Vänder man blicken ner mot södra Rhône brukar appellationer som Châteauneuf-du-Pape, Gigondas och Vacqueyras vara de som får flest lovord. Appellationer som Cairanne, Beaumes de Venise och möjligen också Tavel (för sina fylliga roséviner) brukar också omtalas med positiva ord. Det gör tyvärr inte Ventoux på samma sätt, trots att den idag 5 810 hektar stora appellationen fick sin status så tidigt som 1973, men då som Côtes de Ventoux.
Det som till störst del skiljer Ventoux från resten av södra Rhône är den högre altituden, cirka 250–350 meters höjd, vilket gör vingårdarna svalare än i resten av regionen. Det förklarar vinernas fräschör och struktur, men också att familjen Chaudière på den här ungefär 95 hektar stora vingården har valt att plantera en inte obetydlig andel med Syrah. I det varmare södra Rhône är Grenache den tongivande druvsorten och syrahvinerna brukar vara mer lika dem från soliga Languedoc än norra Rhône. Det gäller dock inte det här vinet, som till cirka 80 procent är gjort just av Syrah, som mer än de flesta syrahviner från södra Frankrike faktiskt mer påminner om syrahvinerna från norra Rhône.
I linje med druvsortens personlighet och tjocka pigmentrika skal är vinet mörkt, det har en rik frukt med toner av mörka bär, men även om den är solmogen upplevs den i karaktären mer pepprig och kryddig med fina nyanser av lufttorkat kött som faktiskt påminner om dem i vinerna från Crozes-Hermitage och Saint-Joseph. Hade det inte varit för den lite yppigare känslan i frukten hade man mycket väl kunnat ta vinets ursprung för norra Rhône. Strunt samma egentligen, det är faktiskt precis så här som viner av Syrah från de lite svalare appellationerna i södra Frankrike kan bli, men det här är ett av de allra godaste jag har provat på väldigt länge.
Druvorna kommer från flera vingårdslotter med lerjordar och kalksten och stockarna med Grenache är över 50 år gamla. Sedan 2018 – den här årgången alltså – är vingårdarna också certifierade som ekologiska, en filosofi man har arbetat efter sedan 2007. Alla druvklasar är avstjälkade och musten har jästs med närmare fyra veckors skalmaceration och regelbunden överpumpning av skalkrosset. Vinet har sedan mognat under lite mer än ett år i 228 och 600 liters försiktigt rostade ekfat, som till 40 procent var nya. Det är verkligen en seriös vinmakning när man ser till det trots allt försiktiga priset.
Vinet är gott att dricka redan nu som ungt, jag njöt av det i stora behag serverat direkt ur flaskan vid ungefär 18 graders temperatur, och det växte fint i intensitet av frukt och kryddighet med tiden i glaset. Fågel, kött (fläsk, nöt eller hellre lamm) och vilt känns som logiska huvudråvaror och det får gärna finnas inslag av sydfranska örtkryddor, charkuterier och färsk fänkål i någon form i rätten, det gör doftspeglingen än mer perfekt.
Vill du läsa mer om Château Pesquié och deras andra viner hittar du en informativ artikel om dem här på Vinlegender. Skriv in ”Pesquié” i sökrutan så hittar du artikeln.
Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se
