Det finns många typer av röda viner i Rioja – alltifrån traditionella och klassiska i lättare stil med rödaromatisk frukt och mognadstoner med mer eller mindre uttalade ekfatstoner (vanilj, dillfrö, etcetera) till moderna och djupare viner med mer fokus på frukt, kraft och känsla av terroir snarare än vinmakning. Granja Remelluri har förvisso sina rötter i det historiska men följare snarare moderna filosofier rotade i vingårdarna som sådana och hur dessa snarare än vinmakaren själv formar eller ska forma vinerna. I nuläget befinner sig Granja Remelluri någonstans mitt emellan dessa världar. Och i händerna på den begåvade vinmakarvirtuosen Telmo Rodriguez kan vi tryggt luta oss tillbaka och förvänta oss storslagna viner från Granja Remelluri.

Veckans vin bjuder på en första försiktig mognadsnyans av torkad frukt och skogsgolv i den annars ganska rika och djupa fruktigheten och doften växer fint till större intensitet och faktiskt yppigare fruktig med en kort stund i glaset. Och det är verkligen en stunds luftning som rekommenderas för det här vinet. Smaken är medelfyllig, fint komplex till frukten men ungdomlig sett till strukturen av fruktsyra och tanniner (fortfarande fasta, men finpolerade) som tillsammans med en slags mineralsälta ger vinet god spänst och livlighet. Vinet är utsökt gott nu vid åtta och ett halvt års ålder, men det kan fortfarande må bra av en del luft för att blomma ut och det är ett vin som kommer att utvecklas till större komplexitet under mer än tio års vidare lagring. Det är ett verkligt bra och seriöst vin till ett attraktivt pris.

Det finns flera saker med Granja Remelluri som gör den 150 hektar stora egendomen säregen. En av dem är att det en estate, en egendom som har sina vingårdar i direkt anslutning till vineriet. Just det är ytterst ovanligt i Rioja och att producera vin från enskilda vingårdar eller egendomar utan att köpa in druvor är precis lika sällsynt. Eller åtminstone var det sällsynt, Granja Remelluri och vinmakaren Telmo Rodriguez banade tillsammans med en par andra vinmakare vägen för den utvecklingen och av bara den anledningen kan man räkna Telmo som en viktig pionjär. Vinodlingen sträcker ut sig över tre små dalgångar och olika altitud och den omkring 105 hektar stora vinodlingen har skötts ekologiskt i flera hundra år. Av firmans totala produktion på cirka 270 000 flaskor årligen som mest, står det här röda vinet för ungefär 90 procent.

Remelluri Reserva är ett vin som görs i lite större volym och det byggs som en cuvée med knappt 90 procent Tempranillo och nära fem procent vardera av Garnacha och Graciano, därtill lite av de gröna Viura, Malvasia och Moscatel från flertalet vingårdar på 480 till omkring 800 meters höjd med magra kalkstens- och lerhaltiga jordar i dalgångarna Remelluri, Valderemelluri och Villaescusa intill byarna Labastida och Rivas de Tereso i Rioja Alavesa och San Vicente de la Sonsierra i Rioja Alta. De äldsta stockarna är planterade 1918, de yngre i början av 2000-talet. Musten jästes i ståltankar med sin naturliga jäst och vinet mognade sedan i franska ekfat av olika storlek (små fat och foudres) och ålder under 17 månader.

”Min far gjorde snarare upp emot 500 000 flaskor årligen från vår egendom, men sedan jag tog över har vi satsat mycket mer på kvalitet än volym och därför dragit ner totalproduktionen rejält, i stort sett till hälften”, berättade Telmo vid ett av tillfällena vi har setts.
Vid ett besök på egendomen för ett par år sedan såg man tecken på en utveckling ännu mer driven mot terroir – de enskilda vingårdslotterna vinifieras separat och på så sätt gör man flera vingårdsspecifika viner. I vissa fall är vingårdslotterna planterade som field blends där sorterna är samplanterade och faktiskt skördas samtidigt och vinifieras samtidigt. Tar man firmans fantastiska vita vin som ett målande exempel (det vinet med nio gröna druvsorter säljs numera på web-lansering och är väl värt att försöka få tag på) handlar det mycket mer om vinodlingen som sådan, om vingårdarna i sig, än om vinmakning eller klassificering enligt idén crianza, reserva och gran reserva. Just det kanske är framtiden för hela den fantastiska Granja Remelluri.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Efter att under snart tre decennier har provat vinerna från Chateau Montelena, och besökt egendomen flertalet gånger, kan jag konstatera att deras 2021 Napa Valley Chardonnay är en av de allra finaste unga årgångar jag har provat.
När den berömda amerikanska vinskribenten Robert Parker beskrev chardonnayvinet från Chateau Montelena i Napa Valley som en kraftfull chablis på steroider menade han att det egentligen inte var en typisk amerikansk chardonnay i den bemärkelsen att vinet var kraftfullt, smörigt, rikt av fruktighet och tydligt märkt av ekfat, utan snarare ett mer bourgognelikt vin med något större kraft. Vinet ifråga var den historiska årgången 1973 som vann chardonnaydelen i The Judgement of Paris år 1976 när Robert provade vinet igen i slutet av 1980-talet. På den tiden och fram till början av 2000-talet var den kraftigare och mer smöriga och ekfatsmärkta stilen nämligen den mest typiska i Kalifornien.
Idag ser den moderna kaliforniska chardonnaykulturen inte ut så – de flesta kvalitetsdrivna vinmakare söker snarare tidigare skörd, en lägre till måttlig alkoholhalt (omkring 12.5 till som mest 14.0 procent), mindre bruk av nya fat (allt oftast också äldre ekfat i kombination med stål- och cementtankar) och med minimalt utförande av bâtonnage om ens alls. Det gör såklart vinerna mer eleganta med större fräschör, därmed inte mer tydligt burgundiska till karaktär. Vinet från Chateau Montelena är däremot påfallande burgundiskt, särskilt med några års flasklagring. Den 2021 Napa Valley Chardonnay som nu finns tillgänglig är helt klart ett sådant vin som är klassiskt komplext. Och än mer så och mer likt viner från framför allt Meursault och Saint-Aubin i Côte de Beaune i Bourgogne är något mer mogna årgångar som exempelvis 2015, 2014, 2013 och 2008 som har provats det senaste året. Det har nämligen med tydlighet visat sig att chardonnayvinet från Chateau Montelena har en god lagringsförmåga.

De första årgångarna av det här vinet var en cuvée av druvor från två vingårdar i Sonoma County och till något mindre del en vingård i södra Napa Valley, men vinet är sedan lång tid tillbaka uteslutande gjort med druvor från Napa Valley och framför allt från en vingård i Oak Knoll District som man har skrivit ett 30 år långt kontrakt på. Druvorna skördas vid en mognad omkring 24 Brix från de sista dagarna i augusti till mitten av september, i mer sällsynta fall så sent som mitten av oktober. Man skördar på natten till tidig morgon så att druvorna når vineriet så svala som möjligt, cirka tio grader som mest istället för 16–17 grader om de hade skördats på förmiddagen. En detalj som skiljer sig från förr är att man sedan årgång 2000 använder sig av två presstekniker. Man avstjälkar omkring 30 procent av druvklasarna helt för att bara pressa druvorna och låter pressa resten av druvklasarna hela, vilket enligt ägare (och också vinmakaren) Bo Barrett har gett vinet en förhöjd men också elegantare arom och textur. Musten jäses vid låg temperatur under fyra veckor i ståltankar, men det går inte igenom någon malolaktisk jäsning. Just det, menar Bo, förklarar en del av den burgundiska strukturen. Därefter lagras vinet i 228 liter stora franska ekfat, men bara åtta till tio procent är nya (en ovanligt liten andel nya fat med kaliforniska mått mätt), i mellan tio och tolv månader beroende på årgången. Vinet klaras inte men filtreras lätt inför buteljering och det har beroende på årgång en alkoholhalt mellan 13.5 och 14.0 procent.

Det här vinet har provats vid två tidigare tillfällen, med samma positiva känsla. Provar man mycket vin från norra Kalifornien har man insett att 2021 är en absolut fantastisk årgång som har gett viner med både intensitet och fräschör och, om så har varit idén, en transparens och därmed en tydligare känsla av ursprung, terroir. Årets vin är exemplariskt rent och elegant, medelstort till intensitet och finstämt fruktigt med nyanser av både gula äpplen och citronzest. Man kan notera en ungdomlig känsla av ek och smörighet, men mer än små finstilta detaljer rör det sig inte om. Smaken är medelfyllig och lika elegant, fint texturerad men inte fet, mer av det burgundiska än det typiskt amerikanska och med en livfull syra och känsla av mineralitet. Det är fantastiskt gott och inbjudande – ett vin man absolut vill dricka av nu, gärna luftat en stund för lite mer öppna och komplexa nyanser och inte serverat för svalt – omkring tio eller hellre tolv grader är perfekt.
Återigen ser man den burgundiska finessen och fräschören och det är ett vin som är väl värt att köpa och njuta av idag fram till cirka tio tolv år framöver. Liksom alla andra årgångar är det ett vin som vinner på att luftas en stund i karaff. Eller läggas undan i vinkällaren i fyra fem år, till att börja med.

Importör i Sverige är Terrific Wines, www.terrificwines.se

Under de snart fyra decennier jag har levt och verkat inom vinvärlden har det historiska distriktet Valpolicella gått från närmast förbisett till det mest populära, till att idag fortfarande vara populärt bland många vinnjutare men också undanskuffat som gårdagens trend. Mycket av den här utvecklingen beror på att den kraftfulla vintypen amarone (gjord med torkade druvor) blev en av de mest uppskattade och hyllade för lite mer än två decennier sedan, till att efter ett antal år ses som för sötfruktigt, kraftfullt och alkoholstint och med det onyanserat. Att den lättare hybriden ripasso (gjord med vanligt valpolicellavin som jästes om med pressrester från amarone) slog igenom med kolossal kraft tack vare kombinationen lägre pris och smakrikedom gjorde till en början distriktet Valpolicella världsberömt – åtminstone i Sverige. Under den massiva ripassotrenden skulle vinhyllorna överfyllas med versioner av framför allt tveksamt låg till måttlig kvalitet och i svallvågorna fick vintypen ripasso (och dess konsumenter) ett klent rykte.

Därmed inte sagt att Valpolicella helt utgörs av enkla viner – det alltid har funnits högklassiga exempel på både ripasso och amarone. Och helt vanliga goda viner med ursprung Valpolicella. Regionen Valpolicella har idag en omkring 8 600 hektar stor vinodlingsareal som fördelas över 19 kommuner. Beroende på årgång kan man producera omkring 60–70 miljoner flaskor av vinet Valpolicella och det lite mer distinkta Valpolicella Classico (fem byar) och därtill de mest speciella vinerna gjorda med torkade druvor; Amarone della Valpolicella, Ripasso samt ytterst lite av den söta versionen Recioto della Valpolicella. Ungefär 3 600 hektar av vingårdsarealen är numer ekologiskt certifierad eller på väg mot det.
Det är ett vackert område med små böljande dalgångar där de finaste vinerna kommer sluttningarna där kalkstensjordarna bidrar till lite finare struktur och större mineralisk känsla i vinet. Bara rött vin får odlas här och de lokala blå sorterna Corvina och Corvinone (båda med mörk färg, tydlig tanninstruktur och lätt kryddighet) är de viktigaste och brukar ingå i vinerna till cirka 45–90 procent. Därtill använder man de lite mjukare sorterna Rondinella (maximalt 30 procent) och Molinara (maximalt tio procent).

Vinet Corte Sant’Alda Valpolicella Ca’Fiuli görs med både Corvina och Corvinone samt Rondinella och Molinara som har vuxit i kalkstensjordar på sluttningar på cirka 320–350 meters höjd. Alla druvor kommer från fyra av firmans egna drygt 20 hektar stora vingårdar, framför allt lite yngre lotter planterade 2005 och 2004 som ger något lättare viner, och de är ekologiskt certifierade med odlingsinslag av biodynamiska principer. Jäsningen har skett i 4 000 liter stora koniska trätankar med den naturliga jästen och försiktig överpumpning över skalkrosset under den närmare två veckor långa skalkontakten, varefter vinet har dragits över till 2 500 liter stora äldre ekfat för malolaktisk jäsning och ungefär tio månaders lagring.
Valpolicellavinet är aldrig tungt och tätt, heller ytterst sällan dyrbart, och här är ett trevligt och lättgillat exempel till sympatisk prislapp. Frukten är fräsch och rödparfymerad med en liten gnutta sydeuropeisk örtkrydda och ett lite drag åt det syrliga. Ekfat finns inte med vare sig doft- eller smakbilden. Smaken är medelfyllig, ganska mjuk, lättsam och friskt fruktig och helt redo att njuta av nu som ung. Man kan gärna servera vinet en aning svalt, cirka 17–18 grader, och maten kan vara medelkraftig som mest; ska den vara ”italiensk” gör man en god krämig risotto med fin vinsyra och sälta från parmesanosten, en pasta med vinsyrafrisk ragu eller god tomatsås eller något så enkelt som stekt salsicca eller fläskkött med lök, fänkål och pasta. Eller, såklart, en medelkraftig fågel- och kötträtt, eller en god ost- och charkuteritallrik. Man behöver ju inte krångla till det.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Tittar man på statistiken i regionen Côtes du Rhône ser vi att vingårdsarealen 2025 uppgick till sammanlagt 65 203 hektar och att de röda vinerna dominerar till tre fjärdedelar. Ser man till statistiken över hela 2000-talet noterar man att det vita vinet har tagit små steg framåt från strax över sex procent då till så mycket som tolv procent idag, motsvarande cirka 7 824 hektar. Den från den mörka Grenache Noir muterade pigmentlösa Grenache Blanc är med 1 681 hektar den allra viktigaste gröna druvsorten, men på en god andraplats (delad med Muscat Blanc à Petit Grains) hittar man den storartade men globalt sett småskaligt odlade sorten Viognier. Här i Côtes du Rhône täcker den 1 282 hektar. Det kanske inte är så mycket, men utifrån det faktum att det bara fanns ungefär sex hektar av den för 60 år sedan är arealen ändå betydelsefull.
Allra mest av Viognier hittar man i södra Rhône, där familjen Guigal köper närmare 90 procent av hela dess skörd till sitt underbara superfynd Côtes du Rhône Blanc (årgång 2024 finns nu, nr 71947 för 149 kr), i det vinet cirka 60–65 procent Viognier, 15 procent Roussanne och resten Marsanne och Clairette med lite mindre del Bourboulenc och Grenache Blanc.

Där Viognier dock excellerar allra bäst, också sett i ett globalt perspektiv, är i det lilla området Condrieu i norra Rhône, granne med Côte-Rôtie där familjen Guigal har sitt säte sedan firmans grundande 1946. Här valde Etienne Guigal trots det svåra ekonomiska läget efter krigsslutet, då intresset för fina viner var närmast obefintligt, att satsa på kvalitetsviner från två på den tiden verkligt tynande vinområden, Côte-Rôtie och Condrieu. Att vingårdarna är branta och dyrbart terrasserade (både arbets- och underhållsmässigt) var inget som oroade Etienne, heller inte att Viognier gav små skördar till följd av de magra jordarna och besvär vid blomning och fruktsättning. Dessutom fick en jordbrukare mer betalt för aprikoser än för vin på den här tiden, och så faktiskt ända fram till 1970-talet.

Tack vare familjen Guigal och ett par andra vinmakare skulle vinet från Condrieu vinna allt större uppskattning och med det växte vingårdsarealen till dagens 217 hektar. Mer går nog heller inte att plantera på de magra branta sluttningarna.
Druvorna till det här vinet kommer från firmans egna 13 hektar stora ägor i den norra delen av appellationen, men också från otaliga odlare man köper druvor från. Druvorna avstjälkas och därefter sker en upp mot åtta timmar lång skalkontakt under pressningen innan musten dras över till omkring 70 procent ståltankar och 30 procent mestadels nya ekfat för jäsning med den naturliga jästen vid låga 16–18 grader under två till tre månader. Lagringen sträcker sig sedan över ungefär tio månader innan buteljering. Detta vin står för nära 35–40 procent av appellationens totala volym så det är ett verkligt referensvin.
I glaset hittar vi ett ljuvligt exempel på den läckert aprikos- och persikaparfymerade druvsorten som bjuder på en delikat violblommighet och lite feta nyanser av citronszest. Att druvsorten av sin natur har låg syra har ingen större betydelse, här finns gott om fin fräschör för att balansera den förföriska frukten och vinets rika textur och det är något som Philippe Guigal håller som det viktigaste just när det gäller Viognier och vinet från Condrieu.

Och bortom vinframställningen som sådan, det här är ett absolut fenomenalt sällskap till allehanda rätter med skaldjur – från våra klassiska Toast Skagen och den nykokta hummern, till mer lagade rätter med klassiska skaldjurssåser (gäddqueneller med hummersås från händerna av trestjärniga franska kockar har ett par fingrar med i spelet för druvsortens renässans) och till grillade eller gratinerade havskräftor eller hummer … eller varför inte riktigt god sushi, och så vidare. Listan på matchande rätter kan göras väldigt lång och inkluderar också rätter med kyckling och kalvkött.
Servera vinet i glas med bourgognekupa för största doft- och smakupplevelse, helst svalt inte men inte för kylt, gärna kring tolv grader, och hellre inom tre till fem år från idag än senare.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Under hela 2000-talet har orosmolnen om det skenande varma klimatet tätnat över distriktet Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône. Det har skrockats om att det har blivit för torrt och för varmt och att Grenache (framför allt) mognar för snabbt till hög sockernivå och med det ge ett vin med alltför hög alkoholhalt. Nog ligger det mycket i det, men hur är det egentligen med det och hur har odlarna hanterat det varmare klimatet?
Just årgång 2023 blev torr och varm, men inte riktigt lika varm som 2022. Tack vare att senhösten 2022 och början på vintern gav riklig nederbörd hade jordarna mättats med vatten som under kommande växtsäsong skulle vara en viktig tillgång för rankorna, särskilt eftersom det inte regnade en droppe under januari eller februari. För i mitten av maj fick man ny nederbörd som kom i goda mängde fram till slutet av juni. Blomning och fruktsättning skedde dock i utmärk väder, men därefter tvingades många odlare sätta in åtgärder för att mota problem med mjöldagg och svartröta. Under juli och början av augusti var vädret fint med mycket sol och måttlig värme, men mot slutet av månaden drog en ordentlig värmebölja in över södra Rhône med 40–42 graders värme som höll i sig i två veckor. Det är just den typen av värme som är krävande för vinodlingen.
De gröna druvorna till vitt vin hade skördats redan i mitten av augusti, innan värmen kom, och därför har man lyckats göra verkligt fina vita viner 2023. Skörden för de blå druvorna fick vänta tills temperaturerna blev mer normala och rankorna hade återfått sin balans.

Blickar man tillbaka till början av 2000-talet och framför allt stora och varma årgångar som 2005, 2009 och 2010, då många viner hade alkoholhalter på 15.5 eller till och med 16.0 procent eller strax däröver, skulle man kunna dra slutsatsen att de höga alkoholhalterna skulle bestå eller ytterligare ha ökat. Riktigt så är det inte. Tvärtom verkar alltfler odlare ha börjat producera viner med lite större fräschör och snarare 14.0 till 14.5 procents alkohol. En av flera förklaringar är att många odlare odlar tilläggsgrödor mellan vinstockarna – naken jord bidrar alltid till högre temperaturer i vingårdarna, därmed snabbare mognad och högre sockerhalt i druvorna. Särskilt gynnsamt är det att plantera träd i eller omkring vingårdarna eftersom träd mycket bättre absorberar solvärmen och gör det omgivande klimatet något svalare.
Ett annat och mycket mer långsiktigt grepp är att vid ny- och omplantering av vingårdslotter snarare än Grenache (som lätt når hög sockermognad och alkoholhalt) i större utsträckning välja sorter som Counoise, Carignan och Mourvèdre. Dessa sorter klarar bättre av värmen, mognar långsammare till lite lägre alkoholhalt och bevarar dessutom sin syra bättre under mognaden. Man kan också arbeta bättre i vingårdarna och genom uppbindning och beskärning av rankorna nå en tidigare full fenolisk mognad i druvorna innan sockret har blivit för högt.

Veckans Vin är ett utmärkt och sett till pris också fyndmässigt exempel på att vinerna från Châteauneuf-du-Pape inte alls behöver vara kraftfulla av mättat solmogen fruktsötma, tung kropp och värmande alkoholhalt. Istället bjuds här en fin och lätt kryddig kropp med avrundade tanniner och faktisk oväntad fräschör, förvisso med en liten värme i eftersmaken men totalt sett utsökt balanserad. Det är ett vin att dricka redan idag, gärna vid cirka 18 grader för störst finess, och gärna i ett glas med stor rundad kupa (typ bourgogneglas) så att alla aromer tillåts utvecklas. Att servera vinet något svalt är också klokt eftersom det hjälper till att dämpa lite av alkoholkänslan mot slutet av smaken, samtidigt som finessen höjs.

Vinet är tillverkat av Famille Roumieux, en négociantfirma som etablerades av just familjen Roumieux som genom äktenskap 1989 blev del i firman Clos du Calvaire som grundades av familjen Mayard år 1923. Idag har familjen totalt 43 hektar vingård som sedan 2006 har skötts om enligt idén lutte raisonnée (nästan ekologisk) och 2015 helt ekologiskt. Firman har vuxit från omkring sju hektar 1976 genom expansion med 17 hektar vingårdslotter 1989 och arrende på ytterligare vingårdslotter över de kommande åren.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Det är alltid läge att njuta av goda viner från Bourgogne – vita såväl som röda. Trots den smått vansinniga prisrusningen på bourgogneviner de senaste ungefär 15 åren, är hoppet inte långt borta. Så länge man håller sig borta från dyrgriparna på nivåerna premier cru och grand cru finns det gott om fina bourgogner till riktigt bra priser, särskilt om man väljer nivån régionale från en pålitlig producent.
Chartron et Trébuchet är just en sådan producent, en négociant som grundades 1984 av vingårdsägaren Jean-René Chartron och vinhandlaren Louis Trébuchet och deras huvudfokus ligger i den gyllene triangeln för vita viner i Côte de Beaune; byarna Meursault, Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet.
I början av 2000-talet såldes Chartron et Trébuchet och när firman återigen såldes 2016 tog den nya ägaren (familjen Helfrich) beslutet att med en ny oenolog ytterligare skärpa kvaliteten genom ett striktare urval av samarbetspartners (vinodlare) som man dessutom tog ett ännu närmare samarbete med avseende odling och skörd. Samtidigt beslöt man att öka andelen eget vinifierade viner istället för att köpa druvmust, nyjäst vin eller nästan färdigt vin och den ambitiösa målsättningen är att i framtiden vinifiera allt själv. Elegans och tydlig känsla för terroir är firmans ledord och produktionen domineras av vita viner från Chablis i norr till Pouilly-Fuissé i söder med Corton-Charlemagne Grand Cru som premiumnummer. Man gör också crémants (druvorna till dessa kommer från Épineuil, Côte Chalonnaise och Beaujolais) och lite rött vin, bland annat village Fixin och grand crus Corton och Clos de Vougeot.
Vinet Bourgogne Chardonnay görs såklart uteslutande med Chardonnay och att satsningen är stor märks inte minst på att en stor del av vingårdslotterna till det här vinet kommer från Côte de Beaune och även Côte de Nuits, med tillskott från Côte Chalonnaise. Dessutom är stockarna mellan 15 och 40 år gamla, även det en slags indikation på ambitionen. Musten har jästs i en kombination av cirka 80 procent ekfat, 228 liter stora och omkring 25 procent nya, och resten ståltankar. Efter malolaktisk jäsning har vinet vilat under tolv månader.

Det vi har fått i glaset är ett fynd, pur rent och med tydligt uttryck av sitt ursprung, lite rikare och fetare än vad väldigt mycket annat på temat är och särskilt i den här försiktiga prisklassen. Här finns en fin gul fruktighet med viss koncentration men än mer kalkig jordkänsla och med bara en förnimmelse av ekfaten. Smaken är medelfyllig med fin kropp och textur, den är lite fetare än det mest av måttligt prissatt regional bourgogne och det finns en ljuvlig balans mellan frukt, syra och mineralitet. Det är helt enkelt ett utmärkt skolboksexempel på vintypen.
Servera vinet vid cirka tio till tolv grader – eller upp emot 14 grader om du söker mer kropp och komplexitet före absolut fräschör. Det är inget vin att spara mer än ett eller två år, det dricks allra bäst ung. En halvtimma i karaff gör vinet gott när du väl korkar upp det.

Årgång 2024 i Bourgogne kan sett till vinerna som sådana beskrivas som klassisk med viner som bjuder på god kropp till följd av små skördeuttag, klassisk finess och tydlig mineralitet och med en uppfriskande och pigg syra som dominerades av den skarpa äppelsyra som efter malolaktisk jäsning konverterades till en mindre mängd med mjukare mjölksyra. Talar man med odlarna är årgången dock krävande sett till både nederbörd, ovanligt små skördeuttag (omkring 25–30 procent mot normalt i Chablis och knappt 50 procent mot normalt för Pinot Noir men hela 80–90 procent mot normalt för Chardonnay i Côte de Beaune), därtill stort behov av omfattande sortering av druvorna inför vinifiering. För de odlare som följer ekologiska filosofier var året än mer krävande än de som arbetar enligt idén lutte raisonnée (till stor del ekologiskt) eller konventionellt med syntetiska hjälpmedel.

Importör i Sverige är Derivino, www.derivino.se

Det här vinet har i olika årgångar varit en återkommande vinnare i provningar och middagar under de senaste tio åren – alla verkar tycka om det. Det har också vid två tidigare tillfällen valts ut som veckans vin här på Vinlegender, och nu är det dags igen.
ÀN/2 är ett härligt vin med djup och mörk fruktighet, en medelstor och trevligt intensiv doft med kryddiga toner av Medelhavsörter och en liten bläckig nyans och av ekfaten noterar bara en liten försynt ton. Smaken är lika läckert fruktig, medelfyllig till kraften och välbalanserad med en god fräschör och en tanninstruktur som är fint avrundad och väl integrerad i frukten. Det är ett vin att njuta av ungt, redan idag och serverat direkt ur flaskan eller möjligen med en kort stunds luftning. Servera vinet i glas med medelstor kupa, helst vid 18 grader och till mat som är medelkraftig. Prova det till grillat lamm, kyckling eller inte alltför kraftiga nötköttsrätter som gärna kan ha inspiration från Medelhavsköken eller de nordafrikanska köken. Söker med mognadskomplexitet i vinet är fem till sju år en lämplig lagringsidé.

Ànima Negra är en väldigt intressant och bra producent med säte i Felantix på sydöstra Mallorca. Även om man har en lång tradition att odla vin på den populära semesterön är det inte många som vet vilken fin vinkultur som faktiskt finns här. Innan vinlusen slog till i slutet av 1800-talet fanns det omkring 30 000 hektar vinodling här, motsvarande lite mer än hälften av dagens Rioja har, men idag är inte mycket mer än drygt 1 900 hektar planterat med vin. Stora delar av den östra delen av ön har idag appellationsstatus (DO), som Pla I Llevant det idag finns en 513 hektar stor vingårdsareal. Det är här man hittar Ànima Negra och deras vingårdar. I ett mycket mindre område precis nordost om huvudstaden Palma de Mallorca ligger Binissalem som fick sin appellationsstatus 1990 och idag har ungefär 605 hektar vingård. Omkring 70–75 procent av vinet från Mallorca är rött och även om det finns ett par väldigt fina viner av Cabernet Sauvignon och Merlot är det främst lokala druvsorter som bör upptäckas.
Trots att det finns så många vingårdar och man har en högintressant vinkultur som har blivit alltmer kvalitetsdriven på 2010-talet är vinutbudet på turistorterna alltför präglat av Riojas och Kataloniens viner. Det är synd, det finns mycket spännande och gott att upptäcka på Mallorca och Ànima Negra är en av flera producenter som är värda mycket större uppmärksamhet.
Firman grundades 1994 av vinmakaren Miguel Ángel Cerdà, Pere Obrador och oenologen Francesc Grimau i en tid då Spaniens långsamt började väckas ur en alltför traditionstyngd vinkultur. Först vid den här tiden vågade man satsa på mer okända ursprung, vinstilar och druvsorter och Mallorca och dess unika druvskatt passade definitivt in i den nya tiden. Man har idag 150 små vingårdslotter om totalt 39 hektar ekologiskt skötta vingårdar inom tio kilometer från bodegan, primärt planterade med druvsorten Callet som är en relativt sjukdomshärdig, sent mognande mörk druvsort. Den odlas faktiskt enbart här på Mallorca där den idag täcker omkring 150 hektar. Vinerna kan bli något rustika, därför används Callet gärna som blanddruva, men från äldre vingårdar och i händerna på noggranna odlare och vinmakare kan man göra riktigt fina viner av dem. Det visas tydligt i vinerna ÀN och Son Negre, två viner från Ànima Negra som uteslutande görs av Callet.

Vinet ÀN/2 kan ses som ett andravin till firmans dessa två viner. Det är en cuvée med de tre lokala druvsorterna Callet, Mantonegro och Fogoneu med inslag av Syrah. Druvorna skördas manuellt och efter noggrann sorteringen sker vinifieringen i små ståltankar följt av lagring under 13 månaders tid i en kombination av 70 procent franska och 30 procent amerikanska ekfat som till en tredjedel var nya. Eftersom vinet inte är klarat och det aldrig har varit i kontakt med animaliska ämnen kan det klassificeras som så kallat veganvin. Vinet bär inget appellationsursprung, utan är istället en ”enklare” vino de la tierra (lantvin) med ursprung IGP Illes Baleares, något som egentligen inte har någon betydelse eftersom det är vinet kvalitet som räknas, inte hur det etiketteras. Och kvalitet finns det verkligen här.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Den här underbara champagnen finns inte bara att beställa från Systembolagets online-lager, utan hittas också i ett antal butiker runt om i landet. Sätter du fart hinner du förhoppningsvis få tag på en flaska eller två till nyårsfirandet. Collection, följt av ett nummer som syftar till antalet år som har gått sedan firman grundades 1776, är en serie av champagner som är en påtaglig kvalitetsuppgradering från den vanliga årgångslösa champagnen från det utomordentligt bra champagnehuset Louis Roederer. Just den här tappningen, Collection 246, har den något komplicerade och frostnupna årgången 2021 som bas. Ett sätt att lyckas göra en champagne av den här kvaliteten och karaktären valde man att öka andelen Chardonnay markant till 54 procent, vilket är ovanligt eftersom Louis Roederer till så stor del bygger sina champagner på Pinot Noir. Resten av cuvéen är 35 procent Pinot Noir och elva procent Pinot Meunier. Basvinet från 2021 står för 55 procent och 35 procent i cuvéen kommer från firmans perpetual (som en solera för sherry) som är gjord med årgångar 2020 ner till 2012. Tio procent av vinet utgörs av ekfatslagrade reserveviner från årgångarna 2017 ner till 2012 och i den slutliga cuvéen har 24 procent av vinet lagrats i ekfat. Omkring 30 procent av vinet har gått igenom malolaktisk jäsning och inför slutkorkning gav vinet en dosage på 7.0 gram per liter.
För serien Collection finns det tack vare de äldre komponenterna i blandningen alltid en viss mognadskomplexitet i både doften och smaken – och det är en stor behållning med den här champagneserien. Doften är medelstor, fint brödig med nyanser av nygräddad brioche, därtill en gulnyansrat äppelfrukt i en kombinerat ungdomlig och något mogen stil. Med tanke på nyansrikedomen och djupet är det särskilt gynnsamt att servera den här champagnen i ett glas med lite större kupa för att man på så sätt ska kunna njuta fullt ut av alla nyanser i vinet. Smaken är medelfyllig och ganska rik och på sitt sätt rätt burgundisk, fruktig men helt torr och lika komplex och brödig som doften lovat. Slutligen en underbart uppfriskande syra och en helt torr eftersmak med viss längd.
Att blanda äldre årgångar i den nyjästa för att göra årgångslösa viner är praxis i Champagne och har alltid varit det. Det som är förhållandevis nytt är att göra mer högklassiga blandningar med större andel mognare komponenter för att skapa förstklassig komplexitet är dock förhållandevis ung. Man kan alltid diskutera exakt när de första versionerna kom, firman Krug har egentligen alltid gjort så med sin NV Grand Cuvée Brut. Den första firman att inte söka exakt likhet år efter år i sina årgångslösa champagner utan istället göra det bästa och mest unika för varje tappning, dessutom numrera de årgångslösa lyxblandningarna för att än mer särskilja dem, var Jacquesson som lanserade sin cuvée 728 i början av 2000-talet. Källarmästare Jean-Baptiste Lecaillon på Louis Roederer var också tidig med att söka större komplexitet i årgångslösa champagner genom att skapa en cuvée med både unga och betydligt äldre årgångar och både tankjästa och ekfatslagrade basviner. Det resulterade i den högklassiga årgångslösa serien Collection med första version 241 som lanserades i september 2021.
Vill man bekanta sig med fler medlemmar i serien Collection finns det ett par versioner att beställa på Systembolaget. Den äldsta man kan hitta är Collection 242 (nr 760210 för 5 459 kr, med då rör det sig om en stor flaska om 600 cl) och man finner också Collection 243 (nr 77498 för 1 298 kr, magnum 150 cl) och Collection 245 (nr 87511 för 2 699 kr för dubbelmagnum, 300 cl). Dessutom finns den senaste versionen att beställa, Collection 747 (nr 760202 för 299 kr, halvflaska om 37.5 cl).

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

Efter fyra decennier i vinbranschen och med tusentals vingårdsbesök och vinmakarbesök finns det såklart några personer som har stått ut och som genom åren har blivit mina mentorer när de kommer till detaljrik kunskap om vinodling, klimat, jordar, jäsning och lagring. Xavier Vignon i Rhônedalen är en av dessa fantastiska inspiratörer som alltid rätar ut frågetecken till ny kunskap. Därför har vinerna från Xavier Vignon alltid en självklar plats på Vinlegender.
Châteauneuf-du-Pape är den mest kända appellationen i södra Rhônedalen. Här odlar omkring 320 familjer och vinerier vin på en 3 128 hektar stor vingårdsareal som är planterad med 18 godkända sorter. Grenache är med drygt 70 procent av arealen är den överlägset viktigaste druvsorten och den som i mångt och mycket definierar stilen på vinet här. Syrah och Mourvèdre är också betydelsefulla, till mindre del även Cinsault, Counoise, Muscardin, Vaccarèse och den försvinnande sällsynta Terret Noir. Och de gröna sorterna såklart, med Grenache Blanc, Clairette och Roussanne i ledningen. Bara sju procent av vinet i den här appellationen är vitt, men de gröna sorterna får blandas i det röda vinet och så gör också flera av de drygt 200 producenter som buteljerar vin här.
Ambitionen hos Xavier Vignon är som vanligt hög och urvalet av druvor smått imponerande. Han och hans team har som vanligt byggt vinet med druvor från ett 70-tal olika vingårdslotter och en bas med cirka 60 procent Grenache från gamla stockar, många upp emot 90 år gamla. Därtill har 25 procent Mourvèdre från omkring 75 år gamla stockar och cirka 15 procent Syrah från yngre stockar lagts till för mörkare färg och större struktur. De mindre odlade blå druvsorterna och de gröna som hör till den vanliga recepturen i södra Rhône används faktiskt inte. De tre druvsorterna vinifieras separat och den mer ömtåliga Grenache har enbart mognat i tankar medan de stramare och mörkare sorterna Mourvèdre och Syrah har fått sin uppfostran under ett år i små ekfat som till en tredjedel var nya.

Södra Rhône fick en utmärkt årgång med 2022, en solig och varm växtsäsong som möjligen var lite för torr men som inte påverkade de gamla vinstockarna särskilt mycket eftersom deras rötter har trängt långt ner i marken och därför alltid hittar vatten och därmed kraft. Visst fick man mot slutet av sommaren en liten hagelstorm i området kring La Crau i Châteauneuf-du-Pape som till viss del reducerade skördeuttagen, men också lite regn i augusti som skänkte ny livsluft i rankorna och vingårdarna.
Det här är ett vin som förenar solvärme och fruktsötma med en hygglig fräschör, ett djup med fokus på druvsorten Grenache – vildhallon och mörkröda körsbär – och med en kryddighet, en viss jordighet och en välkommen avsaknad av ekfat. Redan direkt ur flaskan är vinet lockande och inbjudande, men ett lite större djup och en ökad komplexitet kommer efter 15 minuter i glaset. Av den anledningen rekommenderas en stunds luftning i karaff och även (helst) servering i glas med typisk bourgognekupa. Den typen av glas är i största allmänhet passande för mer eleganta viner med stor dominans av Grenache. Smaken är medelfyllig, solmoget fruktig och rik men ändå elegant, finstämt tanninstrukturerad och måttlig i syran men ändå med en utsökt fräschör som känns lite större än väntat i den solvarma årgången. Man njuter fullt ut av vinet redan idag, men liksom andra viner från Châteauneuf-du-Pape kan man såklart spara vinet i minst tio år till.

Maten bör vara medelkraftig, men helst inte för tung. Allt från en helt vanlig svamptoast eller svampsoppa med grädde i, till rätter av stekt och grillad kyckling, ljust kött, nötkött och även viltkött där sås och tillbehör får ha en diskret sötma (rotsaker, smakrik rödvinssås med liten touch av starkvin) och inslag av sydfranska örtkryddor. Och vill man göra en god fiskrätt till steker man en vit fiskfilé och serverar den smörstekta kantareller med schalottenlök och kantareller – och på det bara lite brynt smör med ett uns sojasås och rikligt med klippt persilja.

Det finns en del skrivet om Xavier Vignon här på Vinlegender, och vill du läsa mer skriver du bara in ”Xavier” i sökrutan, så hittar du till fler artiklar.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se