Det är egentligen rätt märkligt att just druvsorten Gewürztraminer är så väl lämpad för att göra så kallat orangevin av. I vanliga fall tar det orangea, det skalrustika och det svagt oxiderad över och därför ge vinet en helt annan personlighet än vad druvsorten normalt sett brukar ge. Men inte när det gäller Gewürztraminer. Här finns precis alla parametrar som Gewürztraminer ska ha – den stora blommigheten med fokus på röda rosor, en nyans av den svalt med kryddiga humleliknande vegetala tonen, den mer kryddiga kryddigheten med en kittlande doft av krossad svartpeppar och såklart en rätt skön känsla av torkad stenfrukt. Att fruktkroppen är rik på gränsen till yppig hör också sorten till, liksom den ganska låga syran.
Så kallat orangevin är en mångtusenårig vintyp som mer eller mindre försvann ur produktion när tillverkningstekniker började förfinas på 1800-talet och än mer i modern tid. Även om den i ytterst liten skala fanns kvar i områden som främst Georgien och hos ett par producenter som inspirerades av antik vinkultur, fick vintypen nytt liv med det vi kan kalla naturvinsrörelsen som började bli omtalad för cirka 20 år sedan. Idén med orangevin är att utgå från gröna druvsorter (eller som de gråaktigt rosa Pinot Gris och Gewürztraminer) och vinifiera dem enligt rödvinsmetoden, det vill säga med skalen. Rätt ofta låter man dessutom stjälkarna från druvklasarna följa med. När musten jäses med skalen (och stjälkarna) lakar man ut tanniner i musten och vinet får därmed en viss strävhet eller bitterhet som inte känns igen i vita viner. Eftersom orangeviner oftast har en lång skalkontakt och vinet ofta lämnas i stillhet i flera veckor utan direkt tillsyn eller arbete, kommer det också att utvecklas en viss oxidation. Det är ur det som den orangea färgen kommer. I just det här vinet har man låtit skalen ligga med under jäsning och en kort tids efterföljande maceration i 30 dagar. Inför buteljering har man inte tillsatt något svavel, så det här vinet kan utan omsvep beskrivas som ett riktigt ”naturvin”. Men det är viktigt att betona att det är ett välgjort vin av god kvalitet.
Jag fick en tanke som jag ville testa, en tanke som bygger på kritiken och erfarenheter av att ”naturviner” inte håller med luft i öppna flaskor, något jag själv ofta har påtalat. Så jag lät helt enkelt flaskan stå öppen (men i kylskåpet) i flera dagar för att se vad som hände med vinet. Och döm om min förvåning när vinet dag två var precis lika vitalt och fräscht som dag ett, och än mer förvånande att det var lika fräscht dag tre och faktiskt obegripligt förvånande att det hade hållit sig så väl i en hel vecka!
Glöm allt vad gamla murriga Bulgarien en gång i tiden var, tänkt nytt och tänk annorlunda. Rossidi Winery är en ny och ganska häftig satsning som såg dagens ljus 2008 när det unga paret Rosie och Eddie Kourian beslöt sig för att grunda sitt eget vineri och gå sin egen väg. Bakgrunden låg inte inom vinodling och vinframställning, snarare inom hälsa (Rosie) och vinutbildning (Eddie). Själva vinproduktionen överlät man till Peter Giorgiev, en ung vinmakare som hade skaffat sig erfarenhet från flera ställen i världen, bland annat i Marlborough på Nya Zeeland. Vinerna gör de från egna vingårdar och i vinlistan hittar man både cementäggjäst vitt av Chardonnay, mer klassiskt tillverkad rosé och rött Pinot Noir, ett rött av druvsorten Rubin och ett annat av Syrah samt en serie med två vita och två röda viner som kallas oEnophile. Och såklart det här underbara orangevinet.
Servera det svalt vid cirk tio grader. Matchande mat är halstrad eller grillad fisk och skaldjur som gärna får ha en fin sälta och något inslag av fett eller något med krämig textur för att fånga upp den försiktiga strävheten. Tack vare fruktigheten och i än större grad druvsorten som sådan (som älskar mycket från det indiska köket) fungerar det här vinet också perfekt till olika former av curryrätter.
Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se
