Det finns ett par saker med det här vinet som gör det särskilt intressant. För det första priset, som är fantastiskt vänligt i förhållande till vinets kvalitet – man får ofta väldigt mycket vin för pengarna om man köper ett vin från södra Rhônedalen och än mer om man satsar på instegsnivån Côtes du Rhône. Vinerna från appellationerna, de byar som så etikettera sina viner med byns namn, brukar kosta en bit och till och med en bra bit över den nivån. Här däremot får man ett sådant appellationsvin för priset av ett instegsvin. Tack för det.
För det andra är det ett vin som med önskvärd tydlighet visar att det finns väldigt fina och välgjorda viner från den ”svåra” årgången 2021, ett år som sällsynt nog drabbades av frost ett par dagar den andra veckan i april. De resulterade i en försenad och inte fullt ut lyckad blomning med en reducerad skördevolym för framför allt Grenache och Syrah. Resten av säsongen var däremot fin, förvisso svalare och torrare än vanligt, men likväl fin.
I flaskan hittar vi ett vin som är lite lättare än förväntat, men det är typiskt för 2021, men det som finns där är som väntat fint rödfruktigt och lätt örtkryddigt (typiskt Grenache, som i den här årgången utgör 70 procent i cuvéen) och till en viss del mörkfruktigt och pepprigt (Syrah och Mourvèdre, som står för 15 procent vardera). Eftersom vinmakningen alltid är försiktig, cementtankar för Grenache och äldre ekfat för de två andra sorterna, är det just druva och en slags jordighet som dominerar i doften och den medelfylliga smaken. Lika typiskt som lättheten är för årgången, är den finlemmade tanninstrukturen och den fina om än inte höga syran. Det är inget vin att lagra, för det krävs en lite större och mer strukturerad årgång, däremot ett vin att njuta av direkt du har köpt en flaska eller flera och till och med utan dekantering (även om frukten växer lite med luften i glaset) eller annat komplicerande serveringshantverk. Och det känns underbart befriande.
Vacqueyras är en av de bästa och idag mer omtalade appellationerna i södra Rhône. Den ligger öster om flacklandet där Châteauneuf-du-Pape ligger, mellan Beaumes de Venise i söder och Gigondas i norr och med bergsryggen Dentelles de Montmirail i öster. Här har man odlat vin i drygt 600 år och ryktet har länge varit gott. Först 1990 fick man status som cru, egen appellation, och sedan dess namnet Vacqueyras blivit alltmer välkänt. Idag odlas vin på 1 474 hektar och Grenache är den dominerande druvsorten med Syrah och Mourvèdre som andrahandsdruvor. Det röda vinet står för 94 procent av volymen, men man gör faktiskt lite vitt vin med Grenache Blanc, Bourboulenc och Clairette som de viktigaste sorterna. Bara en procent av vinet är rosa och det ligger i stil med andra roséviner från södra Rhône, alltså lite djupare i färg och karaktär än de blekare rosévinerna från Provence.
Efter att ha odlat vin i ett decennium började Jean Barnier buteljera vinerna själv 1992 och därmed med föddes vinproducenten Domaine Fontaine du Clos. Av den cirka 100 hektar stora vingårdsarealen ligger 14 hektar i Vacqueyras. Numera drivs egendomen i andra generation av Jean-François och hans hustru Céline.
Det är ett druv- och ursprungstypiskt vin i lättsam och lättdrucken stil som fungerar lika bra på egen hand som till mat. Och maten kan vara av lite lättare slag, från grillad fisk med provencalska grönsaker och örtkryddor till lamm- och fläskrätter med motsvarande smakbalans. Något tillbehör av fet karaktär för att runda av tanninerna i vinet behövs inte, men det kan såklart ändå vara gott med ett kryddsmör, en fet potatisgratäng eller gräddig svampsås. Servera vinet vid cirk 18–20 grader.
Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se
