Vi börjar med det mest självklara, firmans röda vin från Toro, 2021 Mazas Roble som är gjort med Tinta de Toro som med 92 procent av den 5 850 hektar stora vingårdsarealen är den stora stjärnan i distriktet. Tinta de Toro är det lokala namnet på Tempranillo, men de typer av Tempranillo som odlas här och i granndistriktet Ribera del Duero är av lite annan och med stadig typ än den man hittar i Rioja. I regel, och framför allt fram till 1990-talet, var de röda vinerna härifrån rustika och ofta något grovhugget byggda med tuffa tanniner. I händerna på mer moderna vinmakare, som Bodegas Pintia (samma ägare som Bodegas Vega Sicilia), Bodegas Numanthia (grundad av familjen Eguren, numera ägd av LVMH-gruppen) och Bodegas Elias Mora, har vinerna blivit alltmer eleganta och tillgängliga. Det gäller också det röda vinet från Bodegas Mazas, som förvisso är en roble (den kortare lagrade instegsklassen), men likväl ett fint strukturerad och druvtypiskt mörkfruktigt och nästan lite blommigt vin att njuta av redan nu som ungt.
Men nu över till det mest intressanta, det vita vinet Mazas Verdejo, som är ett av de ganska få viner som utgör 2.8 procent av det lilla distriktets lilla vitvinsproduktion. Det är gjort med 100 procent Verdejo, en druva som är betydligt mer känd från granndistriktet Rueda och trots sitt namn inte har det minsta med den italienska druvsorten Verdicchio att göra. Istället är det en alltigenom spansk druvsort som har sitt ursprung här uppe i norra och nordvästra Spanien. I nutid har man gjort DNA-analyser av Verdejo och upptäckt att den är identisk med Albillo de Nava, en förhållandevis okänd sort som intressant nog inte alls släkt med Albillo Mayor och den ännu bättre Albillo Real. Verdejo är känd för att ge ganska kompakta medelstora druvklasar med tunnskaliga druvor med fint gulgrön färg, vilket förklarar sortens namn, Verdejo efter spanskans verde för ”grön”. Allra mest känd är den i Rueda, där den ger syrafriska och något gräsigt parfymerade viner, men den ger också lite mer neutralt fruktiga viner i det stora distriktet Estremadura en bit sydväst om regionen Castilla y Léon.
Druvorna till det här vinet kommer från ungefär 30 år gamla stockar i vingården Viña El Catañor som ligger på ungefär 710 meters höjd i den norra delen av distriktet Toro. De har skördats tidigt vid en inte alltför hög mognad, i regel omkring tio dagar före grannarna i trakten, och skörden sker som vanligt här i området för hand. Till skillnad från de flesta viner i den här måttliga prisnivån har ägarinnan och vinmakaren Maria de Una (som tidigare har arbetat i många år hos stjärnvinmakaren Telmo Rodriguez) låtit jäsa vinet i äldre franska ekfat, inte i ståltankar som annars är gängse metod för druvsorten. Lagringen har sträckt sig över elva månader och man har tillämpat lite bâtonnage (röra upp jästfällningen i vinet) under lagringen för att öka texturen. På modernt och naturligt sätt har man inte tillsatt något svavel och vinet har heller inte klarats eller filtrerats innan buteljering.
I glaset hittar man ett mjukt fruktigt vin, medelstort i doften och knappt medelfylligt till kropp och smak. Eftersom vinet har vinifierats i ekfat har det inte kvar den annars parfymerade och nästan lite Sauvignon Blancliknande karaktärer. Istället är det mer av citrus och en slag jordighet som definierar vinets karaktär och utöver en försiktig vaniljnyans hittar man faktiskt inte särskilt mycket ekfatskaraktär. Som väntat är syran frisk, det är ett av druvsortens signum.
Drick vinet nu och det kommande året, serverat vid cirka tio grader i glas med vanlig kupa. Maten bör inte vara alltför smakrik, snarare eleganta fiskrätter med klassisk vitvinssås eller smörstekt fisk med citronmajonnäs eller till mild komjölkostar. Eller varför inte bara dricka vinet som det är, som sällskapsvin.
Importör i Sverige är Derivino, www.derivino.se
