En favorit i repris – och det är en väl värd repris eftersom det är så svårt att begripa att det här vinet bara kostar 149 kronor, inklusive alla tillägg och skatter till staten som faktiskt är en ganska betydande del av måttligt prissatta viners pris.
Doften bjuder på både mörk och ganska intensiv frukt och komplexitet i form av en fint stenrökig jordig ton och en lätt örtig kryddighet – och helheten är riktigt läcker. Och som sagt, få viner i det här försiktiga prisläget har stor karaktär som det här vinet har. Precis som i förra årgången är det känslan av druva och plats som styr karaktären, av ekfaten känner man inget alls. Smaken är medelfyllig, ungdomlig och friskt fruktig med en rätt tydlig men ändå fint balanserad tanninstruktur, som förvisso tar för sig lite i eftersmaken och gör att man antingen kan servera vinet till maträtter med någon salt eller fet komponent, alternativt låta vinet ligga till sig ett år eller så. Men det är redan nu riktigt gott och ger mersmak på mer.
Det här vinet behöver ingen dekantering eller luftning, det har tillräckligt öppen doft och smak för att serveras direkt ur flaskan. Glaset kan vara medelstort och av bordeauxtyp och temperaturen kring 18 grader eller strax däröver när vinet slås upp. Tack vare den oväntat lena strukturen kan vinet serveras till en mångfald av maträtter, medelkraftiga och lagade med fågel, kött och höstens och vinterns grönsaker (rotsaker, lök och svampar) eller mustiga grytor eller raguer där dessa ingredienser samverkar. Smakrika ostar är en annan väg att gå, liksom charkuterier tack vare deras sälta och feta textur.
Bakom firman Lusovini och varumärket Pedra Cancela hittar man vitikulturisten och vinmakaren João Paul Gouveia som under lång tid har arbetat med flertalet vinegendomar i region Dão. Han har tio hektar egna vingårdar som ligger på sluttningarna ner mot floden Dão. Omkring hälften av vingårdsarealen är planterat med Touriga Nacional, landets kanske allra bästa druvsort för rött vin (och portvin) och omkring två hektar av dessa stockar är över 40 år gamla. Resten av vingårdslotterna är planterade med de blå druvorna Alfrocheiro, Jaen och Tinta Roriz (i Spanien heter den Tempranillo), samt lite av de gröna sorterna Malvasia Fina, Cerceal Branco och Encruzado som han gör ett krispigt friskt vitt vin med. João Paul Gouveia har ett stort intresse för utveckling av vinkulturen och hans vingård är varit betydelsefull för studier av kloner av Touriga Nacional och även tekniker för vinodling och vinframställning.
Om Touriga Nacional är en välkänd druvsort är Alfrocheiro betydligt mindre känd. Den förekommer på flera ställen i framför allt Portugal, ibland under andra namn, och till mindre del i Castilla y Léon i Spanien där den kallas Baboso Negro. Eftersom det är en druvsort med stor känslighet mot fukt och därför lätt kan angripas av svampsjukdomar och mjöldagg, hittar man den framför allt i vinregioner med torrare klimat, däribland Dão där den är förhållandevis vanlig. Som druvsort är den tidig, med tidig knoppning och mognad och den ger medelstora skördar med små pigmentrika druvor som växer i små kompakta klasar. Den ger viner med mörk färg, bärig fruktighet och uppfriskande syra, egenskaper som gör den utmärkt som komponent i blandningar.
Det här vinet görs med de två inhemska druvsorterna Alfrocheiro och Touriga Nacional om växer i sand- och granitjordar i de egna vingårdarna. Druvorna skördas för hand, sorteras och vinifieras sedan helt avstjälkade i ståltankar med en inledande kallurlakning i musten och en jäsningstemperatur som når upp emot 26 grader. Därefter dras vinet över till framför allt äldre franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under sex månader. Ett normalår gör man bara cirka 15 000 flaskor av det här vinet.
Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se
