Det är alltid läge att njuta av goda viner från Bourgogne – vita såväl som röda. Trots den smått vansinniga prisrusningen på bourgogneviner de senaste ungefär 15 åren, är hoppet inte långt borta. Så länge man håller sig borta från dyrgriparna på nivåerna premier cru och grand cru finns det gott om fina bourgogner till riktigt bra priser, särskilt om man väljer nivån régionale från en pålitlig producent.
Chartron et Trébuchet är just en sådan producent, en négociant som grundades 1984 av vingårdsägaren Jean-René Chartron och vinhandlaren Louis Trébuchet och deras huvudfokus ligger i den gyllene triangeln för vita viner i Côte de Beaune; byarna Meursault, Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet.
I början av 2000-talet såldes Chartron et Trébuchet och när firman återigen såldes 2016 tog den nya ägaren (familjen Helfrich) beslutet att med en ny oenolog ytterligare skärpa kvaliteten genom ett striktare urval av samarbetspartners (vinodlare) som man dessutom tog ett ännu närmare samarbete med avseende odling och skörd. Samtidigt beslöt man att öka andelen eget vinifierade viner istället för att köpa druvmust, nyjäst vin eller nästan färdigt vin och den ambitiösa målsättningen är att i framtiden vinifiera allt själv. Elegans och tydlig känsla för terroir är firmans ledord och produktionen domineras av vita viner från Chablis i norr till Pouilly-Fuissé i söder med Corton-Charlemagne Grand Cru som premiumnummer. Man gör också crémants (druvorna till dessa kommer från Épineuil, Côte Chalonnaise och Beaujolais) och lite rött vin, bland annat village Fixin och grand crus Corton och Clos de Vougeot.
Vinet Bourgogne Chardonnay görs såklart uteslutande med Chardonnay och att satsningen är stor märks inte minst på att en stor del av vingårdslotterna till det här vinet kommer från Côte de Beaune och även Côte de Nuits, med tillskott från Côte Chalonnaise. Dessutom är stockarna mellan 15 och 40 år gamla, även det en slags indikation på ambitionen. Musten har jästs i en kombination av cirka 80 procent ekfat, 228 liter stora och omkring 25 procent nya, och resten ståltankar. Efter malolaktisk jäsning har vinet vilat under tolv månader.

Det vi har fått i glaset är ett fynd, pur rent och med tydligt uttryck av sitt ursprung, lite rikare och fetare än vad väldigt mycket annat på temat är och särskilt i den här försiktiga prisklassen. Här finns en fin gul fruktighet med viss koncentration men än mer kalkig jordkänsla och med bara en förnimmelse av ekfaten. Smaken är medelfyllig med fin kropp och textur, den är lite fetare än det mest av måttligt prissatt regional bourgogne och det finns en ljuvlig balans mellan frukt, syra och mineralitet. Det är helt enkelt ett utmärkt skolboksexempel på vintypen.
Servera vinet vid cirka tio till tolv grader – eller upp emot 14 grader om du söker mer kropp och komplexitet före absolut fräschör. Det är inget vin att spara mer än ett eller två år, det dricks allra bäst ung. En halvtimma i karaff gör vinet gott när du väl korkar upp det.

Årgång 2024 i Bourgogne kan sett till vinerna som sådana beskrivas som klassisk med viner som bjuder på god kropp till följd av små skördeuttag, klassisk finess och tydlig mineralitet och med en uppfriskande och pigg syra som dominerades av den skarpa äppelsyra som efter malolaktisk jäsning konverterades till en mindre mängd med mjukare mjölksyra. Talar man med odlarna är årgången dock krävande sett till både nederbörd, ovanligt små skördeuttag (omkring 25–30 procent mot normalt i Chablis och knappt 50 procent mot normalt för Pinot Noir men hela 80–90 procent mot normalt för Chardonnay i Côte de Beaune), därtill stort behov av omfattande sortering av druvorna inför vinifiering. För de odlare som följer ekologiska filosofier var året än mer krävande än de som arbetar enligt idén lutte raisonnée (till stor del ekologiskt) eller konventionellt med syntetiska hjälpmedel.

Importör i Sverige är Derivino, www.derivino.se

Det här vinet har i olika årgångar varit en återkommande vinnare i provningar och middagar under de senaste tio åren – alla verkar tycka om det. Det har också vid två tidigare tillfällen valts ut som veckans vin här på Vinlegender, och nu är det dags igen.
ÀN/2 är ett härligt vin med djup och mörk fruktighet, en medelstor och trevligt intensiv doft med kryddiga toner av Medelhavsörter och en liten bläckig nyans och av ekfaten noterar bara en liten försynt ton. Smaken är lika läckert fruktig, medelfyllig till kraften och välbalanserad med en god fräschör och en tanninstruktur som är fint avrundad och väl integrerad i frukten. Det är ett vin att njuta av ungt, redan idag och serverat direkt ur flaskan eller möjligen med en kort stunds luftning. Servera vinet i glas med medelstor kupa, helst vid 18 grader och till mat som är medelkraftig. Prova det till grillat lamm, kyckling eller inte alltför kraftiga nötköttsrätter som gärna kan ha inspiration från Medelhavsköken eller de nordafrikanska köken. Söker med mognadskomplexitet i vinet är fem till sju år en lämplig lagringsidé.

Ànima Negra är en väldigt intressant och bra producent med säte i Felantix på sydöstra Mallorca. Även om man har en lång tradition att odla vin på den populära semesterön är det inte många som vet vilken fin vinkultur som faktiskt finns här. Innan vinlusen slog till i slutet av 1800-talet fanns det omkring 30 000 hektar vinodling här, motsvarande lite mer än hälften av dagens Rioja har, men idag är inte mycket mer än drygt 1 900 hektar planterat med vin. Stora delar av den östra delen av ön har idag appellationsstatus (DO), som Pla I Llevant det idag finns en 513 hektar stor vingårdsareal. Det är här man hittar Ànima Negra och deras vingårdar. I ett mycket mindre område precis nordost om huvudstaden Palma de Mallorca ligger Binissalem som fick sin appellationsstatus 1990 och idag har ungefär 605 hektar vingård. Omkring 70–75 procent av vinet från Mallorca är rött och även om det finns ett par väldigt fina viner av Cabernet Sauvignon och Merlot är det främst lokala druvsorter som bör upptäckas.
Trots att det finns så många vingårdar och man har en högintressant vinkultur som har blivit alltmer kvalitetsdriven på 2010-talet är vinutbudet på turistorterna alltför präglat av Riojas och Kataloniens viner. Det är synd, det finns mycket spännande och gott att upptäcka på Mallorca och Ànima Negra är en av flera producenter som är värda mycket större uppmärksamhet.
Firman grundades 1994 av vinmakaren Miguel Ángel Cerdà, Pere Obrador och oenologen Francesc Grimau i en tid då Spaniens långsamt började väckas ur en alltför traditionstyngd vinkultur. Först vid den här tiden vågade man satsa på mer okända ursprung, vinstilar och druvsorter och Mallorca och dess unika druvskatt passade definitivt in i den nya tiden. Man har idag 150 små vingårdslotter om totalt 39 hektar ekologiskt skötta vingårdar inom tio kilometer från bodegan, primärt planterade med druvsorten Callet som är en relativt sjukdomshärdig, sent mognande mörk druvsort. Den odlas faktiskt enbart här på Mallorca där den idag täcker omkring 150 hektar. Vinerna kan bli något rustika, därför används Callet gärna som blanddruva, men från äldre vingårdar och i händerna på noggranna odlare och vinmakare kan man göra riktigt fina viner av dem. Det visas tydligt i vinerna ÀN och Son Negre, två viner från Ànima Negra som uteslutande görs av Callet.

Vinet ÀN/2 kan ses som ett andravin till firmans dessa två viner. Det är en cuvée med de tre lokala druvsorterna Callet, Mantonegro och Fogoneu med inslag av Syrah. Druvorna skördas manuellt och efter noggrann sorteringen sker vinifieringen i små ståltankar följt av lagring under 13 månaders tid i en kombination av 70 procent franska och 30 procent amerikanska ekfat som till en tredjedel var nya. Eftersom vinet inte är klarat och det aldrig har varit i kontakt med animaliska ämnen kan det klassificeras som så kallat veganvin. Vinet bär inget appellationsursprung, utan är istället en ”enklare” vino de la tierra (lantvin) med ursprung IGP Illes Baleares, något som egentligen inte har någon betydelse eftersom det är vinet kvalitet som räknas, inte hur det etiketteras. Och kvalitet finns det verkligen här.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Den här underbara champagnen finns inte bara att beställa från Systembolagets online-lager, utan hittas också i ett antal butiker runt om i landet. Sätter du fart hinner du förhoppningsvis få tag på en flaska eller två till nyårsfirandet. Collection, följt av ett nummer som syftar till antalet år som har gått sedan firman grundades 1776, är en serie av champagner som är en påtaglig kvalitetsuppgradering från den vanliga årgångslösa champagnen från det utomordentligt bra champagnehuset Louis Roederer. Just den här tappningen, Collection 246, har den något komplicerade och frostnupna årgången 2021 som bas. Ett sätt att lyckas göra en champagne av den här kvaliteten och karaktären valde man att öka andelen Chardonnay markant till 54 procent, vilket är ovanligt eftersom Louis Roederer till så stor del bygger sina champagner på Pinot Noir. Resten av cuvéen är 35 procent Pinot Noir och elva procent Pinot Meunier. Basvinet från 2021 står för 55 procent och 35 procent i cuvéen kommer från firmans perpetual (som en solera för sherry) som är gjord med årgångar 2020 ner till 2012. Tio procent av vinet utgörs av ekfatslagrade reserveviner från årgångarna 2017 ner till 2012 och i den slutliga cuvéen har 24 procent av vinet lagrats i ekfat. Omkring 30 procent av vinet har gått igenom malolaktisk jäsning och inför slutkorkning gav vinet en dosage på 7.0 gram per liter.
För serien Collection finns det tack vare de äldre komponenterna i blandningen alltid en viss mognadskomplexitet i både doften och smaken – och det är en stor behållning med den här champagneserien. Doften är medelstor, fint brödig med nyanser av nygräddad brioche, därtill en gulnyansrat äppelfrukt i en kombinerat ungdomlig och något mogen stil. Med tanke på nyansrikedomen och djupet är det särskilt gynnsamt att servera den här champagnen i ett glas med lite större kupa för att man på så sätt ska kunna njuta fullt ut av alla nyanser i vinet. Smaken är medelfyllig och ganska rik och på sitt sätt rätt burgundisk, fruktig men helt torr och lika komplex och brödig som doften lovat. Slutligen en underbart uppfriskande syra och en helt torr eftersmak med viss längd.
Att blanda äldre årgångar i den nyjästa för att göra årgångslösa viner är praxis i Champagne och har alltid varit det. Det som är förhållandevis nytt är att göra mer högklassiga blandningar med större andel mognare komponenter för att skapa förstklassig komplexitet är dock förhållandevis ung. Man kan alltid diskutera exakt när de första versionerna kom, firman Krug har egentligen alltid gjort så med sin NV Grand Cuvée Brut. Den första firman att inte söka exakt likhet år efter år i sina årgångslösa champagner utan istället göra det bästa och mest unika för varje tappning, dessutom numrera de årgångslösa lyxblandningarna för att än mer särskilja dem, var Jacquesson som lanserade sin cuvée 728 i början av 2000-talet. Källarmästare Jean-Baptiste Lecaillon på Louis Roederer var också tidig med att söka större komplexitet i årgångslösa champagner genom att skapa en cuvée med både unga och betydligt äldre årgångar och både tankjästa och ekfatslagrade basviner. Det resulterade i den högklassiga årgångslösa serien Collection med första version 241 som lanserades i september 2021.
Vill man bekanta sig med fler medlemmar i serien Collection finns det ett par versioner att beställa på Systembolaget. Den äldsta man kan hitta är Collection 242 (nr 760210 för 5 459 kr, med då rör det sig om en stor flaska om 600 cl) och man finner också Collection 243 (nr 77498 för 1 298 kr, magnum 150 cl) och Collection 245 (nr 87511 för 2 699 kr för dubbelmagnum, 300 cl). Dessutom finns den senaste versionen att beställa, Collection 747 (nr 760202 för 299 kr, halvflaska om 37.5 cl).

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

Efter fyra decennier i vinbranschen och med tusentals vingårdsbesök och vinmakarbesök finns det såklart några personer som har stått ut och som genom åren har blivit mina mentorer när de kommer till detaljrik kunskap om vinodling, klimat, jordar, jäsning och lagring. Xavier Vignon i Rhônedalen är en av dessa fantastiska inspiratörer som alltid rätar ut frågetecken till ny kunskap. Därför har vinerna från Xavier Vignon alltid en självklar plats på Vinlegender.
Châteauneuf-du-Pape är den mest kända appellationen i södra Rhônedalen. Här odlar omkring 320 familjer och vinerier vin på en 3 128 hektar stor vingårdsareal som är planterad med 18 godkända sorter. Grenache är med drygt 70 procent av arealen är den överlägset viktigaste druvsorten och den som i mångt och mycket definierar stilen på vinet här. Syrah och Mourvèdre är också betydelsefulla, till mindre del även Cinsault, Counoise, Muscardin, Vaccarèse och den försvinnande sällsynta Terret Noir. Och de gröna sorterna såklart, med Grenache Blanc, Clairette och Roussanne i ledningen. Bara sju procent av vinet i den här appellationen är vitt, men de gröna sorterna får blandas i det röda vinet och så gör också flera av de drygt 200 producenter som buteljerar vin här.
Ambitionen hos Xavier Vignon är som vanligt hög och urvalet av druvor smått imponerande. Han och hans team har som vanligt byggt vinet med druvor från ett 70-tal olika vingårdslotter och en bas med cirka 60 procent Grenache från gamla stockar, många upp emot 90 år gamla. Därtill har 25 procent Mourvèdre från omkring 75 år gamla stockar och cirka 15 procent Syrah från yngre stockar lagts till för mörkare färg och större struktur. De mindre odlade blå druvsorterna och de gröna som hör till den vanliga recepturen i södra Rhône används faktiskt inte. De tre druvsorterna vinifieras separat och den mer ömtåliga Grenache har enbart mognat i tankar medan de stramare och mörkare sorterna Mourvèdre och Syrah har fått sin uppfostran under ett år i små ekfat som till en tredjedel var nya.

Södra Rhône fick en utmärkt årgång med 2022, en solig och varm växtsäsong som möjligen var lite för torr men som inte påverkade de gamla vinstockarna särskilt mycket eftersom deras rötter har trängt långt ner i marken och därför alltid hittar vatten och därmed kraft. Visst fick man mot slutet av sommaren en liten hagelstorm i området kring La Crau i Châteauneuf-du-Pape som till viss del reducerade skördeuttagen, men också lite regn i augusti som skänkte ny livsluft i rankorna och vingårdarna.
Det här är ett vin som förenar solvärme och fruktsötma med en hygglig fräschör, ett djup med fokus på druvsorten Grenache – vildhallon och mörkröda körsbär – och med en kryddighet, en viss jordighet och en välkommen avsaknad av ekfat. Redan direkt ur flaskan är vinet lockande och inbjudande, men ett lite större djup och en ökad komplexitet kommer efter 15 minuter i glaset. Av den anledningen rekommenderas en stunds luftning i karaff och även (helst) servering i glas med typisk bourgognekupa. Den typen av glas är i största allmänhet passande för mer eleganta viner med stor dominans av Grenache. Smaken är medelfyllig, solmoget fruktig och rik men ändå elegant, finstämt tanninstrukturerad och måttlig i syran men ändå med en utsökt fräschör som känns lite större än väntat i den solvarma årgången. Man njuter fullt ut av vinet redan idag, men liksom andra viner från Châteauneuf-du-Pape kan man såklart spara vinet i minst tio år till.

Maten bör vara medelkraftig, men helst inte för tung. Allt från en helt vanlig svamptoast eller svampsoppa med grädde i, till rätter av stekt och grillad kyckling, ljust kött, nötkött och även viltkött där sås och tillbehör får ha en diskret sötma (rotsaker, smakrik rödvinssås med liten touch av starkvin) och inslag av sydfranska örtkryddor. Och vill man göra en god fiskrätt till steker man en vit fiskfilé och serverar den smörstekta kantareller med schalottenlök och kantareller – och på det bara lite brynt smör med ett uns sojasås och rikligt med klippt persilja.

Det finns en del skrivet om Xavier Vignon här på Vinlegender, och vill du läsa mer skriver du bara in ”Xavier” i sökrutan, så hittar du till fler artiklar.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Nu när vi närmar oss jul och nyår är det läge att planera för festligheter med familj och vänner och då brukar champagne var en given komponent i kalaset. Och en av de champagnefirmor som alltid imponerar – oavsett vilken cuvée det rör sig om – är Charles Heidsieck. Det finns många stilar av champagne, men ingen är så elegant och fylld av finess och upplyftande fräschör som den stil som kallas blanc de blancs, rakt översatt till ”vitt vin av vita druvor”, en vinstil som Charles Heidsieck var tidig med att satsa på. Här i Champagne betyder blanc de blancs i stort sett Chardonnay – det finns ett fåtal hektar av andra gröna druvor, men i sammanhanget är dessa försumbara. Med 10 474 hektar är Chardonnay däremot en väldigt betydelsefull druvsort i Champagne och just blanc de blancs är en mycket hyllad vinstil.
Vanligen är det den lättare och möjligen också mest syrafriskt fruktiga av alla champagner, men den höga kvalitetsambitionen hos Charles Heidsieck gör att vinet alltid har ett större djup och bredd än de flesta andra märken på temat. Omkring 15 procent av druvmusten vinifieras i äldre ekfat för textur och komplexitet och 25 procent av blandningen utgörs av omkring fem år gamla reserveviner (i den här tappningen kommer basen, cirka 75 procent av vinet, från det varma men utmärkta året 2020). Lägg därtill en fyra år lång lagring på jästfällningen och resultatet blir då en härlig rikedom som gör champagnen utomordentligt god som måltidsvin. Vid slutkorkning tillsätter man en dosage på 8.0 gram per liter, fullt i linje med vad andra högklassiga champagner har idag.
Det är en riktigt läcker champagne med en medelstor och direkt inbjudande doft med toner av nygräddad brioche, gula äpplen och svala citronzest. Spontant en känsla av stor fräschör och ungdom, men med en fin första komplexitet av de mogna komponenterna. Smaken är medelfyllig, ungdomligt spänstig och frisk med stor elegans, en fin brödighet, frisk syra och god längd. Som vanligt snyggt sammansatt och storartat välbalanserat. Totalt sett en superfin, frisk och nyanserad blanc de blancs som är vansinnigt god att dricka redan nu. Vill man se lite mer mognadsnyanser får man hålla sig till tåls i fem sex år till – minst.
Den första gången Charles Heidsieck gjorde en blanc de blancs var 1949 – och då var vinstilen inte särskilt vanlig (den första chardonnaychampagnen hade gjorts 1905 av Salon).
Champagnehuset Charles Heidsieck hade grundats 1851 i Reims av den då bara 29 år gamla Charles Heidsieck. Han hade stora visioner och var så ambitiös att han tio år senare reste till Amerika för att marknadsföra sin champagne. Affärerna fick minst sagt bra och produktionen växte stadigt. Familjen Heidsieck nådde på sin tid en produktion på omkring 4.5 miljoner flaskor om året, men sålde sedan firman 1955. Under en tid fram till 1985 ägdes Charles Heidsieck av Joseph Henriot, sedan såldes firman igen och nu till det stora spritföretaget Rémy Cointreau. Trots sin storlek och sina finansiella muskler skulle de märkligt nog inte lyckas särskilt väl med varumärket Charles Heidsieck och förklaringen var nog att Rémy Cointreau också ägde prestigeladdade Krug, som fick den mest av ägarnas uppmärksamhet, och Piper-Heidsieck som är ett stort märke av enklare kvalitet och därför fick bli deras volymchampagne.
Av den anledningen sålde de 2011 champagnemärket Charles Heidsieck till en mindre fransk gruppering med exklusiva produkter och sedan dess har gjort Charles Heidsieck gjort ett fantastisk lyft. Vid tiden för ägarbytet gjorde man cirka 250 000 flaskor champagne årligen, numera omkring en miljon flaskor, men alltjämt är man ett av de minsta av alla champagnehus som både äger mark och köper till druvor (cirka 85 procent av behovet) från kontrakterade odlare. Och kvaliteten är det minsann inget fel på – idag är Charles Heidsieck en av de mest hyllade producenterna i Champagne.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Det finns något märkligt motsägelsefullt med Garnacha, det ursprungliga namnet för Grenache i Spanien. Trots att sorten aldrig har varit mer trendriktig och vinerna aldrig har varit så välgjorda som idag, har druvsorten tappat areal från omkring 170 000 hektar för 35 år sedan till omkring 63 000 hektar idag. Förklaringen till tappet ligger dels i att dryckesmönstret har förändrats på grund av generationsskiften, hälsotrender och en ökad konsumtion av cocktails och alkoholfria drycker, från en vinkonsumtion per capita på 48.2 liter i början av 1980-talet till 32.2 liter tjugo år senare och bara 23.2 liter idag. Att just Garnacha har gått från landets viktigaste blå druvsort till att med råge ha passerats av Tempranillo och idag ligger på bara något högre nivå än Monastrell och Bobal beror också på att vinerna med Garnacha dels ofta ger viner med hög alkoholhalt, vilket ses som negativt idag, dels oftare mognar och oxiderar fortare än vinerna med Tempranillo och därför ses som mer omoderna. Även i Rioja, dit veckans vin tar oss, har arealen minskat dramatiskt under den här perioden, från strax över 30 000 hektar till dagens bara 4 515 hektar.
Eftersom det verkligen är dystra siffror ska vi istället fokusera på kvalitetsrevolutionen – att man aldrig någonsin har gjort bättre och mer eleganta viner med Garnacha, både här i Rioja, i grannområdet Navarra (ett mycket starkt fäste för Garnacha), runt om i Katalonien med Priorat och Montsant som de två viktigaste appellationerna och på hög höjd i Sierra de Gredos väster om Madrid. Idag hör Garnacha från alla dessa områden till det mest intressanta som hittas på den spanska rödvinslistan.

Det är nu 13 år sedan som Sandra Bravo grundade sin firma Sierra de Toloño. Hon hade utbildat sig inom oenologi i Rioja och sedan arbetat runt i Bordeaux, Toscana, i Marlborough på Nya Zeeland och i Kalifornien och på så sätt skaffat sig en gedigen och bred erfarenhet. Därefter tillbringade hon sju år hos Ricard Rofes i Priorat (numera är han källarmästare på Scala Dei) och kunde omsätta mycket av sina kunskaper i praktik.
”Åren i Priorat blev väldigt betydelsefulla för mig, det var där som jag verkligen kom till insikt med hur viktigt ett noggrant arbete i vingårdarna är, och att gamla vingårdar ger viner med en särskild själ”, berättar Sandra.
När hon kom tillbaka till Rioja ville hon följa dessa idéer och hon etablerade sig uppe i Rioja Alavesa där man har magra fina kalkstensjordar och där klimatet är tempererat med svalka i de högre belägna vingårdarna. Hennes vingårdar ligger på cirka 650–700 meters höjd i upp i bergskedjan Sierra de Toloño, som också fick ge namn till hennes firma. Dessa vingårdar är bland de högst belägna i hela Rioja och det förklarar fräschören i hennes viner. Hon arbetar enligt ekologiska och till viss del också biodynamiska principer och hennes vinproduktion omfattar ett flertal småskaligt och hantverksmässigt gjorda viner, ett vitt (med Viura som är samplanterad med Tempranillo i gamla vingårdslotter), ett rosévin och ett par röda viner med Tempranillo, Garnacha och Graciano. Sedan hennes andra årgång 2013 arbetar hon med en kombination av ståltankar, äldre ekfat och amforor.

Det här vinet görs uteslutande med Garnacha som växer i vingårdslotter i Rivas de Tereso med över stockar planterade 1944 på 650 meters höjd. Som alla andra viner skördas druvorna för hand och de förs till vineriet i Villabuena de Álava i små plastlådor. Vinifiering och lagring har skett i 300 liter stora amforor, vilket är klokt eftersom den här typen av väldigt elegant garnachavin lätt blir överkryddat av ekfat.
Förväntar man sig ett sötfruktigt, solvarmt och lite kryddigt vin, vilket är den vanligaste typen av vin med Garnacha, blir man nog en aning överraskad. Här möts man av ett ganska mörkt, purpurnyanserat och ungdomligt vin med en stor, underbart svalt mörkt bärfruktigt vin med en blommighet snarare än krydda och med en fräschör (tack vare vingårdarnas höga höjd) och det finns också en liten jordighet som vittnar om att vinet är gjort i en elegant och något transparent snarare än fruktmättad stil. En del av jordigheten kommer troligen också från den naturliga hållningen i vingårdskötseln. Vinet växer och får en allt finare doft med tiden i glaset, som gärna får vara av bourgognemodell, och därför rekommenderas en kort stunds luftning i karaff. Smaken är medelfyllig, mjuk och elegant fruktig med en för druvsorten lite oväntad med men härlig fräschör. Också smakupplevelsen växer i finess i takt med att vinet får luft. Det är ett vin som både kan och kanske också bör drickas relativt ungt, nu och de kommande fem åren ungefär, och för att lyfta finessen och blommigheten är det klokt att hålla vinet svalt, gärna kring 16–18 grader.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Chardonnay är bara den tredje viktigaste druvsorten i delstaten Oregon, som med sin idag 18 623 hektar stora vingårdsareal är den tredje största delstaten för vin i USA (Kalifornien är överlägset störst, följt av Washington State, därefter Oregon, New York State, Pennsylvania, Texas, Virginia och Michigan). I Oregon har det egentligen alltid sedan renässansen som vinland på 1960-talet varit Pinot Noir som varit den ledande druvsorten och så är det också idag, cirka 10 800 hektar. I det tidiga Oregon var det just Bourgogne och Alsace som stod som inspiration och det förklarar att Pinot Gris är delstatens näst viktigaste druvsort. Idag odlas den på 2 419 hektar och ger viner i stil med de i Alsace, men oftast en aning lättare och med en något friskare syra. Chardonnay planterades samtidigt med Pinot Noir men till en början gav den inte märkvärdiga viner, det skulle dröja fram till början av 2000-talet och än mer från ungefär 2010 och framåt innan vinerna visade på excellens. En av förklaringarna var inspiration och ett närmare samarbete med toppvinmakare från Bourgogne och bland annat genom att man började skörda druvorna lite tidigare än förr. Idag odlas Chardonnay förvisso på bara 1 263 hektar i Oregon, men de flesta firmor gör numera utmärkta chardonnayviner och en handfull av dem sticker ut som de allra bästa – och Walter Scott Wines hör till dem.

Cuvée Anne är en selektering av faten vid varje årgång och man kan se vinet som firmans vita village. Vilka vingårdar som ingår och hur blandningen ser ut varierar från år till år, men numera rör det sig mestadels om vingårdarna Justice Vineyard, Koosah Vineyard, Witness Tree Vineyard och X Novo Vineyard i Eola-Amity Hills (det här är faktiskt fyra av de allra bästa vingårdarna för Chardonnay i appellationen), men tidigare också från Bieze Vineyard i Eola-Amity Hills och Vojtilla Vineyard i appellationen Chehalem Mountain som ligger ungefär en halvtimma nordväst om vineriet. Totalt produceras omkring cirka 10 000 flaskor om året av det här vinet.
Doften är medelstor och förhållandevis intensiv, lite rikare än vinerna från Bourgogne men ändå med samma grundkänsla med fin jordighet, viss fetma som av citronzest och med en knappt kännbar ton av ekfaten i sig. Smaken är medelfyllig, burgundisk i sin struktur, mer klassisk än vad doften lockat med, fruktig men ganska stram och återhållen och med en mineralisk struktur som inte står den i vinerna från grand cru Corton-Charlemagne efter. Man dricker vin nu, då helst luftat en stund, och de kommande åtta åren ungefär.
Vinerna från Walter Scott hör till de allra finaste och mest karaktärsfulla i Oregon. Det gäller särskilt de med Chardonnay som tydligt har hämtat sin inspiration från ett par av de allra bästa producenterna i Bourgogne. Det innebär tidigare skörd än i genomsnitt här i Oregon, viner med så lågt pH som 3.00 till 3.10, därmed en naturlig hög syra och som unga en ganska tydlig reduktion. Också det gör också vinerna påfallande lika de i Bourgogne.
Ken Pahlow, som tillsammans med sin fru Erica Landon grundade firman 2009, är den typen av vinmakare som inte bara förstår sig på hur storslaget vin odlas och hur det görs, utan också hur världens finaste viner smakar. Det är en inte alltför vanlig kombination, men en faktor som i de många fall leder fram till produktion av några av de allra bästa vinerna. Fram till 2011 var det nästan bara pinotviner som producerades, men idag gör Ken också sex viner med Chardonnay som absolut inte får missas. Efter att ha arbetat på den högsatsande firman Evening Land Vineyards (också det en toppfirma med burgundiska förtecken) i två år och då kommit nära Dominique Lafon från Meursault och hans stora kunskap om både vit bourgogne och de oxidationsproblem som vit bourgogne har dragits med sedan mitten av 1990-talet, har Ken lärt sig otroligt mycket.
Det finns en del skrivet här på Vinlegender om Walter Scott Wines och deras andra viner. Skriv in ”Walter Scott” i sökrutan hå hittar du till artiklarna.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Det finns något problematiskt med benämningen ”starkvin” eftersom termen dels syftar på att det är just ett starkt vin (vilket tyvärr kan upplevas lite omodernt), dels att man inte riktigt förstår vad vinet ska användas till eftersom det finns så många användningsområden. Vi lämnar de torra starkvinsvarianterna (huvudsakligen sherry) och fokuserar istället på de söta versionerna som framställs genom tillsats av druvsprit så att alkoholjäsningen avstannar och lämnar allt ojäst druvsocker kvar som restsötma. Och det är just sötman som är vinets starkaste styrka – inte alkoholhalten som i starkviner ligger mellan ungefär 15 och 22 procent.
Sötman är en fördel, den behövs när man serverar viner till rätter som är söta, framför allt desserter. När det kommer till portvin som också har stor fyllighet och hög alkoholhalt behöver rätten dessutom vara smakrik. Klassiskt är smakrika mögelostar som Stilton och Roquefort som gärna kan ha söta tillbehör som en körsbärskompott för att matcha vinets sötma och dess intensiva mörka söta bärkaraktär. Till mer eleganta ostar som vitmögelostar (exempelvis Brie och Camembert) och till olika former av getostar är vinet dock för kraftigt – ostens sublima karaktärer har inte en chans i det mötet.
Till dessert gäller också att möta vinets smakrikedom och det gör man bäst med lite fylligare mörka chokladdesserter som också gärna kan får ett sött rödfruktigt sällskap som en kompott med körsbär eller hallon.

En late bottled vintage port är i grund och botten av samma kvalitet som en vintage port, alltid från en specifik årgång och gjord på precis samma sätt men med lite längre lagring i fat innan buteljering. Skillnaden är oftast främst att årgången inte har deklarerats som vintage och att vinet därmed kan förväntas ha lite lättare kropp och något mildare struktur. I just det här specifika fallet är 2020 en fantastisk årgång (om än liten i volym) som också har deklarerats för vintage. Förståsigpåare menar att en late bottled vintage port inte har samma lagringspotential som en vintage, men vad spelar det för roll när så få personer ändå lagrar sina portviner i tre fyra decennier eller mer. I det här fallet är portvinet absolut fullt njutbara redan nu till julens högtidsmåltider, men såklart kan det lagras i minst 15 år till från idag – om man vill och har tålamod.

Producent av det här portvinet är Churchill, eller Churchill Graham som det mer fullständiga namn egentligen är. Firman är förhållandevis ung, grundad 1981 av Johnny Graham och liksom andra portvinsfirmor med hemmasäte i Vila Nova de Gaia vid utflödet av floden Duoro, strax söder om Lissabon. Man vill gärna tro att namnet är en hyllning till den stora livsnjutaren Sir Winston Churchill, men namnet syftar istället på någon mycket mer betydelsefull person – Johnnys fru Caroline Churchill.
Någon mer exakt fördelning mellan de fem klassiska portvinsdruvorna anger man inte, delvis beroende på att det i flera vingårdslotter är en så kallad field blend (samplanterade sorter), dels att fördelningen varierar från år till år och att den för portvin är lite mindre betydelsefull till följd av sötman och alkoholhalten. Intressant är dock att druvorna på traditionellt vis trampas i grunda granitkar (de kallas lagares) i vilka musten också jäses innan den förstärks med tillsats av den neutrala druvspriten så att jäsningen avstannar. Därefter väntade en drygt fyra år lång lagring i ekfat. I sitt färdiga skick har vinet en alkoholhalt på 19.5 procent och en restsötma på cirka 95 gram per liter.
Ett tips; servera vinet en liten aning svalt, gärna kring 16 grader för att lätta upp styrkan något. Ju varmare portvinet blir, desto rikare blir smakupplevelsen, men också alkoholvärmen kommer att bli något mer uttalad.
Om man tycker att det är lite väl mäktigt med en hel flaska portvin, finns precis samma vin i halvflaska för 139 kronor. Det smakar såklart exakt likadant. Samtidigt är det sällan bråttom att dricka ur en öppnad flaska portvin av den här typen – man njuter av de glas man önskar idag, sätter sedan i korken och ställer flaskan kallt (i kylskåp) och där håller den i flera veckor. Således ett utomordentligt bra vin att dricka ett lite glas av varje advent ända fram till julafton.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Egentligen är det läge året runt att korka upp en god flaska med Cabernet Sauvignon från Kalifornien, oavsett det är till sommarens grillmiddag eller höstens mörkare kvällar. Ska man välja bland det mest typiska vinet som USA kan uppbringa, då borde det bli ett vin med Cabernet Sauvignon, landets allra mest planterade blå druvsort. Den är med sin 38 402 hektar den allra största och viktigaste druvsorten i Kalifornien, som totalt sett har drygt 246 000 hektar planterat med vin idag (cirka 230 000 hektar av det har vinstockar gamla nog att ge skörd till vin). Och ska man välja ursprung känns Napa Valley som det mest rimliga – inte för att det är särskilt stort (totalt 18 354 hektar och inte ens fyra procent av delstatens totala vinproduktion) utan för att det är det mest kända. Slutligen, producentvalet känns minst sagt logiskt, ingen vinfirma i Nordamerikas historia har haft en så central roll som Robert Mondavi Winery. Bara det är värt att hylla – och att prioritera som Veckans Vin här på Vinlegender.

När Robert Mondavi grundade den här firman 1966 var varken Napa Valley eller Kalifornien vidare känt runt om i världen, det fanns faktiskt inte fler än omkring 20 vinerier i Napa Valley och knappt någon export ens till andra delstater. Den energi och ambition som Robert Mondavi hade skulle snabbt sprida sig i dalgången, som under 1970-talet och än mer 1990-talet såg en boom av sällan skådat slag. Helt plötsligt var både Napa Valley, Kalifornien och Robert Mondavi omtalade och hyllade i hela världen. Även om familjen Mondavi förlorade kontrollen över firman 2004 och istället etablerade de två nya firmor skulle Robert Mondavi Winery fortsätta precis som tidigare, med samma vingårdsteam och med samma vinmakare, som dessutom har berättat att den nya ägaren har investerat ytterligare i att fortsatt finslipa på detaljerna. Och investeringarna sedan dess vet heller inga gränser, efter över ett års total nedstängning för besök på vineriet (normalt sett över en miljon besökare om året!) öppnar man till våren 2026 upp sitt nyrenoverade vineri och ett helt nytt besökscenter på samma plats där Robert Mondavi byggde sitt ikoniska vineri 60 år tidigare.

Firmans mest omtalade vin är Cabernet Sauvignon Reserve, ett vin som alltid är en toppselektering av de bästa vingårdslotterna och vinerna som görs varje år. Även om det görs i förhållandevis stor volym är det ett vin med högsta kvalitet, distinkt karaktär och en väl dokumenterad lagringspotential. Vill du läsa mer om det vinet finns det en lång artikel om en omfattande vertikalprovning att läsa under fliken ”Vertikalprovningar” här på Vinlegender. Under fliken ”Vinmakare” hittar du också en annan omfattande artikel, om Robert Mondavis liv och hans gärningar. Missa inte dessa.
Veckans vin Napa Valley Cabernet Sauvignon är firmans absoluta definition av Napa Valley. Den görs som en bordeauxblandning med en proportion av druvsorterna som varierar från år till år. Det här året gjordes vinet med 91 procent Cabernet Sauvignon och Petit Verdot, Cabernet Franc och Malbec. Druvorna kommer från både egna vingårdar och kontrakterade odlare i Napa Valley, och omkring 40 procent av druvorna kommer från Oakville (mestadels från den egna To Kalon Vineyard intill vineriet) och majoriteten av resten från Stags Leap District. Musten jäses i rostfria ståltankar vid cirka 30 grader och vinet genomgår sedan malolaktisk jäsning och lagring i 20–22 månader i ekfat som till 25 procent är nya. Precis som toppvinet buteljeras det här vinet utan att filtreras.

Vad ska man då förvänta sig av ett så här förstklassigt vin från Napa Valley? Till att börja med en prislapp som (tyvärr) oftast ligger en hel del över den här – därför känns det här vinet verkligen attraktivt. Tack för det! Rent vinmässigt ska man förvänta sig en djup och ganska tät färg, en drygt medelstor och både koncentrerad och något frisk och till viss del gräsnyanserad mörk bärfruktighet med inslag av björnbär och svarta körsbär, den typiska vaniljsötman från ekfaten och en liten kryddighet som drar åt svarta oliver och valnötter. Direkt ur flaskan är det framför allt frukten som står upp, cabernetviner från Napa Valley behöver oftast minst fem men hellre sju till tio års ålder för att frukten ska plana ut något och bereda plats åt den grusiga mineralitet och större komplexitet som alltid kommer med viss ålder. Därför rekommenderas en halvtimma i karaff för den som har bråttom och närmare en timma för den som söker större finess i doft och smak. Fördelen med det unga vinet är såklart den yppiga fruktkroppen och den mjuka sötman som bäddar i tanninerna och de unga ekfaten. Också i smaken noterar man en slags gräsig fräschör. Tycker man om amerikanska röda viner är det här definitivt ett vin som rekommenderas, för njutning till smakrika kötträtter med smörstekt svamp och ett inslag av färska gröna örter och ett tillbehör med något krämig konsistens. Servera det i klassisk bordeauxkupa vid cirka 18 grader.
Får man för sig att köpa en låda om sex flaskor och njuta av en flaska nu och spara fem till framtiden, ligger den perfekta mognadshorisonten minst 15 år bort!

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

I Piemonte blev 2021 en högt uppskattad årgång med välbalanserade viner med klassiska elegans och struktur. Till skillnad från dåtidens stora årgångar i Barolo är de moderna toppåren faktiskt fullt njutbara som unga – utan att de förlorar sin potential att lagras väl med lång flasklagring. Det gäller särskilt toppvinerna från de bästa producenterna som spås kunna utvecklas långsamt och fint i tre till fyra decennier.
Säsongen hade inletts med en sen vårfrost som i liten till medelstor omfattning reducerade de förväntade skördevolymerna vilket i sig inte är något problem – annat än ekonomiskt för de odlare som förlorar stort mot frosten. Tack vare att vintern hade bjudit på en hel del regn var jordarna väl förberedda på den torra och varma sommar som följde efter den lyckade blomningen. Även om dagarna var varma – dock utan störande värmeböljor – var nätterna främst mot slutet av växtsäsongen svala och det var gynnsamt på två sätt; dels att säsongen sträckte ut sig med ökad aromkoncentration som vinst, dels att druvornas friska syra kunde bevaras. Resultatet? En utomordentligt fin årgång som kan räknas som en modern klassiker.

I glaset hittar vi precis just allt det, ett tydligt uttryck av druvsorterna körsbärsfruktiga och rosenblommiga nyanser, en medelfyllig och fint balanserad smak med charmerande frukt, en len textur, ungdomlig och tydlig tanninstruktur som är lika druvsortstypisk som finpolerad, en läcker syra som lyfter smaken och en fin känsla av kalkstensmineralitet. Visst kan man dricka det här vinet redan idag, men söker man än mer polerade struktur och en större portion av komplexitet, får man hålla sig till tåls för fem till tio års lagring.

Druvorna till det här vinet kommer från firmans vingårdar i hembyn Serralunga d’Alba samt till mindre del Castiglione Falletto. Efter noggrann sortering inleds vinifieringen med två dygns kallurlakning och därefter en sju till tio dagar lång jäsning i cementtankar med regelbunden remontage (överpumpning av skalkrosset) för färg-, doft- och tanninextraktion och därefter en naturlig malolaktisk jäsning. Vinet dras sedan över till 3 400 till 4 500 liter stora botti av slavonsk ek för en 30 månader lång lagring.
Familjen Massolino har verkat som vinodlare sedan 1896 och Giuseppe Massolino var en av dem som 1934 grundade konsortierna i Barolo och Barbaresco. Firmans fina kvalitetsrykte har egentligen alltid funnits, men efter att vingårsmarkerna utökades genom köp i flera topplägen under 1980-talet, bland annat Vigna Rondo skulle kvaliteten och statusen skärpas ytterligare. De senaste tillskotten är vingården Parussi (köpt 2007) och vingårdsmark i Barbaresco (2018, med första årgång 2019). Idag täcker firmans vingårdsareal omkring 23 hektar.

Nu är vi mitt uppe i senhöstens svampsäsong då det fortfarande går att hitta trattkantareller. Det må vara något så snabblagat som en toast av smörstekt eller grillat bröd med stuvade kantareller och lite riven ost, en pastarätt med smörstekta kantareller (eller annan svamp från lite tidigare på säsongen) och parmesanost, en klassisk risotto med svamp eller tryffel (om man får tag på sådan) eller något kött (fågel, vilt, nötkött, fläskkött) serverat med en gräddig svampsås. Det vinerna från Barolo och andra viner med Nebbiolo behöver är ett tillbehör med en fet textur och gärna också en viss sälta för att fånga upp och därmed runda av tanninkänslan något. Därmed kommer även unga viner med tydlig strävhet att kännas mer behagliga i munnen.
Det går nu också att köpa firmans 2021 Barbaresco, nr 95546 för 399 kr, ett vin med precis samma kvalitet med en något större finess. Dessutom släpptes tre av årgångens toppviner från Massolino på Systembolagets weblansering den 30 oktober; 2021 Barolo Parafada (nr 93956 för 949 kr), 2021 Barolo Margheria (nr 93573 för 949 kr) och 2021 Barolo Parussi (nr 93986 för 949 kr).

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se