Provence är nästan synonymt med roséviner, bleka i färgen och eleganta i doft och smak. Det är kanske inte så konstigt, nästan 89 procent av de idag 26 950 hektar stora vingårdarna ger druvor till rosévin, vilket i antal flaskor räknat innebär cirka 156 miljoner flaskor.
Kvalitetsmässigt brukar Bandol hyllas som den allra bästa appellationen i Provence och den som söker småskaligheten söker sig gärna mot appellationerna Cassis eller Palette. Men en av de viktiga appellationerna är Coteaux d’Aix en Provence och här 60 procent av vinet faktiskt rött och ”bara” 35 procent rosé. Majoriteten av de röda vinerna görs på klassiskt sydfranskt vis av Grenache, Mourvèdre och Cinsault, men här skiljer sig Château Vignelaure från mängden – de arbetar med andra druvkompositioner.
Château Vignelaure ligger i närheten av Aix en Provence och räknas av många som en av de bästa vinegendomarna i den här delen av Frankrike. Även om vin odlades här för länge sedan, var det först på 1960-talet som egendomen blev en vinproducent. Att man tog ett litet avsteg från den självklara lokala kulturen med sydfranska druvor när man 1966 bland annat planterade Cabernet Sauvignon berodde på att Georges Brunet från Château La Lagune i Bordeaux var med och byggde upp Château Vignelaure. Den första årgången man gjorde var 1970 och det dröjde inte länge innan slottet och dess viner hade omtalats som något nytt – och något väldigt bra. Långt senare skulle man lansera sitt första rosévin (årgång 1992) och nyligen (2013) gjorde man också sitt första vita vin. Idag är 55 hektar planterat med vin och sedan 2018 är man certifierade som ekologiska, en odlingsform som man påbörjade 2010. Sedan 2007 ägs slottet av det skandinaviska paret Mette och Bengt Sundström.
Jag minns årgångarna från 1990-talet som kraftigare och mer rustika med lite yvigare tanniner och ekfatskaraktär än idag. Nu på 2010-talet har man arbetat på detaljnivå i framställningen mot ett vin med mer polerade tanniner och en betydligt mer nertonad känsla av ekfaten. Numera jäses musten i ståltankar med en mer försiktig skalextraktion och fatstorleken är snarare 500 och 600 liter än de klassiska 225 liter, vilket påtagligt har reducerat inflytandet från eken. Dessutom får en liten del av vinet mogna i ståltankar under den upp mot 24 månader långa lagringen.
Vinet har en ganska stor och rik doft med mycket mörka bär, främst blåbär och mörka körsbär, och bara en liten nyans av vanilj från eken. Blint provat skulle man nog inte spontant sätta vinet i Provence, det finns snarare något modernt bordeauxliknande över vinet (vilket såklart förklaras av det stora inslaget av Cabernet Sauvignon), men även en liten kryddighet från Syrah. Frukten och en liten blommighet står i första rummet, ekfaten är ytterst försiktiga och ligger mer i bakgrunden. Smaken är medelfyllig, livligt och något mineralisk med en fin syra (nätterna är svala, vilket förklarar syran) och frukten är silkig och sammantaget är det en riktigt fin tanninstrultur.
För bästa upplevelse kan vinet slås på karaff en kvart innan servering och 18 grader känns som en passande temperatur. Det är ett vin som kan serveras på samma sätt som viner från Bordeaux eller Rhônedalen, således till medelkraftiga rätter av kött och vilt, och skulle det finns en diskret sötma från bärgelé eller rotsaker kommer en sådan att balansera vinets fina frukt på ett bra sätt. I vanliga fall har det röda vinet från Château Vignelaure en väl dokumenterad lagringspotential, det kan till och med kräva ett par års flaskmognad, men tack vare att 2011 är ett lite lättare år är vinet riktigt läckert drickmoget redan nu. Det kan dock sparas i minst fem sex år till om man så önskar.
Värt att veta är att priset kommer att gå upp till 239 kronor i mars.
Importör är Bibendum, www.folkofolk.se
