Visst går det trender i vin, både stilmässigt och ursprungsmässigt. Att viner i största allmänhet har blivit lite lättare i kropp och alkohol är en sådan trend, att de har mindre uttryck av ekfat är en annan och att de är mer ekologiskt odlade och naturliga är en tredje trend. I år handlar det trendriktiga till viss del om ett vinområde, närmare bestämt Alto Adige som har utsetts till ”Årets Vinort” av den drygt 30 000 medlemmar stora svenska vinföreningen Munskänkarna. Därför tar vi oss upp till norra Italien och området Alto Adige med denna veckas vinval.

Området har också blivit känt som Südtirol. Det är ett 13 600 kvadratkilometer stort område där Alperna och Dolomiterna möts och ger ett underskönt landskap med höga berg och om somrarna grönskande och bördiga dalgångar. Floden Adige flyter stilla genom landskapet och bidrar till utmärkta förutsättningar för vin- och fruktodling samt boskapsuppfödning. Trots det nordliga och framför allt höga läget präglas klimatet faktiskt rätt mycket av Medelhavet och Alto Adige kan sägas vara ett soligt och stundtals varmt distrikt i en annars sval region. Framför allt är dagarna varma med temperaturer som mitt på dagarna kan nå upp mot 26–30 grader. Det är faktiskt varmare än i exempelvis Bourgogne. Men om nätterna faller temperaturen då kall luft pressas ner från de omgivande bergen som reser sig upp emot 2 000 till 3 000 meter. Klimateffekten blir att vinerna får en generös fruktighet med en bevarad syra och fräschör. Ett normalår ligger nederbörden kring 720 millimeter, fullt tillräckligt för vinodlingen.
Cantina Terlan är ett kooperativ med anor, grundat redan 1893 och med det en av regionens mest omtalade och viktiga vinproducenter. Kooperativet ligger i byn Terlan och har 130 medlemmar med sammanlagt 190 hektar stora vingårdsägor. Något större kooperativ rör det sig alltså inte om och produktionen bör därför ses som hantverksmässig. Deras idé bygger mycket på cuvéer med olika druvsorter, i sig inte trendigt eftersom det var så man gjorde vinerna här förr i tiden. Sedan mitten av 1950-talet har man också börjat producera druvrena viner och det har med tiden blivit en naturlig del av tradition, eller trenden om man så vill.

Sauvignon Blanc är mest känd från områden som övre Loire, Bordeaux och Nya Zeeland, men det är och har i långt över ett århundrade varit en viktig druvsort för Alto Adige och för Cantina Terlan. Man har olika kloner av Sauvignon Blanc som alla i det bergiga landskapet, där vingårdarna ligger på sluttningar på 260 till cirka 600 meters höjd, alltid ger små skördeuttag med det en god intensitet i vinerna. Det har visat sig att Sauvignon Blanc är en utmärkt druvsort här, mycket tack vare att den bevarar sina friska syra och fräschör så väl även om somrarna är varma. Kooperativets Sauvignon Blanc odlas i jordar som har ett stort inslag av kiseloxid som bidrar till en fin nerv och struktur i vinet.
Vinet jäses främst i ståltankar, men en viss del av vinet tillverkas i 2 000 liter stora gamla ekliggare för en ökad textur, något som till viss del förstärks av lite bâtonnage under lagringen. Trots att vinet inte har gått igenom malolaktisk jäsning har det en naturligt hög syra. Druvsorten ger sig tydligt tillkänna, det fint gräsiga och blommiga klorofyllet med drag åt vinbärsblad, nyplockade nässlor, grön paprika, fläder och gröna äpplen, men stilen ligger snarare mellan den sydligt österrikiska (Steiermark) tack vare sin soliga intensitet och det mer nyanserade och mineraliska i Loire. Det är nämligen svalare och lättare i stilen är vad nyzeeländsk sauvignon är. Smaken är lätt och mjukt fruktig med nyanser av både gröna äpplen, lime och citrons, tydligt frisk och helt torr och precis som i doften mer europeiskt elegant.
Det här är ett skolboksmässigt vin, lättdrucket och somrigt och det passar allra bäst till lättare grönrätter, vårens sparris (vit eller grön), sallad med räkor, lättare fiskrätter med örtgrön sås med frisk syra i och till en uppsjö av milda getostar.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Att Wachau är ett av världens allra bästa områden för Riesling är nog välkänt och ett vin som det här ger trots sitt låga pris en tydlig förståelse för den uppfattningen. Såklart är distriktets stora attraktion de fantastiska vinerna på nivån smaragd, ungefär spätlese trocken enligt den tyska vinlag som introducerades i Österrike med som man sedan 1985 inte följer i Wachau. Men även på nivåerna steinfeder (ståltanksjästa, lätta, pigga och friska viner) och federspiel (ungefär kabinett trocken) hittar man utomordentligt fina viner gjorda med Riesling och Grüner Veltliner. I Wachau finns det idag 1 328 hektar stora vinodlingar på framför allt terrasser på den norra stranden av Donau och 208 vinodlare och producenter buteljerar vin under egna etiketter.
Visst är det här vinet lite lättare än majoriteten av viner i de tre nämnda kategorierna, men ändå imponerande bra. Druvorna kommer från flera vingårdar över hela Wachau, både från flacklandet och från de lägre terrasserna, främst på den norra sidan av Donau men också till mindre del från vingårdar på den södra stranden. Man skulle faktiskt kunna ha buteljerat vinet som en federspiel och då såklart kunnat ta mer betalt för det. Rent tekniskt kvalificerar sig vinet som ett sådant, men man har ändå valt att framför allt lyfta fram regionen och druvan och göra ett billigare vin. Tack för det!
Doften är aromatisk och elegant fruktig med nyanser av gula persikor och citruszest och med en fin blommighet och även om det inte känns lika drivet av terroir som de högre kvaliteterna finns det ändå en försiktig känsla av krossad sten. I den här prisklassen brukar viner inte erbjuda kombinationen av skolboksmässig druvkaraktär och känslan av en plats. Smaken är ganska lätt, men lika fint fruktig och mineralisk som doften lovade, avrundad och stenfruktsliknande charmig men helt torr (restsötman ligger på tre gram). Även i smaken möts man upp av en ursprungstypisk renhet och strukturgivande mineralitet som ger smaken en underbart uppfriskande energi.
Det här är inget vin att spara, det dricks nu och de kommande två tre åren när fruktigheten och blommigheten är som mest livfull. Det här är verkligen ett stort fynd!

Drick vinet svalt, gärna kring tio grader om det serveras som aperitif eller till lättare rätter av fisk och skaldjur, eller omkring tolv grader om maten är något fetare och rikare. Tack vare vinets friska syra kan maträtten gärna ha en syrafrisk smak av vitt vin, citronsaft, lime eller yoghurt och eftersom vinet är torrt ska man vara försiktig med söta ingredienser i rätten.
Som producent är Domäne Wachau inte särskilt gammal, men de vilar på en historia som sträcker tillbaka till år 1137. Det är nämligen då som Weingut der Herrschaften von Dürnstein und Thal Wachau, ”Adelsmännen i Dürnstein och Wachau”, omnämns för första gången. Sedan 1280 kom också de idag flera välkända vingårdar att tillhöra egendomen och under seklernas gång skulle alltmer land läggas. Som markägare skulle egendomen få en enorm makt och under de kommande seklerna blev den stora domänen allt rikare, medan bönderna som fick arrendera marken och betalande tionde och fick slita för brödfödan. Vingårdarna brukades av hundratals arrendatorer fram till 1938 då prins Ernst Rüdiger Starhemberg sålde marken till dem. Eftersom de alla var små jordbrukare och inte hade något eget vineri beslöt de att bilda ett kooperativ – Winzergenossenschaft Wachau. Ur detta föddes det som 1990 skulle komma att kallas Freie Weingärtner Wachau – de fria vinodlarna i Wachau – som på 2000-talet har positionerat sig som ett av världens allra bästa vinkooperativ. Numera heter firman Domäne Wachau.

Det precis lika välgjorda, goda och fyndmässiga syskonvinet Grüner Veltliner Selection finns också på Systembolaget, men i en liten box om 150 cl (nr 56087 för 209 kr).

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Grechetto, eller Greco som är ett annat namn på druvsorten, är egentligen inte nödvändigtvis en druvsort utan ett namn som genom tiderna har getts till flera druvsorter. Även om namnet till viss del antyder ett grekiskt ursprung finns det inga belägg för att så faktiskt är fallet. Flera av dessa sorter har historiskt sett använts till både torra och även något sötare viner i framför allt södra Italien, från Kampanien ner till Kalabrien. Den sort som oftast har kallats Grechetto är dock inte släkt med den Greco di Tufo man finner i Kampanien. Druvrena viner med Grechetto är inte särskilt vanliga, i regel används sorten som en del i blandningar. I vinet Orvieto, som står för cirka 80 procent av vinvolymen i Umbrien måste den tillsammans med (endera eller båda) Procanico, det lokala namnet för Trebbiano Toscano. Resten kan vara Canaiolo Bianco och Malvasia.

Sergio Mottura är idag en välrenommerad vinproducent med sina vingårdar i provinsen Viterbo som ligger i ett naturskönt område i regionen Lazio mot gränsen till Umbrien. I den här delen av Lazio har man odlat vin i årtusenden. Familjen Mottura har odlat vin i 90 år, men gjorde det till en början i samarbete med andra odlare här. En del viner gjorde de tillsammans med andra familjer, men av en ren slump fick de mer eller mindre ansvaret att ta hand om den druvsort som mognade först, Grechetto. De upplät en egen del i vineriet för denna sort, vinifierade den ensam och upptäckte snart att den hade en stor potential att både ge ett ungt och friskt vitt vin och ett vin som kunde lagras väl. På 1960-talet valde de att satsa på helt egen produktion utan de andra familjerna och har sedan dess drivit den 130 hektar stora egendomen med idag 36 hektar stora vingårdar. Man har alltid varit inriktade på lokala druvsorter och Grechetto är en av de sorter som Sergio har vigt sitt liv åt. Genom åren har han studerat Grechetto noggrant och identifierat de bästa klonerna som nu finns i hans vingårdar, som är modernt skötta och sedan lång tid tillbaka ekologiskt certifierade. Det har resulterat i moderna viner med hög kvalitet och stor potential att utvecklas väl med lagring.

Vinet Poggio della Costa är ett sådant vin, gjort uteslutande med Grechetto, vilket är ovanligt. Ambitionen är hög och just den här tappningen kommer från en sju hektar stor enskild vingård med vulkanisk jord (kallad tufa) som ligger på ungefär 140 meters höjd med östlig exponering. Druvorna har pressats långsamt och musten har sedan satts att sedimentera ett par dygn för att bli absolut klar. För att bevara maximal renhet och fräschör och den mineraliska energin har vinets jästs i ståltankar vid 15–20 grader under omkring tre veckor och sedan lagrats på sin fina jästfällning i ståltankarna.
Doften är medelstor och citrusfruktig med en liten nyans av zest och ett uns av gul stenfrukt, dessutom en aning ”medelhavskryddig” örtighet som är rätt trevlig. Smakmässigt är vinet medelfylligt och lika fint citrusfruktig, uppfriskande fräsch och helt torr, något mineralsalt och dessutom har det en diskret bitterhet mot slutet av smaken. Det är ett vin att njuta av vid cirka åtta till tio grader och gärna i glas med lite större kupa för att ge möjlighet att blommat ut. Drick det till medelhavsinspirerade fisk- och skaldjursrätter med olivolja, citron, kapris, oliver och örtkryddor eller till medelkraftiga get- eller komjölkostar. Eller bara som det är.

Sergio gör också ett annat lite mer komplex vin, Latour a Civitella, som istället har vinifierats i franska ekfat och därmed har fått lite större rondör och en fin ekfatskryddighet. Hans höga ambitioner med Grechetto har lönat sig, hans viner har ofta belönats med det högsta betyget tre bicchieri, tre glas, i den betydelsefulla guiden Gambero Rosso. Det har såklart satt honom på vinkartan och gett honom ett utomordentligt gott rykte, dessutom epitetet ”världens bästa vinmakare för Grechetto”.

Importör i Sverige är Derevino, www.derevino.se

Talar man om rött vin från Argentina är det alltid druvsorten Malbec man börjar med – och oftast också fastnar vid. Trots det faktum att Malbec upptar omkring 45 660 hektar av landets idag 211 000 hektar stora vingårdsareal finns det andra druvsorter som verkligen kan ta upp kampen om att göra fantastiskt goda och druvtypiska viner. Syrah är en av dessa och helt anonym är den heller inte – den odlas faktiskt på hela 12 809 hektar, vilket är ungefär 65 procent av arealen för Syrah i Rhônedalen och nästan tretusen hektar mer än Syrah odlas på i Kalifornien. Således en druvsort att verkligen räkna med även i Argentina. Trots det hör man alldeles för sällan om syrahvinerna härifrån.

Finca Las Moras gör ett mycket pålitligt och högklassigt syrahvin, Gran Syrah. Firman grundades 1993 och när vingårdarna planterades under 1990-talet hade man ett nära samarbete med den internationellt erkända vinodlingskonsulten Richard Smart. Med sina idag ungefär 1 100 hektar stora vingårdar är Finca Las Moras en stor aktör och även om man är fristående firma har man ett samarbete med vinmakarteamet på syskonfirman Trapiche. Vingårdarna ligger i distriktet San Juan norr om Mendoza, ett område som idag har ungefär 31 950 hektar stor vingårdsareal som fördelas över det tre underdistrikten Valle Tulom (det största området) Valle Pedernal (det högst belägna, cirka 1 300 till 1 350 meters altitud) och Valle Zonda.

Druvorna har skördats för hand och sorterats både i vingården och i vineriet, därefter krossats lätt för att jäsas med den naturliga jästen. Tillverkningstekniken är lite annan än för vin i genomsnitt, här förlitar man sig nämligen av roterande jäsningstankar, så kallade roto-fermenters, en teknik som ökar extraktionen av färg och aromer men är skonsam avseende tanninextraktion.
Färgen är ungdomlig, mörk och tät och den ger en känsla av att vinet skulle vara kraftigt. I själva verket ligger vinet någonstans omkring medelfylligt, åtminstone i känslan, men det har intensitet och generös frukt utan att vara kraftfullt. Trots att vinet har legat i både franska och mer sötaktigt kryddiga amerikanska ekfat i ett och ett halvt år är det inte särskilt märkt av eken. På det hela taget bjuder vinet på en rätt trevlig balans.
Frukten är på druvtypiskt vis mörk med inslag av björnbär och körsbär och det finns också något av den kryddighet man känner igen från Syrah i lite mindre soliga områden. Smaken bjuder på en lika skön fruktkänsla, en silkig tanninstruktur och fint balanserad syra – stilen är som en slags hybrid mellan norra och södra Rhône och det är verkligt trevligt. Och absolut fyndmässigt.

Vinet är gott som det är, serverat direkt ur flaskan, men under tiden i glaset mattas en liten del av fruktsötman av med ett litet lyft för jordighet, kryddighet och komplexitet. Det gör såklart att man kan rekommendera servering i stora glas eller hellre en stunds luftning i karaff. Eftersom det är smakrikt är det ett vin att njuta av till medelkraftig till lite kraftigare rätter av främst kött och vilt och gärna med lite smakrikare eller något feta tillbehör. Tack vare vinet fruktkropp kan man ha tillbehör som sötaktiga rotsaker eller starkvinssåser (portvinssås eller madeirasås) alternativt servera vinet till kyckling, fläskkött eller nötkött med någon sorts sötaktig glaze på.

Och återigen, det här är ett riktigt bra exempel på argentinskt syrahvin.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Nu när våren nu har kommit på riktigt är det många som njuter och börjar blicka framåt mot sommaren. Sett ur ett soligare och varmare väderperspektiv kanske ett svalt och friskt vitt vin eller ett rosévin hade varit mer passande som Veckans Vin, men man kan lika gärna välja ett absolut fyndmässigt och riktigt smakrikt rött vin som man bör köpa många flaskor av och stoppa in i vinkällaren för stor njutning av under många herrans år framöver. Faktiskt flera decennier om man har tålamod nog – för cuvéen Vieilles Vignes från Château Bouscassé har en dokumenterad lagringskapacitet.

Mina första minnen av Château Bouscassé sträcker sig tillbaka till mitten av 1990-talet. Då precis som idag imponerades jag av djupet och strukturen i vinet, att det kändes oväntat seriöst och nyanserat för att vara ett billigt vin. Samma sak kände jag med syskonvinet Château Montus från samma distrikt.
Det var 1979 som den då unga och fortfarande okända Alain Brumont ärvde Château Bouscassé och dess vingårdar av sin far. Året därpå köpte han det närliggande Château Montus och det var med dessa två egendomar som han under de kommande decennierna skulle skriva modern vinhistoria. Han kom att bli inspiratören, renässansmannen och ikonen i det vid den tiden undangömda och bortglömda distriktet Madiran i sydvästra Frankrike och han blev det med den lokala druvsorten Tannat. Det är en tjockskalig och påtagligt tanninrik mörk druvsort som kan ge kraftfulla och långlivade viner som med tiden utvecklar både nyansrikedom och finess.
Man kan med fog säga att det var Alain Brumont som lyfte druvsorten Tannat till vad den är idag och vägen dit gick inte bara genom vingården, utan minst lika mycket genom vineriet där han utvecklade tekniker för en mer skonsam och förfinad extraktion av tanninerna ur skalen.

Château Bouscassé har idag 120 hektar vingård och man gör två utmärkta röda viner härifrån. Toppvinet heter just Château Bouscassé Vieilles Vignes och det görs uteslutande med Tannat från de äldsta stockarna. Det vin som kort och gott heter Château Bouscassé bygger också sitt djup och mycket av sin struktur på just Tannat, som i det vinet kommer från något yngre stockar. För att göra det vinet lite mer lättillgängligt som ungt låter man blanda i Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Drygt ett års lagring i till ungefär hälften nya små ekfat har också bidragit till en lite mer polerad struktur.

Däremot har Cuvée Vieilles Vignes mognat i helt nya små ekfat, men tack vare vinets kraft och markerade struktur är faten så gott som helt absorberade i den mörka och täta frukten. Att man använder nya fat beror också på att vinets tydligare tanninstruktur klarar av och faktiskt behöver nya ekfat för att integreras och poleras.
Man kanske blir något avskräckt när man läser om viner med massiv tanninstruktur och vin som kan och gärna ska lagras i minst fem och gärna tio år – det behöver man verkligen inte oroa sig för. Genom åren har Alain Brumont och numera hans styvson Antoine Veiry (vinmakare här sedan 2017) förfinat tekniken att vinifiera Tannat och gör det idag med sådan precision att vinerna faktiskt är fullt njutbara redan som unga. Allra bäst är ändå att slå upp vinet i karaff och låta det andas i minst en halvtimma, gärna en timma, och såklart servera det till mat men någon form av fet textur i rätten som gör att tanninerna fångas upp och rundas av. Då får man en fantastisk vinupplevelse.

Slutligen, för att förtydliga det hela, det här vinet och den vanliga cuvéen från Château Bouscassé, precis som de två motsvarande vinerna från Château Montus, hör till de allra största fynden på Systembolaget!

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Ibland måste man hålla sig tåls lite, som med det här vinet som lanseras först om ett par dagar, den 21 april. Men skriv upp vinet på kom-ihåg-listan, Paul Sauer är inte bara ett av de finaste av så kallade bordeauxblandningar i Sydafrika, det är på sitt sätt ett historiskt vin och ett vin som har en dokumenterat god lagringskapacitet för den med särskilt gott tålamod.
Paul Sauer var den andra ägaren till egendomen Kanonkoop Wine Estate, som ligger i Stellenbosch och grundades 1973. När man gjorde just det här vinet första gången 1981 var det faktiskt den tredje bordeauxblenden som hade gjorts i Sydafrika, därför dess historiska betydelse.
I årgång 2019 är vinet gjort med lite mer Cabernet Sauvignon (76 procent) och Cabernet Franc (17 procent) jämfört med den föregående årgången, men i gengäld bara sju procent Merlot. Druvorna har som vanligt skördats manuellt från omkring 30 år gamla stockar i firmans egna vingårdar. Vinet har efter jäsning dragits över till 225 liter stora franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under 24 månader med omdragning var sjätte månad för att avskilja fällningen och tillföra lite syre under själva omdragningen. Idén med druvblandning och lagring känns igen från väldigt många förstklassiga viner från både Bordeaux och andra högsatsande egendomen världen över där man sätter Cabernet Sauvignon i första rummet.
Ett normalår kan man göra omkring 40 000 flaskor (plus minus några tusen) av det här vinet, medan man av sitt mer eller mindre druvrena Kanonkoop Cabernet Sauvignon snarare gör 70 000 till 75 000 flaskor årligen.

Den 140 hektar stora egendomen drivs idag i fjärde generation och har omkring 95 hektar egna vingårdar. Fokus ligger på Pinotage, som täcker hälften av vingårdsarealen och ger ett av landets allra bästa viner av denna välkända men ibland något ifrågasatta druvsort. Cabernet Sauvignon är med cirka 35 procent av arealen den näst viktigaste druvsorten. Därtill hittar man Cabernet Franc och Merlot på ungefär 7.15 hektar vardera.
Vingårdarna ligger på mellan 60 och 120 meters höjd, merparten av dem med sval sydvästlig exponering och jordarna består framför allt av en lerhaltig vittrad granit.
”Fördelen med den här jordtypen är att den mättas av vatten under regnperioden på vintern, men torkar ut under den varma sommaren, då ingen nederbörd faller, därför brukar vi behöva bevattna vingårdarna lite under sensommaren”, berättar vinmakaren Abrie Beeslaar.

Det blir allt tydligare att vinvärlden drar mot större elegans, lättare toner, finare parfym mindre uttryck av ekfaten. Särskilt i prestigeviner, som tidigare nästan av hävd var prestigeviner tack vare kraft och hög ambition, har den här förändringen synts. Årets Paul Sauer är ett fint exempel på det och rent spontant upplevs vinet en liten aning mer elegant än i närliggande år.
Säsongen inleddes med en mild vinter med betydande mängd regn, efterlängtat med tanke på flera år med mindre nederbörd än i genomsnitt. Knoppningen blev tidigt, men till följd av kyligt väder direkt därpå blev fruktsättningen och blomningen något ojämn. Inledningen på sommaren blev varm och gav god tillväxt i vingårdarna, men säsongen blev sedan svalare och det har såklart bidragit till den lite lättare och svalare känslan i vinet.
Doften är medelstor, fint kombinerad av mörka bär och en svalare rödparfymerad bärfrukt och det finns också en sval vegetal och jordig nyans som ökar komplexiteten och bidrar till årgångens finess. Samma känsla av kombinerad sol och svalka känner man i smaken, som är knappt medelfyllig och fint fruktig med god fräschör och ungdomligt kännbar men ändå fin tanninstruktur. Rent stilistiskt är vinet mer bordeauxliknande än i tidigare unga årgångar.

Dricks vinet nu kan det gärna få en kort stunds luftning och helst serverat till en maträtt (fågel, kött, vilt) som är medelkraftig och för allra finast kombination med något liten detalj eller smakbalans som bygger på fett och sälta för att fånga den sista lilla detaljen av tanniner.
Vill man njuta av större komplexitet och ännu mer bordeauxliknande finess och komplexitet, kan först fem sex års källarvila och i ett längre perspektiv tio till 15 års lagring ge gott resultat.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Skulle man få det här vinet blint serverat i sitt glas, hade ett konstaterande varit lika enkelt som rätt och en gissning på ursprunget troligen helt fel. Att konstatera att vinet är underbart gott, elegant och personligt är det enkla, att placera det i Rioja är däremot något mer osannolikt. Det senare beror nog allra mest på att många vindrickare fortfarande har en hel del (rättare sagt, alldeles för många) förutfattade meningar och fördomar om vad Rioja är och kan vara. En vanlig missuppfattning är att vinerna alltid är lagrade i ekfat så länge att de får en vaniljsöt och lätt oxiderad fatkaraktär, en annan att man har valt att gå en så modern väg att vinerna snarare är packade med frukt och har en stadig tanninstruktur och inte alls känns igen från den klassiska stilen. Egentligen inget fel, båda dessa stilar kan vara fantastiska.
Men det finns också firmor som gör viner i en annan stil, någonstans mitt emellan men ändå inte. Hit hör unga Vinos de Panorámico vars fina instegsvin Panorámico bjuder på en riktigt fin mörk men elegant frukt med en utsökt jordighet och en liten krydda – men egentligen ingen kraft och heller ingen modern ekfatskaraktär. Tanninerna är kännbara precis så som de ska vara i bra viner med Tempranillo (80 procent i den här tappningen), men de är fina och ger mest en ryggrad i den komplexa och fruktiga smaken, som har en härlig energi från en fin syra och en lätt kittlande mineralisk spänst i slutet. Inslaget av Garnacha (de återstående 20 procenten) noteras med genom ett lite rödaromatiskt inslag i frukten och en försiktig känsla av lakritsrot och en stilfullt mjuk fruktsötma.

Druvorna till vinet kommer från två vingårdar i Valle Iregua, en liten del av det 65 260 hektar stora distriktet Rioja som ligger i Rioja Alta mot gränsen mot den södra delen Rioja Oriental. I vingården La Rad är stockarna med Tempranillo och Garnacha cirka 30 år gamla och står i en järnoxidrik kalkstensjord och i den andra vingården, La Yazas som ligger på hela 720 meters höjd på andra sidan dalgången, hittar man omkring 50 år gamla stockar med Tempranillo. Här är det svalare och jorden är mer stenig och vinet härifrån får både mer fräschör och struktur. Intressant nog är större delen av de två små vingårdarna planterade på vinrankornas egna rötter.
Jäsningen har skett med den naturliga jästen i ståltankar, därefter har vinet dragits över till 550 liter stora franska ekfat för lagring under 14 månader. Det färdiga vinet har en alkoholhalt på 13.5 procent. Någon större produktion av det här riktigt goda viner är det inte frågan om, den här årgången gjordes bara 5 100 flaskor.

Bakom Vinos de Panorámico hittar man de två unga vinmakaren Daniel Rodríguez och Alejandro Esteban. Deras intention och ambition är att hitta gamla fina vingårdar, vårda dem med modern kunskap och skapa viner som mer bygger på känsla för ursprung än det mer klassiska i Rioja, vinmakning och lagring. Känslan för det genuina gör också att de kallar sitt lilla vineri för ateljé snarare än vineri. De gjorde sina första viner 2016 och med bara tre hektar små vingårdsägor är produktionen småskalig.
Utöver det här härliga och egentligen alldeles för billiga vinet gör det också en Panorámico Blanco och en Clarete Rosado. De gör också två toppselekteringar, den vita Panorámico Tierroya (24 flaskor, nr 5457301 för 419 kr) av Viura från över 60 år gamla stockar i kalkstenjord och den röda Panorámico Carracuesta (24 flaskor, nr 5432601 för 445 kr) från 92 år gamla stockar med Garnacha. Båda dessa viner är fantastiskt välgjorda, eleganta och personliga och de kommer att lanseras på beställningssortimentet den 14 respektive 21 april.
En bra uppmaning för alla som uppskattar riktigt bra viner är att hålla ögonen på firman Vinos del Panorámico – det här är ett riktigt bra

Importör i Sverige är Derivino, www.derivino.se

I takt med att de allra bästa vinerna från Bourgogne har blivit allt högre prissatta, känns det fantastiskt att konstatera att det fortfarande går att köpa riktigt goda och typiska bourgogner till vardagliga priser. Rent statistiskt är bara 1.3 procent av den totala produktionen i Bourgogne som är grand cru och 10.2 procent som är premier cru och det är framför allt i dessa kategorier som de höga priserna kring tusen eller många tusen kronor per flaska finns. En viss del av de 36.3 procent som utgör kategorin village kan också vara förhållandevis dyrbara, men det gäller faktiskt bara ett fåtal byar som Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny, Vosne-Romanée, Nuits-Saint-Georges, Volnay, Meursault och Puligny-Montrachet. Utöver det finns det gott och snyggt prissatta viner från något mindre omtalade byar. Santenay är ett sådant kantarellställe.

Av de 17 byar i Côte de Beaune som har status som village och därmed rätt att etikettera och marknadsföra sina viner under byns namn är Santenay en av de mindre kända. Att det är så kan bero på ett par saker, som att det inte finns så många historiskt sett välkända och hyllade producenter i byn. En annan förklaring är att byn ligger långt ner i distriktet Côte de Beaune, söder om byn Chassagne-Montrachet som är betydligt med känd för sina vingårdar, vinproducenter och viner. Det har lett till att besökare på resa i Bourgogne sällan fortsätter en bit söderut mot Santenay – tyvärr.
I Santenay täcker vinodlingen 406.86 hektar, av vilket 266.78 hektar av marken har klassificering som regional eller villages och 140.08 hektar som premier cru, däribland de fina vingårdarna Les Gravières, Beauregard och Clos Rousseau. Pinot Noir är med 359.90 hektar av arealen den totalt dominerande druvsorten och det är i stort sett enbart för de röda vinet som byn har blivit omtalad.
Det här vinet görs av den stora négociantfirman Maison Louis Jadot, en firma som de senaste 40 åren har arbetat tydligt målmedvetet med att säkerställa kvalitet, inte minst på de viner som görs av köpta druvor eller köpt vin från de otaliga kontrakterade odlare man har samarbete med. Idag spelar det faktiskt ingen roll om vinet kommer från deras egna ungefär 163 hektar stora vingårdar (då står det Domaine Louis Jadot, Domaine des Héritiers de Louis Jadot eller Domaine Gagey längst ner på etiketten) eller om man har köpt druvorna, musten eller vinet från andra odlare och vinmakare (då står det Louis Jadot på etiketten).
I det här fallet har man köpt druvor och vin från odlare i Santenay, låtit lagra vinet under cirka 14 månader i 228 liters ekfat från eget tunnbinderi och faten var till ungefär 25 procent nya. En liten viskning av ekfaten kan man notera, men doften drivs av en riktigt fin sval körsbärs- och hallonaromatisk parfym med diskret fuktigt jordiga toner av den kalksten som rankorna står i.

Vinet bjuder på en doft och smak som känns typisk för appellationen; elegant fruktig med toner av röda bär i en sval och finstämt stramt strukturerad stil med en mineralisk spänst i den medellånga och silkigt texturerade smaken. Det hela är snyggt och som vanligt (sett till tidigare årgångar) ett utmärkt bevis för att man inte behöver gå till de allra mest kända och välrenommerade appellationerna för att hitta goda och klassiskt eleganta bourgogner. Och priset, såklart, som ligger betydligt under det man betalar för tidigare nämnda appellationers viner. Rent spontant känns det som att man borde köpa minst sex flaskor eller hellre en låda om tolv flaskor av vinet, drick en eller två flaskor i år och ta sedan en flaska vartannat år framöver. För trots prislappen är det här ett vin som kommer att utvecklas till större och finare nyansrikedom och komplexitet under minst tio år framöver.

Som vanligt med elegant röd bourgogne är det klokt att servera vinet vid cirka 16 grader för störst fräschör och finess i aromerna. Klassiskt finstämd mat som ljust kött och majs- eller Bressekyckling är typiska huvudråvaror som matchar vinernas elegans alldeles perfekt, men det går såklart också bra att steka eller grilla vit fisk som torskrygg, piggvar eller marulk. Lägg till råvaror som smörstekt svamp, tryffel och mjukt sötaktiga rotsaker som jordärtskocka, rotselleri och persiljerot så blir kalaset fulländat!

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Savigny-lès-Beaune ligger precis norr om staden Beaune, i en dalgång strax nedanför den stora Cortonkullen. Här odlas vin på 375 hektar och 89 procent av vingårdsarealen är planterad med Pinot Noir. Stilen på vinerna är sval och lättsam, mer syrlig och friskt elegant än kraftig och vinerna brukar vara trevligast och godast att dricka under sina första tio år. Av byns 22 premier crus om totalt drygt 142 hektar är vingården Les Lavières oftast den som levererar finast viner. Vingården ligger i något sydligt läge med kalkstenslera i jorden i den norra delen av appellation, nära den berömda Ile de Vergelesses i grannbyn Pernand-Vergelesses, och täcker totalt 17.66 hektar.
Ett par tidigare årgångar av det här vinet har valts till Veckans Vin här på Vinlegender – just för att jag alltid har tyckt väldigt mycket om det här vinet. Och, såklart, för att det alltid är ett vin som överlevererar för sitt ändå blygsamma pris. Nu finns det en ny lika förtjusande årgång av det och det levererar precis den lätthet och finess man förväntar sig från den lite i onödan förbisedda appellationen Savigny-lès-Beaune. Här gör man egentligen aldrig de mest komplexa och magnifika vinerna, men i en solig och varm årgång som 2020 har vinet fått ytterligare ett djup i förhållande till svalare och mer klassiska årgångar. Och precis som vanligt får man absolut full valuta och lite därtill för varje satsad krona när man köper det här vinet.
Just 2020 verkar överlag har gett viner med lite mörkare färg och större djup än i mer klassiska och svala årgångar. Det gör särskilt mycket avtryck i appellationer som Savigny-lès-Beaune som annars ger lite lättare och sirligare viner – i den här årgången är vinet verkligen läckert, nästan lite yppigt och charmerande djupt fruktigt med lite bredare och längre smak och med tanniner som nästan helt har smält in i vinets frukt. Precis som med andra pinotviner bör man servera vinet svalt kring cirka 16 grader och helst i ett glas med typisk bourgognekupa. Man njuter av det nu för charmens skull, men blickar man tillbaka i Bourgognes historia är det de varmare årgångarna som har levt längst och bäst. Vill man uppleva lite mer mogna nyanser i vinet kommer de om cirka åtta till tio år.
Det finns en märklig tro att stora producenter som Bouchard Père & fils inte alls är lika bra som små firmor. Sådana påståenden och synpunkter är egentligen helt irrelevanta, kvalitet handlar aldrig om storlek utan om vingårdar, hantverk och fokus. Och fokus det något man har här hos Bouchard Père et fils sedan mitten av 1990-talet då nya ägare klev och vände upp och ner på precis allt. Tidigare problem med familjemedlemmar som inte ville investera i kvalitet ersattes av nya ambitioner, bättre samarbete med vinodlare, större fokus i de egna vingårdarna, noggrannare sortering av druvor, ett nytt vineri på 2000-talet där man vinifierar allt i mindre enheter, och så vidare. Än vassare har man blivit sedan den nya vinmakaren Frédéric Weber tog över posten som vinmakare för några år sedan. Visst är firman stor, drygt 130 hektar egna vingårdar har man och av det är 86 hektar klassificerat som premier cru eller grand cru. Det, gott folk, är verkligen imponerande. I vingården Les Lavières äger man 3.94 hektar och vinet är, som nämnts, alltid köpvärt.

Röda bourgogner som den här dricker man med fördel unga när de är som saftigast, bärigast och blommigast. För att fånga vinets finess bör man servera vinet svalt, kring 16 grader är bäst, och helst ska det slås upp i glas med stor bourgognekupa så att alla fina aromer får chans att blomma ut. Dekantering behövs inte, här är det den första primärdoften man helst vill åt, inte bara de dofter som växer fram med luftning. Maten ska vara lätt och elegant, allt från god stekt vit fisk till lättare rätter av fågel och ljust kött med milda såser är att rekommendera. Undvik sötma och kryddofter i maten, ju renare och mildare maten är, desto bättre. Vill man njuta av vinet till ost är det klokt att välja milda vitmögelostar som Brie, Brillat-Savarin och Chaource och liknande.

Importör i Sverige är Lively Wines, www.livelywines.se

Argentina står med sina 224 000 hektar vinmark för omkring 45 procent av Sydamerikas totala vinproduktion. Den allra viktigaste druvsorten är sedan lång tid tillbaka Malbec som idag täcker 41 300 hektar av landets vingårdar. Såklart hittar man bra till riktigt bra malbecviner hos de allra flesta av landets producenter – och Catena Zapata är alltid en kassaskåpssäker producent att handla från.
Efter att Nicolás Catena hade rest i Napa Valley i början 1980-talet och inspirerats av vad bland andra Robert Mondavi gjorde, växte idén om att göra viner av motsvarande ambition och kvalitet i Argentina. Dessa idéer togs inte emot med entusiasm i dåtidens Argentina, som i stort sett enbart stod för volymproduktion av billigare viner. Nicolás lät sig inte nedslås av det, full av framtidstro på landets vingårdar med både Malbec och Cabernet Sauvignon tog han sig bit för bit framåt i sin vision. I mitten av 1990-talet kom genombrottet och det blev ett uppvaknande för hela Argentina och helt plötsligt började fler vinodlare och vinmakare följa i Nicolás Catenas fotspår. Man behöver inte ha mycket fantasi för att förstå varför Nicolás Catena har kommit att kallas ”en ny tids Robert Mondavi i Argentina”.

Redan 1950-talet började pappa Domingo Catena köpa druvor från Finca Altamira (finca är det lokala ordet för vingård och paraje är i stort sett en synonym). Den här vingården ligger på omkring 1 050 meters höjd på den östra banken av Rio Tunuyan i Valle de Uco, ungefär 100 kilometer söder om staden Mendoza. Vingården täcker 5.50 hektar, har en jord bestående av sand och ungefär tio procent vardera med lera och lerskiffer. När den planterades 1925 var det uteslutande med Malbec och då precis som långt senare planterade man rankorna på sina egna rötter. Anledningen då var att man inte hade sett några tecken på den fruktade vinlusen. Idag vet man bättre och vingårdarna planteras numera med ympade rotstockar. Här är skördeuttaget lågt, vanligen kring tolv hektoliter per hektar vilket delvis förklarar vinets djup.

Vinifieringen inleds med några dagars kallurlakning för att extrahera aromer och djup utan att driva ut tanniner. Därefter jäses musten i ståltankar och vinet dras sedan över till 225 liter stora franska ekfat (samt en liten del amerikanska), ungefär en tredjedel nya, för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader.
Det här vinet har i tidigare årgångar alltid varit bra, men från en hög nivå i årgång 2019 (som var Veckans Vin för ett år sedan), känns det som att den här årgången har toppat i parfym, fruktighet och blommiga nyanser. Frukten är intensiv och mörkt körsbärsaromatisk, solmogen men också frisk (den höga altituden och svala nätterna förklarar det), tanninerna tydliga men precis så sandigt lena som höghöjdsodling brukar resultera i, fräschören härlig och ekfaten snyggt och prydligt inpackade i helheten. Det hela sitter fantastiskt fint samman.

Vinet kan njutas direkt serverat från flaskan, men det vinner nyanser efter en stunds luftning och därför rekommenderas dekantering minst en kvart före servering. Alternativt låter man vinet utvecklas i ett glas med stor kupa. Glaset bör vara av typ bordeauxglas och temperaturen omkring 18 grader. Det känns högt naturligt att servera det här vinet till medelkraftiga kötträtter som kan utgöras av stekt eller grillat nöt- eller fläskkött alternativt vilt samt till långkok och grytor. Tack vare att tanninstrukturen är så finstämd behöver man inte oroa sig för den och av den anledningen lägga till ett mjukgörande tillbehör med fet textur – men det är såklart en god väg att gå ändå. Drick vinet nu och de kommande sex sju åren.

En sista viktig kommentar; det här vinet är i alla avseenden ett superfynd. Här finns allt du kan önska från Malbec och kvaliteten är precis som vingårdens altitud skyhög, men priset är minst sagt blygsamt och vardagligt.

Catena Zapata är en av de bästa och mest pålitliga firmorna i Argentina och egentligen hela Sydamerika och de har en bred och djup portfölj av alltifrån vardagsviner till viner som hög hemma i storslagna vinkällare. Skriv in ”Catena” i sökrutan här på Vinlegender så kommer du hittar mer att läsa om firman och deras fantastiska viner.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se