevs mer seriöst än vad merparten av vinerna från Soave gör. Smaken följer samma linje, dels med druv- och ursprungstypiska aromer, dels med en god koncentration som ramas in av rikt fruktig textur och mild vaniljsötma från ekfaten. Det är verkligen välgjort och gott – ett vin som varmt kan rekommenderas och troligen överraskar alla som är mer vana vid lättsamt, syrliga och friskt citrusfruktiga soaveviner.
Den här typen av vin är lämplig att servera till lätta till medelkraftiga rätter såsom klassisk carpaccio av kalvkött med olivolja och citruszest, det traditionella kallskurna kalvköttet med tonfisksås, till sparris med hollandaise, till smörstekta eller grillade fiskar med vitvinssås eller kall citroncrèmefraiche alternativt till många typer av vitmögelostar och lagrade hårdostar. Det är inget vin att spara mer än ett par år som mest, det dricks nämligen alldeles förträffligt redan nu.

Vinfirman Graziano Prà grundades 1985 av bröderna Prà, men 2007 gick de skilda vägar och ena brodern, Graziano, tog ensam över familjens vinodlingar. Idag har man 30 hektar stora vingårdar i Soave och åtta hektar i Valpolicella och många av vingårdslotterna daterar sig tillbaka till 1970- och 1980-talen. Alla vingårdar sköts enligt ekologiska principer. Graziano var tidigt och såklart fortfarande mycket ambitiös och hängiven vinodlingen som sådan och har gett namnet Graziano Prà ett gott rykte, inte minst för vinerna från Soave där han arbetar mot små skördeuttag och lite större djup i vinerna än vad som är vanligt idag.
Graziano var också tidig med att särbuteljera viner från enskilda vingårdar i Soave, vilket tydligt vittnar om han passion för vingårdarna som sådana och känslan av terroir i vinerna. Två av hans bästa viner kommer från vingårdarna Staforte och Colle Sant’Antonio.
Vinet Soave Classico Monte Grande har gjorts sedan 1988 och kommer från ett par närliggande lägen på sluttningar på cirka 150 meters höjd i Monteforte d’Alpone. Det görs med cirka 70 procent Garganega och 30 procent Trebbiano di Soave (som skördas tidigt för maximal fräschör) från ungefär 60 år gamla stockar som växer enligt både metoden pergola (högre uppbindningar) och guyot. Druvorna pressas långsamt vid låg temperatur och musten jäses sedan i ståltankar vid låga 13 grader för att lyfta fram de mest elegant fruktiga och blommiga nyanserna. Därefter dras vinerna över till 225 liter stora franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under tio månader.

Det finns flera teorier om varifrån druvsorten Garganega kommer och den vanligaste teorin är att det är en italiensk druvsort, baserat på den odlades redan av etruskerna och därmed är en sort som ingår i samma familj med Trebbiano. Som Garganega har den nämnts redan på 1200-talet. Med DNA-test har det dock visat sig att den har ett grekiskt ursprung och att det rör sig om samma druvsort som på västra Sicilien heter Greciano Dorata och lite mer överraskande den spanska Malvasía de Manresa som knappt odlas längre. Sedan århundraden tillbaka är det dock en druvsort som är nära förknippad med distriktet Soave i Veneto i norra Italien. Det finns ett par kloner av Garganega med Garganega Tipico som den allra vanligaste. Garganega Verde anges som den bästa av klonerna och den hittar man allra mest av i hjärtzonen Soave Classico och allra mest i äldre vingårdar på sluttningarna. På flacklandet, där skördevolymerna och den totala produktionen är större, är det snarare klonen Garganega Dario (också omnämnd som Garganega Grassi) som dominerar.
Garganega är en tjockskalig grön druvsort som växer i långa ibland glesa druvklasar och mognar förhållandevis sent på säsongen. Det allra mesta av druvsorten ger ett citrusfruktigt och syrafriskt torrt vitt vin, ståltanksjäst i de flesta fall och med delvis eller ibland uteslutande jäsning och lagring i ekfat för mer exklusiva tappningar. Om säsongen så tillåter att druvorna skördas sent vid extra hög mognad, kan man göra fina söta viner av dem. Det vanligaste sättet att göra sött vin är att man låter torka druvorna inför vinifiering såsom man gör med Amarone della Valpolicella. Den typen av vin kallas Recioto di Soave och är ett utsökt dessertvin.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Med en sträckning på cirka 800 kilometer över 14 departement från appellationen Sancerre i inlandet i öster till Muscadet Sèvre et Maine vid Atlantkusten i väster är Loire Frankrikes längsta vindistrikt. Tittar man däremot på vinodlingen är Loire med sina 57 400 hektar bara landets tredje största vinregion, passerad av först Bordeaux och därefter Rhône. Omkring 6 700 vinodlare (alla dessa buteljerar dock inte vin) och 250 négociants (som i tillägg till egna vingårdar också köper druvor och viner för sin produktion) och faktiskt bara 16 kooperativ producerar årligen omkring motsvarande 320 miljoner flaskor vin. Vinet från de 51 appellationerna produceras av 24 olika druvsorter med de gröna Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Melon de Bourgogne (Muscadet) och de blå Cabernet Franc och till liten Pinot Noir som de mest kända. Med 41 procent är det vita vinet det allra viktigaste i regionen och rosévinet med knappt en fjärdedel det näst viktigaste – men den här veckans vin är rött och det röda vinet i Loire står för cirka 21 procent av allt vin som görs.

Vi tar oss till Chinon i underregionen Touraine i centrala Loire, som tillsammans med Bourgueil är de två viktigaste och bästa appellationerna för Cabernet Franc. Chinon fick sin status som appellation redan 1937 och har idag omkring 2 500 hektar stora vinodlingar. Det är så gott som en renodlad rödvinsappellation, bara två procent av vinet är rosé eller vitt. Den enda tillåtna druvsorten för det röda vinet och rosévinet är just Cabernet Franc och den växer på flackland och sluttning på mellan ungefär 40 och upp emot 100 meters höjd. Jordarna varierar i det lilla området, men består huvudsakligen av krita som på de högre belägna vingårdarna täcks av sand, flinta och lera. I området finns det närmare 200 vinodlare och Domaine de Pallus är en av de verkligt bra.
Firman grundades av Josep Moron som 1882 arrenderade och sju år senare köpte Domaine de Pallus. Det var dock först 1969 som man började buteljera och saluföra sitt vin själv – innan dess såldes druvor och vin i bulk till négociants. Sedan 2005 drivs firman i femte generation av Bertrand Sourdais och han började 2009 att arbeta helt ekologiskt, numera också biodynamiskt, och har utvecklat både kvaliteten som sådan och vinutbudet med ett par exklusivare buteljeringar. Idag har man tolv hektar stora vingårdar som uteslutande är belägna på de sluttningar som räknas som de allra bästa i appellationen. Även om man inte någon officiell klassificering i Chinon brukar vingårdarna just här omtalas som premier crus eller grand crus.

Vinet Chinon Les Pensées de Pallus tillverkas med Cabernet Franc från flera små vingårdslotter på mitten av den finaste sluttningen. De senaste tio åren har Bertrand beskurit rankorna till så små skördeuttag som 30–35 hektoliter per för att höja kvaliteten och djupet i vinerna. Musten är jäst med den naturliga jästen i cementtankar och vinet har sedan dragits över till neutrala (äldre) 228 liter stora ekfat från Bourgogne för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader. Därefter har blandning skett och ytterligare sex månaders lagring i cementtankar så att vin har kunnat buteljeras utan klarning eller filtrering.
Redan en första snabb blick på vinet säger att vi kan vänta oss ett vin med intensitet, färgen är tät med en fin ungdomlig purpurnyans. Men det är doften som förför, den härliga parfymen som utan omsvep talar om att vi har Cabernet Franc i glaset – tonerna av mörka vinbär, den svala gräsigheten, nyanserna av cederträ och lite grafit som är precis alla parametrar som ett skolboksmässigt vin av den här sorten ska ha. Och det finns en renhet, en intensitet utan att vinet är kraftigt och en underbar balans som också vittnar om vilken hög kvalitetsnivå vi befinner oss på. Smaken är medelfyllig med samma fina aromprofil, härligt uppfriskande och intensiv och lättsam på samma gång, elegant strukturerad med fina tanniner och med en eftersmak som både sitter fint samman och är kvardröjande – och ljuvlig.
Det är ett vin att njuta av redan idag, något som faktiskt inte rör alla viner från Chinon och Bourgueil som kan upplevas lite snipiga som unga och därför behöver tid på sig. Slå gärna upp vinet i karaff åtminstone en kvart innan servering för att börja frigöra hela doftregistret och servera helst vinet något svalt (16–18 grader) för största möjliga finess.
Maten bör vara medelkraftig som mest, oavsett det är smörstekt eller grillad fisk eller om det är kyckling, lamm eller nötkött, och tillbehören får gärna spela på lite klorofyll i form av färska örter som dragon, körvel och persilja, olika typer av sallatsblad, grön sparris eller andra gröna grönsaker (det gröna för att på ett fint sätt spegla vinets gräsiga aromer), men se till att alla dessa tillbehör är antingen tillagade och smaksatta med salt och mild syra samt något fett (smör eller fin olivolja) eller om det är blad och örter bara smaksatt, för att runda av allt som kan upplevas bittert. Se också till att en eventuell sås till har en fin avvägd syra som möter upp vinets syra. Och vill du lagra vinet mot större mognad, har du om tid på dig – den här typen av vin brukar kunna leva väl i minst 20 år.

Ett stalltips är att köpa sex flaskor och dricka en eller två nu och spara de andra till fem, tio och kanske 15 års ålder.
Importören har också ett par andra viner från den här utmärkta domänen, som deras lite enklare Chinon Cabernet Franc (189 kr) och de exklusivare Chinon La Croix Boisée (559 kr) och Chinon La Rougerie (889 kr), dessutom det vita Chinon Le Coq de Pallus (349 kr) som görs med Chenin Blanc.

Importör i Sverige är Fine Wine Service, www.finewineservice.se