Sedan min första resa till Sydafrika för snart 30 år sedan har jag hållit Kanonkop Estate som en av de bästa och mest pålitliga vinegendomarna i landet och deras premiumvin Paul Sauer som en de finaste av så kallade bordeauxblandningarna. Och den här årgången är också en av de bästa på mycket länge.
Det är på sitt sätt ett historiskt vin som har en dokumenterat god lagringskapacitet för den med särskilt gott tålamod. Paul Sauer var den andra ägaren till egendomen Kanonkop Wine Estate, som ligger i Stellenbosch och grundades 1973. När man gjorde just det här vinet första gången 1981 var det faktiskt den tredje bordeauxblenden som hade gjorts i Sydafrika, därför dess historiska betydelse.
Nu är det dags för årgång 2021 som är gjord med 70 procent Cabernet Sauvignon, 17 procent Merlot (lite mer än vanligt) och 13 procent Cabernet Franc. Druvorna har som vanligt skördats för hand från drygt 30 år gamla stockar i firmans egna vingårdar. Vinet har efter jäsning dragits över till 225 liter stora helt nya franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under 24 månader med omdragning var sjätte månad för att avskilja fällningen och tillföra lite syre under själva omdragningen. Idén med druvblandning och lagring känns igen från väldigt många förstklassiga viner från både Bordeaux och andra högsatsande egendomen världen över där man sätter Cabernet Sauvignon i första rummet.

Den 140 hektar stora egendomen drivs idag i fjärde generation och har omkring 95 hektar egna vingårdar. Fokus ligger på Pinotage, som täcker hälften av vingårdsarealen och ger ett av landets allra bästa viner av denna välkända men ibland något ifrågasatta druvsort. Cabernet Sauvignon är med cirka 35 procent av arealen den näst viktigaste druvsorten. Därtill hittar man Cabernet Franc och Merlot på drygt sju hektar vardera. Vingårdarna ligger på mellan 60 och 120 meters höjd, merparten av dem med sval sydvästlig exponering och jordarna består framför allt av en lerhaltig vittrad granit.
”Fördelen med den här jordtypen är att den mättas av vatten under regnperioden på vintern, men torkar ut under den varma sommaren, då ingen nederbörd faller, därför brukar vi behöva bevattna vingårdarna lite under sensommaren”, berättar vinmakaren Abrie Beeslaar.
Det blir allt tydligare att vinvärlden drar mot större elegans, lättare toner, finare parfym mindre uttryck av ekfaten.

Årgång 2021 ses som bra till mycket bra. Säsongen inleddes med en sval till kall vinter med riklig nederbörd, vilket i nya världens länder är positivt eftersom det i stort sett aldrig regnar under själva växtsäsongen. Våren var sval och därmed lite senare med faktiskt lite frost på vissa ställen. Sommaren var också något svalare än vanligt och växtsäsongen blev därför utdragen med ökad parfym i druvorna och en hög fenolisk mognad. Skörden kunde sedan bärgas i utmärkt väder.
Alla dessa positiva aspekter i vinodlingen som sådan har resulterat i ett vin med en förförisk och nästan yppig fruktighet med fina toner av söta mörka bär, en nyans av kryddighet och delikat känsla av vanilj och ceder från ekfaten. Smaken är medelfyllig, lika intensiv och med en utmärkt balans av frukt, syra och tanniner, som trots det stora inslaget av Cabernet Sauvignon och nya ekfat upplevs finpolerade.
Det är ett underbart gott vin att njuta av redan idag, men ge det då gärna en halvtimmas luftning i karaff och servera det till medelkraftiga rätter av främst kött och vilt. Vill man lagra det mot större finess och mer komplex doftbukett är ett framtidsperspektiv på cirka 15 år en bra idé.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Nu är det äntligen vår och med våren är det också sparristider. Och när den fina vita sparrisen har kommit är det läge att vända blicken mot eleganta viner med Riesling. Snarare än de något mer fruktgenerösa och aningen sötaktiga rieslingvinerna som ledsagar sushi, sashimi och många sydostasiatiska rätter med stolthet, är det allra helst torra viner som bäst matchar sparrisen bäst. Det gäller inte minst om sparrisen serveras med klassiskt eleganta tillbehör som en beurre blanc (smörsås) eller hollandaise med syrafrisk smaksättning av citron och gärna lite lime. Just lime är egentligen mer passande till Riesling än vad citron är eftersom limen har en lite fetare och oljigare doft och känsla som bättre matchar druvsortens doftregister.
Kloster Eberbach är en av de allra mest historiska producenterna i Tyskland med anor som tar oss tillbaka till 1136 då Bernard av Clairvaux anlände här med munkar från Abbaye de Cîteaux i Bourgogne för att bygga ett kloster och anlägga vingårdar. Till en början var det mest Pinot Noir (här kallad Spätburgunder) som odlades, men med tiden utvecklades vingårdarna och mer klassiskt tyska sorter som framför allt Riesling. Idag har Kloster Eberbach omkring 230 hektar stora vingårdsägor med Riesling som den allra viktigaste med mindre arealer av Weissburgunder och Grauburgunder – av Pinot Noir har man 32 hektar.

År 1900 köpte man en del i den berömda vingården Baiken som ligger i dalgången intill byn Rauenthal, inte långt från den berömda vingården Nonneberg. Det här är också en historisk vingård som redan mot slutet av 1800-talet hade fått ett gott internationellt rykte. Den idag 12.47 hektar stora vingården ligger på en sluttning (35–38 procent) med sydlig och sydvästlig exponering ovanför floden med vingårdslotterna på 150–210 meters höjd. En viktig klimatmässig aspekt för den här vingården är de svalkande vindar som drar in från skogen Taunus en bit bort, vilket säkerställer att vinet alltid har en tydlig syrastruktur. Vingården är uteslutande planterad med Riesling som växer i vittrad skiffer och kvarts med inslag av lössjord. Idag har vingården status som erste lage, motsvarande premier cru i Bourgogne.

I glaset hittar vi ett fantastiskt rent och klassiskt exempel på druvsorter, där dess elegant fruktiga dofter (gul stenfrukt, limezest, vita vinbär) och en fin blommighet möter en tydlig känsla av krossad skiffer och det är väldigt gott. Smaken är medelfyllig som mest, läckert uppfriskande och stenmineralisk med en viss fetma och känsla av citruszest, fruktig men absolut torr och kanske för stunden en liten aning återhållen. Sånär som på den senare detaljen är det ett härligt vin att dricka idag – och än läckrare och lenare i strukturen kommer det att bli med tre fyra års lagring.
Druvorna har skördats hör hand, något annat är inte görligt på de bitvis branta sluttningarna, och efter sortering och långsam pressning har musten jästs i en kombination av ståltankar och äldre 1 200 liter stora tankar av tysk ek. Som vanligt med Riesling har vinet inte genomgått malolaktisk jäsning och lagringen har skett fram till våren i samma typer av kärl som jäsningen har ägt rum i. I det färdiga vinet hittar vi härligt uppfriskande syra på 7.6 gram per liter, en restsötma på 4.2 gram per liter (tack vare den höga syran noteras inget av sötman) och alkoholhalten har klockat in på 12.5 procent. Och priset? Ja, fynd såklart!

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

En av mina tidiga favoritegendomar i det toskanska kustlandskapet – förvisso en bra tid efter att jag hade introducerats och även besökt Tenuta San Guido (vinet Sassicaia) och Tenuta dell’Ornellaia – var Tua Rita. Redan på 1990-talet och början av 2000-talrt träffade deras viner mina sinnen med en fantastisk kraft. Allra mest imponerande var deras fullkomligt fenomenala vin med 100 procent Merlot (Redigaffi), som nu finns i två årgångar på Systembolaget (årgång 2021, nr 94826, och årgång 2022, nr 95386, båda för 2 999 kr). Det är definitivt ett grand vin och ett av landets bästa viner med Merlot. Samma sak med deras vin med 100 procent Syrah (det hette initialt bara Syrah, numera Per Sempre) som finns att köpa i årgång 2021, nr 94780 för 2 099 kr. Också det är ett fantastiskt vin som placerar Tua Rita bland landets allra mest imponerande producenter. Såklart gör de också andra viner i lägre prisklasser och veckans vin är precis ett sådant.

Det är nu 40 år sedan som finska Rita Tua och hennes man Virgilio köpte en stor egendom ute i Suvereto vid den södra toskanska kusten. Till en början hade de bara två hektar och inom tio år hade vingården utvecklats till nio heter. Numera är vinodlingen 71 hektar stor (omkring 20 hektar av det är ganska nyplanterat) och genom åren har man planterat raderna tätare för att öka konkurrensen mellan vinrankorna och även ge mer svalka i vinrankorna (genom viss skuggning) i det allt varmare klimatet. Läget här i området Maremma i södra Toscana är en sommardag ofta tre till fyra grader varmare än upp i Bolgheri som tidigt blev det mest kända kustområdet i Toscana. Tack vare floden Cornia och att vingårdarna ligger på 100 till 380 meters höjd, får man ändå svala nätter som hjälper till att bevara fräschör och syra i druvorna.
Man hade tidigt anlitat framstående vinmakarkonsulten Luca d’Attoma som var helt övertygad om att deras vingårdar var optimala för bordeauxdruvor. År 1992 introducerade Tua Rita en högklassig sådan bordeauxblend vid namn Giusto di Notri (årgång 2022 finns på Systembolaget, nr 95385 för 979 kr) och det var ett framgångsrikt drag.
Vinet Rosso dei Notri är en cuvée med omkring 50 procent Sangiovese, som var den ursprungliga druvsorten man hade här, och en cuvée med framför allt Cabernet Sauvignon och Merlot med inslag av Syrah. Druvorna skördas för hand och med samma omsorg som för de mest exklusiva vinerna placeras druvorna i små plastlådor vid skörden för att sedan snabbt transporteras till vineriet där de sorteras. De avstjälkas försiktigt och pressas sedan långsamt varefter druvkross och must tappas ner i små ekjästankar för en naturlig jäsning med upp emot fyra veckors skalkontakt. Vinet dras sedan över till 225 liter stora franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under 18 månader.

Doften är medelstor och fint mörkfruktig med ett trevligt inslag av röda körsbär som vittnar om dominansen av Sangiovese. Vinet känns modernt och elegant, ek noteras egentligen inte och frukten står i första rummet. Smakmässigt är det ett medelfylligt vin med inbjudande och elegant frukt och en tydlig fräschör, unga och spänstiga men fint mogna och integrerade tanniner. Man njuter bäst av vinet i glas med typisk bordeauxkupa och gärna vid omkring 18 grader. Elegansen och de fina tanninerna gör att vinet känns som ett bra allroundvin – att njuta av på egen hand, till lite ostar och charkuterier, pastarätter där man önskar rött vin och också medelkraftiga kötträtter i mer klassisk stil utan exotiska kryddor eller sötma från tillbehör och såser.
Nog kan man spara vinet i fem till åtta år, men rent spontant känns det som ett vin vi dricker nu och de närmaste ett till tre åren.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Det kan verkligen låta motsägelsefullt att man odlar både Riesling för eleganta och friska viner och kraftfulla röda viner med främst Shiraz i samma distrikt, Barossa Valley, men så är det faktiskt. Och förklaringen är ganska enkel, i Barossa Valley ligger också underdistriktet Eden Valley som är mycket högre belägna vingårdar där klimatet av avgjort svalare än nere i dalbotten där man odlar de smakrika röda vinerna.
Barossa Valley har sammanlagt 11 609 hektar stora vingårdar och här dominerar rött vin till 90 procent med Shiraz (65 procent av arealen), Cabernet Sauvignon (tolv procent) och Grenache (sju procent) som de viktigaste sorterna. Här ligger vingårdarna huvudsakligen på 112 till upp emot 300 meters höjd, på vissa ställen högre än så, och klimatet är påfallande varmt mitt på dagarna under sommaren. Det området som heter Eden Valley är en serie dalgångar på högre altitud, främst på omkring 500–630 meters höjd även om det också finns lägre vingårdslägen som är något varmare. Tack vare den högre altituden i de högsta vingårdarna är klimatet avsevärt svalare här jämfört med Barossa Valley och det har resulterat i en mycket större andel vitt vin, totalt 47 procent av den totala volymen. Riesling är med 34 procent av den planterade arealen den viktigaste druvsorten och eftersom vinerna uppvisar en utsökt druvkaraktär med fruktighet, blommighet och uppfriskande syra har Eden Valley kommit att bli ett av landets mest hyllade områden för Riesling. I de något mer tempererade vingårdslägena i Eden Valley är det annars Shiraz (29 procent av arealen) och Cabernet Sauvignon (sju procent) som har stor betydelse och dessa röda viner får en finare fruktighet och större fräschör än de från Barossa Valley. Annars är det Chardonnay (sju procent) och Pinot Gris (tre procent) som ger fina viner i Eden Valley.

Och just Riesling är främsta huvudsaken här i Eden Valley – och vinerna är alltid torra. En liten informativ graf på baksidesetiketten markerar också ”dry” som vinets smakprofil trots att alkoholhalten har landat på försiktiga 11.0 procent. Den här typen av smakindikation är väldigt uppskattad just när det gäller Riesling eftersom det ofta råder en förvirring om hur vinet smakar just avseende sötman.
I glaset hittar vi ett elegant fruktigt och något blommigt vin i absolut ren stil, elegant och helt utan de gummiliknande toner (hos vissa personer beskrivna som ”petroleum”) som ofta tillskrivs druvsorten. Smaken är knappt medelfyllig och lika elegant, fint fruktig och helt torrt (det finns faktiskt fem gram restsötma i vinet, någonstans) med en läckert uppfriskande syra och viss längd. Det är ett ungt vin som gärna kan lagras ett till två år för att vinna lite extra kropp, samtidigt är det redan idag helt underbart uppfriskande somrigt sällskapsvin och vin till elegantare och syrafriska fiskrätter till ett pris som nästan är oförskämt lågt.
Producenten av vinet är Vickery Wines är en väl omtalad specialist på Riesling och bakom firman hittar vi John Vickery som gjorde sina första viner hos firman Leo Buring redan 1955 – långt innan Australien hade blivit ett modernt vinland. John gick ur tiden 2023 men var under sin livstid i mångt och mycket en av de stora pionjärerna inom australisk vinmakning. Han var tidigt med att förlita sig på långsam pressning vid låg temperatur i pneumatiska pressar, pionjär inom ståltanksjäsning och han var också tidig med att förespråka skruvkapsyl för eleganta viner som Riesling. Idag är allt det här självklar praxis för vinframställning i Australien.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Vi kan väl börja med att kika lite på statistiken i Sydafrika, ett land som har en 87 849 hektar stor vingårdsareal som fördelas över 48 171 hektar gröna druvor och 39 678 hektar. Chenin Blanc är sedan länge landets mest planterade druvsort och idag täcker den 16 164 hektar (18.4 procent av arealen) och på den blå sidan är det Cabernet Sauvignon som dominerar med sina 9 136 hektar. Grenache är i sammanhanget en närmast obetydlig druvsort, den kvalar inte ens in bland landets 16 mest planterade sorter (på 16:e plats hittar man den gröna Viognier som bara odlas på 614 hektar) trots att Grenache har odlats länge här. De äldsta idag existerande stockarna av den planterades 1952. Förklaringen till att den inte är större är nog här liksom i många andra länder att den för den vanliga konsumenten är ganska okänd eftersom majoriteten av världens viner innehållande Grenache är blandviner, exempelvis de i Côtes du Rhône, Châteauneuf-du-Pape och Gigondas i Rhône samt i Priorat och Montsant i Spanien.

Det här vinet kommer från ett område som heter Piekenierskloof som ligger i Citrusdal i regionen Olifants River. Tack vare hög altitud, vingårdarna här når upp till 800 meters höjd men ligger mestadels på mellan 600 och 700 meter, är klimatet överlag svalt och särskilt om nätterna då temperaturen faller. Det här är i grunden inte de vanligaste förutsättningarna för den värmeälskande druvsorten Grenache som gärna växer och trivs i det solvarma klimatet vid Medelhavet. Men, och det är det intressanta, precis som i det höga bergsområdet Sierra de Gredos intill Madrid i Spanien har det visat sig att svalare klimat och Grenache kan bli en fantastisk kombination.
Vingården till det här vinet ligger på 670 meters höjd, har en jord dominerad av sandsten och en sydvästlig exponering. Trots att det är omkring 70 kilometer till havet i väster drar det in svalka och kustdimma därifrån tack vare den höga höjden. Här är temperaturskillnaden mellan dag och natt påfallande stor – med solvärme för den soldyrkande druvan på dagen och vilande svalka på natten som bidrar till bevarad fräschör. Omkring 60 procent av druvorna har vinifierats med sina stjälkar, med den naturliga jästen och i cementtankar med två remontage (överpumpning av skalkrosset) dagligen. Vinet har sedan mognat under tolv månader i större fat av österrikisk ek och därefter sker blandning och ytterligare en tids lagring, nu i cementtankar.
Precis som de eleganta vinerna i Sierra de Gredos har det här vinet en vackert klar ljusröd färg och en medelstor och parfymerad doft med härliga nyanser av solmogna vildhallon och söta jordgubbar och med en liten kryddighet som hör både druvsorten till och stjälkjäsningen. Ek noteras faktiskt inte alls, här är det druvsortens härlighet som dominerar. Smaken är intensiv och medelfyllig med en fint sötaktig frukt och uppfriskande syra och tanniner som precis håller samman vinet men inte sticker ut. Det är ett läckert vin att njuta av idag, gärna något svalt kring 16–18 grader för största fräschör i glas med bourgognekupa. Maten kan vara medelkraftig och helst fågel och kött som gärna kan göras sällskap av lätt sötaktiga rotsaker, eller till och med bjuda på en viss kryddhetta (tanninerna är tillräckligt milda för det). Tack vare den härliga frukten och förnimbara fruktsötman kan köttet ha en mild sötma från en glaze eller liknande.

Haasbek Vineyards är en ung firma, ett spännande projekt som drivs av den erfarna vinmakaren Jean Smit som under två decennier har arbetat för olika vinfirmor, bland annat Rustenberg och Boekenhoutskloof. Han har gjort sig känd genom de eleganta vinerna från Damascene, en firma han etablerade 2017 tillsammans med David Curl som tidigare ägde Château Gaby i Bordeaux, och till mindre del från det nya projektet Moya Meaker som också handlar om modernt eleganta viner från svala vingårdar. Det är väl värt att söka upp vinerna från Damascene och Moya Meaker – och såklart också provat det här utomordentligt goda vinet.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Om ett Bourgogne som under det senaste decenniet har blivit allt dyrare hörs röster överallt och att det har blivit så dyrt att man inte längre blickar mot Bourgogne för sina vininköp. Tittar man på Bourgogne i siffror är det dock inte helt sant. Bara 19.79 procent av vingårdarna ligger i Côte de Beaune och 12.18 procent i Côte de Nuits, de två mest exklusiva ursprungen, men det innefattar också viner på nivån régionale (exempelvis Bourgogne Rouge) och village och då även de något mindre upphaussade vinbyarna. Det är faktiskt bara 8.9 procent av vinet i Bourgogne som kommer från de mest hyllade och dyrbara byarna i dessa två områden. Vidare är det bara 10.2 procent av vinet i Bourgogne som är klassificerat som premier cru och så lite som 1.3 procent som är av den ytterst dyrbara statusen grand cru och det är just i dessa två kategorier man hittar de väldigt högt prissatta vinerna. Det är med andra ord långt ifrån det mesta vinet i Bourgogne som faktiskt är dyrbart. Därmed behöver goda råd inte vara dyra när man väljer Bourgogne.
Den här veckan tar vi oss till ett område och en by där det fortfarande går att göra fynd och där vinerna med all önskvärd tydlighet präglas av de dofter och smaker som definierar Bourgogne, och vit också för den delen. Côte Chalonnaise är ett 4 450 hektar stort vinområde som ligger precis söder om Côte de Beaune och tyvärr (eller snarare tack och lov) fortfarande inte har fått sitt genombrott som en förstklassig leverantör av mousserande, vita och röda viner. Här hittar man fem village (byar som säljer sina viner under eget namn) och Rully är en av dem. Byn fick sin status som village redan 1939, bara ett par år efter att appellationssystemet hade introducerats i Frankrike. De flesta byar i Bourgogne är små med bara ett par hundra hektar vinodling vardera och här i Rully odlas vinet på 368 hektar. Från de inte klassificerade vingårdarna kommer druvor som främst går till crémant, det mousserande vinet här i Bourgogne. Just Rully är sedan lång tid tillbaka en viktig producent av den vintypen. Här finns också 23 vingårdar om totalt 96.62 hektar som är klassificerade som premier cru och det har lett till att byn ändå har ett mycket fint rykte. Omkring två tredjedelar av byns vingårdsareal täcks med Chardonnay, men den här gången fokuserar vi på Pinot Noir.

Familjen Drouhin ligger bakom det här vinet och med avsändarnamnet Joseph Drouhin på etiketten avslöjas att druvorna man har köpt druvorna till det här vinet. Sådan så kallad négociantverksamhet behöver verkligen inte innebära att vinet har lägre kvalitet än deras viner från de egna vingårdarna, som saluförs under namnet Domaine Drouhin. Idag har vinmakare som exempelvis familjen Drouhin ett nära samarbete med de odlare de köper druvorna ifrån och därför kan de vara med att påverka odling, skördeuttag och skördedatum. Således ingen direkt skillnad mot att man själva äger vingården.
Doft och smak bjuder på precis det du söker efter i röd bourgogne – en inbjudande och närmast förförisk röd bärfrukt med drag åt vildhallon, röda körsbär och tranbär, fint nyanserat med en svagt kalkrökig jordig ton som placerar vinet just här i Bourgogne och ingen annanstans, en knapp medelfyllig men ändå något intensiv fruktkropp som balanseras av silkeslena tanniner, en uppfriskande syra och en mineralisk känsla av jorden. Snyggt och prydligt förpackat och redo att drickas redan idag även om det också skulle stå upp för fyra till fem års källarlagring mot lite mer komplexa nyanser. En klassisk rund bourgognekupa är att föredra och temperaturen bör helst ligga kring 16 grader när vinet serveras.

Druvorna har skördats för hand och avstjälkats fullt innan vinifieringen har inletts med ett par dagars kallmaceration i ståltankar. Själv jäsning och skalmaceration sträckte sig över drygt två veckor och under den perioden skedde pigeage (nerpressning av skalkrosset) minst en gång per dygn, samt remontage (överpumpning) dagligen. Vinet fick sedan lagras under tolv till 15 månader i 228 liter stora ekfat, cirka tio procent nya. Det här är, sånär som på den låga andelen nya ekfat, precis samma vinifiering som för det mesta annat i Bourgogne.

Föresten, missa inte den lika fina, elegant fruktiga och mineraliska vita 2022 Rully som släpps på Systembolaget den 23 mars, nr 93555 för 399 kr.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Vinet tempereras till cirka tio grader, kallare än så upplevs det knutet och man förlorar en del karaktärer. Dess doft är medelstor och bjuder på en fin kombination av blommighet, elegant citrusfruktighet med nyanser av zest och en släng av krossad stenjord. Det känns rätt läckert, rikt och elegant på samma gång. Smaken är medelfyllig, läckert frisk och tydligt mineralisk med en viss gul fruktfetma, rik citrus, toner av gula plommon och skållad mandel och med en stramhetskänsla mot slutet av smakupplevelsen som nästan tangerar en slags tanninstruktur. På sitt sätt finns det likheter med vita viner från Rhône, men fräschören är tydligt större här.

Vinet kommer från firman Niepoort Vinhos, en firma som grundades redan 1842 som handelshus för portvin. Och det är just portvinerna man blev omtalad för. I nutid, sedan sonen Dirk Niepoort tog ett större ansvar över från 1987, har en ny tid tagit vid och firman är idag minst lika känd för sina torra bordsviner. Just den vintypen var något som Dirk såg en stor potential i och tillsammans med ett antal andra nytänkande firmor etablerade han något som kom att kallas Duoro Boys, en grupp som satte fokus på bordsviner. Det låg minst sagt i tiden och numera är de torra bordsvinerna en självklarhet här.

”Till en början trodde jag inte att det fanns någon bra terroir för vitt vin här i Duoro, men efter att jag hade hittat en vingård på omkring 400 meters höjd med över 70 år gamla stockar, samplanterade med blå och lite gröna druvor, där odlaren var villig att skörda de tre gröna sorterna separat, insåg jag att det faktiskt fanns potential för vitt vin här”, berättade Dirk när vi för många år sedan provade en tidigare årgång av vinet.
”Att druvorna skördades separat berodde inte bara på viljan att göra ett vitt vin, det var en svår årgång med mycket regn och därmed krävdes det en separat skörd druvsort för druvsort för att klara av kvaliteten”, säger han och skrattar.
Det här var 1993, två år efter att Dirk hade gjort den första årgången av den röda versionen av Redoma.
En kvalitetsfaktor för vitt vin som Dirk tydlig framhåller är den höga altituden, i det här fallet omkring 400 meter, eftersom det är mycket svalare högre upp på sluttningarna. De flesta av hans vita viner görs därför från vingårdar som ligger på 400 till 800 meters höjd.
Malvasia Fina är en av de mer planterade gröna sorterna i regionen, men eftersom Dirk inte tycker om den druvsorten använder han den inte för sina vita viner. Istället är det Rabigato som är favoriten och ger basen i de vita vinerna. Rabigato är också en av de mest planterade druvsorterna i Duoro och den är särskilt viktig i den inre och lite varmare delen av dalgången som heter Duoro Superior. Druvsorten ger livfulla och lätt blommiga viner med frisk syra och tack vare just syran har den oftast använts som blandningsdruva med sorter som har lägre syra. Numera har det blivit allt vanligare med druvrena eller nästan druvrena viner med Rabigato.
Till det här vinet har Rabigato skördats i tre vingårdar som till stor del har över 100 år gamla stockar. Jäsningen har skett helt naturligt i franska ekfat och för största fräschör undviks den malolaktiska jäsningen och lagringen sträcker sig sedan över tolv månader.
Andra sorter som ingår i blandningen är Codéga, en citrusfruktig och blommig sort med god intensitet, den lika syrarika och något blommiga Viosinho som framför allt odlas i Duoro samt Arinto. Den senare har också en god syrafräschör, men bjuder också på nyanser av bivax och nötter. Gemensamt för alla sorter är att de i kvalitetsviner har god lagringspotential.
Det är ett vin att njuta av nu som ungt, gärna luftat i karaff en stund så att alla dofter och kropp ges tid att utvecklas. Samtidigt finns det en god lagringspotential i vinet och ger man det först fem och sedan ytterligare fyra fem års flasklagring ökar komplexiteten. Men viktigast av allt – det är ett väldigt gott vin redan nu.

Importör i Sverige är Arvid Nordquist, www.arvidnordquist.se

De senaste åren har alla priser i världen gått upp, men intressant nog har det här vinet från Achaval-Ferrer hållit sig undan prishöjning, sånär som på en ynka tia. Plus i kanten för det!
Malbec kan ge ganska kraftiga och rustika viner, täta i frukten och stinna av tanniner. I den tunna luften högt uppe i Mendoza blir vinerna sällan så, istället vinner vinerna finess och även rödfruktiga aromatiska nyanser rent doftmässigt. Tack vare att skalen mognar på ett annat och bättre sätt än på de gör i något annat vinodlingsområde i världen och därmed blir tanninerna förunderligt lena. Precis så uppfattas det här trevliga vinet, som i tillägg till den yppiga och nästan lite generöst solsöta frukten bjuder på en viss jordighet och finstilta ceder- och tobaksnyanser från ekfaten. Smaken är snarare medelfyllig än kraftig och om man väntar sig att hitta något rustikt här får man se sig lurad. Det är nämligen ett väldigt elegant och lent vin som har en utsökt struktur av mogna tanniner, fin syra och en viss mineralitet.
Vinet är perfekt att dricka redan idag, men känner man för att lagra det till en lite mer komplex version har det troligen en fin utvecklingskurva de närmsta fem sex åren. Servera det vid cirka 18 grader för finess eller 20 grader för lite större djup, gärna i ett glas med typiskt stor bordeauxkupa. Någon luftning känns inte nödvändig, vinet smakar utmärkt direkt ur flaskan även om det öppnar upp sig en liten aning med luft.

Achaval Ferrer har länge varit en favorit bland vinproducenter i Mendoza. Firman grundades 1998 av de argentinska industrimännen Santiago Achaval och Manuel Ferrer tillsammans med den framstående italienska vinmakaren Roberto Cipresso. Ambitionen var att skapa ett litet garagevineri med inriktning på högklassiga viner av Malbec. Man har ungefär 35 hektar stor egen vingårdsareal fördelad över fyra vingårdar på 720 till 1 100 meters höjd och håller till i byn La Consulta i distriktet Tupungato i Mendoza. Just det här vinet görs till 100 procent av Malbec från flera vingårdslägen, bland annat vingården Finca Mirador som ligger på 720 meters höjd och till viss del har stockar planterade år 1928. Skördeuttagen är små, beroende vingårdslott mellan 600 gram och 1.3 kilo per stock, och framställningen är klassisk med fullständig avstjälkning, jäsning i ståltankar med två veckors skalkontakt och därefter lagring i franska (cirka 95 procent) och amerikanska ekfat under nio månader. Vinet har sedan buteljerats utan att klaras eller filtreras.
Det här vinet är utmärkt och mycket väl värt att köpa och priset är verkligen attraktivt. Vill man testa Achaval Ferrer på en högre nivå söker man sig till det lite djupare och mer komplexa vinet Quimera (prisläge strax under 400 kr) eller de mer exklusiva toppvinerna Finca Bella Vista (drygt 1 100 kr) och Finca Altamira (omkring 1 250 kr). De finns emellanåt på Systembolaget.

Inför stundande grillsäsong – den kommer snart, håll dig till tåls – är det hög tid att fylla på vinhyllan med goda viner av Malbec från Argentina, ett av världens mest klassiska köttviner. Tack vare vinets generösa solmogna frukt passar det fint till grillade grönsaker och den milda sötma som en del grillsåser eller marinader kan ha. Och tack vare de ljuvligt mogna tanninerna behöver man heller inte oroa sig för att vinet ska bli bångstyrigt och kärvt i mötet med sådana smaker.

Importör i Sverige är Solera Sweden, www.solera.se

När man talar om Malbec från Argentina blir det alltid tal om Mendoza som helhet, mer sällan om underdistrikten eller andra distrikt. På sitt sätt är det lätt att förstå, 76 procent av allt vin i Argentina kommer just från Mendoza. Den här gången vänder vi dock blicken västerut, mot Anderna och den lite högre belägna regionen San Juan. Regionen ligger direkt väster om Mendoza och sydväst om det mycket mindre La Rioja och det är faktiskt en region med betydelse – här odlas vin på omkring 32 200 hektar vilken ändå är en betydande del av landets idag cirka 211 000 hektar stora vingårdsareal (den har successivt minskat under 2000-talet).
Man talar också ofta om höghöjdsodling med altituder kring 900 till 1 200 meter i Mendoza och menar ibland (felaktigt) att det rör sig om de högsta vinodlingarna i världen. Det stämmer inte riktigt, det finns motsvarande eller högre höjder för vinodling på annat håll i både Sydamerika, Nordamerika, Europa och Asien. Och här i San Juan är altituden högre än i Mendoza och den genomsnittliga altituden är omkring 1 300 meter men de högst belägna vingårdarna når mycket högre än så. Rent klimatmässigt är området klassat som öken eller halvöken, men nederbörden är en liten aning högre än i Mendoza, vilket förklaras av att nederbörden sveper in från Pacific i väst och har lite kvar att ge efter att lämnat ifrån sig det allra mest i Chile och på vägen uppför Anderna där. Tack och lov finns det obegränsat med smältvatten från snö i Anderna och det används för att bevattna vingårdarna. För övrigt är dagarna soliga och lagom varma, men sällan varmare än 28 grader (vilket är fyra till åtta grader lägre än i Mendoza) och det ger rankorna gott om energi att föda fullmogna och fruktgenerösa druvor. Samtidigt är nätterna till följd av den höga höjden så svala att druvornas naturliga syra bevaras. På grund av det höga läget uppe i Anderna kan frost vara ett problem under våren, särskilt i de lägre delarna av dalgångarna.
Just det här vinet kommer från underområdet Valle de Pedernal, en dalgång som omges av bergskedjorna Sierra del Tonal i öst och Sierra Pedernal i väst. Dalgången har fått sitt namn pedernal efter det lokala namnet på ”flinta” som dominerar de mörka och magert steniga jordarna här. Enligt ledande vingeologer i världen är den här typen av jord ovanlig och det sätter också en viss prägel på vinerna.
Malbec täcker 23 procent eller 2 793 hektar av vinodlingen i Valle de Pedernal och är därmed den viktigaste druvsorten. Därefter hittar man Syrah (21 procent), Bonarda (19 procent) och Cabernet Sauvignon (tolv procent) i odlingsstatistiken.

Det här vinet görs uteslutande med Malbec som kommer från några av de högre vingårdarna i Valle de Pedernal, framför allt Block 8, belägen på omkring 1 400 meters höjd. Här uppe sveper en konstant svalkande bris. En annan faktor som är viktig med höga höjder är en tunna luften som ger ökad UV-strålningen med en mycket positiv effekt på utvecklingen och mognaden av tanninerna i druvorna. Rent generellt ökar nivån av UV-strålningen med upp omkring tre till fyra procent per hundra meters högre altitud. Det är en viktig förklaring till att höghöjdsviner har så fin tanninstruktur.
Efter noggrann sortering har druvklasarna avstjälkats och efter en traditionell alkoholjäsning har vinet mognat under tolv månader i 225 liter stora ekfat, både franska och amerikanska och omkring 20 procent nya. Det vi hittar i glaset är ett riktigt trevligt vin, på sitt sätt stort i doften med en härlig blåfruktig och blommig parfym med en delikat placerad ekfatsötma – men det känns inte solvarmt och tungt utan mer åt det eleganta hållet till. Smaken är medelfyllig, härligt fruktig med en uppfriskande syra och trevligt placerad tanninstruktur. Det är definitivt ett bra exempel på Malbec och det kan lika gärna drickas nu som om fem till åtta år.
Köp ett gäng flaskor och invänta först vårsolen – och ta då fram grillen.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Dags att veva ihop en god pasta, svamprätt eller elegantare fågel- eller kycklingrätt och korka upp ett härligt vin med Nebbiolo. Att jämt falla för genvägen risotto så fort viner från Barolo och Barbaresco kommer på tal är faktiskt ganska fantasilöst – även om det också är gott. Vad är det då vinerna med Nebbiolo vill ha på tallriken. Först och främst inte alltför kraftig mat eftersom viner sällan är mer än medelkraftiga, sedan gäller det att undvika tydlig sötma och kryddhetta i maten eftersom det triggar vinets tanniner. Samma sak om man bygger maträtten med mycket beska råvaror som klorofyllgrönt och olika typer av sallater eller färska gröna örter (åtminstone om de inte har fått lämplig smaksättning med fett, salt och lite syra). Det Nebbiolo däremot älskar är fett och krämiga texturer och då spelar det ingen roll om det är en pasta med smör eller lite grädde eller ett tillbehör i andra rätter som har den feta känslan. Då integreras tanninerna perfekt och även den som normalt sett inte uppskattar Nebbiolo kommer tycka att det är en bra kombination.

Det är alltid intressant att höra de ofta övertygande beskrivningarna om skillnaderna mellan vinerna från Barbaresco och de från Barolo. Övertygelsen är att de från Barbaresco alltid är mer eleganta medan barolovinerna bjuder på större kraft och struktur. Det ligger en viss sanning i det, men den är långt från allena sann. Ett vins karaktärer styrs inte bara av landskapet, jordarna och klimatet – människan som verkar här har genom filosofi, metoder, hantverk och skicklighet också en mycket viktig del i hur vinet doftar och smakar. Medan den ena firman gör lite rustikare viner, gör den andra lite mer eleganta, och medan någon gör lite kraftigare viner gör den andra lite mer lättsamma viner. Firman Massolino har en stil som mer rättvist kan beskrivas som elegant, oavsett vinerna kommer från Barolo (där de har sin bas och gör de flesta av sina viner) eller Barbaresco (som är ett nyare kapitel i deras historia).
Barbaresco är däremot med sin bara 728 hektar försiktiga och ganska sammanhängande vingårdsareal (bara tre byar) ett mindre och smalare definierat vinområdet, medan Barolo stäcker ut sig över elva byar i ett mycket större område med både varmare och svalare (norr) zoner. Totalt sett omfattar odlingen här 2 058 hektar och här liksom i Barbaresco är det uteslutande Nebbiolo som godkänns.

Tittar man lite närmare på Barbaresco ligger appellationen på den högra stranden av floden Tanaro sydost om Alba, till viss del skyddas området från Medelhavets varmare klimat av bergsryggar i söder och väster. Det bidrar till ett något svalare klimat som till stor del förklarar att det finns fina förutsättningar för elegans och fräschör i vinerna. De viktiga byarna här är Barbaresco, där vingårdarna breder ut sig över en amfiteaterliknande sluttning intill byn, samt Neive och Treiso. Vingårdarna ligger på sluttningarna, omkring 150 till 450 meters höjd totalt sett och för Nebbiolo som ger vinet Barbaresco ligger de snarare på 200 till 400 meters höjd.
Liksom resten av regionen har man ett kontinentalt men inte påfallande varmt klimat och nederbörden, som mestadels faller om hösten fram till våren och till mindre del på somrarna, ligger i normalfallet på cirka 800 till 900 millimeter om året, precis som i Bourgogne och Bordeaux.

Firman Massolino är välkänd och hör till de mer välrenommerade i Barolo. Här gör de utöver välgjorda och goda instegsviner med Barbera, Dolcetto och Nebbiolo och en superelegant Chardonnay, flera baroloviner inklusive vingårdsspecifika från Vigna Rionda, Parussi och Margheria. Med årgång 2019 skrev familjen ett nytt kapitel i sin historia genom att för första gången göra ett vin från Barbaresco. De säger själva att de alltid har varit förtjusta i finessen i vinerna från Barbaresco och längre drömt om att få addera Barbaresco till sin vinlista, men att det varit svårt att få möjlighet att köpa mark eller ens druvor här. Genom en historisk vinodlare i Neive fick de till slut tillgång till druvor från tre välkända vingårdar; Albesani, Starderi och Serraboella. Sedan 2019 gör man två viner, en Barbaresco Albesani och den som nu är veckans vin.
Det här vinet har vinifierats på klassiskt vin i ekjästankar vid upp till cirka 30 grader och regelbunden överpumpning av skalkrosset, därefter har vinet mognat under 18 månader i större slavonska botti. Vinet har en fint parfymerad doft med elegans, solmognad röda körsbär och en viss blommighet och den är väl sammansatt och känns trots ungdomen omedelbar och inbjudande. Smakmässigt är vinet medelfyllig, lite mer ungdomligt återhållet även om frukten har en tydlig position och ger den unga tanninstrukturen och friska syran en fin balans. Jodå, nog går att njuta av det här vinet till fullo redan idag, allra helst till maten, och hellre luftat minst en halvtimma i karaff än serverat direkt från flaskan. Men köper man ett par flaskor dricker man en eller två unga och sparar resten i fyra fem år till.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se