Fokus på druvsorten: Garnacha Blanca

Spanien och södra Frankrike har mest blivit kända för sina röda viner, många av dem gjorda av Garnacha Tinta (Spanien) eller Grenache Noir (Frankrike), men trots det varma klimatet i många av vindistrikten där hittar man ett par gröna druvsorter som både trivs och ger viner av god kvalitet. Den gröna mutationen är just en sådan druvsort, men för den vanliga konsumenten göms den nästan alltid bakom ett vins ursprungsnamn eller varumärke och därför är den fortfarande förhållandevis okänd.

Typ av druva: grön
Ursprung: Aragón, Spanien
Synonymer: Grenache Blanc, Alicante Blanca
Kvalitet: hög, men underskattad

Ska man vara petig ska man nämna Grenache Blanc som en av de godkända druvsorterna för vinet i Châteauneuf-du-Pape i södra Rhônedalen (i teorin är det 18 godkända sorter, men de fyra sista ses i stort sett inte längre). Det nämns alltid att reglerna i detta distrikt godkänner 13 druvsorter för det röda vinet, men märkligt nog gör man ingen större skillnad mellan den blå varianten av Grenache och dess gulgrönskaliga version, således är det här en av 14 förekommande druvsorter där. Trots det är Grenache Blanc en betydande och uppskattad druvsort i södra Frankrike och även på andra håll.

Precis som dess blå förälder Garnacha Tinta, i Frankrike kallad Grenache Noir eller kort och gott Grenache, har den här gröna mutationen sitt ursprung i Aragón i nordöstra Spanien, där också samtliga varianter av Garnacha förekommer. I familjen ingår såklart den blåfärgade Garnacha Tinta, men också den halvmuterade rosagrå versionen Garnacha Roja (ibland säger man Rosada), den med mörkrött fruktkött intressanta Garnacha Tintorera (även känd som Alicante Bouschet) och en mindre omtalad version som kallas Garnacha Peluda.
knappt 5 000 hektar av den. Den största arealen hittar man i Banyuls och Rivesaltes i Roussillon där den länge har varit en viktig del i cuvéerna av Grenache i starkvinstypen vins doux naturels. I den här delen av Frankrike har den dock minskat i betydelse på 2000-talet, medan den i södra Rhônedalen har fått något av en renässans. Oavsett var den odlas ser man den snarare som en blandningsdruva än som en druvsort som vinifieras separat. I södra Rhône blandas den oftast med framför allt Bourboulenc och Roussanne för blommighet och djup och med Clairette för att lyfta in en friskare syra i vinet. Det finns i och för sig exempel på vita viner gjorda uteslutande av Grenache, men då rör det sig emellanåt om en blandning av Grenache Blanc och Grenache Gris.

Det är inte bara i Frankrike som denna gröna variant smyger sig in i statistiken tillsammans med den blå. Förr i tiden räknade man den inte heller i Spanien som en egen druvsort, men numera har man separerat dem och i Spanien räknas arealen av Garnacha Blanca idag till drygt 2 100 hektar. Merparten av planteringarna återfinns i ursprungsområdet Aragón samt och lite större grad i Catalunya, där distrikten Tarragona, Priorat, Terra Alta, Alella och även Penedés. Man hittar den också som en av de gröna druvorna (tillsammans med Viura och Malvasia Blanca) i Rioja. Det finns ett par firmor som gör mer eller mindre druvrena viner av Garnacha Blanca, exempelvis Gran Clos i Priorat och Edétaria i Terra Alta, men de flesta vinmakare använder Garnacha Blanca som blanddruva.

När den här gröna versionen av Garnacha först upptäcktes är inte dokumenterat, men de forskare som studera vinplantorna menar att de här en mutation i två led från den ursprungliga mörkfärgade Garnacha Tinta. Med tiden har den muterat, förlorat pigment i skalet och blivit den mer rodnade rosagrå varianten Garnacha Roja och från den genom ytterligare mutation förlora allt sitt rödaktiga pigment till den helt gröna Garnacha Blanca. Precis samma utveckling har man sett med den blå sorten Pinot Noir, som med tiden blev Pinot Gris (rosa) och slutligen den gröna Pinot Blanc.

Liksom de andra sorterna i familjen Garnacha är Garnacha Blanca en druvsort som kan vara känslig för oxidation. De är huvudförklaringen till att druvans areal inte är större och att man helst bör använda den som blanddruva för att på så sätt reducera risken för oxidation. Garnacha Blanca kan lätt nå höga mustvikter och ger därför ofta alkoholhalter kring 14.5 procent, ibland även över det. Med det blir också syranivån lägre, vilket medför att vinerna sällan bli lämpade för någon längre lagring. Med det sagt finns det viner med lägre alkohol och viner som trots en måttlig eller till och med låg syra ändå kan upplevas bjuda på en god fräschör. Garnacha Blanca ska dock generellt sett rankas som en högklassig druvsort, sedan är de som vanligt odlingsläge (klimat och jordtyp) och hantverk i både vingård och vineri som kommer att avgöra kvaliteten på vinet.