Det finns något problematiskt med benämningen ”starkvin” eftersom termen dels syftar på att det är just ett starkt vin (vilket tyvärr kan upplevas lite omodernt), dels att man inte riktigt förstår vad vinet ska användas till eftersom det finns så många användningsområden. Vi lämnar de torra starkvinsvarianterna (huvudsakligen sherry) och fokuserar istället på de söta versionerna som framställs genom tillsats av druvsprit så att alkoholjäsningen avstannar och lämnar allt ojäst druvsocker kvar som restsötma. Och det är just sötman som är vinets starkaste styrka – inte alkoholhalten som i starkviner ligger mellan ungefär 15 och 22 procent.
Sötman är en fördel, den behövs när man serverar viner till rätter som är söta, framför allt desserter. När det kommer till portvin som också har stor fyllighet och hög alkoholhalt behöver rätten dessutom vara smakrik. Klassiskt är smakrika mögelostar som Stilton och Roquefort som gärna kan ha söta tillbehör som en körsbärskompott för att matcha vinets sötma och dess intensiva mörka söta bärkaraktär. Till mer eleganta ostar som vitmögelostar (exempelvis Brie och Camembert) och till olika former av getostar är vinet dock för kraftigt – ostens sublima karaktärer har inte en chans i det mötet.
Till dessert gäller också att möta vinets smakrikedom och det gör man bäst med lite fylligare mörka chokladdesserter som också gärna kan får ett sött rödfruktigt sällskap som en kompott med körsbär eller hallon.

En late bottled vintage port är i grund och botten av samma kvalitet som en vintage port, alltid från en specifik årgång och gjord på precis samma sätt men med lite längre lagring i fat innan buteljering. Skillnaden är oftast främst att årgången inte har deklarerats som vintage och att vinet därmed kan förväntas ha lite lättare kropp och något mildare struktur. I just det här specifika fallet är 2020 en fantastisk årgång (om än liten i volym) som också har deklarerats för vintage. Förståsigpåare menar att en late bottled vintage port inte har samma lagringspotential som en vintage, men vad spelar det för roll när så få personer ändå lagrar sina portviner i tre fyra decennier eller mer. I det här fallet är portvinet absolut fullt njutbara redan nu till julens högtidsmåltider, men såklart kan det lagras i minst 15 år till från idag – om man vill och har tålamod.

Producent av det här portvinet är Churchill, eller Churchill Graham som det mer fullständiga namn egentligen är. Firman är förhållandevis ung, grundad 1981 av Johnny Graham och liksom andra portvinsfirmor med hemmasäte i Vila Nova de Gaia vid utflödet av floden Duoro, strax söder om Lissabon. Man vill gärna tro att namnet är en hyllning till den stora livsnjutaren Sir Winston Churchill, men namnet syftar istället på någon mycket mer betydelsefull person – Johnnys fru Caroline Churchill.
Någon mer exakt fördelning mellan de fem klassiska portvinsdruvorna anger man inte, delvis beroende på att det i flera vingårdslotter är en så kallad field blend (samplanterade sorter), dels att fördelningen varierar från år till år och att den för portvin är lite mindre betydelsefull till följd av sötman och alkoholhalten. Intressant är dock att druvorna på traditionellt vis trampas i grunda granitkar (de kallas lagares) i vilka musten också jäses innan den förstärks med tillsats av den neutrala druvspriten så att jäsningen avstannar. Därefter väntade en drygt fyra år lång lagring i ekfat. I sitt färdiga skick har vinet en alkoholhalt på 19.5 procent och en restsötma på cirka 95 gram per liter.
Ett tips; servera vinet en liten aning svalt, gärna kring 16 grader för att lätta upp styrkan något. Ju varmare portvinet blir, desto rikare blir smakupplevelsen, men också alkoholvärmen kommer att bli något mer uttalad.
Om man tycker att det är lite väl mäktigt med en hel flaska portvin, finns precis samma vin i halvflaska för 139 kronor. Det smakar såklart exakt likadant. Samtidigt är det sällan bråttom att dricka ur en öppnad flaska portvin av den här typen – man njuter av de glas man önskar idag, sätter sedan i korken och ställer flaskan kallt (i kylskåp) och där håller den i flera veckor. Således ett utomordentligt bra vin att dricka ett lite glas av varje advent ända fram till julafton.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Egentligen är det läge året runt att korka upp en god flaska med Cabernet Sauvignon från Kalifornien, oavsett det är till sommarens grillmiddag eller höstens mörkare kvällar. Ska man välja bland det mest typiska vinet som USA kan uppbringa, då borde det bli ett vin med Cabernet Sauvignon, landets allra mest planterade blå druvsort. Den är med sin 38 402 hektar den allra största och viktigaste druvsorten i Kalifornien, som totalt sett har drygt 246 000 hektar planterat med vin idag (cirka 230 000 hektar av det har vinstockar gamla nog att ge skörd till vin). Och ska man välja ursprung känns Napa Valley som det mest rimliga – inte för att det är särskilt stort (totalt 18 354 hektar och inte ens fyra procent av delstatens totala vinproduktion) utan för att det är det mest kända. Slutligen, producentvalet känns minst sagt logiskt, ingen vinfirma i Nordamerikas historia har haft en så central roll som Robert Mondavi Winery. Bara det är värt att hylla – och att prioritera som Veckans Vin här på Vinlegender.

När Robert Mondavi grundade den här firman 1966 var varken Napa Valley eller Kalifornien vidare känt runt om i världen, det fanns faktiskt inte fler än omkring 20 vinerier i Napa Valley och knappt någon export ens till andra delstater. Den energi och ambition som Robert Mondavi hade skulle snabbt sprida sig i dalgången, som under 1970-talet och än mer 1990-talet såg en boom av sällan skådat slag. Helt plötsligt var både Napa Valley, Kalifornien och Robert Mondavi omtalade och hyllade i hela världen. Även om familjen Mondavi förlorade kontrollen över firman 2004 och istället etablerade de två nya firmor skulle Robert Mondavi Winery fortsätta precis som tidigare, med samma vingårdsteam och med samma vinmakare, som dessutom har berättat att den nya ägaren har investerat ytterligare i att fortsatt finslipa på detaljerna. Och investeringarna sedan dess vet heller inga gränser, efter över ett års total nedstängning för besök på vineriet (normalt sett över en miljon besökare om året!) öppnar man till våren 2026 upp sitt nyrenoverade vineri och ett helt nytt besökscenter på samma plats där Robert Mondavi byggde sitt ikoniska vineri 60 år tidigare.

Firmans mest omtalade vin är Cabernet Sauvignon Reserve, ett vin som alltid är en toppselektering av de bästa vingårdslotterna och vinerna som görs varje år. Även om det görs i förhållandevis stor volym är det ett vin med högsta kvalitet, distinkt karaktär och en väl dokumenterad lagringspotential. Vill du läsa mer om det vinet finns det en lång artikel om en omfattande vertikalprovning att läsa under fliken ”Vertikalprovningar” här på Vinlegender. Under fliken ”Vinmakare” hittar du också en annan omfattande artikel, om Robert Mondavis liv och hans gärningar. Missa inte dessa.
Veckans vin Napa Valley Cabernet Sauvignon är firmans absoluta definition av Napa Valley. Den görs som en bordeauxblandning med en proportion av druvsorterna som varierar från år till år. Det här året gjordes vinet med 91 procent Cabernet Sauvignon och Petit Verdot, Cabernet Franc och Malbec. Druvorna kommer från både egna vingårdar och kontrakterade odlare i Napa Valley, och omkring 40 procent av druvorna kommer från Oakville (mestadels från den egna To Kalon Vineyard intill vineriet) och majoriteten av resten från Stags Leap District. Musten jäses i rostfria ståltankar vid cirka 30 grader och vinet genomgår sedan malolaktisk jäsning och lagring i 20–22 månader i ekfat som till 25 procent är nya. Precis som toppvinet buteljeras det här vinet utan att filtreras.

Vad ska man då förvänta sig av ett så här förstklassigt vin från Napa Valley? Till att börja med en prislapp som (tyvärr) oftast ligger en hel del över den här – därför känns det här vinet verkligen attraktivt. Tack för det! Rent vinmässigt ska man förvänta sig en djup och ganska tät färg, en drygt medelstor och både koncentrerad och något frisk och till viss del gräsnyanserad mörk bärfruktighet med inslag av björnbär och svarta körsbär, den typiska vaniljsötman från ekfaten och en liten kryddighet som drar åt svarta oliver och valnötter. Direkt ur flaskan är det framför allt frukten som står upp, cabernetviner från Napa Valley behöver oftast minst fem men hellre sju till tio års ålder för att frukten ska plana ut något och bereda plats åt den grusiga mineralitet och större komplexitet som alltid kommer med viss ålder. Därför rekommenderas en halvtimma i karaff för den som har bråttom och närmare en timma för den som söker större finess i doft och smak. Fördelen med det unga vinet är såklart den yppiga fruktkroppen och den mjuka sötman som bäddar i tanninerna och de unga ekfaten. Också i smaken noterar man en slags gräsig fräschör. Tycker man om amerikanska röda viner är det här definitivt ett vin som rekommenderas, för njutning till smakrika kötträtter med smörstekt svamp och ett inslag av färska gröna örter och ett tillbehör med något krämig konsistens. Servera det i klassisk bordeauxkupa vid cirka 18 grader.
Får man för sig att köpa en låda om sex flaskor och njuta av en flaska nu och spara fem till framtiden, ligger den perfekta mognadshorisonten minst 15 år bort!

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

I Piemonte blev 2021 en högt uppskattad årgång med välbalanserade viner med klassiska elegans och struktur. Till skillnad från dåtidens stora årgångar i Barolo är de moderna toppåren faktiskt fullt njutbara som unga – utan att de förlorar sin potential att lagras väl med lång flasklagring. Det gäller särskilt toppvinerna från de bästa producenterna som spås kunna utvecklas långsamt och fint i tre till fyra decennier.
Säsongen hade inletts med en sen vårfrost som i liten till medelstor omfattning reducerade de förväntade skördevolymerna vilket i sig inte är något problem – annat än ekonomiskt för de odlare som förlorar stort mot frosten. Tack vare att vintern hade bjudit på en hel del regn var jordarna väl förberedda på den torra och varma sommar som följde efter den lyckade blomningen. Även om dagarna var varma – dock utan störande värmeböljor – var nätterna främst mot slutet av växtsäsongen svala och det var gynnsamt på två sätt; dels att säsongen sträckte ut sig med ökad aromkoncentration som vinst, dels att druvornas friska syra kunde bevaras. Resultatet? En utomordentligt fin årgång som kan räknas som en modern klassiker.

I glaset hittar vi precis just allt det, ett tydligt uttryck av druvsorterna körsbärsfruktiga och rosenblommiga nyanser, en medelfyllig och fint balanserad smak med charmerande frukt, en len textur, ungdomlig och tydlig tanninstruktur som är lika druvsortstypisk som finpolerad, en läcker syra som lyfter smaken och en fin känsla av kalkstensmineralitet. Visst kan man dricka det här vinet redan idag, men söker man än mer polerade struktur och en större portion av komplexitet, får man hålla sig till tåls för fem till tio års lagring.

Druvorna till det här vinet kommer från firmans vingårdar i hembyn Serralunga d’Alba samt till mindre del Castiglione Falletto. Efter noggrann sortering inleds vinifieringen med två dygns kallurlakning och därefter en sju till tio dagar lång jäsning i cementtankar med regelbunden remontage (överpumpning av skalkrosset) för färg-, doft- och tanninextraktion och därefter en naturlig malolaktisk jäsning. Vinet dras sedan över till 3 400 till 4 500 liter stora botti av slavonsk ek för en 30 månader lång lagring.
Familjen Massolino har verkat som vinodlare sedan 1896 och Giuseppe Massolino var en av dem som 1934 grundade konsortierna i Barolo och Barbaresco. Firmans fina kvalitetsrykte har egentligen alltid funnits, men efter att vingårsmarkerna utökades genom köp i flera topplägen under 1980-talet, bland annat Vigna Rondo skulle kvaliteten och statusen skärpas ytterligare. De senaste tillskotten är vingården Parussi (köpt 2007) och vingårdsmark i Barbaresco (2018, med första årgång 2019). Idag täcker firmans vingårdsareal omkring 23 hektar.

Nu är vi mitt uppe i senhöstens svampsäsong då det fortfarande går att hitta trattkantareller. Det må vara något så snabblagat som en toast av smörstekt eller grillat bröd med stuvade kantareller och lite riven ost, en pastarätt med smörstekta kantareller (eller annan svamp från lite tidigare på säsongen) och parmesanost, en klassisk risotto med svamp eller tryffel (om man får tag på sådan) eller något kött (fågel, vilt, nötkött, fläskkött) serverat med en gräddig svampsås. Det vinerna från Barolo och andra viner med Nebbiolo behöver är ett tillbehör med en fet textur och gärna också en viss sälta för att fånga upp och därmed runda av tanninkänslan något. Därmed kommer även unga viner med tydlig strävhet att kännas mer behagliga i munnen.
Det går nu också att köpa firmans 2021 Barbaresco, nr 95546 för 399 kr, ett vin med precis samma kvalitet med en något större finess. Dessutom släpptes tre av årgångens toppviner från Massolino på Systembolagets weblansering den 30 oktober; 2021 Barolo Parafada (nr 93956 för 949 kr), 2021 Barolo Margheria (nr 93573 för 949 kr) och 2021 Barolo Parussi (nr 93986 för 949 kr).

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Vi kan väl börja med ett riktigt glädjeämne – priset. I ett prisskenande Bourgogne är det verkligen glädjande att hitta ett riktigt välgjort och gott vin från hjärtlandet Côte de Beaune för bara 399 kronor. Att det dessutom är av ursprungsnivån premier cru gör vinet än mer fyndmässigt. Tack för det Maison Louis Jadot som till följd av sin storlek inte bara förser oss med en stor och bred vinlista från norr till söder i Bourgogne, utan också har förmågan att på alla nivåer från régionale till grand cru leverera viner till verkligt konkurrenskraftiga priser (under de flesta motsvarande viner från andra toppfirmor). Bra exempel på fyndviner är deras Bourgogne Blanc Couvent des Jacobins (nr 57980 för 219 kr) och Bourgogne Rouge Couvent des Jacobins (nr 52830 för 239 kr) som alltid finns att få tag på. Andra bra exempel är 2021 Gevrey-Chambertin 1er Cru Clos St-Jacques (nr 93622 för 2 195 kr) och 2021 Chapelle-Chambertin Grand Cru (nr 92213 för 2 975 kr), viner som i andra vinproducenters prislistor skulle kosta betydligt mer.

Veckans Vin är den röda versionen av det vita vin som presenteras i den större artikeln om årgångens viner från Maison Louis Jadot den här veckan, och precis som det vinet finns det ingen officiell premier cru som heter Clos de la Croix de Pierre. I stället rör det sig om en 1.72 hektar liten del (helt ägd av Domaine des Héritiers Louis Jadot) som ligger i den 14.38 hektar stora premier cru En Caradeux mitt emot En Charlemagne, som är den bästa delen av grand cru Corton-Charlemagne. Åker man till vingården kommer man ändå ganska enkelt att hitta Clos de la Croix de Pierre eftersom ingången till den avslöjas med ett stenkors. Jorden på den här sluttningen är mager och består av krossad kalksten.
Vinet framställs genom fullständig avstjälkning av druvorna (det är det normala förfarandet hos Louis Jadot), ett par dagars kallurlakning av skalen i musten, sedan jäsning i små öppna tankar innan vinet dras över till 228 liter stora ekfat (från det egna tunnbinderiet Cadus som man grundade 1996 i samarbete med Tonnellerie Vicard), cirka 30 procent nya, där vinet får genomgå malolaktisk jäsning och lagring under 18 månader.
Det finns en fin svalka i den eleganta röda bärfrukten, en fräschör som är typisk för vingårdsläget som alltid utsätts för svalkande vindar som drar in västerifrån genom dalgången mot Echevronne. Känslan av svalka noteras också i den friskt fruktiga smaken som bjuder på intensitet, en härlig syra och fint kalkig mineralitet. Vinet dricker man med full behållning redan nu, mycket tack vare den yppiga och charmerande frukten, men vill man se mer mogna nyanser får man hålla sig till tåls i omkring tio år.

Pernand-Vergelesses är en medelstor appellation med 221.36 hektar stor vingårdsareal kring byn, till och mitt i byn, och både på de bitvis branta sluttningarna och på flackare land nedanför den med berömda Cortonkullen. Byns historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, det är faktiskt en av de allra äldsta vinbyarna i Bourgogne med en kyrka som uppfördes på 1100-talet och en tusen år gammal vinodlingskultur.
Den mest kända vingården är den 17.26 hektar stora En Charlemagne som generellt sett är den bästa vingården för grand cru Corton-Charlemagne. Den vingården, liksom ytterligare 124.00 hektar av byns vingårdsareal är planterad med Chardonnay (inklusive ett par hektar Aligoté och faktiskt också Pinot Blanc) och generellt är byn mest känd just för sina vita viner. Med det sagt görs också en hel del röda viner av god kvalitet, inte minst från några av de åtta premier crus som finns i byn. De mest kända av dessa är Les Vergelesses (18.06 hektar totalt), Ile de Vergelesses (9.41 hektar) och just En Caradeux som de här vinet kommer från.

En intressant detalj om byn. När man i slutet av 1990-talet började diskutera uppgradering av några vingårdar till premier crus blev man i byn tvungen att plantera om några av de högst belägna vingårdarna som i alla tider hade varit de bästa för Aligoté, bland dem toppläget Sous Frétille. Eftersom Aligoté inte godkänns för premier cru planterades tre vingårdar om med Chardonnay. När uppgraderingen var färdig 2001 hade byn totalt åtta premier crus med en sammanlagd areal om 68.90 hektar.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Nu på 2000-talet har sköljt en liten trendvåg för druvsorten Carignan i vinvärlden. Från att tidigare i stort sett enbart varit en blandningsdruva tillsammans med andra sydfranska och spanska druvsorter, ser man numera allt fler helt eller närmast druvrena viner med Carignan. Det är glädjande, för den tidigare synen på sorten som enbart en volymproducent (upp emot 200 hektoliter per hektar!) som drog ner kostnaden i vinet genom att späda ut de dyrare druvsorterna Grenache, Syrah och Mourvèdre har nu förändrats. Idag vet vi – om vi inte redan tidigare visste det – att Carignan från framför allt äldre och bra belägna vingårdar bidrar med både färg, struktur, aromer och en betydelsefull syra i det slutliga vinet.
I Frankrike var det länge den mest planterade druvsorten just för sin volym, från ungefär 168 000 hektar för 45 år sedan till omkring 90 000 hektar idag. Av det återfinns det allra mesta i det stora området Occitanie (tidigare Languedoc-Roussillon) bort mot Provence med bara 3 300 hektar i södra Rhône. Även i Spanien, där druvsorten har sin födelseplats (uppe i Aragón), har sorten minskat till dagens cirka 7 200 hektar. Här är den viktigast i Katalonien (bland annat Priorat och Montsant) under namnen Samsó eller Carinyena, medan den i Rioja odlas på cirka 1 380 hektar och oftast kallas Mazuelo. Både i Frankrike och Spanien ser man idag ett fåtal druvrena viner med den här fina sorten, men i stort sett all Carignan i båda länderna går in i blandningar och därför är det här fortfarande en anonym druvsort för allmänheten. Däremot ser man ett antal viner buteljerade som Carignane (den lokala stavningen) i Kalifornien, där sorten idag täcker ungefär 970 hektar.

Ett annat land som utmärker sig och där Carignan numera är en trend, om än liten, är Chile. Här har sorten odlats sedan slutet av 1800-talet, men egentligen aldrig fått någon status. Detta kom att ändras omkring 2010 när grupperingen Vigno etablerades i Valle del Maule i den södra odlingszonen i landet. Syftet med Vigno var att rädda det lokala jordbruket och deras gamla vingårdar med den historiska druvsorten País, landets synonym för den spanska Listán Negre som kom hit på 1500-talet men numera knappt är intressant, och det skedde genom att ympa på Carignan på de gamla stockarna. Idag finns omkring 80 procent av landets närmare 900 hektar stora areal av Carignan just i Valle del Maule.

Det är härifrån veckans vin 2023 Glup! Carignan kommer. Vinet är glädjande nog gjort till 100 procent med Carignan som har skördats i gamla vingårdar med friväxande stockar i en vittrad granitjord med inslag av lera i Valle Itata som ligger i den större appellationen Valle del Maule. Vingårdarna har inte bevattnats och skördeuttaget är precis så lågt som krävs för att kunna göra högklassigt vin med Carignan, omkring 50–55 hektoliter per hektar. Jäsningen av de avstjälkade druvorna skedde helt naturligt i cementtankar och vinet fick sedan mogna i äldre 225 liter stora franska ekfat under ett år.
Vinet har en medelstor doft med läckert solmogen men ändå något frisk rödfruktighet och med en druvtypisk torkad örtkryddighet som tillför fina nyanser. Det är precis den här typen av doft man önskar i ett vin som ska matchas till höstens kött- och vilträtter som gärna kan ha sällskap av smörstekt svamp och rotsaker, vars fina sötma på ett utmärkt sätt möter upp vinet inbjudande frukt. Smaken är medelfyllig, som nämnts härligt fruktig och på så sätt len till texturen, men med en fint balanserande struktur av den druvtypiskt livfulla syran och de tydliga men fint polerade tanninerna.
Vinet är tillverkat av Viña Longaví som etablerades 2012 av den chilenska journalisten Julio Bouchon och David Nieuwoudt som är ägare och vinmakare på Cederberg i Sydafrika. Idén bakom Viña Longaví var – och är – att spegla den autentiska chilenska vinkulturen genom viner som huvudsakligen kommer från gamla inte bevattnade vingårdar. Man gör en svit av viner, bland annat ett med den klassiska chilenska druvsorten País och det här trevliga vinet med Carignan.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Det är egentligen alltid tid för goda viner från Rhône, både till sommarens grillade mat och till höstens mer rustika rätter med långkokt kött, grytor, rotsaker och svamp. Eller varför inte bara en klassisk pepparstek med viss hetta. Och tittar man på karaktär och kvalitet kontra pris finns det nog inte mycket i världen som slår ursprunget Côtes du Rhône – det är helt enkelt fantastiskt fyndmässiga viner.

Det här vinet bjuder på precis det man önskar från Rhônedalen, en härligt inbjudande solmogen rödfrukt signerad den dominerande druvsorten Grenache, läckert parfymerad med örtkryddor som torkad timjan, lagerblad och salvia från både Grenache och Mourvèdre. Smaken är varken kraftig eller lätt, utan bara härligt behaglig och lättgillad med fin fruktsötma, nästan sammetslena tanniner och en slags fräschör som är typisk för bra viner från södra Rhône som sällan har hög syra, och smaken dröjer sig kvar förhållandevis länge. Vinet är gott att dricka direktupphällt ur flaskan, någon dekantering behövs inte, men det är klokt att hålla sig till en temperatur kring 18 grader eller strax därunder för att ytterligare lyfta fram elegans och fräschör.
Sett till framställning är det typiskt det mest här i södra Rhône, i det här fallet en cuvée med cirka 60 procent Grenache, 20 procent Syrah och tio procent vardera av Cinsault och Mourvèdre, alla druvor från vingårdar med jordar som domineras av sandblandad lera. Efter jäsning sker blandning och lagring i stora foudres, aldrig i tankar eller små ekfat. Vinet har en alkoholhalt på cirka 14.0 procent. Den första årgången man gjorde var 2012 och produktionen uppgår idag till ungefär 60 000 flaskor om året.

Producenten heter egentligen Domaine du Pégau, men på det här lite enklare vinet (jämfört med firmans andra fantastiska viner), kallar man avsändaren Château Pégau. Det är mest en administrativ skillnad – det är fortfarande stjärnan Laurence Féraud som äger firman och gör alla viner som också har gjort det här vinet. Hon tog 1997 över efter sin på den tiden välkända far Paul (han och legendaren Henri Bonneau var bästa vänner) och har sedan dess lyft firman med högre kvalitet och mer specifika toppselekteringar. Ett exempel på det är vinet Châteauneuf-du-Pape Da Capo (första årgång 1998) som är ett av de allra bästa och mest eftertraktade vinerna i hela Rhônedalen. De årgångar hon inte gör det vinet buteljeras i stort sett samma vingårdslotter som vinet Châteauneuf-du-Pape Cuvée Laurence och det vinet är också exceptionellt bra. Det gäller också deras vanliga tappning Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée som är gjort i en klassiskt elegant och imponerande lagringsduglig stil. Lägg därtill deras vita vin från Châteauneuf-du-Pape så har man ringat in en av de bästa producenterna i södra Rhône.
Domaine du Pégau har en lång historia, familjen har odlat vin i södra Rhône sedan 1670 men bara gjort vinet själva i ungefär 150 år och det var först 1987 som de från sina då fem hektar stora vingårdar började buteljera vin under eget namn. Sedan 2012, då man köpte en 42 hektar stor vingård söder om Châteauneuf-du-Pape, har egendomen 70 hektar stor egen vingårdsareal. Man är allra mest känd för sina viner från Châteauneuf-du-Pape där man har 22 hektar stor areal fördelat över nio vingårdar. Ett par vingårdslotter är planterade 1905 och hör till de äldre i trakten.

Det är riktigt glädjande att Domaine du Pégau nyligen har fått en ny importör i Sverige, för under många år var vinerna nästan osynliga på vår marknad.

Importör i Sverige är Budbreak, www.budbreak.se

Att ta över ansvaret för en välkänd vinegendom som i flera decennier har styrts av en person som blivit synonym med regionen och närmast nått status som legend, det är inte enkelt. Ändå har Antoine Veiry sedan han 2018 tog över vinmakaransvaret för Château Bouscassé och Château Montus i Madiran efter sin styvfar Alain Brumont gjort det på ett fantastiskt sätt. Han kanske rent av har gjort vinerna en liten aning bättre och framför allt något mer eleganta.
Årgång 2021 var överlag svalare än normalt i sydvästra Frankrike, men den vårfrost som drabbade regionen i april kom inte att skada vingårdarna i Madiran i någon större utsträckning. Däremot skulle det svala året sträcka ut växtsäsongen så att skörden skulle bli senare, mot slutet av september fram till mitten av oktober. Den svala årgången ställer ju såklart krav på en så tanninrik druvsort som Tannat, som har betydligt större mängd polyfenoler (bland det tanniner) än exempelvis Cabernet Sauvignon, som kräver antingen mer värme och solljus alternativt längre växtsäsong för att nå full fenolisk mognad inför skörd. Den längre säsongen 2021 var dock en bidragande positiv faktor, men än mer måste man tillskriva skicklighet och noggrannhet hos vinmakaren Antoine för att ha lyckats så fantastiskt väl med årgångens viner.
I glaset hittar vi som vanligt ett mörkt vin, det är en av druvsortens signum, men vinet har en oväntad elegans och fräschör och en gnutta lägre alkoholhalt som gör vinet verkligt gott att dricka redan nu som ungt.
Vanligen brukar det anges att vinet från Château Montus görs med Tannat och lite Cabernet Sauvignon, men sanningen är numera att det också ingår lite Cabernet Franc i vinet.
”Eftersom vi har noterat att Cabernet Franc trivs väldigt bra här och ger viner med större finess, lite lägre pH, större fräschör och något lägre alkohol, har vi på senare år börjat använda den mer i våra cuvéer”, berättar Antoine.
I de senaste årgångarna är det ungefär tio procent vardera av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc som blandas med distriktets huvuddruva Tannat och intressant nog samjäses de tre sorterna trots att de inte alltid mognar precis samtidigt.
”Antingen håller vi Tannat i små boxar i kylrum ett par dagar medan framför allt Cabernet Sauvignon mognar, eller inleder vi den långsamma och svala jäsningen med Tannat och Cabernet Franc och blandar i Cabernet Sauvignon efter några dagar”, förklarar Antoine när vi diskuterar hur framställningen har förändrats under åren.
När Alain Brumont köpte den 25 hektar stora Château Montus år 1980 var varken egendomen eller distriktet Madiran särskilt omtalat. Det var mycket tack vare hans noggranna och tålmodiga arbete i vingårdarna och vineriet som världen under framför allt 1990-talet skulle förstå vad Tannat är för druva och vilka utmärkta viner man kan göra av den här i Madiran.
Tannat har sitt ursprung i Baskien i sydvästra Frankrike, där den har odlats i många hundra år. För omvärlden var det här alltid en ganska okänd druvsort eftersom nästan allt vin här dracks lokalt och egentligen aldrig omtalades som vin med Tannat, snarare vin från Madiran. Först på 1870-talet skulle det till viss del komma att förändras när franska basker emigrerade till Uruguay och då tog med sig Tannat dit. Intressant fakta är att det idag finns omkring 1 600 hektar med Tannat i Uruguay och cirka 120 hektar i grannlandet Brasilien och i dessa länder säljs mycket av vinet med druvnamnet på etiketten. Här i Madiran, som är ungefär 1 300 hektar stort totalt sett, dominerar Tannat men når inte upp till arealen för druvsorten i Sydamerika.

Vinet 2021 Château Montus är gott att dricka redan nu och de kommande två tre åren, men erfarenheten av vinet under de senaste decennierna är att det gärna ska luftas i karaff, gärna upp emot en timma före servering. Maten kan vara medelkraftig till smakrik, gärna klassiska kötträtter och helst med något tillbehör med fet textur som en sås eller potatisgratäng eller exempelvis smörstekt svamp för att fånga in tanninerna, som förvisso i den här årgången är förhållandevis fina. Har man tålamod rekommenderas tre till fem år flasklagring – till att börja med – i alla fall om man söker ökad komplexitet.
Priset har höjts en liten aning de senaste åren, men det är fortfarande ett väldigt bra köp!

Importör i Sverige är Wine Affair, www.winaffair.se

Bourgogne står alltid på innelistan även sedan priserna började rusa i höjden ordentligt för ungefär tio år sedan. Nu behöver man faktiskt inte misströsta – statistiken hjälper oss att hitta bra områden att botanisera i utan att bli ruinerade. Till att börja med ligger bara 31.97 procent av Bourgognes totala vingårdsarealen om 30 052 hektar i de två mest berömda områdena Côte de Beaune och Côte de Nuits, således kommer bara drygt tre av tio flaskor att potentiellt sett ligga i högprisläget. Bryter man ner detta ytterligare kommer bara 8.9 procent av hela Bourgognes vingårdsareal från de mest berömda byarna där priserna per automatik alltid ligger högt. Vidare är bara 10.2 procent av arealen klassificerad som premier cru och så lite som 1.3 procent som grand cru. Utifrån dessa uppgifter kan man utgå från att det är ganska lätt att hitta bra och autentiska viner till fullt rimliga priser – om vi blickar åt annat mindre berömt håll.
Så är det exempelvis med vinerna från byn Savigny-lès-Beaune som ligger strax utanför staden Beaune i den norra delen av Côte de Beaune, ett utmärkt läge som tyvärr är lite bortglömt. Särskilt stor är byn inte, omkring 375 hektar är planterat med vin och på drygt 334 hektar av dessa är det Pinot Noir som står i jorden. Byns viner är alltid väldigt sympatiskt prissatta och det gäller såklart också veckans vin, som dessutom kommer från en anrik och välrenommerad producent som man verkligen kan lita på – särskilt nu på 2000-talet när de har vässat vingårdsarbetet (de har arbetat ekologiskt och delvis biodynamiskt sedan 1993) och med det kvaliteten i vinerna.
Les Godeaux är en 7.57 hektar stor vingård med ett mycket bra läge på svalkande 340–360 meters höjd alldeles ovanför premier cru Les Lavières som är byns bästa vingård. Här har man en nästan helt sydlig exponering, vilket bidrar till en fin druvmognad och god fruktintensitet i vinet. I den här fina vingården har familjen Drouhin en 1.61 hektar stor del som heter Clos des Godeaux med fin kalkstensmärgeljord, planterad 1968 med Pinot Noir. För största finess har man låtit avstjälka alla druvklasar och sedan jäst musten i ståltankar med både nerpressning och överpumpning av skalkrosset, därefter har vinet fått mogna i deras svala källare under staden Beaune i 228 liter stora ekfat under 14–15 månader.
Och i glaset då? Jodå, här hittar vi en ung och aningen yppigt rödfruktig röd bourgogne i elegant och lättgillad stil, ung och mer primär än komplex och precis så öppen och charmerande som vinerna från byn Savigny-lès-Beaune brukar vara. Smakmässigt knappt medelfyllig men ändå fruktintensiv med visst djup, uppfriskande och med fina tanniner som ger vinet en fin nerv och struktur. Först mot slutet av smaken noterar man en liten känsla av ekfaten, men de är subtila och fint integrerade. Det är inget vin man behöver spara – det här dricks alldeles utmärkt redan idag och kommer hålla sig så här ungt och spänstigt i minst fem år till. Vill man lagra vinet till lite större komplexitet räcker det med några extra år därefter till kanske som mest tio till tolv år. Man ska såklart servera vinet något svalt, omkring 17–18 grader, och i ett typiskt bourgogneglas med rundad kupa för att lyfta fram all härlig fruktighet och elegans.

Om vinerna från Bourgogne nu ses som dyra kan det här vinet få visa en utmärkt röd bourgogne till ett fullt rimligt pris.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Så här uppför sig ett riktigt fyndvin – och så här uppför sig ett riktigt lagringsvin som utan omsvep har minst två decenniers liv framför sig från idag. Det är kanske inte sinnebilden av vad Beaujolais är och kan vara, en vanlig missuppfattning om vinerna från Beaujolais är nämligen att de alltid är lätta, mjuka och saftiga och ska drickas inom något år från lansering. Bakom det ligger tron att alla viner jäses med den slutna tankmetoden maceration carbonique, kolsyrejäsning, som resulterar i mörka viner med mjuk tanninstruktur och lättsam fruktighet. I och för sig är det den vanligaste metoden, men det betyder inte att alla viner gjorda på så sätt är just saftiga. Druvsorten Gamay kan nämligen ge ganska välstrukturerade viner, särskilt från bra vingårdar med gamla stockar i magert steniga jordar. Dessutom finns det många producenter som enligt en mer burgundisk filosofi jäser musten i tankar med klassisk skalkontakt och extraktion precis som i Bourgogne. Att Château de Jacques gör på det viset är inte så märkligt, man har nämligen sedan 1996 ägts av det stora vinhuset Maison Louis Jadot från norra Bourgogne (och innan det av en annan bourgogneproducent). Egendomen har de 87 hektar stora vingårdar, vilket gör dem till en av de större producenterna i norra Beaujolais. De största ägorna har man i byn Moulin-à-Vent (dessutom stora ägor i Morgon) i närheten av vineriet där man har 37 hektar fördelat över åtta vingårdslägen.

I vingården Champ de Cour i den centrala delen av byn Moulin-à-Vent har man 5.80 hektar. Vinifieringen inleds med att druvklasarna först kyls ner ordentligt över natten, därefter sorteras de för att sedan varsamt avstjälkas utan att druvorna krossas för mycket. Under fyra till sju dagar sker en långsam kallurlakning av druvskal och fruktkött i druvmusten, därefter kommer musten att med dess naturliga jäst börja jäsa i ståltankar och cementtankar och den processen sträcker sig över drygt tre veckor. Framställningen följer ett ultramodernt mönster som inte är särskilt vanligt här i Beaujolais även om flera producenter förlitar sig på den klassiskt burgundiska vinifieringen. Därefter kommer vinet att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under cirka ett år i 228 liters ekfat som till 35–40 procent är nya.
Här finns egentligen allt som man kan önska av en bra modern beaujolais, men det är ett tydligt mer strukturerat och tätare vin än vad beaujolaisviner i genomsnitt brukar vara. Och det är ett riktigt bra vin som både vittnar om producentens skicklighet, den mer strukturerade känslan i vinerna från byn Moulin-à-Vent där magra granitjordar dominerar och den enastående årgången – den andra i rad och en årgång som inte hade några av de besvärligheter som odlarna i norra Bourgogne kunde erfara.

Har man inte druckit den här typen av beaujolaisvin tidigare får man nog svårt att placera vinet just i Beaujolais. När man serverar vinet ska man inte tänka beaujolaisvin i den klassiska bemärkelsen, snarare en högklassig bourgogne med struktur och potential att lagras. Visst är vinet gott redan nu, men då behöver det en god stund i karaff och gärna serveras till medelkraftiga rätter av kött som bör ha något krämigt tillbehör för att fånga upp strukturen. Ger man vinet fem års lagring börjar det poleras och bli alltmer elegant, ytterligare fem år än mer komplext precis som en riktigt bra bourgogne och därefter kommer det att utvecklas och hålla i ytterligare minst fem till tio år. Av den anledningen bör man köpa ett par flaskor och dricka dem undan för undan från nu och åtminstone tio år framöver. Har du tid och tålamod kan du gärna låta någon flaska fylla 20 år eller så … vid ett par tillfällen har över 30 år gamla viner härifrån njutits och dessa viner har inte varit gamla.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se