De senaste åren har vinvärlden – och främst Sverige – gått ganska hårt åt druvsorten Zinfandel. Från att en gång i tiden har varit en ansedd druvsort för seriösa och generösa viner med djup och aromregister, kom vinfirmor och vinhandlare på 2010-talet att skapa otaliga hitta-på-viner med jolmig sötma (oftast tillsatt i form av koncentrerad druvmust) och med lika fantasifulla som fasansfulla namn. Många av dessa viner kom dessutom från södra Italien och hade mycket lite eller inget alls med äkta vara att göra. I många år har jag basunerat ut att detta övergrepp måste upphöra – och därför viker jag nu Veckans Vin åt Zinfandel.
Av Kaliforniens totalt 240 000 hektar stora vingårdsareal växer Zinfandel på 17 350 hektar (bara 50 hektar mindre än Pinot Noir), vilket gör den till den tredje viktigaste blå och den fjärde viktigaste druvsorten totalt sett. I Sonoma County hittar man många av de riktigt gamla vingårdarna och totalt växer den där på 2 025 hektar, knappt hälften av det i Dry Creek Valley. I Paso Robles odlas den på ungefär 1 150 hektar (också här hittar man många gamla vingårdar) och i Lodi, som tyvärr ännu inte har fått ett erkännande som en väldigt bra vinregion, växer den på hela 6 940 hektar. Här hittar man flera vingårdar som är planterade på 1880- till 1920-talen och sådan kan i händerna på rätt vinmakare ge fantastiska viner.
I Napa Valley odlas den på bara 558 hektar, här lockas odlarna tack var mycket högre priser att istället odla Cabernet Sauvignon. Men visst finns det en hel del bra zinfandelviner här, till och med specialister på druvsorten, UC Davis har en otroligt intressant experimentvingård med mängder av olika kloner av Zinfandel mitt i den berömda To Kalon Vineyard.
Just det här vinet görs till största del av Zinfandel från ungefär 20 år gamla stockar (vilket räknas som väldigt ungt för Zinfandel) med inblandning av andra blå druvor, vilket är rätt typiskt för vinstilen. Druvorna köps in och kommer från ett par vingårdslotter i Napa Valley och till liten del från också från El Dorado County och Lodi. Alla druvor köps numera. Efter knappt 15 månaders lagring i till en tredjedel nya franska ekfat, som har gett doft och smak en lätt rostad chokladliknande nyans, buteljeras vinet och alkoholhalten i det färdiga vinet har landat på 14.8 procent, vilket får anses vara fullt normalt för Zinfandel.
Det här generöst fruktiga och mjukt strukturerade vinet är superskönt att dricka redan idag, men visst kan det sparas med fin utveckling i fem till åtta år till eller så. Tack vare de fina tanninerna är det ett vin som passar väldigt bra till typisk barbecue med ett uns av hetta och en viss sötma från såser och grönsaker. Visst finns det kropp och visst finns det en skön alkoholvärme mot slutet av vinets smak, men serveras vinet vid cirka 18 grader kommer svalkan dels att skapa en finare balans, dels att lägga vinet perfekt till eventuellt hetta i maten.
Clos du Val är en av de mest klassiska firmorna i Napa Valley, grundad 1972 av affärsmannen John Goelet och den franska vinmakaren Bernard Noblet. Han är en av de mer legendariska vinmakarna i Napa Valley, inte minst sedan han med sin första årgång av Cabernet Sauvignon placerade sig på femte plats i den berömda The Paris Tasting år 1976 och tio år senare vann reprisprovningen. Visst har det hänt otroligt mycket i Napa Valley sedan dess och visst har det flödat betydligt med berömda och dyra och omtalade viner och vinerier sedan dess. Tyvärr … för det är ändå något verkligt häftigt med de klassiska vinerierna i Napa Valley, de som skrev historien i ett av världens idag mest fantastiska vindistrikt.
Idag har man 121 hektar stora vingårdar, av vilket hälften ligger intill vineriet i den södra delen av Stags Leap District. Resten av vingårdsarealen hittar man i Yountville och Oakville en lite bit uppåt i dalgången, och i svala Carneros där man odlar sin Chardonnay och Pinot Noir. Och så köper man in en del druvor, bland annat till det här vinet.
Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se
