Jo, jag vet, jag har en slags gräns på ungefär 300 kronor per flaska för Veckans Vin, men jag kan inte låta bli att dubbla insatsen. Dels för att det har varit så in i bänken trist i världen de senaste månaderna, dels för att det faktiskt är sommar och man ska dricka mycket mer rosé och dels för att det är extra roligt och gott med roséchampagne. Dessutom är just den här roséchampagnen en av de allra godaste champagner jag vet!
Det är en cuvée av ungefär två tredjedelar Pinot Noir från sydexponerade vingårdslägen i Cumières i Vallée de la Marne och resten Chardonnay från nordligt exponerade och därför svala vingårdar i Chouilly i Côte de Blancs.
”Tack vare att Pinot Noir växer i något varmare lägen når druvorna något högre mognad än i genomsnitt här i Champagne och vinet får därför en fin rikedom förklarar Jean-Baptiste Lecaillon som är källarmästare hos Louis Roederer.
Han menar att de stramare vinerna av Chardonnay ger en utmärkt kontrast till pinotdelen. Man odlar alltid Pinot Noir just för en yppigare mognad och väl i vineriet avstjälkas druvorna helt utan att de krossas och man gör sedan en sju till tio dagar lång kallurlakning vid cirka fyra grader för att extrahera så mycket arom som möjligt och även en fint rosa färg. Under den här perioden gör man vare sig någon överpumpning eller nerpressning av skalen, man vill inte laka ur tanniner (det finns dock en svag förnimmelse av tanniner i vinet). Därefter blandas musten av Chardonnay i och musten dras över till ståltankar och cirka tio procent ektankar för jäsningen. Efter den andra jäsningen i flaskan lagras vinet under omkring 48 månader på sin jästfällning innan dégorgering. Man tillför en dosage på cirka åtta gram.
”Vi började använda den här metoden redan 1974 och var så nöjda med den att vi gjorde den till standardmetoden för våra roséchampagner”, berättar Jean-Baptiste.
Det är en absolut förförisk champagne, somrigt bärig med supersköna toner av vildhallon, röda äpplen och även en sötsyrlig doft och smak av blodapelsin, dessutom en förtjusande nyans av rosor och en mineralisk kalkstenston. Smaken är medelfyllig och krämigt texturerad, precis lika charmerande fruktig som doften lovade, men den är helt torr med en frisk syra, len mousse och lång smak.
En champagne som den här dricks antingen som den är, svalt serverad vid tio grader men inte kallare eftersom en del av den charmiga frukten och doften då göms i kylan. Ett klassiskt champagneglas går utmärkt, men vill man lyfta doftupplevelsen ett steg väljer man hellre ett glas med vitvinskupa eller till och med något större kupa. Jag serverar den faktiskt gärna i en bourgognekupa. Får man för sig att lagra champagnen går det alldeles utmärkt, med tiden (fem till drygt tio år från idag) kommer alltmer klassiska bourgognenyanser och en större komplexitet att växa fram och med det blir vinet än mer matanpassat.
Tack vare en något yppigare fruktkropp jämfört med den vita årgångstappningen är det här en champagne som på ett fint sätt orkar med de mer umamisöta skaldjuren som räkor, havskräftor och hummer, som gärna kan få sällskap av en fin smörsås, hollandaise eller vitvinssås med en syrafrisk smaksättning för att möta upp champagnens friska syra. Såklart går det lika bra med kokt eller stekt fisk som huvudråvara. Ett annat trevligt serveringssätt är till milda eller medelkraftiga ostar, gärna komjölkostar som Brie, Camembert, Chaource eller Brillat-Savarin som får ha sällskap av något försiktigt sötsyrligt tillbehör, exempelvis hallon eller en kompott av rabarber.
Oavsett hur du njuter av denna rosa champagne, köp på dig flera flaskor av den och njut över de kommande åren. Så brukar åtminstone jag göra.
Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se
