Det är alltid rätt att välja röda viner från Languedoc och deras mer distinkta underappellationer – dels för att vinerna som sådana ofta bjuder på precis den solvärme, fruktmognad, kryddighet och druvpersonlighet vi behöver i kalla vintern (och resten av året också för den delen), dels för att kvalitet och karaktär precis lika ofta överträffar priserna.
Den här veckan blev det svårt att välja ett vin, det fick helt enkelt bli två. Syskonviner om man så vill, närbesläktade och kanske till synes svåra att skilja åt men med egna detaljer som är unika och gör båda vinerna egna, precis som hos Dupont (rak mustasch) och Dupond (lätt utböjd mustasch) om man vill göra en jämförelse (Tintin fyllde föresten 95 år häromdagen).
Och hur väljer man mellan denna veckas två viner – man vill ju egentligen ha båda. Det som fick bli huvudvin är det lite mörkare och doftrikare 2020 Combarels A la Lumiere, en cuvée byggd med cirka 50 procent Syrah, 30 procent Grenache och 20 procent Carignan från gamla knotiga friväxande stockar. Druvorna har avstjälkats fullt och sedan vinifierats med den naturliga jästen i ståltankar, de tre sorterna var för sig eftersom de inte mognar och skördas samtidigt, därefter har vinerna blandats och dragits över till cementtankar för lagring i ett år. Att man väljer mer neutrala framställningskärl än ekfat beror enligt vinmakarna på att vinerna ändå har så mycket karaktär och djup tack vare druvsorterna och de gamla stockarna. I sitt färdiga skick har vinet en alkoholhalt på 13.5 procent, vilket numera får ses som en förhållandevis måttlig styrka här i närheten av den soldränkta Medelhavskusten. Här finns syrahdruvans lite lakritskryddiga och mörkt bärfruktiga toner och en fin elegans och exemplarisk renhet. Elegansen går igen i smaken som är medelfyllig men ändå lättsam med lena tanniner och mjuk syra – och totalt sett vansinnigt lättdrucket.
Syskonet då? Redan det till utseendet lite ljusare och rödare vinet 2020 Combarels de l’Ombre är gjort på precis samma sätt och från samma vingårdar, men i en annan komposition där Grenache står för 50 procent, Carignan för 30 procent och Syrah för 20. Den för Grenache så typiska rödfruktigheten, fruktsötman, lilla kryddigheten och försiktiga värmen (alkoholhalten ligger på cirka 14 procent här, typiskt för Grenache) finns här tillsammans med en ännu mer finlemmad tanninstruktur och på så sätt upplever man vinet som något mer stilfullt.
Bakom de två härliga vinerna hittar vi Maison Cassagne et Vitailles, en firma som fångade mig med full kraft när jag provades deras viner första gången för ett par år sedan. Det är en ung firma som grundades 2015 av vännerna Nicolas Seffusatti och Matthieu Rollin. Allt sedan starten har de haft stora ambitioner och en vision om att producera förstklassiga viner från gamla vinstockar med de klassiska druvsorterna och med stor känsla för sina ursprung i Languedoc. Firman har sitt säte i området kring Montpeyroux norr och väster om Montpellier i departementet Hérault och de allra flesta av firmans viner har ursprunget Terrasses du Larzac, precis som veckans två viner. Det är en sedan 2014 ny appellation som idag har 548 hektar stora vingårdsmarker belägna på omkring 80 till 200 meters höjd.
Inom appellationen Terrasses du Larzac får man enbart göra röda viner som enligt regelverket måste innehålla minst tre druvsorter. Hos Maison Cassagne et Vitailles, som arbetar med flertalet vingårdar i fyra områden runt staden Montpeyroux, är det sorterna Grenache, Syrah, Carignan och Cinsault som används. Vinerna är riktigt fina och priserna generellt sett fyndmässiga. Och 209 kronor vardera för veckans viner är absolut fyndmässiga!
Importör i Sverige är Fine Wine Service, www.finewineservice.se, som du också beställer vinerna från online.
