Tasmanien är ett fantastiskt vinområde med ett läge och klimat som har visat sig vara ypperligt för vinodling. Det tyckte man tydligen också redan 1827 då den första vingården planterades utanför Hobart på öns södra del. Det här var i den allra tidigaste australiska vinhistorien och öns ensliga läge en bra bit ut i havet söder om Melbourne gjorde att vinodlingen var en mycket liten del av jordbruket. Dessutom var det ganska få människor som hade valt att bosätta sig här på den tiden (idag bor det cirka 515 000 personer här). Redan då hade de första odlarna skrutit om att har ett klimat som var ”perfekt för att göra lika bra viner som i Champagne”. Det skulle dock dröja ända till 1950-talet innan framför allt franska och italienska immigranter utvecklade odlingen här eftersom de fann både jordar och klimat snarlika de finaste områdena i Europa.
På 1970-talet och än mer 1980-talet fick Tasmanien ett med globalt genomslag eftersom man började utveckla odlingstekniker för att få rankorna att producera fullt mogna druvor i det ofta mycket svala klimatet. Att öppna upp rankorna med nya uppbindningsmetoder och arbeta mer med lövverket gjorde att man kunde maximera fotosyntesen. Den här kunskapen spreds över hela världen och skulle få kustnära och svala områden i både USA, Chile, södra Argentina och Nya Zeeland att utvecklas till moderna och uppskattade vindistrikt.
I nutid, när hotet om den globala uppvärmningen kryper allt närmare på vinodlare och ger växtsäsonger som ibland eller snarare alltför ofta är för varma, har många australiska firmor börjat söka sig till Tasmanien just för det tacksamt svala klimatet. Det har varit en bidragande orsak till det stora lyftet för mer finlemmade och friska chardonnayviner i stilar som faktiskt kan beskrivas som ganska burgundiska. Av framför allt den anledningen, och motsvarande lyft för mousserande viner och eleganta viner med Riesling och Pinot Noir, har arealen på Tasmanien vuxit från cirka 1 530 hektar år 2013 till 2 085 hektar idag.
Även om den genomsnittliga temperaren i januari och februari, då man börjar skörda för mousserande viner, har ökat från 14.7 grader (åren 1961 till 1991) med en hel grad till 15.7 grader i genomsnitt mellan åren 1992 och 2020, är Tasmanien fortfarande en av de svalaste vinregionerna i världen. Nederbörden är ungefär densamma i den äldre perioden (983 millimeter om året) som idag (940 millimeter) och idag precis som tidigare faller den i stort sett enbart under vintermånaderna. De tasmanska vingårdarna är till 48 procent planterade med Pinot Noir och 26 procent med Chardonnay. Resten är framför allt Pinot Gris, Sauvignon Blanc och Riesling.
Att det är svalt på Tasmanien behöver man inte fundera särskilt mycket över när man provar det här vinet. Svalka och fräschör är de två allra främsta egenskaperna man tänker på i den ljusa och lätta men ändå aromatiska fruktigheten och den uppfriskande och absolut torra och eleganta smaken i den årgångslösa Premium Cuvée från firman Jansz Tasmania. Citronskal, gula och gröna äpplen och en liten känsla av nybakat ljust bröd finns i beskrivningen och man kan också känna en slags kritighet som kanske inte är identisk med den i champagnernas mineralitet men faktiskt väldigt nära. Just kombinationen av sval frukt, uppfriskande smak, stor finess och en något stram mineralitet är annars något man sällan finner i mousserande viner utanför champagne. Här hittar man den dock, till halva priset dessutom.
Jansz Tasmania har gjort mousserande viner sedan 1986. När jag besökte dem 2004, många år innan Tasmanien egentligen blev ett med ”det nya mer eleganta Australien”, berättade vinmakaren att förutsättningarna för att göra finstämda mousserande viner på Tasmanien var perfekta. Idag gör man ett flertal mousserande viner, utöver veckans vin en årgångsversion, en långlagrad och senare dégorgerad årgångstappning och en rosé. Det till volymen sett största vinet är denna årgångslösa Premium Cuvée som görs till ungefär två tredjedelar Chardonnay och resten Pinot Noir som kommer från flera vingårdslägen runt om på ön, från Pipers River och Tamar Valley i norr till Coal River i söder.
De olika basvinerna är jästa i ståltankar och tack vare den naturligt höga fruktsyran har vinerna gått igenom malolaktisk jäsning innan blandning och den andra jäsningen i flaskorna. Efter 18 månaders lagring har flaskorna dégorgerats och tillsatsen av dosage ligger på drygt åtta gram per liter. Syran är ungefär densamma som den i champagner, knappt sju gram per liter.
Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se
