Vill du dricka ett riktigt gott vin till höstens skaldjur och upplever att de två mest klassiska ”skaldjursvinerna” från Champagne och Chablis är för lätta och för strama, då är de vita vinerna från Rhônedalen de verkligt kloka att satsa på. Och av dem är det vita vinet från norra Rhône nog det allra bästa köpet. Dessutom är det ett smart köp eftersom det både är fantastiskt och i just det här fallet absolut fyndmässigt sett till pris och kvalitet (vita viner från Hermitage har en vana att kunna kosta mycket mer).
Till att börja med är bara knappt 15 procent av arealen i den totalt 136 hektar stora (lilla) appellationen Hermitage planterad med gröna druvsorter och det är därför ett unikt vin bara ur den aspekten. För vitt vin här i Hermitage är två druvsorter godkända, Marsanne och Roussanne, och man kan göra vinet av endera av dem eller båda. Just det här vinet är en cuvée av cirka 80 procent Marsanne och 20 procent Roussanne som till allra största del köps från flera odlare man har goda kontakter med. De vingårdslotter som ingår är främst Beaumes, Péleat och Roucoles som ligger mitt på den bitvis branta och överlag terrasserade sluttningen ovanför staden Tain l’Ermitage. Dessutom finns det ofta en liten portion druvor från över 50–60 år gamla stockar i de egna vingårdarna l’Ermite och Les Meurets som huvudsakligen ger druvor till firmans exklusiva toppvin Ermitage Ex-Voto. Musten jäses till fullo och mycket långsamt vid låg temperatur i ett år gamla ekfat, genomgår alltid malolaktisk jäsning och tillbringar totalt sett 22–24 månader i faten.
Färgen är som vanligt mättad och fint halmgul, med ålder kommer den vinna gyllene glans och större täthet. Doften är utsökt, till en början lite mer försiktig och finstämd med störst fokus på den fina gula stenfrukten och med bara en nyans av honung. Med en stunds luft i glaset, och än mer när temperaturen stiger någon grad, utvecklas läckra och mer komplexa toner av torkad frukt och både färska och lätt rostade hasselnötter. Mitt i allt detta hittar man också en fint stenig jordighet. Visst finns det en skugga av eken, men den doftnyansen kan förvillande lik jordigheten och druvans (Marsanne) typiska nötighet.
Smaken är rik och gulfruktig och blir med luftningen närmast fyllig. Den bjuder på en god struktur som nästan känns något tanninliknande av sin mineralitet, särskilt nu i sin ungdom. Det är helt klart ett storartat och gott vin, väl strukturerat och fortfarande ungdomligt, men det har redan nu en lång och intensiv eftersmak.
”Det här vinet kan drickas ungt, men det kan också mogna och utvecklas väl i tio till tjugo år”, förklarar Philippe Guigal som sedan 1997 har gjort familjens viner.
I det är det bara att instämma. Drick viner nu och de kommande två åren för ungdomlig frukt och fräschör, eller ge det omkring tio års lagring och njut sedan av det vid full komplexitet och mogen kraft.

När vi ändå lyfter fram det här goda vinet, kan vi ju lika gärna sätta strålkastarljuset på ett av deras andra vita viner som också är utomordentligt passande till höstens skaldjur, 2021 Condrieu (nr 92144 för 479 kr). Det vinet görs uteslutande den lite fruktigare och blommigare Viognier som enbart odlas i de allra nordligaste delarna av norra Rhônedalen, i appellationen Condrieu (ensam) och Côte-Rôtie (där till liten del samjäst i det röda vinet med Syrah). Den här typen av viner är tack vare sin insmickrande fruktintensitet som nästan kan upplevas som lite sötaktig fantastisk till både färsk och halstrad hummer och havskräfta, och såklart till fisk- och skaldjursrätter med klassiska skaldjurssås. Om vinet från Hermitage kan lagras länge, bör vinet från Condrieu drickas inom fem sex år från skörden.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Det här är ett speciellt vin från Châteauneuf-du-Pape och man kan ju börja med själva utseendet på flaskan. På sitt sätt ser flaskan ut som ett nästan arkeologiskt fynd i en vinkällare från sjörövartiden. Den frostade och sneda flaskan sticker såklart ut på hyllan och den kan säkert signalera att man borde ha satsat mer på vinet än designen. Och när man börjar leta efter årgången på vinet blir man nog också lite fundersam – någon sådan finns nämligen inte. La Fiole är nämligen något så ovanligt (bland lite exklusivare stilla viner) som en årgångslös cuvée där intentionen har varit att skapa en över åren homogen cuvée där årgångsskillnader jämnas ut och där man har sökt skapa komplexitet genom blandning av olika mognadsgrader.
Idag görs ett par sådana viner här, bland annat av Xavier Vignon, men när Charles Brotte lanserade den här cuvéen 1952 var det på sitt sätt som att ta ett steg tillbaka i tiden. Förr, och framför allt före vinlusen (på 1800-talet) och fram till och med andra världskriget, såldes det mesta av vinet i södra Rhône av négociants, handelshus som köpte färdigjästa viner från många vinodlare och lagrade dem för att saluföra under egna varumärken. De hade för vana att blanda viner på det här sättet. Det var först därefter som vinodlare började buteljera sina egna viner och då upphörde idén med att blanda årgångar för att istället bli mer specifik – således buteljera varje årgång för sig.

La Fiole görs med ett urval av druvor, huvudsakligen Grenache med inslag av framför allt Syrah och Mourvèdre, från sammanlagt 120 hektar vingårdar. De olika druvsorterna vinifieras var för sig, alla avstjälkade och i ståltankar vid ungefär 30 grader och omkring två veckors maceration. Vinerna dras sedan över till cementtankar för och slutjäsning av det allra sista druvsockret och malolaktisk jäsning under en period som kan sträcka sig över en eller två månader. Därefter sker blandning och vinet lagras sedan i upp emot 80–100 år gamla foudres under minst ett år. Där upphör det vanliga – inför buteljering kommer olika årgångar (vanligen tre eller fyra) att blandas till det slutliga vinet. I regel rör det sig om cirka 40 procent av den yngsta årgången och resten upp till fem år gamla viner.
Det finns många stilar på vinerna i Châteauneuf-du-Pape, inte undra på med tanke på att området är 3 128 hektar stort, att det finns 18 godkända druvsorter att använda (även om Grenache Noir är den totalt dominerande), att man kan vinifiera alla druvor eller vissa delar av blandningen med hela druvklasar, att man kan använda ekfat i olika storlekar och åldrar eller cementtankar och att man kan ha ganska olika ambitioner med sitt vin. Det här vinet är ganska klassiskt i sin fint fruktiga och elegant kryddiga och jordiga doft och det är helt befriat från ekfatssötma eller stjälkkryddighet och till smaken medelfyllig men ganska rikt fruktigt snarare än modernt tätt och kraftigt. Tanninerna är finpolerade, syran måttlig (som väntat) och eftersmaken medellång med en viss alkoholvärme mot slutet. Det är helt klart godare än vad flaskan vågar lova.

Familjen Brotte har en lång historia som vinodlare i södra Rhônedalen, men det var först på 1880-talet som Laurent och Christine Brotte planterad sina första vingårdslotter. De skulle senare bli en del av deras två egendomar Domaine Barville och Domaine Grosset. Först 1931 skulle handelshuset Maison Brotte grundas av Charles Brotte som hade som ambition att producera viner i framför allt Châteauneuf-du-Pape. Vid den här tiden var det svårt att leva på vinproduktion, men Charles lyckades och blev något av en pionjär med att buteljera viner. Hans son Jean-Pierre skulle fyra decennier senare börja exportera viner och blev också han pionjär inom just det området. På den här tiden hade vinerna från Rhônedalen inte något särskilt gott rykte. Idag är det annorlunda och numera exporteras vinerna från Brotte till nästan 100 länder.

La Fiole är ett eget varumärke hos Maison Brotte och serien innefattar viner i appellationerna Côtes du Rhone och Châteauneuf-du-Pape, både vitt vin, rosé vin, det här vinet och ett årgångsvin från Châteauneuf-du-Pape.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

En gång i tiden kallades vinet från Cahors för ”det svarta vinet” eftersom det var så mörkt och kraftfullt. Då var vinerna härifrån oftast ganska rustika och mådde bra av några extra års flasklagring innan korkarna drogs ur flaskorna. Nu på 2000-talet har vinerna i takt med den globala förfiningen inom vinodling och vinframställning blivit mycket mer lättgillade och eleganta, dessutom tidigare drickmogna. Det som med det här vinet fortfarande stämmer mot den gamla beskrivningen är den mörka färgen.
Doften är mörkfruktig som sig bör, nästan svarta körsbär och mogna på gränsen till kokta björnbär, men det är också elegant och snyggt balanserat med bara en antydan av ekfaten. Smaken är medelfyllig, generös och insmickrande fruktig, tanninstrukturerad med god syra, men väldigt långt för att kunna kallas rustik. Det här är ett riktigt bra exempel på hur underbart goda de moderna vinerna från Cahors kan vara.
Vinet kommer från familjefirman Clos d’Audhuy som har en lång historia som vinodlare och vinproducent. Egendomen ligger i byn Lacapelle-Cabanac i västra Cahors, på en något högre belägen platå (150 till 260 meters höjd) med tunn alluvial och grusig jord på en bädd av järnoxidrik kalkstensmärgel. Sedan 2014 drivs firman i tredje generation av Benoît Aymard som har förändrat och moderniserat och också konverterat de 15 hektar stora vingårdarna till ekologiska. Certifieringen fick man 2021, året efter att det här vinet skördades. Numera använder man sig också av en del biodynamiska metoder.

I Cahors är det Malbec som är huvuddruvsort och det här vinet är gjort uteslutande med Malbec från en liten vingårdslott som planterades 1965. Druvorna skördades för hand, sorterades och krossades lätt för några dagars kallmaceration innan jäsningen sattes igång i ståltankar med den naturliga jästen. För extraktion har Benoît tillämpat både överpumpning och nerpressning av skalkrosset och efter jäsningen drogs vinet över till 400 liter stora ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader. Det här året gjordes ungefär 3 000 flaskor av det här vinet – en försvinnande liten produktion.
Tack vare vinets finess kan det drickas ungt och det är verkligen underbart gott redan idag. Servera det som andra smakrika röda viner vid 18–20 grader i glas med bordeauxkupa. Visst utvecklas vinet med luftning i karaff, men det känns inte helt nödvändigt. Medelkraftiga rätter av fågel och kött känns mest rimliga, men pastarätter med god ragu och rätter med svamp (som en god svamprisotto eller svamppasta) och rotsaker passar också bra. Vill man servera vinet till fisk kan det tempereras till 16–18 grader för större elegans och låta den vita fisken halstras eller grillas och serveras med rödvinsvänliga tillbehör.

Cahors ligger i sydvästra Frankrike, fick sin status som appellation 1971 och har idag en omkring 4 300 hektar stor vingårdsareal. Majoriteten av vingårdarna ligger väster om staden Cahors och appellationen godkänner enbart röda viner. Gör man vitt vin eller rosévin här får vinet bara status som lantvin, IGP. Vinet som heter Cahors ska vara gjort till minst 70 procent av Malbec, eller Auxerrois som druvan kallas här, resten kan vara Tannat och Merlot. Med tanke på närheten till Bordeaux skulle man kunna tro att Cabernet Sauvignon borde vara en del i druvkompositionen här, men sanningen är att Cabernet Sauvignon har svårt att nå full fenolisk mognad här, därför är den inte planterad i Cahors.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

En mer vanlig framlagd uppgift är att vinet från Château Montus görs med Tannat och lite Cabernet Sauvignon, men sanningen är numera att det också ingår lite Cabernet Franc i vinet.
”Eftersom vi har noterat att Cabernet Franc trivs väldigt bra här och ger viner med större finess, lite lägre pH, större fräschör och något lägre alkohol, har vi börjat använda den mer i våra cuvéer på senare år”, berättar Antoine Veiry som är svärson till den legendariska grundaren Alain Brumont och som sedan 2017 gör vinerna på Château Montus och Château Bouscassé.
I den här årgången är det ungefär tio procent vardera av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc som blandas med distriktets huvuddruva Tannat och intressant nog samjäses de tre sorterna trots att de inte alltid mognar precis samtidigt.
”Antingen håller vi Tannat i små boxar i kylrum ett par dagar medan framför allt Cabernet Sauvignon mognar, eller inleder vi den långsamma och svala jäsningen med Tannat och Cabernet Franc och blandar i Cabernet Sauvignon efter några dagar”, förklarar Antoine när vi diskuterar hur framställningen har förändrats under åren.
När Alain Brumont köpte den 25 hektar stora Château Montus år 1980 var varken egendomen eller distriktet Madiran särskilt omtalat. Det var mycket tack vare hans noggranna och tålmodiga arbete i vingårdarna och vineriet som världen under framför allt 1990-talet skulle förstå vad Tannat är för druva och vilka utmärkta viner man kan göra av den här i Madiran. En sak som Alain tidigt insåg var att han skulle behöva tämja den tanninstinna druvsorten Tannat och det gjorde han främst genom sitt vingårdsarbete, men också genom lagring i nya små ekfat. I sitt toppvin Château Montus Cuvée prestige är det särskilt viktigt eftersom det vinet uteslutande görs med Tannat, men i firmans vanliga cuvée Château Montus, förlitar han sig istället på inblandning av andra druvsorter. Troligen är Madiran det enda, eller ett av få distrikt i världen, där man använder Cabernet Sauvignon för att mjuka av tanninstrukturen i ett rött vin.

Precis som vanligt finns det ett lite större djup och en större intensitet i vinet från Château Montus än i det från Château Bouscassé, men de båda bjuder på en druv- och platstypisk mörk bärfruktighet, en liten nyans av ekfat och en hustypisk finess. Just nu är vinet fortfarande ungt och något mer format av frukten än av komplexitet, men redan inom ett par år från idag kommer den fina utvecklingen att ta fart. Smakmässigt är kroppen relativt fyllig och också den driven av frukt, men det finns också fin syra som bidrar till finess och även om tanninerna är stora och fint extraherade håller de tillbaka en del av vinets bästa sidor.
Det är ett underbart och gott vin att dricka redan nu och de kommande två tre åren (ungefär), men då är det klokt att lufta vinet i karaff, gärna upp emot en timma före servering. Maten kan vara medelkraftig till smakrik, gärna klassiska kötträtter och gärna med något tillbehör med fet textur som en sås eller potatisgratäng eller exempelvis smörstekt svamp för att fånga in tanninerna. Har man tålamod rekommenderas tre till fem år flasklagring – till att börja med – för ökad komplexitet.

Ett vin behöver inte vara exklusivt eller dyrbart för att kunna lagras i minst tio år och därmed utveckla komplexitet. Vinerna från Alain Brumont och hans egendomar Château Bouscassé och Château Montus i Madiran är precis sådana och de har en dokumenterad förmåga att kunna utvecklas till större komplexitet under tio år eller längre. Och vill man slå lite mer på stort och söka en ännu längre lagringspotential, då väljer man de faktiskt inte alltför mycket högre prissatta prestigevinerna Cuvée Prestige från Château Montus och Cuvée Vieilles Vignes från Château Bouscassé.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.winaffair.se

Det finns nog en uppfattning om att vinerna från Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône alltid är kraftfulla, fylliga, fruktsöta och alkoholrika. Till viss del kan det stämma, särskilt avseende alkoholhalten som oftast ligger på 14.5 procent eller en bit över 15.0 procent. Samtidigt ska man veta att den dominerande druvsorten i Châteauneuf-du-Pape är Grenache, som täcker cirka 72 procent av den 3 128 hektar planterade arealen. Grenache kräver solvärme och långa växtsäsonger och i regel når den full fenolisk mognad (skalens och kärnornas mognad) först när den potentiella alkoholen ligger en bit över 14.0 procent, men det behöver inte betyda att vinet är kraftfullt med hög alkoholhalt. Det här vinet är ett bra exempel på ett vin med lite måttligare och faktiskt ett mer elegant uttryck.

Vinet görs med drygt 70 procent Grenache som vinifieras fullt avstjälkad och lagras i gamla stora foudres, och resten Syrah och Mourvèdre som lagras i små ekfat. Druvorna kommer från flera vingårdslotter med både sandjord och kalksten, merparten av dem täckta med de karaktäristiska rullstenarna (galets). Jäsningen har skett med den naturliga jästen och drygt tre veckors skalkontakt. Inför buteljering har vinet filtrerats lätt.
Till utseendet är vinet klarrött med viss ungdomlig purpurnyans och en medelhög intensitet. Doften bjuder på en härlig ren och rödaromatisk fruktighet med en mjuk sötma som verkligen hör hemma i appellationens viner, liksom en finstilt kryddighet. Det är faktiskt snarare försiktighet än kraft som präglar doften. Smaken är medelfyllig och solmoget fruktig med en rondör och finstilta tanniner, en viss fräschör och en liten känsla av mineralisk energi. Och visst, det finns en liten alkoholvärme mot slutet av smaken – precis som väntat.
Något storslaget vin är det inte, men det är ett välgjort, skolbokamässigt och väldigt lättgillat vin med stort och tydligt uttryck för Châteauneuf-du-Pape. Och ett attraktivt pris!
Vinet kan drickas direkt, gärna serverat något svalt vid cirka 17–18 grader för att förhöja den rödaromatiska frukten och elegansen och samtidigt lyfta fräschör och mildra alkoholvärmen något (det är något som faktiskt rekommenderas för alla viner från den här appellationen).

Charles Brotte etablerade sig som négociant här i Châteauneuf-du-Pape år 1931 och precis som andra vinhandlare i Rhônedalen på den här tiden köpte han vin av vinodlare och lagrade dem för att sälja dem vidare. Det som gjorde honom speciell var att han tidigt började buteljera sina viner, inte bara sälja dem i fat.
Idag drivs firman av sonsonen Laurent och produktionen är stor och omfattar många appellationer här i södra Rhône, utöver Côtes du Rhône och Châteauneuf-du-Pape också fina viner från Gigondas och Vacqueyras. Dessutom äger man den 15 hektar stora egendomen Domaine Barville i Châteauneuf-du-Pape, där man har 13 hektar planterat med blå druvor och resten med gröna. Under många år anlitade man Philippe Cambie, en berömd konsult som har arbetat med de flesta av de allra bästa vinproducenterna i södra Rhône.

Den här typen av fruktgenerösa och lite smakrikare viner hör verkligen hösten till. Dess fina fruktsötma möter upp sötman i rotsaker som kan vara råstekta, friterade, gjorda som puréer eller vara del i höstens långkok. Det matchar smakrikare kötträtter och gärna vilt som serveras med fylliga såser och även någon god gelé. Och köper man några flaskor för att spara över vintern är de perfekta att ta fram till sommarens grillfester.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Vill du köpa ett riktigt bra vin med Cabernet Sauvignon som doftar och smakare lite mer exklusivt än vad priset indikerar, ett vin som bjuder på nya världens solmogna fruktighet men den klassiska världens struktur och elegans? Då kan just det här vinet vara något att satsa på.
Fem år gammalt är vinet fortfarande ungt och kanske något mer drivet av sina charmerande mörka men också friskt syrliga bärfrukt än av jordighet och komplexa nyanser. Söker man sådant, kan man såklart köpa några flaskor av det här vinet och dricka dem om tre till sex år eller något i den färdriktningen. Annars köper man några flaskor och njuter av dem idag, direkt serverat från flaskan vid 18 grader i typiska bordeauxglas, eller efter en halvtimmas (eller mer) luftning i karaff vid samma temperatur och i samma glas. Oavsett vilket får man en bra vinupplevelse.
Hartenberg Cellars är en familjeegendom med anor – här började man nämligen att odla vin redan 1692, bara 33 år efter att de första vinstockarna sattes i sydafrikansk jord. Nästan 300 år senare, år 1987, köpte familjen Mackenzie den då nergångna egendomen och påbörjade ett mödosamt arbete med att renovera vingårdarna och fastigheterna. Idag har man 150 hektar stor vinodling som delas in i flertalet vingårdslotter med hela nio olika jordtyper och odlingen sker med ekologiska principer.

Stellenbosch och Cabernet Sauvignon är en lyckad kombination. I det soliga klimatet trivs den klassiska blå bordeauxsorten mycket bra och av distriktets totala vingårdsareal om 15 339 hektar (vilket gör Stellenbosch till landets största distrikt, strax före Paarl och Robertson) odlas Cabernet Sauvignon på 1 733 hektar. Det gör Cabernet Sauvignon till distriktets tredje mest planterade sort, bara Chenin Blanc och Colombard är något mer planterade.
Klimatet påverkas tydligt av närheten till havsbukten False Bay och det kyliga havet och därför finner man alltid en god fräschör i vinerna från Stellenbosch. Majoriteten av vingårdsarealen hittas på ungefär 100 till strax över 200 meters höjd och fördelningen mellan sydligt havsexponerade vingårdar och något varmare nordligt exponerade vingårdar är 39 respektive 45 procent. Lägg därtill att nederbörden, som i stort sett enbart faller på vintern, pendlar från cirka 650 millimeter omkring Simonsberg och staden Stellenbosch upp emot 1 000 millimeter om året kring Jonkershoek så förstår man att förutsättningarna för vinodlingen är mångfacetterad. Stellenbosch har därför delats in i sju officiella underdistrikt, så kallades wards, och därtill finns det ytterligare flertalet inofficiella underområden.

Tillbaka till vinet som sådant, det är ju det allra viktigaste. Den här typen av smakrika men samtidigt eleganta cabernetviner är mer lättanvända än man till en början kan tro. Tack vare en finstilt tanninstruktur och en fint uppfriskande frukt är vinet lika gott som sällskapsvin som till mat av olika slag. Primärt tänker man alltid på fågel, kött och vilt när det kommer till Cabernet Sauvignon och medelkraftiga rätter på temat är därför passande. Klassiska rödvinssåser, portvinssås (matchar vinets soliga frukt fint) eller tryffelsås är lämpliga såser, liksom gräddsåser eller stuvningar med svamp. Eller för all del till grillad vit fisk med höstens smörstekta svamp. Eller bara ett riktigt gott grillat surdegsbröd med svampstuvning.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Det här vinet finns också presenterat i en separat och mycket mer omfattande artikel om Remelluri som publicerades tidigare i somras – men det är ett så bra och fyndmässigt vin att det känns nödvändigt att även uppmärksamma det som Veckans Vin.

Först en kort presentation och hyllning till Telmo Rodriguez, mannen och vinmakaren bakom firman Granja Remelluri, en historisk egendom uppe i bergen i nordvästra Rioja som hans far Jaime Rodriguez köpte 1967. Här växte Telmo upp, men hans nyfikenhet och visioner inom vinvärlden var större än vad som kunde infrias hemma i det traditionstyngda Rioja. Därför tog han sig till Frankrike och fördjupade sina kunskaper, mötte ambitiösa och skickliga odlare och vinmakare och insåg att terroir (platskänsla) var viktigare än de mer lagringsdrivna vinregler som styrde kulturen i Rioja. När han kom tillbaka till Spanien grundade han en egen firma i vilken han tillsammans med ett team av vinmakare tog sig runt i landet och hittade vinmarker att arbeta med. Med tiden växte hans vinlista och idén kom alltmer att bygga på småskaligt framställda viner från enskilda områden eller vingårdar. Idag räknas Telmo Rodriguez till de verkligt stora stjärnorna i Spanien och flera av hans viner rankas som de bästa i sina områden.

Egendomen som ligger vid foten av bergskedjan Sierra de Cantabria vid byn Labastida i nordvästra Rioja. Den är omkring 150 hektar stor och reser sig från 600 meters höjd upp till 810 meter och har därmed några av de allra högst belägna vingårdslotterna i hela Rioja. Det är inte bara det som gör Remelluri till en speciell vinegendom, lika unikt är det att samtliga vingårdar ligger på egendomen runt själva vineriet. I Rioja är det annars överlägset vanligast med att vingårdarna ligger utspridda i flera byar. Av firmans totala produktion på cirka 210 000 flaskor årligen som mest, står det här röda vinet för ungefär 95 procent.

Till det här vinet är kompositionen ungefär 85 procent Tempranillo, tio procent Garnacha och fem procent Graciano och de äldsta stockarna är planterade 1918, de yngre i början av 2000-talet. Vinet är jäst i både slutna tankar och små öppna ekjästankar och lagrades sedan under 21 månader i franska ekfat. Årgång 2015 är också en solig och varm årgång som mer präglades av klimatet från Medelhavet än från svalkande Atlanten i norr. Att årgången var torr och varm ledde till en mindre skördevolym än i snitt, detta trots lättare regn mot slutet av växtsäsongen, och skörden blev också lite tidigare än vanligt.
Den här årgången har såklart en varm och djup mörk fruktighet, men vinet känns faktiskt lite mer utvecklat och moget med nyanser av torkad frukt och tobak. I och för sig är det trevligt och skänker komplexitet. Smaken är medelfyllig, också den driven av solmogen rik frukt och med en lite tydligare tanninstruktur än i det yngre vinet. Rent spontant är det ett vin att njutas av nu och de kommande åtta till tio åren och gärna luftat i karaff en halvtimma före servering.
Maten kan vara medelkraftig, kött eller fågel i någon form känns allra mest logiskt – i somras njöts det bland annat tillsammans med lammkotletter grillade över vinstockar på gårdsplanen intill vineriet. Tillbehören bör snarare vara milda och klassiska än söta och kryddheta. Vill man dricka vinet till fisk, och varför inte, är en fast vit fisk att föredra och den kan gärna grillas eller halstras och serveras med tillbehör som känns rimliga till rött vin. Det kan exempelvis vara smörstekta kantareller (eller annan svamp) med lite schalottenlök och finstrimlat rökt sidfläsk.
Slutligen, priset är minst sagt fantastiskt!
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Det är alltid läge för bra riojaviner och särskilt passande är de till höstens lite rustikare och smakrikare mat. Från att Rioja var svenskarnas allra mest uppskattade vindistrikt för över tre decennier sedan, kom de klassiskt fatlagrade och på så sätt moget komplexa vinerna att upplevas lite gammaldags i jämförelse med alla de mer fruktintensiva och moderna viner som sköljde in från nya världens vinländer i början av 1990-talet. Samtidigt började Rioja att utvecklas till ett alltmer modernt vindistrikt. Idag finns det både väldigt traditionella viner, elegant klassiska viner och modernt djupare viner i Rioja.
I vinet 2015 Campillo 57 Selección Especial förenas de olika stilarna och det gör att man här finner allt man förväntar sig och vill ha i ett vin från Rioja – både det klassiskt rödfruktiga och syrafriskt eleganta och det lite djupare fruktiga och tanninstrukturerade. En skön vaniljton från ekfaten noteras och befäster det typiska för vinregionen, men djupet i doften och smaken är större och vinet känns ändå mer modernt än traditionellt. Och det är faktiskt precis vad ambitionen med den här cuvéen är tänkt av vara.
Servera vinet vid cirka 18 grader i glas med typisk bordeauxkupa. Även om det inte är helt nödvändigt, är det ett vin som lyfter lite i finess och nyans med en stundsluftning i karaff. Sett ur ett smakperspektiv är det ett väldigt användbart vin som matchar allehanda rätter av kyckling och kött, både lite elegantare och något smakrika. Nu till höstens svamptillbehör blir det en riktigt trevlig partner.

Vinet är gjort med en cirka 85 procent Tempranillo, den viktigaste och mest planterade druvsorten i Rioja, med ungefär tolv procent av den blommigare och lite kryddigare Graciano samt tre procent Cabernet Sauvignon som ett mer modernt inslag. Druvorna har vuxit i vingårdar på cirka 570 till 660 meters höjd i Rioja Alavesa, all Tempranillo från vingårdarna framför vineriet i Laguardia, medan Cabernet Sauvignon växer i en en lott bakom vineriet. Graciano kommer dock från en annan egendom omkring sex kilometer bort, och högre upp på sluttningarna upp mot Sierra Cantabria. Det är framför allt här som den högre altituden har gett vinet dess friska syra. Lagringen har skett i franska ekfat under 24 månader och de ekfatskaraktären känns mer försiktig och modern. Det här året gjorde man 6 257 flaskor av det här vinet – försvinnande lite ur ett globalt perspektiv.

Namnet Campillo 75 är en hyllning till José Miguel Martinez Zabala som föddes 1957 och hastigt gick bort alldeles för tidig i slutet av 2017. Han blev den fjärde generationen som höll ansvaret över den stora Grupo Faustino. Tillsammans med sin familj hade han 1990 grundat den moderna firman Bodegas Campillo, som ligger alldeles nedanför den medeltida staden Laguardia i Rioja Alavesa. Det här var en av de första verkligt moderna bodegorna som etablerades i Rioja, som vid den här tiden såg alltfler ambitiösa och nytänkande firmor, inte minst Artadi som redan hade gjort vin i några år och Bodegas Roda som gjorde sina första viner 1992.
Familjen Martínez Zabala hade sedan 1861 varit involverade i vinbranschen och ägde flera bodegor (Bodegas Marqués de Vittoria storfirman Bodegas Faustino här i Rioja) och över tvåtusen hektar vinmark i norra Rioja. Bodegas Campillo var en betydligt mindre och mer modern satsning. Idag har man omkring 57 hektar egna vingårdar som i stort sett uteslutande ligger runt om vineriet. Det är ovanligt i Rioja, där firmornas vingårdar i stort sett alltid ligger utspridda i flera områden.
Bodegas Campillo gör ett brett spektrum av viner och utöver de klassiska lagringsstilarna crianza, reserva och gran reserva gör det ytterligare ett par röda viner, bland annat ett vin som heter Finca Cuesta Clara Raro med den mindre vanliga klonen Tempranillo Peludo. Man gör också ett utmärkt fatjäst vitt vin med Viura och Malvasia Blanca.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Okej, det är kanske inte ett vin enligt den klassiska benämningen – vin görs av druvor och inget annat. Och det kanske känns lite märkligt att prata om is nu när vi fortfarande är kvar i slutet av sommaren. Men vi kan inte komma bort från det faktum att Brännland Cider är Sveriges allra bästa producent av söta drycker, eller som de själva säger ”isviner”, och faktiskt en av världens allra bästa producenter i genren!
Traditionen att producera viner av på vinstockarna naturligt frysta druvor är många hundra år gammal, men precis samma tradition har också utvecklats i Kanada med att producera cider gjord med äpplen eller äppelmust som har frysts. Resultatet är detsamma – fruktens vatten fryser till is och när man sedan pressas druvorna eller äpplena kan iskristallerna avlägsnas så att den nypressade musten har en särskilt hög koncentration av socker, syror och aromämnen.
Som sådan utvecklades kanadensisk äppelcider av Christian Barthomeuf på Clos Seragnat i Quebec i början av 1990-talet. Som vinmakare gjorde han både ice wine (frysta druvor) och vin de paille (torkade druvor), men hade också äppelodlingar som han egentligen aldrig gjorde något från. Han tyckte det var synt att äpplena inte kom till användning, så inspirerad av sina isviner började han experimentera med cider av frysta äpplen. Hans första iscider blev väldigt uppmärksammad och populär, så han fortsatte att producera iscider. Han hade däremot ingen ambition att bli en större och mer kommersiell ciderproducent, därför vände han sig till en mycket större producent, Cachée de la Pomme, som var villig att satsa på en mer storskalig produktion av iscider. De lanserade 1994 den första riktigt kommersiella iscidern, Neige Ice Cider. Och med det hade iscidern etablerats som en typisk dryck. Sedan dess har alltfler producenter börjat göra iscider, inte bara i Kanada, utan också i exempelvis Estland.

Och i Sverige var det Andreas Sundgren som blev pionjär med iscider. Han kommer från en helt annan bakgrund än dryckesvärlden, men i slutet av 1980-talet utbildade han sig inom restaurang och hade till en början en idé om att bli kock, men så blev det inte. Ett hastigt infall att starta ett bryggeri slogs snabbt bort eftersom han inte är någon ölmänniska. Dessutom kände han att han ville göra någon slags dryck av mer lokala råvaror och det var då som han fastnade för äpplen. Det som förvånade honom var att ingen egentligen hade satsat fullt ut på äppeldrycker av högsta kvalitet.
”Jag började prova äppelciders och iscider från Kanada och kände att det var helt rätt nisch, men jag kunde ju inget så jag provade mig fram och tog också kontakt med en isciderproducent i Kanada som gav mig råd över mejl och telefon”, berättar Andreas.
Han gjorde ett par försök 2010 och 2011, en det blev inte särskilt bra så allt hälldes ut i vasken. Däremot blev 2012 bra och det blev omkring 500 flaskor då. Därefter har produktionen utvecklats, nya äppelsorter har testats, jäsning på olika sätt och i olika kärl har testats, bland annat ekfat (2018 Brännland Iscider Fatlagrad, nr 76345 för 189 kr, 375 ml). Idag gör man totalt omkring 65 000 flaskor om året och Brännlands iscider säljs idag på många topprestauranger i Sverige – och faktiskt även på utländska restauranger.

Värt att betona – Brännland Iscider är om inte världens bästa producent av dryckestypen så åtminstone en av världens bästa. Deras ciders står stolta i par med flera av världens finaste söta viner. Och priserna? Absoluta superfynd!

Veckans ”vin” 2022 Brännland Iscider är gjort med äppelsorterna Mutsu (till allra största del), Cox Orange, Kim, Gloster och Belle de Boskoop som har skördats i äppellundar över hela Sverige. Efter skörd har musten pressats och sedan frysts så att vatten i form av is har kunnat avlägsnas. Den enormt söta och syrafriska äppelmusten har sedan jästs med den naturliga jästen i ståltankar till en alkoholhalt på låga 9.5 procent och en kvarvarande restsötma på cirka 165 gram per liter.
Doften dånar av härligt mogna äpplen, söta och syrliga och framför allt parfymerade, och det finns också en elegant jästig komplexitet här. Smaken är fyllig, påtagligt söt med av en livlig syra (imponerande 15.5 gram per liter!) väldigt fint balanserad och tack vare sötma och koncentration upplever man iscidern silkigt texturerad. Eftersmaken är lång och ljuvlig. Iscidern serveras som vilket dessertvin som helst, vid cirka åtta till tio grader i ett litet glas med kupa.
Har man inte provat en iscider tidigare måste man faktiskt göra det – det är nämligen en alldeles fantastisk dessertdryck som är precis lika passande till sommarens jordgubbar och bärdesserter som till höstens alla desserter av äpplen. Och skulle man servera iscidern till chokladdesserten går det också bra, såklart!
På Systembolaget finns det flera varianter av iscider av äpple från Brännland Iscider, bland annat 2018 Ice Apple (nr 73799 för 149 kr, 375 ml) som också rekommenderas. Den har i grund samman fina äppelparfym och textur, men upplevs lite lättare och kanske mer elegant och har en sötma på 90 gram per liter och en syra som når 11.0 gram per liter. Den är också riktigt god och har samma användningsområde. Tack vare den lite lägre sötman är det en iscider att också servera till blåmögelostar.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

För 30 år sedan var det få som såg Washington State som ett vinområde och faktiskt knappt ens visste att man odlade vin här. På den tiden fanns det förvisso ungefär 70 vinfirmor som gjorde vin från omkring 4 500 hektar stora vingårdar. Tio år senare hade arealen vuxit till 9 750 hektar och antalet vinfirmor till 160. Nu på 2000-talet har vintrenden fått ett starkt fäste i Washington State och vid senare större räkningen hade vingårdsarealen vuxit till nästan 24 000 hektar och vinfirmorna till 1 070. Fortfarande idag är Chateau Ste Michelle delstatens allra största vinproducent, utöver sina egna vingårdar köper de druvor från 350 odlare och deras viner står för nästan 70 procent av delstatens totala vinproduktion.
Tittar man på vinet som sådant står det röda vinet idag för nästan 60 procent av delstatens skörd och hälften av det är Cabernet Sauvignon. Merlot och Syrah är de två andra viktiga blå sorterna. Chardonnay är med sina cirka 40 procent av vitvinsproduktionen den allra viktigaste gröna sorten, följd av Riesling (som för 30 år sedan var den största) och Sauvignon Blanc.

Pinot Noir har tidigare inte varit stor i Washington State, generellt sett är delstatens vingårdar för varma för den sorten. I det nya Washington State har det börjat ändras och 2022 skördades 2 860 ton Pinot Noir, det är mer än dubbelt så mycket som 2018 och förvisso blygsamt i förhållande till de 67 015 ton Cabernet Sauvignon och 25 755 ton Merlot som togs in i vinerierna förra hösten.

Wines of Substance är ett vinmärke som skapades av Charles Smith år 2017 sedan han hade sålt fem av sina varumärken till Constellation Brands för 120 miljoner dollar. Charles var långt ifrån färdig med sin vingärning och skred snabbt till verket för att skapa en ny serie högklassiga viner till väldigt attraktiva priser – just det är något av signumet för Charles.
Chardonnay och Cabernet Sauvignon fick snart sällskap av Pinot Noir och framgången var direkt.
Druvorna till det här vinet kommer till ungefär 85 procent från Golden West Vineyard som ligger på 480 meters höjd över utsikt över Columbia River i den sydligaste delen av Ancient Lakes, en av delstatens 20 appellationer, belägen inåt land norr om Wahluke Slopes. Alldeles intill ligger Frenchman Hills, en vingård som Charles Smith köper Chardonnay från till sitt ambitiösa program Sixto. Golden West Vineyard var tidigare en ekologisk grönsaksfarm, men 2017 planterades den om till primärt Pinot Noir och är idag delstatens största vingård med Pinot Noir.
Resten av druvorna kommer från Evergreen Vineyard som är en av de svalaste vingårdarna i Washington State. Den ligger i området kring Columbia Gorge i den sydvästra delen av delstaten där kall luft drar in från havet mot Columbia River. Vingården började planteras 1998 av familjen Milbrandt som till en början planterade Riesling och Chardonnay som de primärt sålde till Chateau Ste Michelle. De bästa rieslingdruvorna gick till det utmärkta vinet Eroica Riesling som gjordes i samarbete med Ernst Loosen från Mosel.
Vid den här tiden arbetade Brennan Leighton som vinmakare på Chateau Ste Michelle och han lärde känna Evergreen Vineyard mycket väl. Brennan lämnade senare sitt uppdrag där för att arbeta tillsammans med Charles Smith.
Sedan 1998 har vingården vuxit från 188 hektar till dagens 485 hektar, vilket gör Evergreen Vineyard till delstatens största vingård.

Vinet görs som sig bör uteslutande med Pinot Noir som i det här fallet avstjälkas till 70 procent, resten av druvklasarna behövs intakta med sina stjälkar. Den tio månader långa lagringen skedde i 228 liter stora franska ekfat som tacksamt bara till fem procent var nya och alkoholhalten i det färdiga vinet klockade in på 13.5 procent – precis som i Bourgogne.
Om man tror att vinerna från Charles Smith är stora, täta, packade med frukt och inramade av kryddig ek bör man tänka om. Här möts man istället av ett ganska ljust och klarrött vin med druvtypiskt saftig rödbärfrukt i solmogen men ändå inte varm lättgillad stil. Man noterar också en diskret kryddighet som snarare kommer från stjälkar och jord än från ek. Smaken är bärfruktig, mjukt texturerad och uppfriskande med sammetslena tanniner. För största finess bör vinet serveras svalt, cirka 16 grader, och gärna i typisk bourgognekupa. Rent spontant känns det inte som ett vin att lagra – det dricks under kommande år till maträtter som gärna kan ha en touch av sötma från exempelvis rotsaker eller någon glaze på kyckling eller kött.

När Wines of Substance ändå är i målsiktet – missa inte deras skolboksmässiga vin och stora fynd 2019 Substance Cabernet Sauvignon (nr 74083 för 199 kr) som är ett av bäst presterande amerikanska cabernetvinerna per krona. Även 2020 Substance Chardonnay (nr 79566 för 199 kr) kan också rekommenderas. I aktuell årgång är vinet inte alls ekfatskryddigt som i tidigare årgångar.

Importör i Sverige är Handpicked, www.handpicked.se