Tittar man på statistiken i regionen Côtes du Rhône ser vi att vingårdsarealen 2025 uppgick till sammanlagt 65 203 hektar och att de röda vinerna dominerar till tre fjärdedelar. Ser man till statistiken över hela 2000-talet noterar man att det vita vinet har tagit små steg framåt från strax över sex procent då till så mycket som tolv procent idag, motsvarande cirka 7 824 hektar. Den från den mörka Grenache Noir muterade pigmentlösa Grenache Blanc är med 1 681 hektar den allra viktigaste gröna druvsorten, men på en god andraplats (delad med Muscat Blanc à Petit Grains) hittar man den storartade men globalt sett småskaligt odlade sorten Viognier. Här i Côtes du Rhône täcker den 1 282 hektar. Det kanske inte är så mycket, men utifrån det faktum att det bara fanns ungefär sex hektar av den för 60 år sedan är arealen ändå betydelsefull.
Allra mest av Viognier hittar man i södra Rhône, där familjen Guigal köper närmare 90 procent av hela dess skörd till sitt underbara superfynd Côtes du Rhône Blanc (årgång 2024 finns nu, nr 71947 för 149 kr), i det vinet cirka 60–65 procent Viognier, 15 procent Roussanne och resten Marsanne och Clairette med lite mindre del Bourboulenc och Grenache Blanc.

Där Viognier dock excellerar allra bäst, också sett i ett globalt perspektiv, är i det lilla området Condrieu i norra Rhône, granne med Côte-Rôtie där familjen Guigal har sitt säte sedan firmans grundande 1946. Här valde Etienne Guigal trots det svåra ekonomiska läget efter krigsslutet, då intresset för fina viner var närmast obefintligt, att satsa på kvalitetsviner från två på den tiden verkligt tynande vinområden, Côte-Rôtie och Condrieu. Att vingårdarna är branta och dyrbart terrasserade (både arbets- och underhållsmässigt) var inget som oroade Etienne, heller inte att Viognier gav små skördar till följd av de magra jordarna och besvär vid blomning och fruktsättning. Dessutom fick en jordbrukare mer betalt för aprikoser än för vin på den här tiden, och så faktiskt ända fram till 1970-talet.

Tack vare familjen Guigal och ett par andra vinmakare skulle vinet från Condrieu vinna allt större uppskattning och med det växte vingårdsarealen till dagens 217 hektar. Mer går nog heller inte att plantera på de magra branta sluttningarna.
Druvorna till det här vinet kommer från firmans egna 13 hektar stora ägor i den norra delen av appellationen, men också från otaliga odlare man köper druvor från. Druvorna avstjälkas och därefter sker en upp mot åtta timmar lång skalkontakt under pressningen innan musten dras över till omkring 70 procent ståltankar och 30 procent mestadels nya ekfat för jäsning med den naturliga jästen vid låga 16–18 grader under två till tre månader. Lagringen sträcker sig sedan över ungefär tio månader innan buteljering. Detta vin står för nära 35–40 procent av appellationens totala volym så det är ett verkligt referensvin.
I glaset hittar vi ett ljuvligt exempel på den läckert aprikos- och persikaparfymerade druvsorten som bjuder på en delikat violblommighet och lite feta nyanser av citronszest. Att druvsorten av sin natur har låg syra har ingen större betydelse, här finns gott om fin fräschör för att balansera den förföriska frukten och vinets rika textur och det är något som Philippe Guigal håller som det viktigaste just när det gäller Viognier och vinet från Condrieu.

Och bortom vinframställningen som sådan, det här är ett absolut fenomenalt sällskap till allehanda rätter med skaldjur – från våra klassiska Toast Skagen och den nykokta hummern, till mer lagade rätter med klassiska skaldjurssåser (gäddqueneller med hummersås från händerna av trestjärniga franska kockar har ett par fingrar med i spelet för druvsortens renässans) och till grillade eller gratinerade havskräftor eller hummer … eller varför inte riktigt god sushi, och så vidare. Listan på matchande rätter kan göras väldigt lång och inkluderar också rätter med kyckling och kalvkött.
Servera vinet i glas med bourgognekupa för största doft- och smakupplevelse, helst svalt inte men inte för kylt, gärna kring tolv grader, och hellre inom tre till fem år från idag än senare.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Under hela 2000-talet har orosmolnen om det skenande varma klimatet tätnat över distriktet Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône. Det har skrockats om att det har blivit för torrt och för varmt och att Grenache (framför allt) mognar för snabbt till hög sockernivå och med det ge ett vin med alltför hög alkoholhalt. Nog ligger det mycket i det, men hur är det egentligen med det och hur har odlarna hanterat det varmare klimatet?
Just årgång 2023 blev torr och varm, men inte riktigt lika varm som 2022. Tack vare att senhösten 2022 och början på vintern gav riklig nederbörd hade jordarna mättats med vatten som under kommande växtsäsong skulle vara en viktig tillgång för rankorna, särskilt eftersom det inte regnade en droppe under januari eller februari. För i mitten av maj fick man ny nederbörd som kom i goda mängde fram till slutet av juni. Blomning och fruktsättning skedde dock i utmärk väder, men därefter tvingades många odlare sätta in åtgärder för att mota problem med mjöldagg och svartröta. Under juli och början av augusti var vädret fint med mycket sol och måttlig värme, men mot slutet av månaden drog en ordentlig värmebölja in över södra Rhône med 40–42 graders värme som höll i sig i två veckor. Det är just den typen av värme som är krävande för vinodlingen.
De gröna druvorna till vitt vin hade skördats redan i mitten av augusti, innan värmen kom, och därför har man lyckats göra verkligt fina vita viner 2023. Skörden för de blå druvorna fick vänta tills temperaturerna blev mer normala och rankorna hade återfått sin balans.

Blickar man tillbaka till början av 2000-talet och framför allt stora och varma årgångar som 2005, 2009 och 2010, då många viner hade alkoholhalter på 15.5 eller till och med 16.0 procent eller strax däröver, skulle man kunna dra slutsatsen att de höga alkoholhalterna skulle bestå eller ytterligare ha ökat. Riktigt så är det inte. Tvärtom verkar alltfler odlare ha börjat producera viner med lite större fräschör och snarare 14.0 till 14.5 procents alkohol. En av flera förklaringar är att många odlare odlar tilläggsgrödor mellan vinstockarna – naken jord bidrar alltid till högre temperaturer i vingårdarna, därmed snabbare mognad och högre sockerhalt i druvorna. Särskilt gynnsamt är det att plantera träd i eller omkring vingårdarna eftersom träd mycket bättre absorberar solvärmen och gör det omgivande klimatet något svalare.
Ett annat och mycket mer långsiktigt grepp är att vid ny- och omplantering av vingårdslotter snarare än Grenache (som lätt når hög sockermognad och alkoholhalt) i större utsträckning välja sorter som Counoise, Carignan och Mourvèdre. Dessa sorter klarar bättre av värmen, mognar långsammare till lite lägre alkoholhalt och bevarar dessutom sin syra bättre under mognaden. Man kan också arbeta bättre i vingårdarna och genom uppbindning och beskärning av rankorna nå en tidigare full fenolisk mognad i druvorna innan sockret har blivit för högt.

Veckans Vin är ett utmärkt och sett till pris också fyndmässigt exempel på att vinerna från Châteauneuf-du-Pape inte alls behöver vara kraftfulla av mättat solmogen fruktsötma, tung kropp och värmande alkoholhalt. Istället bjuds här en fin och lätt kryddig kropp med avrundade tanniner och faktisk oväntad fräschör, förvisso med en liten värme i eftersmaken men totalt sett utsökt balanserad. Det är ett vin att dricka redan idag, gärna vid cirka 18 grader för störst finess, och gärna i ett glas med stor rundad kupa (typ bourgogneglas) så att alla aromer tillåts utvecklas. Att servera vinet något svalt är också klokt eftersom det hjälper till att dämpa lite av alkoholkänslan mot slutet av smaken, samtidigt som finessen höjs.

Vinet är tillverkat av Famille Roumieux, en négociantfirma som etablerades av just familjen Roumieux som genom äktenskap 1989 blev del i firman Clos du Calvaire som grundades av familjen Mayard år 1923. Idag har familjen totalt 43 hektar vingård som sedan 2006 har skötts om enligt idén lutte raisonnée (nästan ekologisk) och 2015 helt ekologiskt. Firman har vuxit från omkring sju hektar 1976 genom expansion med 17 hektar vingårdslotter 1989 och arrende på ytterligare vingårdslotter över de kommande åren.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Det är alltid läge att njuta av goda viner från Bourgogne – vita såväl som röda. Trots den smått vansinniga prisrusningen på bourgogneviner de senaste ungefär 15 åren, är hoppet inte långt borta. Så länge man håller sig borta från dyrgriparna på nivåerna premier cru och grand cru finns det gott om fina bourgogner till riktigt bra priser, särskilt om man väljer nivån régionale från en pålitlig producent.
Chartron et Trébuchet är just en sådan producent, en négociant som grundades 1984 av vingårdsägaren Jean-René Chartron och vinhandlaren Louis Trébuchet och deras huvudfokus ligger i den gyllene triangeln för vita viner i Côte de Beaune; byarna Meursault, Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet.
I början av 2000-talet såldes Chartron et Trébuchet och när firman återigen såldes 2016 tog den nya ägaren (familjen Helfrich) beslutet att med en ny oenolog ytterligare skärpa kvaliteten genom ett striktare urval av samarbetspartners (vinodlare) som man dessutom tog ett ännu närmare samarbete med avseende odling och skörd. Samtidigt beslöt man att öka andelen eget vinifierade viner istället för att köpa druvmust, nyjäst vin eller nästan färdigt vin och den ambitiösa målsättningen är att i framtiden vinifiera allt själv. Elegans och tydlig känsla för terroir är firmans ledord och produktionen domineras av vita viner från Chablis i norr till Pouilly-Fuissé i söder med Corton-Charlemagne Grand Cru som premiumnummer. Man gör också crémants (druvorna till dessa kommer från Épineuil, Côte Chalonnaise och Beaujolais) och lite rött vin, bland annat village Fixin och grand crus Corton och Clos de Vougeot.
Vinet Bourgogne Chardonnay görs såklart uteslutande med Chardonnay och att satsningen är stor märks inte minst på att en stor del av vingårdslotterna till det här vinet kommer från Côte de Beaune och även Côte de Nuits, med tillskott från Côte Chalonnaise. Dessutom är stockarna mellan 15 och 40 år gamla, även det en slags indikation på ambitionen. Musten har jästs i en kombination av cirka 80 procent ekfat, 228 liter stora och omkring 25 procent nya, och resten ståltankar. Efter malolaktisk jäsning har vinet vilat under tolv månader.

Det vi har fått i glaset är ett fynd, pur rent och med tydligt uttryck av sitt ursprung, lite rikare och fetare än vad väldigt mycket annat på temat är och särskilt i den här försiktiga prisklassen. Här finns en fin gul fruktighet med viss koncentration men än mer kalkig jordkänsla och med bara en förnimmelse av ekfaten. Smaken är medelfyllig med fin kropp och textur, den är lite fetare än det mest av måttligt prissatt regional bourgogne och det finns en ljuvlig balans mellan frukt, syra och mineralitet. Det är helt enkelt ett utmärkt skolboksexempel på vintypen.
Servera vinet vid cirka tio till tolv grader – eller upp emot 14 grader om du söker mer kropp och komplexitet före absolut fräschör. Det är inget vin att spara mer än ett eller två år, det dricks allra bäst ung. En halvtimma i karaff gör vinet gott när du väl korkar upp det.

Årgång 2024 i Bourgogne kan sett till vinerna som sådana beskrivas som klassisk med viner som bjuder på god kropp till följd av små skördeuttag, klassisk finess och tydlig mineralitet och med en uppfriskande och pigg syra som dominerades av den skarpa äppelsyra som efter malolaktisk jäsning konverterades till en mindre mängd med mjukare mjölksyra. Talar man med odlarna är årgången dock krävande sett till både nederbörd, ovanligt små skördeuttag (omkring 25–30 procent mot normalt i Chablis och knappt 50 procent mot normalt för Pinot Noir men hela 80–90 procent mot normalt för Chardonnay i Côte de Beaune), därtill stort behov av omfattande sortering av druvorna inför vinifiering. För de odlare som följer ekologiska filosofier var året än mer krävande än de som arbetar enligt idén lutte raisonnée (till stor del ekologiskt) eller konventionellt med syntetiska hjälpmedel.

Importör i Sverige är Derivino, www.derivino.se

Det här vinet har i olika årgångar varit en återkommande vinnare i provningar och middagar under de senaste tio åren – alla verkar tycka om det. Det har också vid två tidigare tillfällen valts ut som veckans vin här på Vinlegender, och nu är det dags igen.
ÀN/2 är ett härligt vin med djup och mörk fruktighet, en medelstor och trevligt intensiv doft med kryddiga toner av Medelhavsörter och en liten bläckig nyans och av ekfaten noterar bara en liten försynt ton. Smaken är lika läckert fruktig, medelfyllig till kraften och välbalanserad med en god fräschör och en tanninstruktur som är fint avrundad och väl integrerad i frukten. Det är ett vin att njuta av ungt, redan idag och serverat direkt ur flaskan eller möjligen med en kort stunds luftning. Servera vinet i glas med medelstor kupa, helst vid 18 grader och till mat som är medelkraftig. Prova det till grillat lamm, kyckling eller inte alltför kraftiga nötköttsrätter som gärna kan ha inspiration från Medelhavsköken eller de nordafrikanska köken. Söker med mognadskomplexitet i vinet är fem till sju år en lämplig lagringsidé.

Ànima Negra är en väldigt intressant och bra producent med säte i Felantix på sydöstra Mallorca. Även om man har en lång tradition att odla vin på den populära semesterön är det inte många som vet vilken fin vinkultur som faktiskt finns här. Innan vinlusen slog till i slutet av 1800-talet fanns det omkring 30 000 hektar vinodling här, motsvarande lite mer än hälften av dagens Rioja har, men idag är inte mycket mer än drygt 1 900 hektar planterat med vin. Stora delar av den östra delen av ön har idag appellationsstatus (DO), som Pla I Llevant det idag finns en 513 hektar stor vingårdsareal. Det är här man hittar Ànima Negra och deras vingårdar. I ett mycket mindre område precis nordost om huvudstaden Palma de Mallorca ligger Binissalem som fick sin appellationsstatus 1990 och idag har ungefär 605 hektar vingård. Omkring 70–75 procent av vinet från Mallorca är rött och även om det finns ett par väldigt fina viner av Cabernet Sauvignon och Merlot är det främst lokala druvsorter som bör upptäckas.
Trots att det finns så många vingårdar och man har en högintressant vinkultur som har blivit alltmer kvalitetsdriven på 2010-talet är vinutbudet på turistorterna alltför präglat av Riojas och Kataloniens viner. Det är synd, det finns mycket spännande och gott att upptäcka på Mallorca och Ànima Negra är en av flera producenter som är värda mycket större uppmärksamhet.
Firman grundades 1994 av vinmakaren Miguel Ángel Cerdà, Pere Obrador och oenologen Francesc Grimau i en tid då Spaniens långsamt började väckas ur en alltför traditionstyngd vinkultur. Först vid den här tiden vågade man satsa på mer okända ursprung, vinstilar och druvsorter och Mallorca och dess unika druvskatt passade definitivt in i den nya tiden. Man har idag 150 små vingårdslotter om totalt 39 hektar ekologiskt skötta vingårdar inom tio kilometer från bodegan, primärt planterade med druvsorten Callet som är en relativt sjukdomshärdig, sent mognande mörk druvsort. Den odlas faktiskt enbart här på Mallorca där den idag täcker omkring 150 hektar. Vinerna kan bli något rustika, därför används Callet gärna som blanddruva, men från äldre vingårdar och i händerna på noggranna odlare och vinmakare kan man göra riktigt fina viner av dem. Det visas tydligt i vinerna ÀN och Son Negre, två viner från Ànima Negra som uteslutande görs av Callet.

Vinet ÀN/2 kan ses som ett andravin till firmans dessa två viner. Det är en cuvée med de tre lokala druvsorterna Callet, Mantonegro och Fogoneu med inslag av Syrah. Druvorna skördas manuellt och efter noggrann sorteringen sker vinifieringen i små ståltankar följt av lagring under 13 månaders tid i en kombination av 70 procent franska och 30 procent amerikanska ekfat som till en tredjedel var nya. Eftersom vinet inte är klarat och det aldrig har varit i kontakt med animaliska ämnen kan det klassificeras som så kallat veganvin. Vinet bär inget appellationsursprung, utan är istället en ”enklare” vino de la tierra (lantvin) med ursprung IGP Illes Baleares, något som egentligen inte har någon betydelse eftersom det är vinet kvalitet som räknas, inte hur det etiketteras. Och kvalitet finns det verkligen här.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Den här underbara champagnen finns inte bara att beställa från Systembolagets online-lager, utan hittas också i ett antal butiker runt om i landet. Sätter du fart hinner du förhoppningsvis få tag på en flaska eller två till nyårsfirandet. Collection, följt av ett nummer som syftar till antalet år som har gått sedan firman grundades 1776, är en serie av champagner som är en påtaglig kvalitetsuppgradering från den vanliga årgångslösa champagnen från det utomordentligt bra champagnehuset Louis Roederer. Just den här tappningen, Collection 246, har den något komplicerade och frostnupna årgången 2021 som bas. Ett sätt att lyckas göra en champagne av den här kvaliteten och karaktären valde man att öka andelen Chardonnay markant till 54 procent, vilket är ovanligt eftersom Louis Roederer till så stor del bygger sina champagner på Pinot Noir. Resten av cuvéen är 35 procent Pinot Noir och elva procent Pinot Meunier. Basvinet från 2021 står för 55 procent och 35 procent i cuvéen kommer från firmans perpetual (som en solera för sherry) som är gjord med årgångar 2020 ner till 2012. Tio procent av vinet utgörs av ekfatslagrade reserveviner från årgångarna 2017 ner till 2012 och i den slutliga cuvéen har 24 procent av vinet lagrats i ekfat. Omkring 30 procent av vinet har gått igenom malolaktisk jäsning och inför slutkorkning gav vinet en dosage på 7.0 gram per liter.
För serien Collection finns det tack vare de äldre komponenterna i blandningen alltid en viss mognadskomplexitet i både doften och smaken – och det är en stor behållning med den här champagneserien. Doften är medelstor, fint brödig med nyanser av nygräddad brioche, därtill en gulnyansrat äppelfrukt i en kombinerat ungdomlig och något mogen stil. Med tanke på nyansrikedomen och djupet är det särskilt gynnsamt att servera den här champagnen i ett glas med lite större kupa för att man på så sätt ska kunna njuta fullt ut av alla nyanser i vinet. Smaken är medelfyllig och ganska rik och på sitt sätt rätt burgundisk, fruktig men helt torr och lika komplex och brödig som doften lovat. Slutligen en underbart uppfriskande syra och en helt torr eftersmak med viss längd.
Att blanda äldre årgångar i den nyjästa för att göra årgångslösa viner är praxis i Champagne och har alltid varit det. Det som är förhållandevis nytt är att göra mer högklassiga blandningar med större andel mognare komponenter för att skapa förstklassig komplexitet är dock förhållandevis ung. Man kan alltid diskutera exakt när de första versionerna kom, firman Krug har egentligen alltid gjort så med sin NV Grand Cuvée Brut. Den första firman att inte söka exakt likhet år efter år i sina årgångslösa champagner utan istället göra det bästa och mest unika för varje tappning, dessutom numrera de årgångslösa lyxblandningarna för att än mer särskilja dem, var Jacquesson som lanserade sin cuvée 728 i början av 2000-talet. Källarmästare Jean-Baptiste Lecaillon på Louis Roederer var också tidig med att söka större komplexitet i årgångslösa champagner genom att skapa en cuvée med både unga och betydligt äldre årgångar och både tankjästa och ekfatslagrade basviner. Det resulterade i den högklassiga årgångslösa serien Collection med första version 241 som lanserades i september 2021.
Vill man bekanta sig med fler medlemmar i serien Collection finns det ett par versioner att beställa på Systembolaget. Den äldsta man kan hitta är Collection 242 (nr 760210 för 5 459 kr, med då rör det sig om en stor flaska om 600 cl) och man finner också Collection 243 (nr 77498 för 1 298 kr, magnum 150 cl) och Collection 245 (nr 87511 för 2 699 kr för dubbelmagnum, 300 cl). Dessutom finns den senaste versionen att beställa, Collection 747 (nr 760202 för 299 kr, halvflaska om 37.5 cl).

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

Efter fyra decennier i vinbranschen och med tusentals vingårdsbesök och vinmakarbesök finns det såklart några personer som har stått ut och som genom åren har blivit mina mentorer när de kommer till detaljrik kunskap om vinodling, klimat, jordar, jäsning och lagring. Xavier Vignon i Rhônedalen är en av dessa fantastiska inspiratörer som alltid rätar ut frågetecken till ny kunskap. Därför har vinerna från Xavier Vignon alltid en självklar plats på Vinlegender.
Châteauneuf-du-Pape är den mest kända appellationen i södra Rhônedalen. Här odlar omkring 320 familjer och vinerier vin på en 3 128 hektar stor vingårdsareal som är planterad med 18 godkända sorter. Grenache är med drygt 70 procent av arealen är den överlägset viktigaste druvsorten och den som i mångt och mycket definierar stilen på vinet här. Syrah och Mourvèdre är också betydelsefulla, till mindre del även Cinsault, Counoise, Muscardin, Vaccarèse och den försvinnande sällsynta Terret Noir. Och de gröna sorterna såklart, med Grenache Blanc, Clairette och Roussanne i ledningen. Bara sju procent av vinet i den här appellationen är vitt, men de gröna sorterna får blandas i det röda vinet och så gör också flera av de drygt 200 producenter som buteljerar vin här.
Ambitionen hos Xavier Vignon är som vanligt hög och urvalet av druvor smått imponerande. Han och hans team har som vanligt byggt vinet med druvor från ett 70-tal olika vingårdslotter och en bas med cirka 60 procent Grenache från gamla stockar, många upp emot 90 år gamla. Därtill har 25 procent Mourvèdre från omkring 75 år gamla stockar och cirka 15 procent Syrah från yngre stockar lagts till för mörkare färg och större struktur. De mindre odlade blå druvsorterna och de gröna som hör till den vanliga recepturen i södra Rhône används faktiskt inte. De tre druvsorterna vinifieras separat och den mer ömtåliga Grenache har enbart mognat i tankar medan de stramare och mörkare sorterna Mourvèdre och Syrah har fått sin uppfostran under ett år i små ekfat som till en tredjedel var nya.

Södra Rhône fick en utmärkt årgång med 2022, en solig och varm växtsäsong som möjligen var lite för torr men som inte påverkade de gamla vinstockarna särskilt mycket eftersom deras rötter har trängt långt ner i marken och därför alltid hittar vatten och därmed kraft. Visst fick man mot slutet av sommaren en liten hagelstorm i området kring La Crau i Châteauneuf-du-Pape som till viss del reducerade skördeuttagen, men också lite regn i augusti som skänkte ny livsluft i rankorna och vingårdarna.
Det här är ett vin som förenar solvärme och fruktsötma med en hygglig fräschör, ett djup med fokus på druvsorten Grenache – vildhallon och mörkröda körsbär – och med en kryddighet, en viss jordighet och en välkommen avsaknad av ekfat. Redan direkt ur flaskan är vinet lockande och inbjudande, men ett lite större djup och en ökad komplexitet kommer efter 15 minuter i glaset. Av den anledningen rekommenderas en stunds luftning i karaff och även (helst) servering i glas med typisk bourgognekupa. Den typen av glas är i största allmänhet passande för mer eleganta viner med stor dominans av Grenache. Smaken är medelfyllig, solmoget fruktig och rik men ändå elegant, finstämt tanninstrukturerad och måttlig i syran men ändå med en utsökt fräschör som känns lite större än väntat i den solvarma årgången. Man njuter fullt ut av vinet redan idag, men liksom andra viner från Châteauneuf-du-Pape kan man såklart spara vinet i minst tio år till.

Maten bör vara medelkraftig, men helst inte för tung. Allt från en helt vanlig svamptoast eller svampsoppa med grädde i, till rätter av stekt och grillad kyckling, ljust kött, nötkött och även viltkött där sås och tillbehör får ha en diskret sötma (rotsaker, smakrik rödvinssås med liten touch av starkvin) och inslag av sydfranska örtkryddor. Och vill man göra en god fiskrätt till steker man en vit fiskfilé och serverar den smörstekta kantareller med schalottenlök och kantareller – och på det bara lite brynt smör med ett uns sojasås och rikligt med klippt persilja.

Det finns en del skrivet om Xavier Vignon här på Vinlegender, och vill du läsa mer skriver du bara in ”Xavier” i sökrutan, så hittar du till fler artiklar.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Nu när vi närmar oss jul och nyår är det läge att planera för festligheter med familj och vänner och då brukar champagne var en given komponent i kalaset. Och en av de champagnefirmor som alltid imponerar – oavsett vilken cuvée det rör sig om – är Charles Heidsieck. Det finns många stilar av champagne, men ingen är så elegant och fylld av finess och upplyftande fräschör som den stil som kallas blanc de blancs, rakt översatt till ”vitt vin av vita druvor”, en vinstil som Charles Heidsieck var tidig med att satsa på. Här i Champagne betyder blanc de blancs i stort sett Chardonnay – det finns ett fåtal hektar av andra gröna druvor, men i sammanhanget är dessa försumbara. Med 10 474 hektar är Chardonnay däremot en väldigt betydelsefull druvsort i Champagne och just blanc de blancs är en mycket hyllad vinstil.
Vanligen är det den lättare och möjligen också mest syrafriskt fruktiga av alla champagner, men den höga kvalitetsambitionen hos Charles Heidsieck gör att vinet alltid har ett större djup och bredd än de flesta andra märken på temat. Omkring 15 procent av druvmusten vinifieras i äldre ekfat för textur och komplexitet och 25 procent av blandningen utgörs av omkring fem år gamla reserveviner (i den här tappningen kommer basen, cirka 75 procent av vinet, från det varma men utmärkta året 2020). Lägg därtill en fyra år lång lagring på jästfällningen och resultatet blir då en härlig rikedom som gör champagnen utomordentligt god som måltidsvin. Vid slutkorkning tillsätter man en dosage på 8.0 gram per liter, fullt i linje med vad andra högklassiga champagner har idag.
Det är en riktigt läcker champagne med en medelstor och direkt inbjudande doft med toner av nygräddad brioche, gula äpplen och svala citronzest. Spontant en känsla av stor fräschör och ungdom, men med en fin första komplexitet av de mogna komponenterna. Smaken är medelfyllig, ungdomligt spänstig och frisk med stor elegans, en fin brödighet, frisk syra och god längd. Som vanligt snyggt sammansatt och storartat välbalanserat. Totalt sett en superfin, frisk och nyanserad blanc de blancs som är vansinnigt god att dricka redan nu. Vill man se lite mer mognadsnyanser får man hålla sig till tåls i fem sex år till – minst.
Den första gången Charles Heidsieck gjorde en blanc de blancs var 1949 – och då var vinstilen inte särskilt vanlig (den första chardonnaychampagnen hade gjorts 1905 av Salon).
Champagnehuset Charles Heidsieck hade grundats 1851 i Reims av den då bara 29 år gamla Charles Heidsieck. Han hade stora visioner och var så ambitiös att han tio år senare reste till Amerika för att marknadsföra sin champagne. Affärerna fick minst sagt bra och produktionen växte stadigt. Familjen Heidsieck nådde på sin tid en produktion på omkring 4.5 miljoner flaskor om året, men sålde sedan firman 1955. Under en tid fram till 1985 ägdes Charles Heidsieck av Joseph Henriot, sedan såldes firman igen och nu till det stora spritföretaget Rémy Cointreau. Trots sin storlek och sina finansiella muskler skulle de märkligt nog inte lyckas särskilt väl med varumärket Charles Heidsieck och förklaringen var nog att Rémy Cointreau också ägde prestigeladdade Krug, som fick den mest av ägarnas uppmärksamhet, och Piper-Heidsieck som är ett stort märke av enklare kvalitet och därför fick bli deras volymchampagne.
Av den anledningen sålde de 2011 champagnemärket Charles Heidsieck till en mindre fransk gruppering med exklusiva produkter och sedan dess har gjort Charles Heidsieck gjort ett fantastisk lyft. Vid tiden för ägarbytet gjorde man cirka 250 000 flaskor champagne årligen, numera omkring en miljon flaskor, men alltjämt är man ett av de minsta av alla champagnehus som både äger mark och köper till druvor (cirka 85 procent av behovet) från kontrakterade odlare. Och kvaliteten är det minsann inget fel på – idag är Charles Heidsieck en av de mest hyllade producenterna i Champagne.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Det finns något märkligt motsägelsefullt med Garnacha, det ursprungliga namnet för Grenache i Spanien. Trots att sorten aldrig har varit mer trendriktig och vinerna aldrig har varit så välgjorda som idag, har druvsorten tappat areal från omkring 170 000 hektar för 35 år sedan till omkring 63 000 hektar idag. Förklaringen till tappet ligger dels i att dryckesmönstret har förändrats på grund av generationsskiften, hälsotrender och en ökad konsumtion av cocktails och alkoholfria drycker, från en vinkonsumtion per capita på 48.2 liter i början av 1980-talet till 32.2 liter tjugo år senare och bara 23.2 liter idag. Att just Garnacha har gått från landets viktigaste blå druvsort till att med råge ha passerats av Tempranillo och idag ligger på bara något högre nivå än Monastrell och Bobal beror också på att vinerna med Garnacha dels ofta ger viner med hög alkoholhalt, vilket ses som negativt idag, dels oftare mognar och oxiderar fortare än vinerna med Tempranillo och därför ses som mer omoderna. Även i Rioja, dit veckans vin tar oss, har arealen minskat dramatiskt under den här perioden, från strax över 30 000 hektar till dagens bara 4 515 hektar.
Eftersom det verkligen är dystra siffror ska vi istället fokusera på kvalitetsrevolutionen – att man aldrig någonsin har gjort bättre och mer eleganta viner med Garnacha, både här i Rioja, i grannområdet Navarra (ett mycket starkt fäste för Garnacha), runt om i Katalonien med Priorat och Montsant som de två viktigaste appellationerna och på hög höjd i Sierra de Gredos väster om Madrid. Idag hör Garnacha från alla dessa områden till det mest intressanta som hittas på den spanska rödvinslistan.

Det är nu 13 år sedan som Sandra Bravo grundade sin firma Sierra de Toloño. Hon hade utbildat sig inom oenologi i Rioja och sedan arbetat runt i Bordeaux, Toscana, i Marlborough på Nya Zeeland och i Kalifornien och på så sätt skaffat sig en gedigen och bred erfarenhet. Därefter tillbringade hon sju år hos Ricard Rofes i Priorat (numera är han källarmästare på Scala Dei) och kunde omsätta mycket av sina kunskaper i praktik.
”Åren i Priorat blev väldigt betydelsefulla för mig, det var där som jag verkligen kom till insikt med hur viktigt ett noggrant arbete i vingårdarna är, och att gamla vingårdar ger viner med en särskild själ”, berättar Sandra.
När hon kom tillbaka till Rioja ville hon följa dessa idéer och hon etablerade sig uppe i Rioja Alavesa där man har magra fina kalkstensjordar och där klimatet är tempererat med svalka i de högre belägna vingårdarna. Hennes vingårdar ligger på cirka 650–700 meters höjd i upp i bergskedjan Sierra de Toloño, som också fick ge namn till hennes firma. Dessa vingårdar är bland de högst belägna i hela Rioja och det förklarar fräschören i hennes viner. Hon arbetar enligt ekologiska och till viss del också biodynamiska principer och hennes vinproduktion omfattar ett flertal småskaligt och hantverksmässigt gjorda viner, ett vitt (med Viura som är samplanterad med Tempranillo i gamla vingårdslotter), ett rosévin och ett par röda viner med Tempranillo, Garnacha och Graciano. Sedan hennes andra årgång 2013 arbetar hon med en kombination av ståltankar, äldre ekfat och amforor.

Det här vinet görs uteslutande med Garnacha som växer i vingårdslotter i Rivas de Tereso med över stockar planterade 1944 på 650 meters höjd. Som alla andra viner skördas druvorna för hand och de förs till vineriet i Villabuena de Álava i små plastlådor. Vinifiering och lagring har skett i 300 liter stora amforor, vilket är klokt eftersom den här typen av väldigt elegant garnachavin lätt blir överkryddat av ekfat.
Förväntar man sig ett sötfruktigt, solvarmt och lite kryddigt vin, vilket är den vanligaste typen av vin med Garnacha, blir man nog en aning överraskad. Här möts man av ett ganska mörkt, purpurnyanserat och ungdomligt vin med en stor, underbart svalt mörkt bärfruktigt vin med en blommighet snarare än krydda och med en fräschör (tack vare vingårdarnas höga höjd) och det finns också en liten jordighet som vittnar om att vinet är gjort i en elegant och något transparent snarare än fruktmättad stil. En del av jordigheten kommer troligen också från den naturliga hållningen i vingårdskötseln. Vinet växer och får en allt finare doft med tiden i glaset, som gärna får vara av bourgognemodell, och därför rekommenderas en kort stunds luftning i karaff. Smaken är medelfyllig, mjuk och elegant fruktig med en för druvsorten lite oväntad med men härlig fräschör. Också smakupplevelsen växer i finess i takt med att vinet får luft. Det är ett vin som både kan och kanske också bör drickas relativt ungt, nu och de kommande fem åren ungefär, och för att lyfta finessen och blommigheten är det klokt att hålla vinet svalt, gärna kring 16–18 grader.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Chardonnay är bara den tredje viktigaste druvsorten i delstaten Oregon, som med sin idag 18 623 hektar stora vingårdsareal är den tredje största delstaten för vin i USA (Kalifornien är överlägset störst, följt av Washington State, därefter Oregon, New York State, Pennsylvania, Texas, Virginia och Michigan). I Oregon har det egentligen alltid sedan renässansen som vinland på 1960-talet varit Pinot Noir som varit den ledande druvsorten och så är det också idag, cirka 10 800 hektar. I det tidiga Oregon var det just Bourgogne och Alsace som stod som inspiration och det förklarar att Pinot Gris är delstatens näst viktigaste druvsort. Idag odlas den på 2 419 hektar och ger viner i stil med de i Alsace, men oftast en aning lättare och med en något friskare syra. Chardonnay planterades samtidigt med Pinot Noir men till en början gav den inte märkvärdiga viner, det skulle dröja fram till början av 2000-talet och än mer från ungefär 2010 och framåt innan vinerna visade på excellens. En av förklaringarna var inspiration och ett närmare samarbete med toppvinmakare från Bourgogne och bland annat genom att man började skörda druvorna lite tidigare än förr. Idag odlas Chardonnay förvisso på bara 1 263 hektar i Oregon, men de flesta firmor gör numera utmärkta chardonnayviner och en handfull av dem sticker ut som de allra bästa – och Walter Scott Wines hör till dem.

Cuvée Anne är en selektering av faten vid varje årgång och man kan se vinet som firmans vita village. Vilka vingårdar som ingår och hur blandningen ser ut varierar från år till år, men numera rör det sig mestadels om vingårdarna Justice Vineyard, Koosah Vineyard, Witness Tree Vineyard och X Novo Vineyard i Eola-Amity Hills (det här är faktiskt fyra av de allra bästa vingårdarna för Chardonnay i appellationen), men tidigare också från Bieze Vineyard i Eola-Amity Hills och Vojtilla Vineyard i appellationen Chehalem Mountain som ligger ungefär en halvtimma nordväst om vineriet. Totalt produceras omkring cirka 10 000 flaskor om året av det här vinet.
Doften är medelstor och förhållandevis intensiv, lite rikare än vinerna från Bourgogne men ändå med samma grundkänsla med fin jordighet, viss fetma som av citronzest och med en knappt kännbar ton av ekfaten i sig. Smaken är medelfyllig, burgundisk i sin struktur, mer klassisk än vad doften lockat med, fruktig men ganska stram och återhållen och med en mineralisk struktur som inte står den i vinerna från grand cru Corton-Charlemagne efter. Man dricker vin nu, då helst luftat en stund, och de kommande åtta åren ungefär.
Vinerna från Walter Scott hör till de allra finaste och mest karaktärsfulla i Oregon. Det gäller särskilt de med Chardonnay som tydligt har hämtat sin inspiration från ett par av de allra bästa producenterna i Bourgogne. Det innebär tidigare skörd än i genomsnitt här i Oregon, viner med så lågt pH som 3.00 till 3.10, därmed en naturlig hög syra och som unga en ganska tydlig reduktion. Också det gör också vinerna påfallande lika de i Bourgogne.
Ken Pahlow, som tillsammans med sin fru Erica Landon grundade firman 2009, är den typen av vinmakare som inte bara förstår sig på hur storslaget vin odlas och hur det görs, utan också hur världens finaste viner smakar. Det är en inte alltför vanlig kombination, men en faktor som i de många fall leder fram till produktion av några av de allra bästa vinerna. Fram till 2011 var det nästan bara pinotviner som producerades, men idag gör Ken också sex viner med Chardonnay som absolut inte får missas. Efter att ha arbetat på den högsatsande firman Evening Land Vineyards (också det en toppfirma med burgundiska förtecken) i två år och då kommit nära Dominique Lafon från Meursault och hans stora kunskap om både vit bourgogne och de oxidationsproblem som vit bourgogne har dragits med sedan mitten av 1990-talet, har Ken lärt sig otroligt mycket.
Det finns en del skrivet här på Vinlegender om Walter Scott Wines och deras andra viner. Skriv in ”Walter Scott” i sökrutan hå hittar du till artiklarna.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se