Vi leker med tanken att vinet serveras blint i en klassiskt rundad bourgognekupa, vid svala 16–17 grader och helt utan presenterade ledtrådar. Då är det inte otänkbart att den första tanken går till Pinot Noir tack vare en förtjusande röda bärfrukten – men mer jordgubbar och solmogna hallon än syrliga körsbär och tranbär. Smaken tar oss på samma luriga resa med utsökt fruktighet och silkeslena tanniner, men felgissningen blir inte långvarig. Det som avslöjar att det inte är Pinot Noir är att frukten i slutändan känns lite soligare och varmare och att syran inte alls är den man känner i bourgognedruvan. Plus att det här vinet med lite luft i glaset och något högre temperatur vinner en underbar kryddighet med toner av lakritsrot. Och med ens är det en skolboksmässig buteljering med Grenache om än av lite elegantare snitt (okej, alkoholhalten ligger som väntat för druvsorten på 14.5 procent, men syran är höga 5.7 gram per liter, faktiskt högre än i viner från Chablis).
Ser man till druvkaraktären, renheten, elegansen i den underbart goda doften och smaken och sätter den i jämförelse till den fjuttiga prislappen, kommer man omedelbart beteckna vinet som ett kioskvältarfynd!

Thistledown är en ung firma, grundad 2010 av vännerna Giles Cooke och Fergal Tynan. De två möttes alldeles innan de påbörjade studierna som skulle leda till att båda erhöll den eftertraktade titeln MW, Master of Wine. Ju mer de lärde känna varandra, desto mer förstod de att både hade samma funderingar om det australiska vinet och hur det uppfattades av konsumenter och samma visioner om hur man skulle kunna förändra och utveckla vinkulturen mot något mer elegant. Med firman Thistledown ville de skapa viner från framför allt äldre vingårdar och låta vinerna bygga på elegans, fräschör och naturlig kvalitet snarare än den tekniska perfektion och ofta mer fruktdrivna och alkoholstinna stil som var alltför vanlig för två decennier sedan.
Grenache var en av de druvsorter de ville satsa på, för trots att det är en historisk druvsort i Australien var den inte särskilt vanlig i druvrena viner, snarare i så kallade GSM, cuvéer med Grenache, Shiraz (Syrah) och Mataro (Mourvèdre) som helt hade inspirerats av vinerna i södra Rhône. Man tror att Grenache kom till Australien under 1830-talet och idag hittar man den äldsta bevarade vingården i Barossa Valley och i den planterades stockarna 1848.

Trots att Grenache är en druvsort med storslagen proveniens från Châteauneuf-du-Pape och senare också resten av södra Rhône och i delar av Spanien, skulle Grenache här i Australien framför allt användas till starkviner fram till 1960-talet ungefär. Därefter började den ge vanliga bordsviner, men då gömd i blandningar. Idag växer Grenache på inte mer än 1 507 hektar i hela Australien, att jämföra med 39 893 hektar med Shiraz som sedan länge är landets allra mest planterade druvsort.
Thistledown är en av ett par producenter som däremot har valt att satsa på Grenache och ett av deras viner, Sands of Old Vine Grenache från McLaren Vale, hyllas inte bara som ett av de allra bästa av Grenache i landet utan nämns också bland de allra bästa röda vinerna totalt sett.

Gorgeous Grenache kommer från gamla vingårdar i det svalare området McLaren Vale och Riverland på gränsen mot delstaten Victoria i öster. Druvorna har skördats för hand och på traditionellt vis vinifierats i hela klasar i små öppna tankar med den naturliga jästen. Vinet har sedan dragits över till äldre stora ekfat (foudres) för lagring och det har buteljerats utan klarning eller filtrering. Det är precis samma vinifiering som hos de bästa firmorna i Rhône.

På tallriken har vi gärna allt från grillad fisk med tartarsås eller annan fet sås som exempelvis aioli till kyckling, lamm eller fläskkött (också det gärna grillat) med sydfransk prägel av örtkryddor. Eller lite mer lagrade get- och fårostar som gärna kan serveras med en god olivolja. Och det dricks allra bäst nu och de kommande fyra fem åren – något direkt lagringsvin är det inte, dessutom kommer du inte kunna hålla fingrarna borta från vinet om du köper på dig många flaskor!

Importör i Sverige är Budbreak, www.budbreak.se

OBS! På grund av stora störningar i leveranser, har detta vin blivit lite försenat – men ha förtröstan, det är ett vin du gärna väntar på. Lägg det på minnet en kort stund, köp det sedan och bli en av oss alla som älskar vinerna från Tavel.

Är det inte dags att vi lägger en superstor och långvarig trend bakom oss, roséviner som är så bleka att vi knappt ser att de är roséviner, och istället ger liv åt en förhoppningsvis ny trend, en med roséviner som har djupare färg och större intensitet och smakrikedom. I så fall är de berömda rosévinerna från Tavel i södra Rhône en fantastiskt startadress för just det.

Att Rhône mest förknippas med rött vin är inte konstigt, hela 76 procent av den totala produktionen i det idag 65 197 hektar stora vindistriktet är rött vin. Det vita vinet står för elva procent och rosévinet för 13 procent. Allt rosévin görs i den södra och varmare delen av distriktet Rhône och den större mängden av det rosévinet buteljeras som Côtes du Rhône, men man gör också en hyggligt stor mängd rosévin i flera appellationer, så kallade crus, men som tillägg till det röda och ibland även lite vitt vin. En appellation är unik eftersom den enbart tillåter rosévin, Tavel.
Det här är ett gammalt vinområde och man har kunnat spåra vinodlingen tillbaka till 500-talet före Kristus. På den tiden var det greker som planterade vingårdarna, i vår tideräkning var det snarare romarna. Först på 1200-talet började området kallas Tavel efter en omskrivning av det dessförinnan använda namnet Villa Tavellis efter den mest kända egendomen. Tack vare påvarnas ankomst på 1300-talet skulle vinet från Tavel få spridning till Italien, men vilken typ av vin det rörde sig om är inte fullt dokumenterat. Troligen rörde det sig om förhållandevis lätta röda viner som kom att bli föregångare till rosévinerna. Huruvida vinet från Tavel blev det första riktiga rosévinet i Frankrike eller om det fanns något annat tidigare kan vi lämna därhän, men vinet från Tavel blev helt klart det första kända rosévinet.

Långt senare skulle den franska kungen Louis XIV bli så förtjust i rosévinet från Tavel att vinet blev känt över hela Frankrike och snabbt vann ett mycket gott anseende. År 1902 etablerades ett syndikat med odlarna i området och 1926 drog de upp riktlinjer för hur gränserna för området Tavel skulle dras, vilka druvsorter som skulle tillåtas och även att bara rosévin skulle tillåtas använda ursprungsnamnet Tavel. Dessa bestämmelser skulle ligga till grund för det som 1936 blev appellationen Tavel.
Idag täcker vinodlingen här 887 hektar, vilket gör Tavel till en medelstor appellation. Den ligger på den västra stranden av floden Rhône, nära den lokala huvudstaden Avignon som var påvarnas säte. Klimat är liksom i resten av södra Rhône präglat av solvärme och närheten till Medelhavet och jordarna utgörs av en blandning av sand, lera och kalksten, på sina håll täckta med typiska rullstenar. Nio druvsorter godkänns för rosévinet och de allra viktigaste av dessa är Grenache, Syrah, Mourvèdre och till mindre del Cinsault och Carignan. Calitor är också godkänd, men knappt ens planterad i appellation. Man tillåter också de gröna druvsorterna Clairette, Bourboulenc och Picpoul som bidrar med elegans och fräschör.

Och det är precis exakt allt det här som veckans vin har, en charmerande solmogen rödfruktig doft och kropp, en silkig textur och lång smak med utsökta toner av vildhallon, röda äpplen och blodcitrus och en fräschör snarare än syra. Det är riktigt gott och skolboksmässigt sitt ursprung. Man njuter av vinet nu, gärna svalt serverat vid cirka tio grader för störst elegans, men intressant nog klarar rosévinerna från Tavel också att lagras i fyra fem år tack vare sitt djup och sin struktur. Antingen dricker man vinet som det är eller serverar till maträtter med sydfransk touche av tomat, vitlök och örtkryddor, fisk eller kött spelar mindre roll, och det är också ett rätt skönt vin att ha till det grillade i sommar.

Firman E Guigal behöver knappast någon presentation, dels är de en av Frankrikes och till och med världens mest hyllade vinproducenter, dels hittar vi ett flertal av deras viner på de allra flesta av landets Systembolagsbutiker. Vill du prova ett annat gott rosévin från dem, köper du deras lite lättare och ljusare 2022 Côtes du Rhône Rosé (nr 50612 för 149 kr), den härligt blommiga och eleganta 2022 Côtes du Rhône Blanc (nr 71947 för 149 kr) eller den mörka, lätt kryddiga och av Syrah dominerade röda 2020 Côte du Rhône (nr 2011 för 149 kr). Alla dessa är definitivt fynd som varmast rekommenderas.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Här var det minsann varken hemligheter eller lögner såsom etiketter säger, istället är vinet precis det man hoppas med på Chenin Blanc på etiketten, en sjurungandes druvsortskaraktär och precis den renhet och fräschör som både druvsort och plats ska leverera.
Doften i det purunga vinet är just ungdomlig och spänstigt, absolut kristallklar och ren och med en sprittande citrusfruktighet och fin somrig blommighet. Smaken är precis lika livfull, knappt medelfyllig men något sätt ändå intensiv, också den pur ren och med en påfallande stor fräschör och frisk syra. Har det undgått någon att Chenin Blanc är en syrafrisk druvsort och har just det man upplever i det här vinet, då köper man en flaska och får allt bekräftat. Och priset, närmast fyndmässigt!
Chenin Blanc är en av de tidigaste druvsorterna att planteras i Sydafrika. När de första sticklingarna kom hit år 1655 med Jan van Rieebeck, som var kommendör i Cape mellan 1652 och 1662, gick sorten av någon ännu inte känd anledning under namnet Steen. Enligt noteringar pressades det första vinet med Steen fyra år senare. Steen lär ha varit populär, för den planterades flitigt runt om i kolonin. Först på 1960-talet skulle professor Orffer vid Stellenbosch University identifiera att Steen och Chenin Blanc var samma druvsort och han gjorde det genom att importera sticklingar med Chenin Blanc från Loire och driva upp plantor av dessa för att jämföra med landets Steen.
Vid mitten av 1970-talet hade Chenin Blanc blivit den allra mest planterade druvsorten i Sydafrika och toppnoteringen kom 1989 då den odlades på 30 680 hektar, vilket är avgjort mycket mer än i Loire eller någon annanstans i världen. Med tiden skulle andra druvsorter långsamt vinna mark och Chenin Blanc minskade successivt i areal. Sedan 2005 har minskningen varit mycket mindre och idag odlas Chenin Blanc på 16 182 hektar – och det är fortfarande landets mest planterade druvsort även om det försvinner några hundra hektar varje år. Den totala vingårdsarealen i Sydafrika är idag 87 848 hektar och det vita vinet står för cirka 55 procent av landets vinproduktion. Övriga betydelsefulla gröna druvsorter är Sauvignon Blanc med 10 028 hektar, Colombard med 9 144 hektar (den ingår mest i lite billigare blandningar) och Chardonnay med 6 557 hektar.

Chenin Blanc har allra högst troligt sitt ursprung i Anjou i Loire och idag odlas den på ungefär 9 000 hektar i Loire som helhet, i jämförelse ganska liten areal, och främst i områdena Anjou, Savannières och Coteaux du Layon (där gör man sött vin med den). Den är känd att kunna ge alltifrån helt torra viner till halvtorra och ädelsöta viner och många vinkännare och sommelierer håller druvsorten som en av de finaste gröna i världen.
Det är en tidigt knoppande sort som tyvärr kan drabbas av frost i svalare klimat som Loire, men här i Sydafrika slipper den undan frosten. Däremot är den tunnskalig och känslig för svampsjukdomar och därmed också botrytis, men det senare är positivt eftersom Chenin Blanc kan ge upphov till några av de allra finaste söta vinerna i världen.

Stellenrust Estate ligger Stellenbosch och är med sina omkring 200 hektar stora vingårdar en av de största privatägda producenterna i Sydafrika. Det här vinet görs uteslutande med Chenin Blanc som kommer från vingårdar som planterades 1983 med friväxande stockar (bush vines) i granitjordar. Druvorna skördades för hand, pressades långsamt vid låg temperatur så att musten fick några timmars skalkontakt, därefter jästes musten i äldre 228 liters franska ekfat. Någon ek går dock inte att notera i vinet, just eftersom faten är äldre och därmed neutrala. Lagringen på den fina jästfällningen sträckte sig över nio månader. Att det färdiga vinet har fyra gram restsötma går inte att känna, mycket tack vare att syran är fantastiskt hög – hela 7.6 gram per liter, fullt i klass med bra viner med Riesling.
Det är ett vin att njuta av direkt, inte lagra, och servera svalt vid cirka tio grader (för kallt och syran kommer att ta över smakupplevelsen helt). Maten bör allra helst vara av lite elegantare snitt, inte för smakrik och framför allt inte sötaktigt (söta skaldjur, söt frukt, sötma som smaksättning) eftersom vinets syra då tar sig ännu större uttryck. Istället bör såsen till exempelvis fisken eller sparrisen få en ordentlig smaksättning med färskpressad citron och gör man tillbehör med färska smörslungade grönsaker bör man också smaksätta dem med citronsaft. Syran i vinet ska nämligen matchas av motsvarande syranivå i maten.

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

Ibland går jag händelserna i förväg och den här gången gäller det ett riktigt trevligt rosévin som jag hoppas att du lägger på minnet eftersom det faktiskt inte lanseras förrän om några veckor, den 24 maj. Det blir tyvärr så ibland när man inte har möjlighet att publicera artiklar i perfekt synk med lanseringar. Men, desto mer och trevligare att se fram emot – så skriv ner detta någonstans där minnet snabbt plockar fram köprådet!

Trenden de senaste åren har varit mer än övertygande, vi dricker betydligt mer roséviner idag. Personligen tycker jag att det är hög tid för ombyte från den lätta och bleka stilen från Provence i södra Frankrike till roséviner med lite mer färg, större doft och mer smak. Och här har du ett sådant, ett vin som är riktigt trevligt nu på senvåren och än mer till sommarens lite smakrikare grillmåltider.
Pinot Noir är inte den vanligaste rosévinsdruvan, bara en procent av allt vin i Bourgogne är rosé och majoriteten av det kommer från de mindre kända vinområdena kring Chablis i norra Bourgogne. Man hittar såklart rosa mousserande viner med Pinot Noir som huvudruva i både Bourgogne och Champagne, men faktiskt inte i särskilt många andra områden där Pinot Noir odlas och ger fina röda viner.
Tar vi oss till appellationen Sancerre i den övre (inre) delen av den långa floddalen, är det vita vinet det överlägset mest omtalade. Här har druvsorten Sauvignon Blanc hittat ett stabilt fäste och vinet från Sancerre har blivit känt över hela världen för sin finess, friskhet, eleganta druvblommighet och struktur sprungen ur de mineralrika jordarna. Mindre känt är att det i det 2 820 hektar stora vindistriktet också finns ungefär 595 hektar med Pinot Noir som sedan 1959 får ge både rosévin (i regel cirka 45 procent av arealen för Pinot Noir) och rött vin (55 procent) att buteljera som Sancerre.

Det här vinet görs med Pinot Noir från mellan tio och 30 år gamla stockar som växer i flintajordar, som är en naturlig del i pinotvinets mineraliska fräschör. För största finess har druvorna skördats tidigt om morgonen, avstjälkats fullt och sedan krossats lätt med några timmars skalkontakt. Den rosa musten har sedan jästs i ståltankar vid låg temperatur och vinet har sedan mognat i tankarna fram till senvintern och buteljerats lagom till vårens rosévinssug.
Till skillnad från de mäkta populära rosévinerna från Provence, Rhône och södra Frankrike har rosévinerna från Bourgogne och Loire en härlig fräschör med saftigt frisk rödfrukt och god syra. Frukten drar som vanligt för bra pinotviner åt hallon, syrliga röda körsbär och även en nyans av tranbär och smaken är sammetslen mjuk och bjuder initialt på en liten nyans av sötma som snart balanseras av en skön friskhet. Det är rätt gott med den här fina syran i fruktiga roséviner. Man noterar också en svagt gräsig ton i slutet av smaken, ungefär som känslan av grässtrået man trär upp sommarens smultron på.
Drick vinet som det är, gärna vid cirka tio till som mest 14 grader beroende på hur varmt det är ute och hur mycket du vill bli svalkad av vinet. Det passar bra som sällskapsvin, till enklare småplock som ostar och charkuterier, grönsakspajer, lättare sommarmat med fint sötaktiga grönsaker och rotsaker, till den stekta fisken och lättare grillrätter. Lägg gärna till en somrig tomatsås med viss friskhet, det blir toppen.

Producenten Fournier Père & fils har en snart 100 år lång historia här i byn Chaudoux centralt i Sancerre, det är bara två år kvar till det stora kalaset (även om det var först på 1950-talet som man mer tydligt blev en vinproducent). Under sin existens har familjen Fournier inte bara sett hur det lantliga lilla området blev ett välmående vindistrikt, distinkt för druvsorten Sauvignon Blanc och ansett som ett av de bästa i världen för den, de har också sett området få status som appellation 1936. Firmans ungefär 60 hektar stora vingårdar är utspridda i de tre områden som har kommit att ses som underområden tack vare de olika jordarna; lerhaltig kalksten som ger något senare mognande druvor och struktur i vinet, flintajordar (de kallas lokalt för silex) som bidrar med friskhet och mineralisk spänst i vinet samt en i Loire ganska vanlig ljus vattenhållande hård jord som kallas tuffa (den har alltid använts för att byggs slott och hus med).

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Den här veckan tar vi oss till McLaren Vale i South Australia, ett område som kan spåra sin vinodling tillbaka till 1838, vilket gör området till ett av de allra tidigaste för vin i Australien. Att vinet tidigt fick fotfäste här berodde såklart på de utmärkta förutsättningarna, rikligt med sol och måttligt med nederbörd, men tack vare närheten till kusten har området också ett tacksamt svalkande klimat. Det leder till en utsträckt växtsäsong och viner med god friskhet och fräschör.
Idag odlas vin på 7 375 hektar och Shiraz utgör drygt hälften av den arealen. Cabernet Sauvignon är med sina 1 325 hektar distriktets näst viktigaste druvsort. Utöver dessa sorter hittar man flera både gröna och blå Rhônedruvor samt lite mer udda sorter som Vermentino och Tempranillo. Medan Australien till allra största del har undsluppit vinlusen, har McLaren Vale helt och hållet förskonats från eländet. På plussidan står också ett McLaren Valley har landets största areal av ekologiska och biodynamiska vingårdar och ekologiskt är också vad det här vinet är.

Det finns gott om karaktärsfulla vinmakare i vinets vida värld och en av dem är Chester Osborne som är frontfigur och sedan 1984 i fjärde generation driver den omtalade firman d’Arenberg i McLaren Vale i Australien. Firman har precis fyllt 112 år, en ansenlig ålder för en australisk vinfirma med tanke på att landet inte blev en särskilt stor vinproducent förrän de senaste femtio åren. Idag har d’Arenberg 243 hektar stora egna och arrenderade vingårdsägor och med det är man den största ekologiska och biodynamiska vinproducenten i Australien. Man har 37 olika druvsorter och gör upp emot 50 olika viner – allt från mousserande, till vita och roséviner och en rad lätta till kraftiga röda viner. Flera av vinerna är i sitt slag unika och det är en fantastiskt rolig (och god) producent att bekanta sig med.

Bara ett stenkast från vineriet ligger den vingård från vilken Chester selekterar det bästa av sin Cabernet Sauvignon och just här från gamla kloner som knappt finns kvar längre. Efter handskörd med en första selektering av druvklasar redan i vingården skedde en andra sortering av druvorna i vineriet. Hantverket är sedan ganska traditionellt, skonsam trampning av druvorna under vinifieringen snarare än nerpressning eller överpumpning med den jäsande musten. Strax innan allt socker har jäst ut till alkohol dras det halvjästa vinet över till en mix av framför allt äldre men också nya franska ekfat för slutjäsning, malolaktisk jäsning och lagring under 18 månader på den fina jästfällningen utan omdragning. Buteljering skedde utan att vinet klarades eller filtrerades. I det tekniska protokollet läser man att alkoholhalten ligger på 14.5 procent och syran på nästan sju gram per liter, vilket är en påfallande hög syra.

Jodå, nog är det Cabernet Sauvignon i glaset, i allra högsta grad, soligt fruktmogen och läcker med tydliga toner av mörka vinbär och björnbär och en lätt vaniljkryddig nyans från ekfaten. Det är ungt och primärt och intensivt och för lite större nyansrikedom rekommenderas en stunds luftning i karaff innan servering. Smaken är medelfyllig och lika solmoget fruktig, mjukt sötaktig i texturen men också uppfriskande fräsch med en pigg syra och även här med en lätt ekfatskryddig känsla mot slutet av smaken. Att vinet är ungt innebär också att man nu känner en del tanniner och av den anledningen rekommenderas luftning i karaff i minst 30 minuter (det polerar tanninerna lite) och matchning till en maträtt som har en fin sälta och något krämigt tillbehör som fångar upp och rundar av den sträva känslan. Alternativt att man lagrar vinet i minst fem år från idag, det gör också vinet en liten aning mjukare. Omkring 18 graders serveringstemperatur och ett bordeauxglas är också att rekommendera.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Director’s Reserve är serien med prestigeviner hos den hyllade firman Tokara och det här är en klassisk bordeauxblandning med dominans av Cabernet Sauvignon och en ganska hög andel av den mörka, lite blommiga och välstrukturerade Petit Verdot. Druvorna kommer enbart från de egna och framför allt bästa vingårdslotterna i Stellenbosch. Efter noggrann sortering av druvorna har vinifieringen inletts med fem dagars kallmaceration följt av en naturlig jäsning i både ståltankar och större äldre ektankar) och man har tillämpat både överpumpning och nerpressning samt delestage som extraktionsmetoder beroende på kvaliteten och tanninstrukturen i de respektive tankarna.
Efter jäsning har vinet dragits över till 225 liter stora franska ekfat, ungefär hälften nya och resten ett par år gamla som mest. Under lagringen har man gjort fyra omdragningar från fat till fat och slutligen har vinet buteljerats utan att klaras, men efter en lätt filtrering. Hela framställningen känns igen från den hos toppslotten i Bordeaux och andra producenter som siktar högt i sin produktion. I färdigt skick har vinet en alkoholhalt på 14.5 procent, en uppfriskande syra på 5.4 gram per liter och ungefär två gram ojäst druvsocker som bidrar till en lättgillad rondör till syran och tanninerna.
Det här vinet är rent ut sagt fantastiskt bra. Här finns den mörka och djupa frukten som hör hemma i en ambitiös bordeauxblandning från soliga breddgrader, men också mycket av den elegans och nyansrikedom som har vinerna från just Bordeaux så berömda. Ekfaten är snyggt integrerade och noteras mest som en svag viskning av nymalet kaffe och cigarrlåda och tanninerna håller vinet samman på ett stilfullt sätt men är precis allt annat än markerade. Det är en väldigt gott vin som på alla sätt visar att Sydafrika idag producerar viner av allra högsta klass.

Under 2000-talet har odlingen och vinproduktionen i Sydafrika totalt sett minskat något jämfört med den på 1980- och 1990-talen, samtidigt har vinerna överlag tagit imponerande stora steg framåt i kvalitet, inte minst de senaste tio åren, och landets viner är idag bättre än någonsin.
Med en historia som i år skriver 300 år är egendomen Tokara en av de äldsta i Sydafrika. År 1994 fick egendomen nytt liv sedan den hade köpts av familjen Ferreira som lät plantera vin på marker på 350 till 550 meters höjd i Simonsberg Mountains, där klimatet har en tydlig påverkan från False Bay och dess svalkande havsvindar. Jordarna kombineras av sandsten och vittrad granit och passar flera druvsorter, som Chenin Blanc, Sauvignon Blanc och Chardonnay för vitt vin och de fem blå bordeauxdruvorna för rött vin. Man har också vingårdar i Elgin och Hemel-en-Aarde ute vid kusten för mer svalodlade vintyper. Idag har man sammanlagt 82 hektar stora egna vingårdar och är därmed en medelstor vinproducent.

Det här vinet är fullt njutbart redan nu, men liksom andra unga smakrika röda viner vinner det lite mer finess på en halvtimmas luftning i karaff. Omkring 18 grader är en lämplig serveringstemperatur och glaset får gärna vara av bordeauxformat. Vill man uppnå en än mer förfinad doft och smak kan några upp till fem års flasklagring vara att rekommendera. Det kommer såklart att hålla långt längre än så om man förvarar flaskan bra.
Servera vinet till medelkraftiga rätter av kyckling, lamm eller nötkött som gärna kan få ett inslag av en skysås med frisk rödvinssyra och en grönskande smaksättning med färska gröna örter för att matcha vinets grönskande aromer.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Det är svårt att inte imponeras av familjefirman Catena Zapata, som i mångt och mycket satte Mendoza och Argentina på den moderna internationella vinkartan för tre decennier sedan. Innan Nicolas Catena hämtade sin inspiration och mycket av sina idéer och metoder från Kalifornien och framför allt Napa Valley, var Argentina ett vinland med volym- snarare än kvalitetsproduktion. Han kämpade i motvind, de argentinska vinfirmorna förstod inte hans visioner, men han fick till sist full vind i seglen med stor framgång när hans viner började vinna priser internationellt och dessutom fick uppmärksamhet i ansedda tidskriften Wine Spectator. Det här var på 1990-talet och sedan dess har det hänt fantastiskt mycket i Argentina som vinland och hos familjen Catena som vinproducent. Den här veckan slår vi på stort, i stil med vad Nicolas Catena ville göra förr, och satsar på ett absolut fantastiskt vin med Malbec som Veckans Vin. Visst kostar det, men så är det också ett vin som kan mäta sig med toppviner från Napa Valley, Bordeaux, Toscana och Ribera del Duero – och då ter sig prislappen faktiskt inte särskilt hög.

Så vad är det vi har i glaset? Inget mindre än familjen Catenas hyllning till druvsorten Malbec. Om man börjar med etiketten berättar den historien om Malbec, från Frankrike till Argentina. Ett av porträtten visar Eleonora av Akvitanien (området i sydvästra Frankrike som bland annat omfattar Bordeaux mot Cahors, varifrån Malbec ursprungligen kommer) som var drottning i Frankrike mellan 1137 och 1152 och sedan i England från 1154 till 1189. Etiketten visar också en mörkare sida, en spökliknande kvinna som symboliserar vinlusen som spred sig i Europa i slutet av 1800-talet och förgjorde vingårdarna här.
”Tack och lov hade Malbec kommit till Argentina på 1850- och 1860-talet, innan vinlusen satte grepp i de europeiska vingårdarna och den Malbec vi har här i Argentina är av de kloner som fanns i Europa på 1800-talet och det kan till viss del förklara varför våra viner är lite annorlunda än de europeiska”, förklarar Adrianna Catena som är dotter till Nicolas.
”Eftersom vi inte har sett vinlusen i Argentina, i alla fall än så länge, är närmare 90 procent av våra vingårdar i Argentina och mer exakt 96 procent av vingårdarna i Mendoza oympade, alltså planterade med egna rötter”, säger hon vidare och menar att det tillsammans med den höga höjden och tunna luften också påverkar vinets karaktär.
På etiketten ser man också en inte personifierad vinodlare, enligt Adrianna en viktig spelare i historien om druvsorten eftersom det var bönderna i Argentina som skötte om vingårdarna och såg till att dagens odlare har kunnat göra vin med Malbec. Och så ser vi såklart också familjen Catena personifierad som symbolen för renässansen av Malbec i Argentina.
Mer precist i glaset har vi ett ganska imponerande vin med mörk och tät färg, drygt medelstor till intensitet med en mörk och rik körsbärsfrukt, både djup och nästan lite blåblommigt aromatisk med en ungdomlig men fin ekfatssötma. Det är på sitt sätt ett rätt mäktigt vin som allra helst ska slås upp i karaff för att luftas i minst en halvtimma eller gärna lite längre, alternativt (om man har tålamod) lägga undan i vinkällaren omkring fem år för större finess.
Smaken är fyllig men inte koncentrerad och tung, generöst och mörkt fruktig med en antydan av fruktsötma men intressant nog också en sval känsla. Det hela hålls ihop av en ung och stadig men samtidigt fin tanninstruktur och allt lyfts av en uppfriskande syra. Det är verkligen snyggt sammansatt.

Argentino Malbec är det typiska grillvinet, nu på våren eller till sommaren, där maten kan vara smakrik och lite rökig utan att det tar över vinets karaktär, och tack vare vinets rikedom klarar vinet också en viss kryddighet eller mild sötma i tillbehören. Såklart kan man köpa några flaskor och spara till höstens mustiga grytor och långkok och om man har tillgång till viltkött blir Argentino Malbec också det utmärkta sällskapet till sådana rätter med skön gräddsås och söt bärgelé. Oavsett vad man serverar vinet till, är ungefär 18 grader en passande temperatur.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

En halvflaska med god champagne är något som alla borde ha på kylning för jämnan – på så sätt kan man snabbt och enkelt uppgradera vilken dag som med ett glas god champagne. Har man tålamod och låter halvflaskan ligga till sig i fyra fem år, får man dessutom ganska snabbt smak av lite mer mogen och komplex champagne, också det en vinst. Av den anledningen är Veckans Vin en supergod champagne i halvflaska.
Louis Roederer behöver egentligen ingen närmare presentation, det är ett av de mest uppskattade och hyllade champagnehusen i modern tid. Genom kloka beslut allt sedan vinlusen ödelade vingårdarna i Europa och många vingårdsägare paniksålde sina ägor, kunde Louis Roederer bygga upp en imponerande vingårdsareal som idag räcker till samtliga årgångsviner man gör, plus lite till. Dessutom är hela den arealen numera ekologiskt certifierad.
Det är lätt att hålla firmans prestigechampagne Cristal och de än mer exklusiva rosa versionen som de finaste vinerna man gör. Själv håller jag deras årgångsbetecknade blanc de blancs och rosévinet som de kanske mest komplexa viner man gör och till priset dessutom mycket mer köpvärda.

I Collection 245 byggdes vinet med 41 procent Chardonnay, 33 procent Pinot Noir och 26 procent Pinot Meunier, en cuvée som varierar med några procent uppåt och nedåt för varje sort mellan tappningarna. Druvorna kommer till ungefär lika delar från vingårdarna La Rivière, La Montagne och La Côte. I den här versionen har 55 procent skördats den soliga årgången 2020, vilken är den 245:e årgången i firmans historia och därför namnet på den här cuvéen (serien Collection handlar just om årgångsordningen från dag ett). För att bevara så mycket fräschör och elegant syra som möjligt har man låtit bara 22 procent av vinet gå igenom malolaktisk jäsning. I tillägg till basårgången har man adderat tio procent av reserveviner från 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 och 2019 om har lagrats i stora ekfat, samt hela 34 procent från firmans perpetual (en solera) som innehåller samma årgångar. Även i den här blandningen har man låtit blockera den malolaktiska jäsningen för delar av framför allt de varmaste årgångarna, såsom 2015, 2018 och 2019. Efter blandning och den andra jäsningen har vinet mognat på sin jästfällning i tre år innan dégorgering och rundats av med 8.0 gram dosage per liter, men så har vinet en syra på en bit över sju gram per liter.
Doften är medelstor och både ungdomligt friskt och spänstig med pigg äppelfruktighet och med en nötig och brödig komplexitet som är sprungen ur de äldre och mer lagrade komponenterna i blandningen. På så sätt är det här en utmärkt champagne att njuta av i bourgognekupa eller annat glas med stor kupa och då gärna till smörstekt fisk, pilgrimsmusslor eller lagrade hårdostar med lätt rostad brioche – det blir bländande fina kombinationer.
Smaken bygger vidare på en fina balansen, den är absolut torr och nästan stram, läckert mineralisk och begynnande mogen med livfull kolsyra och uppfriskande fruktsyra. Det är en champagne att njuta av vid cirka tio grader snarare än för kall.
Sett till djup, karaktär och komplexitet är den här champagnen ett par nummer större och ”mer seriös” än firmans vanliga men också goda Brut Premier och det är också en champagne som känns ha större lagringspotential. Därför kan det vara intressant att köpa några flaskor och njuta av dem successivt under de kommande åren. Det finns också kvar av tidigare versioner, Collection 243 (nr 77498, magnum för 1 289 kr och nr 87511, dubbelmagnum för 2 699 kr) och Collection 244 (nr 7602 för 569 kr).

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

Äntligen en riktigt god Pinot Noir från Central Otago som Veckans Vin här på Vinlegender!

Nya Zeeland är förvisso ett litet vinland, men ett välkänt sådant och ett vinland som växer så det knakar. De senaste tio åren har den planterade arealen ökat från 35 510 till 41 860 hektar och alltjämnt är det Sauvignon Blanc som med sina idag 27 084 hektar är den totalt dominerande druvsorten. I jämförelse är därför Pinot Noir att betrakta som en liten spelare i den nyzeeländska vinkulturen, men dess areal täcker idag 5 687 hektar och det gör den till landets näst mest planterade druvsort. Redan på 1970-talet och än mer på 1980-talet hade de första lovorden för Pinot Noir sipprat ut från det då knappt ens omtalade vinlandet Nya Zeeland. Då handlade det om distriktet Martinborough på Nordön, men det var först mot 1990-talets slut som Pinot Noir började slå igenom med full kraft – och då i distriktet Central Otago längst ner i söder. Vin hade faktiskt odlats här i södern redan i slutet av 1800-talet och till och med vunnit priser i vinutställningen i Sydney år 1881 – som ”Burgundy”. Exakt vad m för viner det rörde sig om är kanske oklart, på den här tiden stal man friskt namn från välkända vinregioner på sina viner.
Dagens Central Otago har i sina fem underområden sammanlagt 2 055 hektar stor vinodling och Pinot Noir är med 1 656 hektar den absoluta stjärnan (följt av 172 hektar Pinot Gris och 92 hektar Chardonnay). Trots de sydliga läget är det ett av de varmare vinområdena på Nya Zeeland eftersom man tack vare omgivande berg har ett kontinentalt snarare än kustinfluerat klimat.

Prophet’s Rocks Wines grundades 1999 och kan på sitt sätt räknas till de mer klassiska firmorna här. Man har sitt säte i området Bendigo i nordost som är det soligast. Man använder enbart druvor från sina egna vingårdar, har inte helt oväntat Pinot Noir som sin viktigaste sort och gör bland annat två vingårdsspecifika viner. Ett av dessa är Rocket Point Pinot Noir som kommer från just Rocket Point Vineyard som ligger i den allra nordligaste delen i Bendigo och är en av de brantaste vingårdarna i hela Central Otago. Den stiger från 226 till 351 meters höjd och blickar ut över Lake Duncan. Tack vare den magra och väldränerade skifferjorden blir skördeuttagen förhållandevis små, omkring 30 hektoliter per hektar, och de soliga dagarna fångar fruktintensitet medan de svala nätterna bevarar en härlig syra.
Vinmakaren Paul Pujol har både lokal (Marlborough) och internationell (Alsace, Loire och Oregon) erfarenhet och har ett samarbete med François Millet som under många år var vinmakare hos Domaine Comte Georges de Vogüé i Chambolle-Musigny i Bourgogne. Här hos Prophet’s Rock väljer man till skillnad från i Bourgogne dock att avstjälka alla druvklasar, annars är framställningen mer eller mindre identisk med den i Bourgogne; en inledande kallurlakning, naturlig jäsning i små öppna tankar, skonsam pigeage (nerpressning av skalkrosset) och efter jäsningen omkring tio månaders lagring i 228 liter stora ekfat från Bourgogne, cirka 15 procent nya.

Allt man vill ha från Pinot Noir finns här, det lätta och friska och mjuka och om man så vill lite mer sensuella. Och det man brukar få från det lite varmare Central Otago finns också här, ett djup och en slags intensitet som dock inte gör vinet kraftigt, bara mer lättgillat. Det här är väldigt välgjort och oerhört lättgillat, allra helst när det serveras svalt vid cirka 16 grader och då gärna i en medelstor kupa för att lyfta aromerna.
Maten bör vara medelkraftig som mest, stekt eller grillad vit fisk med ett gott persiljesmör och smörstekt svamp och gärna en mild sötma från rotsaker (jordärtskocka, morötter, rotselleri, palsternacka, persiljerot) eller motsvarande rätter med kyckling eller kalvkött. Vinet njuts allra bäst nu och de kommande tre till fem åren.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Mousserande vin hör egentligen alla årstider till, men nu på våren och inför alla mottagningar, fester och bröllop som duggar tätt, är säsongen för bubblor större än någonsin på året. Och vill man vara lite speciell och servera ett på sitt sätt ganska unikt mousserande vin är Danza Escumoso de Albariño särskilt intressant – ytterst lite mousserande vin av den druvsorten produceras nämligen.

Albariño är en gammal druvsort med en brokig historia. Under lång tid trodde man att det rörde sig om Riesling som hade färdats med cisterciensermunkar från Tyskland genom Bourgogne och hit ner till det nordvästra hörnet av Iberiska halvön. Studier gjorda på 2000-talet visar snarare att det rör sig om en lokal druvsort i den här delen av Spanien (och strax söderut i Vinho Verde i Portugal där sorten heter Alvarinho) som har odlats här i minst tusen år. Det kan till och med röra sig om en sort som fanns här när romarna hade hittat till området för tvåtusen år sedan. Att det är en lokal druvsort förstår man när man tittar på statistiken – drygt 90 procent av all Albariño och Alvarinho i världen odlas just här.
I det gamla Spanien var vinet härifrån uteslutande lokalt, det såldes aldrig utanför regionen. Vinet var enkelt, alltid odlat enligt det traditionella systemet pergola, högt uppbundna rankor som gav stora skördar av inte alltid ordentligt mogna druvor som resulterade i viner med ganska lätt kropp, hög syra och lågt pH. Efter att området Rias Baixas i Galicien började uppmärksammas på 1980-talet och 1988 fick status som egen appellation, Denominación Origen, utökades odlingen från några hundra till dagens cirka 4 000 hektar och från 14 vinerier till dagens 180. Samtidigt förändrades odlingen med mer genomtänkta vingårdar, oftast med tätare plantering och med lägre uppbindning i spaljé. Med det har också kvaliteten förändrats markant till det bättre.
Klimatet i Galicien är som gjort för vitt vin, den direkta närheten till Atlanten innebär att det sällan blir varmare än 25 grader på dagarna. Dessutom har man skyhög nederbörd, cirka 1 700 till 1 900 millimeter om året, vilket gör landskapet svalt och fuktigt och lummigt grönt. Det förklarar varför den här delen av landet kallas ”det gröna Spanien”. Omkring 98 procent av allt vin i Rias Baixas är vitt och totalt sett är drygt 90 procent av arealen här planterad med Albariño. Och står det Albariño på vinets etikett måste 100 procent av vinet vara gjort med Albariño. Övriga druvor i området är Treixadura, Loureiro och den minst vanliga Doña Blanca.

Det unika med det här vinet är att det är mousserande, bara en försvinnande liten del av vinet i Galicien är mousserande. Det har gjorts med 100 procent Albariño och som allra vanligast för sorten har jäsningen ägt rum i ståltankar vid låg temperatur för absolut renhet och fräschör. Därefter har vinet buteljerats och jäst en andra gång enligt den klassiska metoden, lagrats under nio månader på jästfällningen (idén är densamma som för cava) och inför slutkorkning tillsatts en dosage på tio gram per liter för att balansera den pigga syran som mättes upp till höga 6.75 gram per liter.

Det hör verkligen inte till vanligheterna att dricka mousserande vin gjort med Albariño, så referenserna är närmast obefintliga. Möjligen kan man göra jämförelser med crémant från Alsace eller Loire som också görs med aromatiska druvsorter och det är ungefär där någonstans som det här vinet landar. Rent fruktigt med fina toner av citronzest, gula äpplen och en slags blommighet. Vinet har lagrats för kort tid på jästfällningen för att ha hunnit utveckla någon autolytisk komplexitet, här är det istället fruktighet och svalka som gäller. Smaken är också fruktig och initialt med en viss antydan till sötma, men ganska snabbt tar syra och fräschör över och därmed upplevs smaken helt torr. Det är rätt trevligt, friskt och fruktigt och en utomordentligt fin aperitif till vårens och sommarens bjudningar. Servera vinet vid cirka åtta till tio grader och gärna i ett champagneglas med viss kupa.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se